Plastklubba att hålla sig i

Gäller alltid att kunna lägga fokus på det positiva. Möta framtiden med positiva bilder. Fast ibland medges att det är svårt. Förväntningarna hade vuxit på vad som skulle komma ut från Juniorkronorna i VM slutspelet borta i Kanada. Och en enklare kvartsfinalmotståndare än Schweiz gick det ju knappast att uppbringa.

Dessutom nedsläpp redan 22.00 svensk tid. Rena bjudningen på en attraktiv kvällsupplevelse. Nedsläpp, givetvis. Men sedan så blev det mest knas av allt. Som tilläts rulla på utan några försök till korrigeringar. Upplevdes det som.  Ledarskap med händerna i kors framför bröstet. Och klockan tickade vidare. Torsk och good-bye. Svenska nationalsången var verkligen långt borta. Tryckte hårt på off knappen.

Och därefter väntade en lång vaken natt. Gick liksom inte stänga av i alla fall. Snurrade vidare uppe i hjärnan. Höger, vänster sida, ligga på rygg, andas djupt – inget hjälpte. Behövde inte väckningssignalen. Tänkte vidare på ledarskapets betydelse. Det som så ofta är helt avgörande.

Det positiva. Slipper vara vaken flera nätter. Semifinal och finalspelet utan blågult är det enklare avstå från. Trots att det nu ger väldigt stora möjligheter för de finska smålejonen. Men det var länge sedan som Finlands sak var vår.

Tidigt besök på Fotåpia. Rekommenderas starkt. Händer som fixar det där som normalt finns infästade i ett par skor. Gör det på ett sätt som innebär en svävande gång. Bokar in ny tid och givetvis också tid till mamma.   

Några dokument hann jag få fram i alla fall. Fast dokument som jag kommer gå tillbaka till och förändra i. Blir liksom aldrig färdiga. Som så mycket annat, en ständig process.

Samtal med innehåll. Tydligen fullt sysselsatt med sin bok nummer 2. Klart jag är spänd på den – också. Känns nog mera långsökt att jag själv skulle sammanställa mina olika dagsintryck och ge ut dem i denna form.

Debut kvällstid. Något helt annat. Efter mängder av inbjudningsdatum – ikväll var det dags. Följa med Janne till innebandyträning/match. Visade sig fort att det är stor skillnad på amatörer och proffs. Eller på nybörjare och mer erfarna personer med klubba och boll. Fast trött blev jag i alla fall. Och kommande måndagskväll ligger öppen för nya krafttag. Mycket att förbättra; snabbhet, fotarbete, kondition, bollkänsla, placeringsförmåga. Och säkert mycket mera.

Viloafton framför TV:n. Trots absolut noll intressant. Fast Sixten var med, han är oerhört viktig. Långhårig och skön kille. Blandar sin närhet med långa jaktpass.