29 december

En konstant jakt efter minus. Något annorlunda för normalt handlar det ju om komma på plussidan. Men vintrarna, mycket gärna minusgrader så inte snön smälter och det blir kala nätter med blixthalka. Gärna konstant minusgrader. Precis som idag. Några minus och skapligt med solsken. Hoppas naturligtvis på mera, men ändå fullt acceptabelt. Slaskväder är inte mitt önskeläge.

Missade det ena men vann det andra. Alltid ett kryss i almanackan när det finns möjligheter få träffa Jan-Åke & Inger. Alltid helt otroligt positiva och ger så mycket tillbaka. Men några timmar gick väldigt fort och det finns så oerhört mycket mera att prata om och kring. Mycket klokhet som gästat denna enskilda dag. Och ser naturligtvis fram emot repris.

Missade istället möjligheten att få ta med Ilse ut på en längre förmiddagspromenad. Ställer förhoppningsfulla framtidsplaner till detta – i morgon. Rena rama charmtrollet. Trots sina få månader. Skulle redan kunna linda vem som helst runt sitt ringfinger. Fick i varje fall till en kort träff med denna lilla högst levande tjej. Redan nu i allra högsta grad nyfiken på framtiden.

Borde kan vara ett ord av misslyckande. För jag borde – borde ha lagt in fysisk träning dessa dagar. Minst i form av promenader. Än finns möjligheter stegra till mer en form av just träning. Så att borde inte blir ett personligt misslyckande. Avsätt tid, var konsekvent och nyttja tiden också för egen träning. I någon form.

Folksamling. Tydligen. Inte blev det färre som idag kom till Sjövik efter gårdagens TV inslag. Så många som formligen vallfärdade för att komma åt en fin upplogad sjöis. Vuxit fram till en vintrig upplevelse efter det att Stig Olsson antog erbjudandet jag sände till honom över telefonen. Och det var givet att jag skulle ringa honom och fråga om det fanns det här intresset. Han som alltid sökte möjligheter. Stig som gjort så oerhört mycket av sitt samhälleliga engagemang. Det här är blott ett av alla hans lyckade projekt.  

In på Facebook. Läser nästan nostalgiskt in sista-inlägget-från-Hannah-Karin. Där hon tackar för sina år som regionråd med i allra hösta grad ansvaret för hälso- och sjukvård. Visste givetvis före – och läser in det tydligt nu; Så många som redan saknar hennes klokhet och medmänsklighet. Hennes närhet, kunskap och sätt att bry sig. Allt fler förstår vilket enormt tomrum hon kommer lämna bakom sig. De som inte förstår är det bara att beklaga. Att de tydligen inte förstår, någonting alls.

Kvällsbesök. Stefan & Eva samt Per-Ewert & Lina. Avslappnat, god mat. Och kändes att här odlades vänskap. Borde kunna utväxlas spontant och utan inbjudningar i någon form. Att de känner att de är alltid välkomna, oavsett när eller var.  

Nattar mig själv före Alexander The Mauler Galan, eller före juniorkronornas USA Fight. Tappa natten skulle vara detsamma som att tappa morgondagen.