Elit - trav

Utegångsförbud. Aldrig varit med på något likartat. Men et faktum i det stora landet västerut. 35 stora städer där det existerar utegångsförbud idag! Landet är väl inte det riktiga U landet även om det stavas med U. USA. Landet som lanserar sig själv som möjligheternas land. Men uppenbart inte alls går i takt med sina innevånare. Landet med galopperande skillnader i samhället. Med en arbetslöshet över 20 procent. Tydligt att det fordras en hel del sociala reformer samt att ledarskapet uppenbart har stor betydelse.

Utegångsförbud är det ju inte. Men väl omöjligt bege sig ut i markerna norr om Oslättsfors. Skogbrand som grasserar – startade sina ondskefyllda lågor per gårdagen och brinner – det gör det fortfarande. Slitigt att bekämpa med stor säkerhet. Men fortsätter trots att ekonomin inte går ihop. Som vissa för diskussioner, verkar det som. Skulle ju vara märkligt om det var den tingens ordning som skulle gälla. Att tyvärr, vi har inte råd bekämpa uppkomna bränder! Så får det aldrig bli!

Inte möjligt få låna mamma och dra henne runt i rullstolen. Regler är till för att acceptera. Självklart och absolut inte tummas på i pandomi tider. Har uppenbart bedömts att vi får träffa henne på hennes rum, men absolut ingen annanstans i boendet. Hoppas det är rätt avvägning. Då ska jag givetvis göra vad jag kan för att ge henne social mening. Idag hoppas jag att hon fått haft TV 4 på hela eftermiddagen sedan 14.00. För trav har ju varit en stor del av hennes leverne.  

Vi blev i varje fall sex personer till lunch träffen hos Shiyar på Strandbaden. Ostfylld lax, bacon lindad. Smakade ypperligt. Och varmt var det verkligen på uteserveringen. Fast såklart jag saknade några viktiga kuggar.

Eftermiddagen hos Ilse. Blommade upp ännu mer med Brita. Och vice versa. Även om en karantän kommit dem emellan så märktes inte det alls. Varm och minnesvärd eftermiddag.

Gått och funderat. Tabata eller inte. Känns som ljumskarna signalerar inte. Men vilja är stor. Inser också betydelsen av rörelse. Men så kom beskedet från Helena. Klarar inte för en egen fot. Och med Mari bortrest så blev det inställt. Istället årets absolut första cykeltur. Lund-Åkerslund-Långängarna. Också en cykeltur. Får utvärdera hur de påverkar ljumskarna. Och hoppas innerligt att natten i natt kan enbart få inrymma sömn. Annars måste jag fylla på med medikament.

Lång dag kring och om Elitloppet. Visar klassen på TV4 att kunna sätta upp ett sådant arrangemang. Naturligtvis ett lagarbete. Ändå programledaren Per Skoglund. Outstanding. Med sitt säte i Vinnersjö, Hedesunda. Bara det! Och naturligtvis. Propulsion. Femte starten i Elitloppet. Och ett försök dit hästen tog sig vidare till final trots att hela tiden fått gå hela vägen i tredje spår. Och så då i finalen – kom som skjuten ur en kula på upploppet. Tränare Daniel Redén och som körsven Örjan Kihlström med rötterna i Bollnäs. Feeling.

Wedding today

Lite sovmorgon borde det kunna få ta ut en lördag i slutet av maj. Men det molade på från ljumsken så lika bra kliva upp. Liksom plugga in datorn och se vilka påståenden som östs på sedan sent igår kväll. Lugnt på den fronten nu medan det kanske laddas med skarp ammunition.

Precis som i stora delar av USA. Där våldet eskalerar. Startknappen var säkert polisövergreppet på en mörk man. Med död som följd. Sedan har präriebranden eskalerat och med stor säkerhet är rena rama terrorindivider nu inblandade. Sedan sitter det en något sanslös individ och gör att våldet ökar istället för att kunna bekämpas på ett sansat sätt. När rikedom tillåter en helt oberäknelig Trump få ta presidentmakten så har man sålt sig helt till satan. Uppenbart har han taktiken klar till presidentvalet. Bygga det enligt nationalistiska metoder som kampen mellan vi mot dom. Vill amerikanska folket IQ befria sig själva, så röstar de naturligtvis på Trumpen.

Stelheten var svår bekämpa. Tog mig med viss möda till gräsrektangeln och morgonens tabata möte. Tolv tappra. Idag väntades ett pass med gummiband. Valde blå färg och försökte så gott det gick hänga de på olika övningarna. Redan i morgon eftermiddag kan det vara dags igen. Utan gummiband då. Annars hade jag tagit med mig en sax.

Resten av förmiddagen blev skriva, läsa, framför datorn. När jag istället borde ha varit ute dagen lång. Viss tillfredsställelse dock. Att kunna få bocka av det som jag i alla fall måste göra. Gott ända in i själen.

Kändes utomordentligt få följa med Annika till mamma på Vallgården. Bakverk direkt från Lundgrens konditori i Österfärnebo fick vi bära in till alla boenden plus personalen. Tacksam för den varma omsorg som hon röner där borta. Fixade också fram hennes kylapparat så att det går få till temperaturen lagom. Även när solen skiner starkt mot fönstren.

Lunchen glömde jag snarast bort. Hade en vigsel väntande utanför Lusthuset i vackra Högbo Bruk. Stämningsfullt och med värme också mellan personerna. Ära kände jag naturligtvis själv för det hedersamma uppdraget.

Slitsam heldag hade Carl-Henrik för att skotta bort all denna kross som lagts ut framför huset. Singel kross är inte det mest tacksamma materialet att hantera. Well done.

Hemmakväll. Utan att hitta det mest engagerade programmet. Kanske lika bra det, så jag inte blir helt biten av vad som fladdrar förbi på skärmen. Och – i morgon är en ny dag.   

Hetta

Het dag. Värmen flödade ned från himlen. När det smällde till i mailboxen kring påståenden om ultimatum. Läckage. Flödade på ordentligt innan jag själv fick ta del av textmassan. Läser noga och ser det som det kanske mest välskrivna materialet att föra samtal kring som jag läst - och dessutom lagts i hel och full respekt som ett arbetsmaterial. Om dialog är bortom alla former av kreativitet så måste frågan ställas vad det då handlar om. Om flera politiska uppfattningar kunde presenteras lika välskrivna och förtroendefullt så kunde det här värvet ta många kliv framåt. Har svårt förstå upprördheten. Spelregler är satta för att följas.

Trygghet, för bränder, olyckor, liv. Många instanser som har viktiga samhällsuppdrag. Men alla organisationer måste också utgå från en verklighet som också omfattar ekonomi. Stort är att ha en stark vilja. Som också måste följa de förutsättningar som utreds och definitivt ska nagelfaras. Inget är starkare än sin svagaste länk. Liksom att inget kan växa uppifrån och ned. Aldrig förut har det varit så självklart som att samtal, samverkan är nödvändigt och inte bara utslänga ord utan faktiskt innehåll. I alla organisationer måste det finnas förtroende parterna emellan och aldrig utpressningar därför att stor bestämmer över de som är mindre. En bädd som ska kunna blomstra måste vårdas. Neddragningar, eller begränsade ekonomiska resurser. En verklighet att leva i. Med professionell kunskap så kan olika scenarier presenteras med faktiska och förståbara konsekvenser. Ett bra beslut som vi tog och även satte press på oss själva i den närmaste beslutande konstellationen. Den professionella tillgången fortsätter imponera.

Den som söka skola finna. Börjar lokalt och går sedan ut allt vidare. Himla svårt, närmast omöjligt hitta de två batterierna. Mycket möda men till slut blev det möjligt hitta båda delarna. Dock inte i en och samma affär. Fordrades mycket energi för att kunna hämta hem denna energiladdning.

Ytterligare några kort nedslag fordrades för att hantera andra angelägenheter. Men hela tiden med minst två bollar i luften. För mobilen den ringde och antal frågor lyftes upp som skulle kommenteras. Eller till och med ta ställning till. Intressant och angeläget – och framåtsyftande.

Förföljd. Fast har ingen person bakom ryggen. Men förföljd på annat sätt. Ljumsken som krånglar och bidrar till dålig sömn och begränsad rörlighet. Alvedon i all ära. Måste nog börja träna mer rörlighet.

Förföljer världen. Det grepp som USA genom sin Mr President alltmer börjar ta på sig själva. Kliver ut ur samarbetet inom Världshälsoorganisationen, skapar egna interna stridigheter som nu i Minneapolis, galopperande arbetslöshet, loosers i oljekriget, krigsförklaring mot Google och Kina. Går till val på nationalismens inre skygglappar. Allt medan världen och mänskligheten behöver alla former av samtal, samarbete, samverkan.

Always look at the bright side of life.    

Klippa och kurka

En sådan här dag då det var mycket enkelt komma upp ur sängen. För egen del guldkant fram till strax före 08.00. Carl-Henrik skulle komma hem från brandkårsarbetet ca 08.30, Elin åka till sitt lärarjobb strax efter 07.15. Så då fanns det plats även för mig själv att få vara nära Ilse den där speciella morgontiden. Fixade till en rejäl portion med hackad frukt av olika sorter, müsli och givetvis Bollnäsfil. Stor macka och the. Och insåg givetvis att det skulle smakas. En upplevelse att ha den här härliga tjejen så väldigt nära. Hon ger livet mening varje enskild sekund.

08.00. Digital Morgonsoffa från vår egen näringslivsenhet. Annat sätt umgås vilket absolut var lyckat. Lättsamt och bygger relation personer emellan. Fast givetvis enklare, än bättre när det går mötas fysiskt, personligen. Nästa träff i Morgonsoffan först den 27 augusti. I vilken form det kommer ske är det absolut för tidigt att sia om. Från idag firma Roland & Shiyar som avslöjade att de visst hade en mycket nära och familjär relation. Därmed så kommer det kanske rejäla satsningar redan till denna sommar. Frist vågat att våga satsa på en dragande restaurang när andra retirerar. Framgång handlar alltid om att våga spänna bågen.

Blandad kompott. Rådsträffen över teams. Alltid någon fråga som fastnar och engagerar mer än andra. Blev så idag också. Samverkan i verkligheten är något helt speciellt. Och utan två ödmjuka parter så kan det hela aldrig utvecklas.

Oväntad uppringning. Olika ämnen som passerade revy. Rörliga solfångare, sediment som kan och bör tas om hand – speciellt i övergödda sjöar, kinesiska sjuksköterskor som en värdefull resurs. Olika ämnen som snurrade runt i den tidiga förmiddagen och kanske bör hanteras vidare. Intressant också att det var jag själv som blev mottagaren.

Energifrågan vandrar vidare. Måste hanteras och dämpas. Finns en hel del olika inspel som måste få vara med. Vid impulsiva åsikter utan kompetens bakom, kan vi lätt hamna fel.

Inte speciellt roligt ligga med pengar som inte är ens egna. Kollekten från gökottan där uppe i Hornberget lyckades jag få fatt i ansvarsfull präst för. Han tog emot och skulle föra in pengarna där de hör hemma. I övrigt är det mycket mörkt kring kyrkliga handlingar i Årsunda. Att få igång det hela igen efter mitten av december fordrar en genomarbetad handlingsplan. Skulle vara intressant få ta del av denna. Och just på prästsidan är det helmörkt i både Österfärnebo som i Årsunda.

Kände mig ordentligt busy. Men inte als som at bara 260 bullar till mötespunkten på Höle Bygdegård. Så många bullar lagda på en och samma person. Men också på en person som kan utveckla precis allt. För alla och en var men väldigt mycket inom sin egen nära krets.

Lite otymplig gräsklippare. Själva drivningen av densamma trasig. Så bara att knuffa på och uppbjuda med kraft. Samtidigt var det rejäl höjd på både gräs som maskrosor i Hyttmarken. Delade upp. Halva ytan fixades före lunch med stor portion av svett. Lunch hos Shiyar och därefter upp igen. Tillfredsställande konstatera att det hela så småningom blev klart. Rejält trött kunde jag lassa upp på vagnen och fara hemöver.

Utevistelsen fick avslutas med ett träningspass enligt modell tabata. Kändes ordentligt samtidigt som stelheten gjorde övningarna något mer otympliga än vad de borde vara. Och kanske det bästa med träningen – det kommer mera. Redan på lördag morgon.    

Beröring

Bara öppna sinnet, ta till sig intrycken och njuta av det som presenteras. Normalt brukar man ju bli mätt – men vägen över Storsjön är makalöst vacker – varje dag. Men varje dag på olika sätt. Behöver inte köra med Reinfelts uttryck – öppna ditt hjärta. Det är mycket som öppnas i alla fall.

Bara slappna av och njuta. En gång var sjätte vecka. Mötet med Carina och morgonen på hennes salong. Gäller ha nytvättade strumpor, fast de ska ju plockas av varje gång. Och ned med fötterna i varmt vatten med doftande såpa i. Sedan den himmelska beröringen. Liksom massagen som följer med. Fotvård på Fotåpia rekommenderas varmt. Och i morgon är det mammas tur att få en nödvändig behandling.

En tur till Tuna området. Klart man ställer upp trots tid för teams uppkoppling. När gästarbetare inte får fatt i taxi så blev det en skjuts med irländare till arbetsplatsen. Faktiskt aldrig förut varit upp till det här området. Bara sett på avstånd förut. Bjuda upp kan aldrig vara fel. Även det lilla kan vara avgörande för att sprida fina vibbar kring det goda värdskapet.

Förstår att det är mycket fyllt i vår kommundirektörs tidsbok. Samtidigt – idag också, bjöd upp med nära och värdefullt samtal. Klart det uppskattas. Fylldes på med tiden som Sanna gav. Nu fordras det bara ett lösenord så är problemet löst.

Måste helt enkelt stanna till hos Uomi. Litet av mirakel. Det som till 100% varit låst nu plötsligt gått åt helt andra hållet. 3x3 meter absolut omöjligt. Och sedan – vändning på klacken med nittio grader. Kanske någon som gått in i företagarens vardag och tänkt till hur utmaningen ser ut för att saker och ting ska bli det bästa möjliga. Några matlådor hem var omöjligt avstå från att köpa med sig.

Lunchen dock nere hos Shiyar. Som envetet arbetar på. Och önskar givetvis at någon kunde sätta sig in i hans situation. Enkelt leta efter fel, istället för att tillsammans med företagaren försöka hitta lösningar. Allt är dock möjligt. Nittio grader är ingen dum sväng. Och även i jenka går det ju bakåt ibland.

Eftermiddagens regnande inbjöd till fördjupning framför datorn. Lika bra städa av den mest tillkrånglande enkäten. Snurrade mer än vanligt – där uppe i huvudet.

Nöta, nöta, nöta. Och så fick jag väl gräsmattan hyfsad klippt. Hade varit betydligt enklare med driv på klipparen. Nu var tröjan helt blöt. Men kul kunna hjälpa till trots att det inte alls var den egna tomten. Belöningen var mycket stark. Varma kommentarer och varmt leende från Ilses sida.

Närhet till Rebecka före sängdags. Två avsnitt. Andra och sista avsnittet måste jag absolut ta del av och då gällde C More. Tuffa bandage, men så handlar det ju om norraste Norrland.   

Lååååång dag

Felräknat, ordentligt. Trodde faktiskt programmet idag skulle avlöpa ganska fort. Så genomarbetade som varje punkt var. Men istället tog det ordentligt med just tid. Hann inte med besöket hos mamma som jag planerat in med Annika. Men det viktigaste var senare att få höra att mamma var på gott humör. Lite trött måhända. Men brukar ju vara så på eftermiddagen efter sin lunch.

Likadant med att fixa till allt på gravarna. Fick även överlåta det med gödsling och sätta blommor. Så för egen del bara promenera upp och se hur väl ytorna skötts. Borde under sommaren med något milt medel försöka tvätta av gravstenarna. Kanske, kanske någon i pastoratet kan delge vilken blandning som är den bästa att nyttja.

Hann med en tidig avstämning. Hur det är med det där halsonda. Fick bilden av att det hade blivit bättre. Och fick glädja mig för detta. Har ju själv inte haft någon möjlighet ge det nära stödet som kanske kan göra en viss skillnad.

Klart jag är imponerad, mycket. Leif & Co har hittat ett vinnande koncept. Visar att det är lönsamt och viktigt ha personer i båten som kan tänka utanför boxarna. Och dessutom tillåts göra det. Borde räkna upp hela gruppen han haft och har till förfogande. Ytterligare en paradgren hissa upp högt i flaggstångens topp. Sandviken Data Center Academy. Heter så vare sig kunden pratar, finska, engelska, tyska eller franska.

Följdes upp med FN:s organ. UN Habitat. Redan varit på plats under en sex månaders period. Och nu börjar de också producera sina resultat. Allt för att vara med och bidra till det hållbara samhällsbygget. Klart att också de är på plats p g a Big M. Nu bygger vi kontakterna djupare. UN Habitat lade mycket stark vikt vid framtidens samhälle, där vätgas kommer spela en avgörande roll. Och har ju tagits en del sådana beslut även hos oss på regional nivå. Bland annat kring inköp av två vätgasbussar. Men det var ju flera år sedan – och intet har visat sig ännu. På samma sätt i något större kommun. Kollektivtrafik-resandets bolag skulle vilja få stör till dylik satsning men då kring åtta andra bussar. Inget besked kanske säger en del. Finns ju förklaringar till det här – men det är i grumligt vatten.

Grumligt vatten har ju blivit ett veckotema nu. När danskarna släpper ut orenat avloppsvatten direkt i Östersjön. Kan näppeligen vara internationellt accepterat. En oerhört skitig fråga att närma sig utan att ha toalettpapper i närheten. För att kunna torka av sig efter ett badande.

Kul och värdefullt för det inre. Att få vara med och bygga relationerna mellan det framåtsiktande företaget till mina upparbetade kontakter i Möre & Romsdals Fylke. Tacksam för att få göra en insats.

Excellens. Också ett begrepp med värde. Avstämning från Movexum tydliggör att just näringslivstankar utanför boxen också kan ge ekonomiskt stöd för att komma längre.

Proffsigt. Varje tisdag eftermiddag. Teams sändning för att förklara Covid -19 läget i vår egen kommun. Men också sätta det i relation med andra orter i Sverige, som i världen.

Landade med ett kvällspass. Fjorton personer varav en manlig variant. Klart jag var med på träningen. Gick tungt. Men kom igenom tunneln. Tabata gör skillnaden. Här handlar det aldrig om var-annan-damernas. Och dessutom kom dit en överraskande gäst. Ilse kom för att säga hej och dela med sig av sina kramar. Fantastiskt!    

Förakt i kvadrat

Genant, uselt, avskyvärt. Uppenbart går det att hårt engagera sig för att införa tiggeriförbud. Från sin politiska tribunal som kommunstyrelsens ordförande i Kungsbacka. Politiskt besluta förbjuda fattigdom. Samma person nu fallit själv på att köpa sex av en prostituerad från Öst Europa. M-otbjudande nämna partitillhörighet. 

Falskhetens nakna ansikte återigen avslöjat. Med en stilla undran vad som egentligen finns i personens huvud. Kanske M-anlighet? Utsatt tiggeri att få just den personen över sig.

Inte så roligt få samtal från närstående person som just idag vaknar med ont i halsen. Och lite ömhet på olika platser av kroppen. I tider som dessa så springer fantasin iväg.

En tuff dag denna måndag. Aldrig någonsin suttit framför datorn uppkopplad på detta sätt. I stort sett kontinuerligt dag och kväll igenom. Faktiskt betydligt lindrigare med fysiska möten, även när de sker i denna omfattning.

Fungerade också med ett årsmöte idag. Stort geografiskt område krymptes ihop så vi alla rymdes på den där skärmen. Fast inga stridigheter. Styrelsens förslag vann gehör rakt igenom. Och en medlemsregions tankar framåt antogs också. Kul få vara med ett gäng som alltid tänker framåt. Och där samverkan är ett ledord.

Annorlunda lunch. Ramlade in på just den plats där morgonsoffan – spelades in. Några av gästerna förstod jag vilka de skulle vara. Men kommer självklart inta den digitala varianten när den kommer ut per torsdag morgon. Blir en spännande morgon – då också.

Finns massor med åsikter kring framtidens skola. Oaktat vilka åsikter så bör de alltid grundas på någon form av fakta. Motivering  alltid bra, om det finns tydliga grunder bygga slutsatserna på. Spännande fortsättning.

En förmån med kvällstimmarna och bilden av likheter respektive olikheter inom äldreomsorgen i vårt gemensamma land. Några inlägg var mycket, mycket tydliga. Med fakta från olika kommuner, och som en lärobok kring verkligheten.

Fick också ta del av en form av lärobok kring demokratin och representantskapet i fullmäktigeförsamlingarna. Självklarhet som mycket märkligt några enskilda uppenbart kommer utmana. Försvarstalet stavas troligen okunskap.

Längre norrut. Ovanligt utslag från högsta beslutande församling. Neka den högst rankade förtroendevalde ansvarsfrihet. Har aldrig någonsin hört något liknande. Demokratins röst kan uppenbart vara hård. Framtiden lär visa vad det också betyder.  

Fick med ett samtal med Ilse. Och så var dagen absolut räddad. Hon sprider precis allt. Glädje, liv och tron på framtiden.

Alvedon för också gräsmattan

Alvedon till morgonen. Ovanligt för mig. Men i morse gick det liksom inte undgå – smärtan i ljumsken hade suttit i så pass många dagar att det inte bara innebär konstant smärta utan också lite grand påverkat det egna psyket. Men den konstanta ömheten följde ändå med mig dagen lång. Trippande gång och inga möjligheter sträcka ut vänster ben särskilt långt.

Det här veckoslutet skulle ju innebära väldigt dålig väderlek. Och grått var det ju rakt igenom igår. Men idag – härlig sol och som gjort för kortbyxor. Blev ändå en lång förmiddagsväntan innan familj Nils-Olov väl tagit sig över från Boön.

Leonie inte sovit, så det var en snabb promenad till Vallgården. Idag fick vi inte tillgång till mamma genom öppet fönster. Men kunde kommunicera genom fönsterglaset i varje fall. Och helt säker på att hon kände igen, genom det vinkande som hon sysselsatte sig med. Blev inte särskilt länge men hoppas/tror det var en värdefull stund för både mamma som för Nils-Olov. Liksom det givetvis var för mig också.   

Fick i varje fall behålla Nils-Olov, Simone och Leonie över lunchen. Så vi hann med en del pratande, kaffe med rabarberpaj och givetvis lunchen. Och för mig så viktigt – få hålla i tjejen. Gå omkring och bli än mer bekanta med varandra. Trygg, stabil och redo möta hela världen! Nu blir det en kraftfull önskan att få träffa henne igen.

Fick vinka iväg henne när hon följde med sina föräldrar mot Åkersberga. Och med Nils-Olovs löfte klingande i huvudet – skulle ringa när de närmade sig sitt hem. Och få veta att bilresan avlöpt väl.

Fortsatte mitt projekt med att få upp solblommorna. Det vill säga maskrosorna ur gräsmattan. Blir ordentliga hål när de släpper taget. Samtidigt som jag med säkerhet vet att de kommer flera! Men just för stunden så saknas de i varje fall här.

Annat projekt – få till en rabarberpaj på mammas recept. Värdefullt jag har en person så nära som har koll på recepten. Och som så säkert biträder när behovet så påkallar. Nu vete tusan om jag inte själv ska prova det här till kommande veckoslut. Skulle överraska stort! Precis som det skulle vara att vinna Elitloppet från ytterspår.

Lämnade ifrån mig några skrivna inlägg. Med gemensam nämnare Covid -19. Direkt till journalist på Din lokala tidning. Kanske inte det bäst skrivna, kanske inte ens litterära huvudnummer. Men definitivt skrivna från hjärtat. Och redan börjat klottra på en femte handling. Givetvis om framtid, ekonomi, energi.

Innan sängdags. Teckna ned till egna gruppen med kommentarer vad som är värt berätta om inför kommunstyrelsen. Stavas respekt, delaktighet. Förstår inte om det finns personer som har politiska uppdrag mer för sig själv och saknar intresse för just andras åsikter/delaktighet. Sedan är det en annan sak att alla måste kunna få komma in tidigt i processerna. Gäller nämnd, utskott, styrelse, fullmäktige. Vi har ett starkt varumärke att vårda. Då fungerar det inte att sitta och gläfsa och låta som ett kennel parti.    

Åh, du gråa dag

Förändringar – de som känns. Några dagars god sommarvärme övergått till något helt annat. Grått och än gråare. Men utlovade regnet kom inte i någon större omfattning.

Samtidigt som ”gammeln” slagit till och ena ljumsken känns öm och äldre, än vad den faktiskt är. Och under natten också med signaler av smärta. Varje tendens till rulla-runt fick vakenheten på plats. Och ligga still har ju heller aldrig fungerat. Trolig orsak sitter i ryggen.

Ska, ska inte, ska. Beslutsvånda. Men följde ändå med till dagens tabata träning. Vissa övningar var ytterst svåra. Men kanske övningarna öppnar den där smärtan och smörjer upp kroppen. Ångar inte att jag tog tillfället i akt och hängde på. Alternativet hade väl varit stanna inne och tycka synd om mig själv.

Lite mailutbyte blev det kring det populära ämnet nålstick. Inget som leder framåt utan helt finns på den destruktiva planhalvan. Dessutom har jag aldrig haft sömnad i någon textil/slöjd utbildning. Så är helt slagen i ämnet från början till slut.

Tid för valberedningsarbete. Stundar snart en årsstämma och då gäller det ligga lite före. Har dock en moatje´ som fick uppgifterna och utskick till förslag på sin mail adress. Återstår lite handpåläggning innan förslagen kan presenteras.

Lång dags väntan på att få besök, eller ta beslutet för en längre promenad. Bara spilla bort dagens timmar till intet, känns sorgligt. Enda avbrottet var när Per-Ewert kom. Kändes oerhört positivt.

Lika konstigt som att läsa in artiklarna från Ljusdal. Så svårt förstå om det pågår en inre strid. Fast det kanske blott är en tidningsanka. Även i opposition fordras det raka puckar och fair play. Onekligen enklaste vägen att påverka är att ingå i majoritet. Fast då måste vi också ha något att komma med.

Skola antänd i Borlänge. Får tankarna rusa iväg. Vad skulle hända om det hände hos oss? Alternativa lokaler. Är det riskoptimering att satsa på få, stora skolor? Hur ser resultaten i skolan ut, stora eller små, nya eller äldre. Har det någon avgörande betydelse? Hur påverkar utvecklingen av fjärrundervisningen lokalernas utformning och antal kvadratmeter? Påverkar lokaler lärarrekrytering? Vilken betydelse har skolan i lokalsamhället? Utemiljöns betydelse? Frågorna kan göras mycket längre.

Förtroende. Klart det ska kännas så sitta med i regionens högsta beslutande organisation. Samtidigt vore det värdefullt få vetskap vad som sker i de olika andra beslutande nivåerna. Fordras alltid en viss kunskapsnivå att agera ifrån. Funderar noga om det är för mycket begärt.

Kontroll nummer 127. Hitta ut. Den som fattades. Blev en ganska lång promenad i riktning Långängarna för att fånga in det nummer som fattades. Ingen aning egentligen vilket djur som bökat upp så mycket. Tippar på vildsvin.   

Smarrigt. Nu har jag nedtecknat. Receptet på den helt speciella hallontårtan. Givetvis kommer jag lägga upp en pärm för olika recept. Som kanske, kanske börjar trilla in.

Maskrosor eller inte

Bättre och sedan bäst. Väder utvecklingen. Gårdagens solsken hamnade plötsligt på andra plats efter denna långa fredag, med lyset påslaget hela dagen. Fantastiskt svenskt sommarväder – men redan i morgon förväntas ett stort bakslag. Prognoserna ser allt annat än ljusa ut.

Dagen till ära, nötte ned gräsmattan ytterligare. Men med dessa högst begränsade mått var det ingen stor insats. Egentligen fel ordning. Borde ha letat reda på det där järnet först. Dandelions lyste där så starkt gult. Eller som blommorna ibland uppträder – som maskrosor.

Gav upp ambitionen att få fart på vespan. Drog över den för handpåläggning av grannen Johan. Och säkert fixat då den stod här utanför på eftermiddagen. Problemet? Jag fick ändå inte start på cykeln. Ny dag, nya möjligheter – om då inte regnet kyler av ambitionerna.

Ambitioner i all ära. Saker och ting kan givetvis förändras över tid. Och så görs också. Saker kan odlas, gödslas, vårdas. Och ändå vissna. Och tas det inte hand om så är inte frågan vissna eller ej. Då stryps livskraften.

Länge sedan, nästa för länge sedan. Hälsade på Jenny i Österfärnebo. Märkligt! Hon har inte hälsat på i Österbor sedan Ingrid bodde där borta! Åtskilliga år sedan. Och jag knappast sett hennes två söner! Men det här går det ju göra något åt. Redan nu i morgon passar bra.

Internationell kontakt. Uppenbart att det pratas på andra sidan jordklotet om oss i Sverige. Som landet med ett stort Covid -19 misslyckande. Samtidigt inte nått ut med att jämförelser är svåra när de inte mäter samma sak. Och idag avslöjas faktiskt säkert 19.000 fall i Italien som inte redovisats tidigare!

  

Budad till fotboll. Kalle hemmamatch redan på söndag. Mot troligen Gefle IF. Åtskilliga år innan de är uppe i senioråldern. Hoppas och tror att de på resan dit får många roliga och minnesvärda händelser med sig. Det som avgörs av spelarna själva, deras föräldrar, föreningen och till stor del av att de också har rätt ledare. De som kan driva utveckling och ha alla med sig.

Nu verkar konstgräsplanen mycket färdig. Igen. Ingen tromb som kan rycka upp det pågående arbetet. Redan på torsdag verkar det bli besiktning av den gröna gräsrektangeln av Svenska Fotbollsförbundet. Enormt att det här nu ligger en fullstor och ny konstgräsmatta. Brukar ju mest vara uttjänade produkter som hittar ut, det som blir över. Så var det förra gången när konstgräs var på tapeten. I backspegeln, underbart att det misslyckades då.

Fast allt har inte sina framsidor. En helt lång fredag utan möten med vare sig Ilse eller Leonie. Så nära men så långt borta.     

Kristi Himmelsfärd

Den mest somriga dagen vällde in över oss. Lite svårt ta in facebook inlägg att det varit minus tre i Österfärnebo under natten. Trots tidig morgon som väl 0600 är när det är röd dag. För då var det inget som indikerade minusgraderna. Därefter ständigt varmare tills dagen passerade.

Upp och hoppade. Nils-Olov kom med Leonie. Och med utsträckta armar fick jag ta emot henne. Har knappast varit så nära tidigare. Men hon var ofantligt trygg och gav mig så mycket av sin närhet. Och blev även starkt intresserad av frukosten. Så hungrig och nyfiken på vad som finns där. Härligt också at hon och Ilse funnit varandra, vad månde bliva i sommar om de får möjlighet gå och bada i Storsjön tillsammans.

Kaffe, rullmackor, skål för kollekten – och så styrdes bilen mot Hyttmarken och vidare efter den sydgående skogsvägen. Ända till återvändsplanen och sedan handlade det om fotgång. Välbekant. På väg till Hornsberget. Tradition med gudstjänst denna helg. Kristi Himmelfärdshelgen må ske på olika datum. Men traditionell är den onekligen.

23 personer är inte så där illa. Betydligt flera än när vi håller till i kyrkan. Dagens uppdrag för mig; kyrkvärd. Ta in kollekt, hälsa välkommen samt läsa evangelietexten. Trivsam och närvarande stund med Inti och Liisa. Visst tidigt, men ändå viktigt att dylika traditioner får leva vidare. Fast ingenting går ju av sig själv. Gäller hänga i ordentligt.

Snabba ryck hemöver. Hade ju fått Helena och Mari lägga tabata träningen till 10.00. Och precis in time. Rakt ut på gräsmattan och in i övningarna. Stel, öm – kändes mörbultat innan vi började. Den där ljumsken gör sig ständigt påmind. Men nöjd. I alla fall direkt efteråt.

Och direkt efter det. Till Ilse med språng. Och hemma var hon. Fördjupad i en tallrik med glass. Öppen, glad och meddelsam. Solstråle som finns där varje enskild dag.

Givetvis hann jag med lunchen innan slipsen åkte på. Och med den också en kostym. Respekt och något skapligt klädd måste man vara när man får förtroendet föreviga en vigsel. Tidigt till Sandviken för att ha gott om tid för de avlarmningar som tillhör dagar som denna. Ett härligt par som själva bidrog till att händelsen blev mycket lyckad.

Hem och lånade Ilse igen. Tillsammans gick vi två och besökte mamma. Inte in på Vallgården- förbjudet. Men det går prata över ett öppet fönster också. Kort besök men så viktigt för henne – och mig – att hon fick fortsätta sitt möte med Ilse. Viktigt visa upp sig så gott det går i tider av Covid -19. Samtidigt som mamma alltid varit intresserad av barn. Hoppas så klart att de två kan komma varandra än närmare.

Specificerat uppdrag till Nils-Olov. Fixa de där knyterna för fisken jag handlat in från Dennis. Upp på grillen. Blev en upplevelse för finsmakande gommen. Och utomhus i eftermiddagens solsken stärktes alla intryck betydligt. Fastnade på bilderna men också i minnets arkiv.

Klart det kändes när kvällen blev utan killarna och deras barn. Per-Ewert hade jag missat helt och hållet. Men morgondagen kan ju ha mer att bjuda på. Hoppets låga brinner även för detta. Tillsammans med annan livsdröm som tronar fram så tydligt.

Kristi Himmelfärd över för i år. 40 dagar efter påsk. Påsken som hålls första söndagen efter första helmånen efter vårdagjämningen.        

Avgörande ledarskap

I sin prydnad. En halv dag som i sin prakt visade betydelsen av ledning och styrning. Och att just den insikten växer allt starkare. Det som är helt avgörande mellan vardag och att verkligen lyckas. Viktigt i precis alla organisationer, i alla företag. Men i den omfattning det nu handlar om – helt avgörande. Åter igen imponerad av sättet hålla i tömmarna. Nu återstår ju ”bara” få ihop det hela. Ett trollerinummer bara det!

Många starka intryck som passerade revy. Och så himla viktigt att intrycken bryts och diskuteras i just denna grupp. Nu finns bränslet tillgängligt. Och alla inblandade bjuds upp i full delaktighet.

Gott avbrott när lunchen både bjuder på vällagat liksom på trevliga samtal. De allra flesta personerna är just positiva medan fåtalet som drar i andra riktningen mer bekräftar samhällets mångfald. Med god placeringsförmåga kan man komma ganska långt i sportens värld, eller här, genom att komma ganska sent till lunchen så kommer också personalen fram och äter. Det ger en än mer lärande miljö till mig själv som aldrig varit med i programmet Sveriges Mästarkock. Minnet väller fram när jag skulle laga torsk i block och glömde ta bort plasten. Men så länge sedan att det hela kanske till och med nu är preskriberat.

Torsdagar. Då brukar köerna ringla långt där vid Jerntorget. Saltharens Fiske på säljbesök. Idag onsdag – ändå var Dennis där med sin vagn. Än mer välmående nu efter måndagens tårtkalas. Känns alltid som en stark dragning komma till honom och köpa – just det – fisk. Även idag. Nu blir det att provaingredienserna per morgondagen. Förutom smaken, så viktigt och känslosamt, att handla närproducerat. Eller kanske t o m härproducerat. Trots att aktiva fiskare misshandlas så oerhört av beslutsfattare. Hur bottentrålning av havet kan få göras som tar bort precis allt, skickas till Danmark, mals till utfordring av odlade fiskar i Norge. Allt annat än hållbarhet. I andra hand hur sälar får utbreda sig och förstöra fiskenäringen. Och för att fylla på – hur kan någon med insikt uppe på axlarna så infamt skydda skarvarna? Finns annat som också hotar det fungerande fisket – där tar också Havsmyndigheten en negativ plats. Först därefter, eller än längre ned, med mindre problem för näringen – vindkraften off shore. Guldstjärna till den som engagerar sig och hanterar de idag onödigt oöverstigliga problemen.

En höjdardag. Få ha hemma Nils-Olov, Simone & Leonie. Även i morgon. De var på plats så pass tidigt att de redan hade byggt vidare på sina relationer till Ilse. Och då fick liksom Carl-Henrik o Elin följa med på köpet. Gott få vara en del av den närheten. Och i morgon verkar det som at Per-Ewert & Lina också lovat komma på lunch.

Lite reflektioner från Facebook. Svårt undvika. En del starka foton finns alltid med som också förmedlar starka känslor. Veckans starkaste; Iljungen by evening. Kanske t o m by Night. De olika blommorna under kudden kanske gör drömmarna varmare, närmare eller blott framkallar allergier.

Tidig afton anbefalles. När morgondagens uppdrag lackar på allt närmare. Även med tidig programpunkt så måste allt annat hanteras dessförinnan. Släpper inte alls den magnifika frukostkänslan.       

Summar´n kummer

Absolut motståndare till att nyttja sömntabletter. Så har det definitivt varit. Och brukar ha mycket lätt somna in. Mest lägga sig ned och hitta ställningen, rulla runt lite men så pang på. Men i natt. Kändes som huvudet var fullt av tankar, idéer, förslag, funderingar. Kanske mest som en bikupa. Och det surrade länge och intensivt. Uppenbart ska det få finnas sådana nätter också.

Funderade givetvis på varför. Landade i några inlägg från kvällen som jag hade så svårt förlika mig med. Kräver liksom större förståelse, större kunskap än vad som briserade. Eller om det bara är falskt spel. Har så himla svårt acceptera de som inte har rent mjöl i påsen. Fick betala med missad nattsömn själv.

Uppkoppling och i övrigt i stort sett låst i telefon. Lyssnar när personer har starka åsikter, eller känner sig felbehandlade. Lyssnar men vill inte ge mig ut på djupt vatten och påstå saker och ting som jag inte har fötterna torra i. En hederssak för att försöka hålla namnet rent från rent skitsnack. Möjligen därför som reaktionen blir så stark när personer eller organisationer uppenbart breder ut sig i skitsnack. Och har jag upplevt genom åren – finns på olika sätt i olika organisationer. Definitivt även där det borde vara helt fritt ifrån.

En fin dag. Något regn vid få tillfällen. Och dan före dopparedagen. I så måtto at det är ju i morgon som Leonie kommer. Tillsammans med Nils-Olov & Simone. Givetvis en speciell dag. Dagarna t o m söndag lär de dela på att vara här och ute på Boön. Det allra största blir att föra ihop Leonie och Ilse igen. Där finns det intresse och uppskattning för varandra. Tillsammans ett helt oslagbart team.

Väderleken har utlovats bli allt bättre. Så möte genom fönstret till mamma borde vara möjligt få genomföra. Och kanske få visa upp för henne barnbarnsbarn. Och studera hennes reaktion.

Ingen besiktning idag av konstgräsplanen. Blev ju storm under veckan när saker och ting skulle justeras. Som tog med det där plastunderlaget som seglade runt helt fritt i luften. En hel del slogs sönder. Så nu lär det dröja till nästa vecka innan Svenska Fotbollsförbundet kan komma och göra sin egen slutbesiktning. Och därmed plats för Sveriges bästa gäng att spela på denna gröna äng.

Kvällsövning – igen. Tabata pass på en timme. 16 aktivadeltagare plus två yngre tjejer. Könsmönstret var tydligt som vanligt. 17 mot 1. Fast det inryms många trevligheter i detta också.     

Måndag - möjligheternas dag

Lika bra starta för fullt. Smygstart är sällan framgångsrecept. Så pang på och fylla måndagen med program från tidig morgon till ganska långt in i kvällen. Väl vetandes att morgondagen blir något annorlunda. Samtidigt kan båda varianterna vara fyllda med det allra bäst kvalitativa innehållet.

Hann med lite intensivt skrivande på morgontimmarna. För började ju inte mötesagendan förrän 09.00. Hann med ta ställning i vissa frågeställningar, förtydliga mig. Allt det man kan hinna med om morgontimmarna nyttjas ordentligt.

Som alltid. Måndagsförmiddagarna som är de mest uppdaterande stunderna. Som fordras för att också kunna hänga med och ge möjlighet till aktivitet. Timmar jag inte alls vill missa. Då får det mesta av allt annat stå tillbaka.

Lunch måste man ha – varje dag. Och för mig var det et kärt återseende få vandra in igen hos Andreas på Oden Bistro. Var ju ett tag sedan sist. Hade liksom inte stämt med timingen. Och gjorde som oftast tidigare – åt för mycket. Men desserten – den var det mycket länge sedan jag slutade med.

Finns så mycket som engagerar. Även i en kommun. Fast kanske mest – brukar det vara – allt på skolans område. Ger oftast större engagemang än det där med äldre och deras omsorg! Med andra ord; barn berör det innersta.

Demokrati. Fick lära mig ikväll igen. I en kommun uppenbart att även efter fullmäktigebeslut köra helt egna race och uppenbart skita i fattade beslut – eller inte förstå? Trollerikunskap som uppenbart finns hos en speciell part. Läsa men inte förstå. Ett helt konstverk som inte egentligen skulle överraska. Men nu avslöjat inför helt öppen ridå!   

Ole dole doff. Men inte jag själv. Som cyklade in till stan idag – och hem därefter. Även fast det är just jag som har största behovet av det. Samtidigt så skulle det säkert lukta svett lång väg. Och vara en sanitär olägenhet för andra – inte egentligen min grej. Det heller.

Klart det fanns punkter i vårt eget fullmäktige reagera på. Skarpa anmärkningar är knappast vardagsting. Samtidigt som en seriös granskare knappast uttrycker sig slarvigt i annat inlägg.

Idag längre fullmäktige i grannkommunen. Men det där med hållbarhet och vindkraft var en fråga som drogs tillbaka. Så att den inte skulle beseglas. Finns ju en full hand av helt andra åtgärder som borde lyftas fram och det göras något åt. Som idag är helt fantastiska hinder för ett levande hav med chans för blomstrande fiske. Märkligt hur saker får verka.

Och så kom där också fram kunskapsuppfyllelse. Behörighet i vandringen från grundskola till gymnasium. Det där som alltid behövs för att kunna vandra mer stabilt fram på livets vindlande stigar. Och som det är så svårt riktigt säkert kunna gradera. Om det handlar om lärarbehörighet, klassernas storlek, lokalernas utformning, ledarskap – eller vad.

Hem igen. Måste få till mötet med Sighsten. Hur han mår sedan han fått hjälp att avlägsna de största toverna på pälsen. Långhårig men på vissa ställen nu ganska glest bevuxet.   

Omväxling förnöjer - ibland

Omväxling. Det där som kommer från himlen. Stundom sol och stundom något annat som oftast stavas regndroppar. Prognosen handlade om åska i Svealand som Gästrikland. Men den åska som kom upp på himlen löstes istället ut över Gävle. Däremot alltså till och från regndroppar. Men inget som drabbade min lekamen. De stunderna höll jag mig under tak.

Kändes ömt efter lördagens aktiviteter. Men helt omöjligt röra mig var det inte. Och nattsömnen hade också gjort god verkan. Den trötthet som finns där har liksom fastnat konstant och bidrar kanske till den goda nattsömnen. Så inte klaga, bara konstatera att man inte kan få allt – av precis allt. I alla fall inte alltid!

Fick till den där resan till slut. Hem till Per-Ewert. Kändes väldigt bra. Allt verkar och måste gå uppåt. De har en del arbeten fortsätta med. Bara målningen av de där fönstren avundas jag dem inte. Men bra kommer det med full säkerhet bli. Och loggolvet är starkt på väg tillbaka. Liksom viljan att förädla trädgården. Ett stort projekt som de driver vidare. Med väldigt många olika utmaningar.

Åkte inte helt själv tillbaka, men nästan. Hade med mig den där vävstolen de ville bli utav med. Och nu mellanlandade den i Hyttmarken tills vi någon gång i framtiden kanske har plats hemma i källaren för denna tingest. Fast än längre bort innan jag själv kommer dunka på med vävningsrörelserna.

Känns fantastiskt gå till affären. De här gångerna när Ilse också följer med. Prata och fundera på vardag och framtid. Ilse ser verkligen fram emot att under kommande vecka få möta kompisen och kusinen Leonie. Bara öppna ämnet och det kommer ut många och starka reaktioner.

Plockade in antal rabarber. Och vankas det bakning så vill lill-tjejen verkligen vara med. Så och idag innan rabarberpajen ställdes in i ugnen. På eftermiddagen kom tösen tillbaka för att smaka på sitt mästerverk. Men så där mycket paj blev det sannerligen inte. Istället med god aptit grädde.

Tog tillfället i akt. Hitta ut och Helges kontroller skulle fångas in. Blev inte många men ändå två timmar innan nyckeln igen kunde sättas i nyckelhålet. Då med varor som införskaffats nere hos Shiyar. Pizza och grekisk sallad var innehållet.        

Inget donande alls i trädgården. Men hos Carl-Henrik händer det något och en mindre terrass kommer säkert upp på framsidan också. På samma sätt som den kommer fungera som huvudentré.

Blev inget mamma besök idag. Inget alls över veckoslutet. Måste vara hyfsat med värmegrader för att kunna kommunicera över öppet fönster. Fast de dagarna de komma också – säkert till veckan. På samma sätt som nästa års syttende maj också kommer firas då – igen.  

Gorgeous

Gorgeous. Fantastisk video över Leonie i sin säng. När hon gungade loss. Klart jag blev jätteglad och sände givetvis vidare. Glädje och denna varma barnhälsning måste jag givetvis dela med mig utav. Tänk vad saker och ting kan påverka sinnet och inställningen till livet.

Annars. I allra högsta grad osäker väderlek som var påannonserad. Idag som de följande dagarna. Och sommarvärmen – den där riktiga – inte infunnit sig ännu. Inte så långt till och efter den tidpunkten ska det ju bli mörkare, kallare!

Frukost och morgontidning. Lördagsmorgonen påkallade ingen annan rutin. Provade kortbyxorna. Klart det skulle fungera med dem. Men frukosten inne. Och sedan göra sig klar till det där tabata passet klockan 09.00 som blivit nya avsparkstiden. Och idag var det verkligen avsparkar och lite av varje. Gummiband var attiraljen som skulle brukas. Mellan händerna och även mellan benen. Något ovan med gummi. Men var säkert nyttja. Viktig timme när jag har möjlighet närvara. Och skulle ju onekligen bli väl mycket kvinnligt om jag inte skulle bege mig.

Lite nedvarvning före uppvarvning. För sedan begav det sig. Den där soffan jag målat på ska givetvis inte parkera i Carl-Henriks garage innan den kan brukas här. Så det blev en soff färd till Hyttmarken. Och där antal skott tag. Vet ju inte om det blev acceptabelt. Hade ingen arbetsledare. Så fick vara både och. Någon nytta hoppas jag ju att jag gjorde. Blev antal skottkärror till skogs. Fast inser ju att jag skulle kunna gräva och rensa varje gång jag är upp dit. Givetvis speciell plats där jag vuxit upp och haft så många år i. Med alla dessa minnen. Påminner också om alla år som vandrat iväg. Och personer som också passerat – och som betytt så oerhört mycket. En del funderingar vad som kommer hända med allt däruppe. Jag borde också lägga tid och skrapa, och måla. Där också.

Bara hem och gräva vidare. Den döda syrenen blev äntligen uppgrävd. Har ju tjänat så väl under alla dessa år. Men nu helt död. Och istället sätta en ny växt som ska få omsorg och vårdas på bästa sätt. En liten vit syrén ska få möjlighet utvecklas och bli kraftig.

På med gräsklipparen på vagnen. Upp till Hyttmarken. Blev verkligen slitsamma timmar. Egentligen ska det ju vara drivning på klipparen. Men icke. Och långt gräs, mycket mossa, ojämnt. Trycka på ordentligt, köra fast. Saker och ting att köra fast i. Men aldrig, aldrig att jag ville ge mig. Den långa brottningskampen med klipparen gick jag så småningom i mål med. Kändes tillfredsställande. Men ärligt; rent slut. Nästan vinglande färd hemåt igen. Nästan så jag fick tänka till flera gånger i ICA affären på hemvägen. Vad jag gjorde där, vad jag skulle ha etcetera.

Och så kom det. Ett livstecken från Ingrid i Spanien. Utanför Ronda. Varit tyst i år. Nästan så jag trott att hon hade kilat vidare. En situation som det inte går önska sin värsta fiende. Men i den situation hon befinner sig finns uppenbart ingen som vill biträda! Utrikesdepartementet – nej. Svenska konsulatet – nej. Svenska kyrkan i Spanien – ”vi är inte till för att hjälpa svenska som befinner sig i svårigheter”! Ändå sitter öronen kvar – de har inte ramlat.

Kanske unikt. Unikt i sitt slag. Centralt och avverkning av alla de mäktiga lindarna. Ersatts av 250 stubbar. Och det beställt i Gävle av kyrkan. Retat upp många. En av dem uppenbart stadsarkitekten.

Avverkningen runt om hemmavid är enorm. Fast då ute i skogen. Avstår från att lyfta fram namnet på den organisation som är mest brutal

.

Inför i morgon upplystes jag om att det ska bli söndag. Också en dag att mata med innehåll och ”dona” i. Men absolut inte lika intensivt som idag!

Let´s Dance - nästan

Dagar komma, dagar gå. Men de komma fort och går om möjligt ännu fortare. Ingen skillnad på fredagar, knappast lång fredagar längre. Idag en dag som inte hann med någon riktig sol heller, men riktigt kall luft som dränker omgivningen. Får parera med istället varmt och öppet hjärta. Det som inbjuder till tanke, funderingar, värme och ömhet.

Dagar prövas. Om det finns därute. Värme kring och för medmänniskor. För olikheter. Att kunna bry sig innehåller allt detta. Tvärt emot enbart rå och hård egoism. Att låta medmänniskan också synas, kunna skämta och ändå ha et orubbligt förtroende. Klart det finns personer som är rädda för sin egen skugga och inte klarar ta emot. Från vilka det istället kommer förvridna kvävande mottagande. Gäller då att inte hamna i deras djupa rädslohål. Den som inte vågar, klarar aldrig av att lyckas.

Allt för många trampar runt och om, om på sina återvänds stigar. Har liksom ingen kompass orientera sig fram med och definitivt inget mål vandra mot/till. De som lever sina liv utan någon enda form av story-telling. Finns det inga livsmål, livsvisioner, så blir det tungt. Riktigt tungt. Att tycka synd om gör sällan situationen bättre, utan låser fast individen i ett otröstligt läge.

Kanske inte det mest begåvade. När de som lägger konstgräset på idrottsplatsen beordrades öppna det arbete men lagt ned. Då kom stormen och formligen plockade bort konstgräsmattan som det där plastiga underlaget. Så mycket tog fart i vindarna och den tidigare gröna ytan kläddes av ordentligt och snabbt. För de som lagt ned så mycket energi och svett; bara börja om och det material som beställts och blåst sönder – beställ nytt. 

Verkar vara ett presterande nyförvärv som Brynäs Hockey plockar in direkt från Kanada. Blir än mer stolt och varm i mitt Brynäs hjärta. Men ännu fattas duktiga pusselbitar. Till vinterns hockeysäsong i SDHL (damligan).  

Transformator nej på Valbo åsen. Länsstyrelsen har sagt sitt och vill skydda Gävle kommuns vattentäkt till att även det värsta skulle kunna hända. Harrisburgh tankarna strömmar uppenbart fram. Knappast ingen tanke på vilka alternativ som istället kan stiga fram. 

    

Känns skönt slippa dylik person i mediala sammanhang. Självömkande som inte berör något över huvud taget. Klart att alla elva namnen skulle avslöjas. Men nu var det Paolo Roberto. Förnedrade givetvis en person enormt – men den egna förnedringen måste vara det mest gigantiska nederlaget någonsin.

Let´s Dance. Fast kommer väl aldrig med. Var nära en gång – men då handlade det om hambo. Kilafors – Bollnäs. Trodde ett tag att det fanns en anmälan med mitt eget namn på. Men det var helt klart ett skämt och blev inte ens en enda ton.   

Från brunnen och upp

Lite märkligt att ena kvällen kunna vandra ned i rena rama hiss schaktet och sedan dagen efter leva som det tidigare inte hänt. Några svackor under ett och samma halvår, men i varje fall under tio. Tacksam att det finns de som gräver och letar vad som döljer sig därinne.

Vaknade upp till lite av vardagen. Eller hur vardagen numera stavas. Kanske mer en form av teams dag. Mycket svårt att låta bli i annat än sluka sig med in i dagens och morgondagens mötesform. Absolut här för att stanna även om det inte blir lika frekvent som idag.

Kändes faktiskt som en av de allra bästa förmiddagsmötena. Mer koncentrerat, färre frågor och mer strategiska frågeställningar. Tydlighet och koncentration är uppenbart en givande framgångsfaktor.

Dagen till ära. Besöket på Sandbacka Park nu enbart för att uppleva lunchmiljön där. Och få en bild av hur restaurangens omsättning utvecklats- eller avvecklats. Inser naturligtvis hur en omsättning har så nära att göra med verksamhet och engagemang i hela huset. Fick en tydlig bild av nuläge och framtid. Pusselbitar att ta till sig och värdera. Tacksam när personer öppnar sig och delger av sina egna upplevelser och intryck. Så att pusselbitarna faller på plats och greppar tag i varandra.

Tog mig iväg med såväl nya intryck som ny lärdom. Men också med några inhandlade matlådor. Kan vara bra att ha, liksom att varje krona till en restauratör är väl satsade medel.

Svårt vandra förbi när fisk från närområdet säljs. Och dessutom få till den där pratstunden med Dennis. Killen som verkligen satsar. Och måste med fog ställa sig frågan om samhället är för närproducerat eller arbetar aktivt emot. De tre största hindren är det liksom ingen alls som engagerar sig i. Oerhört uppseendeväckande. Det finns rimligen personer som utifrån sina egna uppdrag, arbeten borde agera. Så dock intet.

Lugnet före stormen. Eller lugnet enbart på grund av någon form av pandemi. Inte många på plats i sina rum numera. Och många är de som klarar av att arbeta hemifrån. Något som blivit en verklighet och kanske kommer följa med vardagen även när nuvarande smittotid är hävda.

Fantastisk eftermiddag. En och en halv timme som till stor del var att tänka framåt, sätta sig in i framtiden och vara en del i planerings snacket. Planering framåt får aldrig bli en planering i enfald, behövs alltid mångfald.

Lite försenad – men kändes ändå bra få komma in i värmen i Björksätra kyrka. Blev öppna och värdefulla diskussioner. Med önskan om mera i den vägen. Bäst prata klartext. Om personer känner sig påhoppade med ärliga kommentarer och samtal så är det alltid upp till var och en. Öppenhet och ärlighet får inte vara något man ska vara rädd för.           

Högst märkligt

Bara sitta inne. Eller i varje fall hålla sig inom Sveriges Rikes gränser. Just nu gäller den 15 juli. Kan betyda att datumet hävs – eller – förlängs. En tid med så mycket osäkerhet. Temat är givet varje dag. Målbilden som vi har att förhålla oss till måste vi gemensamt rita upp. En positiv målbild, något att sträva efter. Alltså se på möjligheterna.

Annorlunda dag. Promenad runt om och delge närstående person alla olika möjligheter. Problem eller få dem till utmaningar istället. Kändes som en välfylld dag. Lite olika åsikter rullades upp. Meningsfullt.

Fick också till kvällspromenaden. Och även då vissa inspel. Fördjupade mig i många möjligheter. Det som känns som väldigt meningsfullt.

Försökte skriva av mig. Tankar och funderingar. Det flödade fram också slutsatser – men främst utmaningar. Värdefullt ha bollplank för att hantera de olika bollarna. 

Med datorn på magen så blev det en formidabel blackout – igen. Blev inte först rädd. Närmast mer irriterad. Innan jag fick klart för mig att jag varit helt borta. Egentligen helt tappat minnet igen. Svårt få fast dagen idag, eller innehållet idag. Inte ens innehållet underveckan eller vad som vankas i morgon. Bryter, borstar tänderna och hoppas att saker och ting återvänder. Märkligt att felet verkar vara som att hitta en synål i en höstack.

Bara borsta tänderna. Gå till sängs och inse at morgondagen ska få skingra töcknet. Halv tolv med förhoppning på morgondagens ljusning. Och att Börje ska uppfatta ropet på hjälp.

Förändringens kraft

Always look at the bright side of life. Eller hur saker och ting nu ska hanteras i orostider. Samtliga borde vi vara övertygade om att det här kommer medföra förändringar. Men omöjligt veta hur stora de kommer bli. Eller ens planera inför dem. Ändå måste vi delta i samtalet, i dialogen, i funderingarna. Både i sin egen situation men också blicka ut betydligt längre.

Viktiga frågeställningar lyfts fram. Att koldioxidutsläppen minskat i världen p g a nuvarande läge. Och samtidigt fundera varför inte det offentliga och framåtsträvande företag enbart kör med elbilar och vätgasfordon. Nollutsläpp. Att vi inte lägger solceller på våra tak och lagrar energin i vätgas och därmed klarar oss helt från utsläpp. Att vi inte också börjar titta på klimatavtrycket i även kollektivtrafiken – som den drivs nu.

Frågan om beroendet till varandra, av varandra. Närheten genom att vi trots allt är sociala varelser. Inte längre så stor politisk framgång för dem som driver linjen vi-mot-dom som sitt enda budskap. Ensamheten är något som är stort, större och störst – för så många. Samhället baksida som nu så många upplever. Inte bara missbrukares, uteliggares land längre. Känslan av tillhörighet, närhet, som är så viktigt för oss alla. Kan upplevas som bortblåst.

Tävlingen är nu att lova än mer pengar. Tömma statskassan fortast möjligt. Inte vilja se på konsekven-serna. Kanske konkurrera med Grekland och deras 200 procent i BNP. Och deras brist på att kunna locka till sig utlandsturister. Svårt se den ekonomiska verkligheten och vad som händer om världsmakterna USA och Ryssland krackelerar. Och funderingarna vidare om exempelvis Italien redan går mot bankrutt. Och hur det påverkar oss i Svea Rike som möjligen är mer internationellt beroende än något annat land.

Diskussionerna är kanske inte än tillräckligt höga hur viktigt det är att ha en hög självförsörjningsgrad. Det vi kan påverka i våra upphandslingsstrategier, känna den lokala marknaden, ställa koldioxidkrav. I att verkligen nyttja jordbruksmark till vad den är till för, vilket inte är att söka EU medel för att blott slå dem – bruka handlar det alltid om.

Nyttja inhemskt material handlar också om skogen. Nyttja trä i våra byggnader. Dessutom koldioxidneutralt. Att avstå den möjligheten – finns inte.

Också stort steg framåt för distansarbete, mindre kontorsytor, i de yrken där det är möjligt. Fjärrundervisning som kan utvecklas betydligt och även bidra till att minska behovet av skollokaler. Spännande projekt som genomförs i olika kommuner och givetvis också måste mycket noga utvärderas, följas upp.

Klart det är bra med tillgång till hästfinka. Och även när den så schangdobelt kan lånas. Intressant besök hos Nicklas Snickare. Och vilka kvalitetsprodukter! Svårt åka förbi Lundgrens utan att handla. Till och med omöjligt. Så nu laddat med en del konditorivaror.

Laddat och jämfört. Bilder med bilder. Mina i färg från 1989 med svartvit variant från 1983. Får väl skylla på färgen när jag inser den stora förändringen. Eller att förändringen är större från New York mot Finland.

Kallt var det, någon nederbörd var det. Men ändå var vi åtta personer på kvällens tabata träning. Gott så. Nödvändigt, missar ju torsdagens variant.

Hjärnbryderi

Lite märkligt att följa. Temperaturen. Egentligen inte så mycket annat att göra. Men har ju datorn förstås så antal mail flödar ut, tankar som tecknas ned. Temperaturen kl 01.00 plus 3 grader, klockan 03.40 plus 2 grader. Men ändock plus. Om det nu är så positivt i dagens tidevarv att vara positiv. Men då inom helt annan testning. Positivt dock att få köra in till Gävle om någon timme med sommardäck och inte halka omkring i enlighet med de områden i landet som utsatts för vinterväder. Och de områdena lär inte ligga särskilt långt härifrån. Natten lång, temperaturen fortsatte pendla. En gång nere till plus 0,5, innan vid 0600 vara uppe i 3 igen. Och då sken trots allt solen!

Blir väl ingen solstråle att få vila blicken mot på morgondagens färd österut-trodde jag först. Får väl ha det som en hägring i minnet. Får lite vila blicken mot vattnets blåa blänk när Storsjön siktas efter vägen. Dels efter 272:an liksom där i Boviks by. Eller så här i nattens timme blicka ned mot Strandbadens vatten från västra rummet. Inget badande alls – ännu. Men utmanar vem som helst till ett hastigt dopp. Och snart – förhoppningsvis – sommarvarma njutningar i det omfamnande blåa. Borde ju finnas två närstående mindre flickor att följa med. Och skämma bort så mycket de skulle vilja. 

För mig leta parkering i Gävle. Kan väl inte vara svårt. Sjukhuset har väl enbart en och ser till att den är avgiftsbelagd så någonting strömmar in i kassan, när så mycket strömmar ut. Och idag gäller ju egna bilar då smittorisken i kollektivtrafiken knappast är inbjudande. Kollektivtrafiken som annars är fredad från diskussioner. Anses ju så miljövänlig. Och därmed har man tappat bort dimensionerna runt utsläpp. Finns ju blott två utsläppsfria alternativ – el alternativt vätgas. Men hos oss är det andra intressen som går långt före! Fast även den druckne brukar ju nyktra till.

    

Ekonomi handlar det om. Ofta. Utbyte under natten med olika inspel hur ekonomin utvecklar sig. För oss här ser det ut att bli rehabilitering som den förut var, först 2023. Privatekonomin, det offentligas ekonomi och företagens ekonomi. Om nu inga andra bakslag kommer till följd av det som pågår.

Morgontidningen i tryckt upplaga, precis som Sveriges alla andra nätupplagor. Hade gott om tid läsa, begrunda, fundera. Storviks rubriken var där på tryckta tidningen. Den stora cruising träffen. Fortfarande överraskad att den fick hållas. I dessa närhetens tidevarv. Och att det sedan spårade ut med EPA gänget var en fortsättning på det som inte fick hända. Märkligt dock hur personer triggas när man kommer samman. Som en flock rovdjur.

 

Klart jag missade mycket. Många utbyten, många ärenden. Känns tryggt att ha de rätta rådskollegerna. Ärliga, pålitliga, stabila. Och aldrig föra bakom ryggen. Blev en annan dag för mig. Inskriven i det där mörka rummet 07.45 och klar klockan 14.00. Fullt med elektroder i huvudet och t o m på bröstet. Vad det kommer ut ur dagen idag, överlåter jag till några läkare dra slutsatser från. Ny erfarenhet för mig själv. Några kalla timmar och några drömmande inledningstimmar. Det som gör skillnaden. På olika sätt.

Antal samtal stod på rad att ta hand om. Några verkligen överraskande. Inte desto minde välkomnande. Snabbt hem, ombyte, över till Ilse för att få klarhet i vad som gäller till kvällens barnvakteri. Men hann också med ett teams möte. Skulle varit allt för överraskande annars.

Sov gott

Rainy day

Intet är som väntans tider – så sägs det. Idag en mycket lång väntetid. Dessutom kryddad med kvalificerat grå väderlek. Lite regn som sipprade ned mer eller mindre under hela dagen. Och då ett väntande. Väntande att vara vaken nattens timmar igenom. För det står så på kallelsen till Gävle sjukhus. Infinna mig senast 07.45 utan nattsömn. För en heldagsundersökning där jag på naturlig väg ska vara sovande.   


Väntan innebär också mycket tankar, fram och åter. Stor och små, jättestora och pyttesmå. Lite svårt koppla av och bara sjunka in i nuet då nuet istället känns som att stå i ett vänterum. Väntande på vilket rum som blir det nästa. Kanske det visas något – för något är det ju med all säkerhet. 


Har den där diagnosen bakom mig som jag fått från Västra Höle. Mycket i den stämmer, medan annat inte känns göra det. Men det är faktiskt det närmaste en upptäckt som finns. Någon annan finns över huvud taget inte presenterat av någon.


Förmiddag, modell annorlunda. Ned till idrottsplatsen för att titta på Kalle och hans gäng. Kollade, men höll avståndet, säkert femtio meter. Kyligt. Samtidigt sändes matchen över nätet. Kollade efteråt, var mkt avstånd. Men ändå. Killarna och tjejerna sprang mycket – så syntes tydligt. Medan det var enklare fånga domaren som stod parkerad vid mittlinjen. Olika roller, olika engagemang. 


Perfekt lunch idag – igen. Antons röding var sensationellt god – idag också. Fisk är normalt min stora passion. Every day. Röding, alltid. 


Läste in ambition att få till antal steg på den där stegräknaren. Men istället blev det någon timme eftermiddags sängläge. Trodde det var bästa medicinen inför nattens vakenhetsövning. Fast kanske jag – borde istället!

Fick också släppa förhoppningen att grannarna skulle komma på middag. Nylagat stod middagen och väntade. Fast de hade visst egen middag på gång och naturligtvis närmade sig Ilses sovtid. Kanske får uppdrag natta henne måndag kväll. En jättestor utmaning och hedersam uppgift. 


Uppkopplad tillsammans med länsteamet i övrigt. Så kvällen innehöll därmed inte alls finalen i Mästarnas Mästare. Men annat matnyttigt.


Och så närmade sig den vakna natten.  

Ledig dag

Smakade helt fantastiskt. Närmast smälte. En upplevelse i sig som sällan är så stark som denna. Och betyder samtidigt att jag ställer in mig i fan klubben för Anton. Det var hans fiske i dalabygden som gjorde skillnaden. Och vips så fanns det helt färsk röding att njuta av. Överraskande men oerhört tacksamt. Lördagskvällen blev än värdefullare. 


Värdefullt också att ha full uppbackning i hälsa och välmående. Absolut ingen aning vad det skulle innebära om det handlar om sinus caroticusmedierad synkope. Men ändå svaret på det som inte gått få fram. Skulle kunna upptäckas genom riskstratifiering. Och med en av experterna på just Gävle sjukhus kanske det är möjligt få klart om det handlar om det här – eller ej.
     

Turné förbi idrottsplatsen. För att se hur det växer fram. Artificiella gräsmattan. Ett hästjobb att lägga. Och de som verkligen ligger i och snabbt, effektivt fixar gräsmattan i hela sin omfång. Några trevliga personer från Litauen. 


Per Mellström Ockelbo konstaterar. Fungerade inte med den personalstyrka som skakades fram i kommunen. Inte alls kompetenta för att sätta skogsplant. Allt för kvalificerat, allt för jobbigt. Det som personer från andra länder som kommit till oss sommartid fixat – det fungerar nu inte med inhemsk personal. Kanske inte helt överraskande. Det heller.


Samma tema – plocka bär. Det avgörande  få bären plockade eller låta dem ruttna bort i skogen. Idag knoppar på blåbären medan äppelträden blommar. Kommer kylan i natt med blötsnö så kanske säsongen för de där bären - men även äpplena är passé. Då slipper ju personer anstränga sig. Baksidan är att det kommer bli stora brister på varorna. Plus priser därefter.


Just det häftiga i att palla äpplen är närmast förbi. Inga ungdomar som klarar av att klättra i träd, inga som klarar springa ifrån den arge farbrodern – och inga unga som äter frukt längre. Tiderna förändras och därmed också möjligheterna. 


Förändring. Eller kanske ändå inte helt och fullt. Fick några bilder idag. Från New York sommaren 1989. Tredje nedrustningskonferensen som hölls av FN. Minns väldigt mycket fortfarande. Fantastiskt varmt och oerhört intressant. Möten med största mening. Men så bilderna, förstod vem det var. Absolut. Men förstår också att det blivit en del förändringar i det egna utseendet. Framförallt det där med den gråa locken.
    

Kollade upp Hornberget. Kristi Himmelsfärd och gudstjänsten där uppe. Har fått förtroendet vara kyrkvärd. Och klart det hela ska kunna genomföras utomhus. Såg bra ut men kanske, kanske skulle fixa dit lite ved. För att bibringa än mer av känslor. Och samtidigt blev det en vandring i jaktmarkerna. Finns att göra. Antal jakttorn måste komma på plats. 


Inga möjligheter få låna ut mamma på promenad. I alla fall inte idag. Fick berättat att hon varit trött från morgonen till eftermiddagen. Men ändå med biträde på ett positivt sätt fick vi träffa henne genom fönstret. Då kändes hon mycket som vanligt. Tacksam för pratstunden var vi alla, inklusive mamma själv. Så kändes det som.      

WW11

Alltid en första gång. Ibland nödvändigt, andra gånger i alla fall. Och möjligen var det så idag – i alla fall. För det är ju bra at göra det där som i alla fall någon gång blir första gången. Var ju egentligen onödigt med gräsklippning. Men när jag i varje fall fick fart på klippparen så var det bara klippa på. Hemmavid och hos Carl-Henrik så det blev lite ytor. Undrar lite stilla – om någon verkligen ser att jag haft en viss ambition. 


Fick tillfälle studera Ilse när hon hjälpte Elin med att måla svart. Med massor på egna händer och på egna kläder. Svart blev i alla fall pallboxarna för växterna. Hakan berörde också trälådorna, hastigt. Med blodvite som följd. Men hon går inte av för hackor utan följde med mig på upptäcktsfärd. Och med två flickor nere vid fotbollsplanen så stegrades nyfikenheten rejält. Och en liten, liten godis fixade hon. Men inget som förtäljdes för mamman!


Det numera vanliga. Förmiddagens teams möte. Annan sändningsort för min del idag. Stadshuset. Men troligen många som arbetade hemifrån – för det verkade ganska tomt. Hemarbete som kommit för att stanna?

Ett beslut som tagits i ett organ. Och som ska förklaras i ett annat som är i högsta grand berörd av det första. Eller tvärs emot. Än mer komplicerat när jag själv inte alls känner mig bekväm i beslutet. Kunde blivit en rejäl kullerbytta. Men istället – kom ut än starkare!

WW!!. Helt speciell dag. Uppmärksamma betydligt mera ute i Europa än hos oss. 8 maj. Fredsdagen efter andra världskriget. World War 11. När nazi Tyskland kapitulerade. Och inte så himla länge sedan. 75 år. Och vi verkar aldrig lära oss av historien. Och just idag när den lärdomen skulle varit värdefullare än någonsin. I en tid när en våg sköljer in enligt ”ensam är stark”. Nationalismens ondska också i vårt eget land. Sipprat ut från såväl Polen som Ungern  Stort läckage i tankearbetet.


Stärker mig själv. Läser ledarartikeln i Hela Hälsinglands Tidning. Lilian väcker fram allvaret i dagen. Hoppas verkligen många kan ta sig igenom textmassan och verkligen tänka till. 


Blivit närmast en vana. Lunch hos Shiyar på Strandbaden. Lite märkligt att inte flera hittar ned. Avstånd mellan borden. Och ändå närhet. Tuff situation för säkert alla restauranger. Och ändå satsar Shiyar, tankar, idéer, investeringar. Härligt också att han fått så god kommunal kontakt som matchar upp hans idéer och vill bidra i utvecklingstankarna. Precis det klimat som en entreprenör behöver för att kunna växa.  


Och så var första bitarna på plats. Nere i Årsunda idrottsplats. När nu den artificiella konstgräsmattan inte lägre är en utopi utan börjar växa fram på den frilagda ytan. Naturligtvis blev det en tur nedåt planen fram i kvällen. Intressant samtal med de som påbörjat arbetet. Och redan i morgon växer styrkan från tre personer till sex. Trevliga personer från Litauen. Som verkligen klarar av att arbeta. Helt säker på att det här blir en förstklassig arena. Med den officiella invigningsmatchen först den 1:a augusti. Tid för nya fotbollsskor.


Fredagen släpper sakta taget och lördagen randas snart bortåt horisonten.