Ljuset i tunneln

När det ser som mest mörkt ut så kommer så småningom någon form av ljus i tunneln. För finns det liv så finns det hopp. Verkligen utsatt för mycket de senaste veckorna. Sandviken AIK Bandy. Samtidigt som i stort sett alla andra bandylag också har en problematisk ekonomisk verklighet att hantera. Men att dela livsavgörande svårigheter med andra – gör inte den egna situationen enklare eller lättare att leva med.

Ikväll – mot en annan olycksbroder – blev det i alla fall resultatmässigt ett stort fall framåt. Bortamatchen mot Hammarby Bandy – alltid svårigheter. Men ikväll tog Saik bandy alla poängen efter en kassaskåpssäker vinst med hela sex bollar mot noll. Därmed får datumet stå kvar i min egen almanacka. Datumet för SM finalen på Studenternas.

Möjligen blir det mot Villa Lidköping. Starkt motstånd. Men definitivt ett lag som gästrikarna kan välta omkull!

Och därmed också en del bonuspengar. Känns tufft om en anrik bandyförening får avsluta sin elitplats och även att bandyhallen får gapa tom. Kan ju ge plats för andra arrangemang – men syftet men skapelsen har ju hela tiden varit – bandy. När det är som tuffast så visar det sig vilka som det är hårt virke i. Nu gäller det komma upp med bevis att det finns något helt speciellt i Stålmän.

Lång dag igen. Lite biträde fick jag ge under morgontimmen. För givetvis är det svårt hantera allt med ena handen inpackad i gips och tillika i smärta.  Men jag hann i god tid in till mitt långa dagsprogram i alla fall.

Och det var givande. Som det blir att möta personer i olika grupperingar som drivs av att presentera vad de arbetar med, vad de vill uppnå. Och som ärligt deltar i samtalet. Definitivt ett dagsprogram som jag är tillfredsställd med. Tackar aldrig nej till det meningsfulla.

Ärligt, rakt mail från Mary. Och håller helt med. Hon har ju verkligen krattat i manegen. Sedan fordras det naturligtvis lite eget bränsle. Främst av de personer som har som uppdrag ratta företagandet och få till det på ett positivt sätt. Egen produktion av livsmedel i olika former blir allt viktigare.  

Hem med diverse uppdrag. Fixade till allt det där som fanns kvar av snö och skulle omhändertas. Men också tacksam till Emil som plockat bort det där som skulle ha varit så hårdgjort annars.

Kort blev det. Men det blev av. Viktigast för mig med absolut säkerhet. Att hinna besöka mamma. Får avsätta lite mera tid under torsdagen. Och har redan punktat ned antal markeringar på klockan som måste få fyllas med det programmet