Fridfullt

Att bara få gå omkring och plocka själv. De absolut mest magnifikt goda tomaterna någonsin. Gustafsäng naturligtvis. Påsen blev mycket välfylld och kryddade sedan med några gurkor. Med den förtäringen blir man nästan tårögd för hur rätt odlade grönsaker smakar. En plats at återvända till så länge som Lisbeth orkar med arbetet.

Fast då hade jag redan hunnit med att få agera officient. Som det väl kallas när man har uppdraget att viga två förälskade personer. Och det är ju så det är – alltid egentligen. En ynnest att få vara med och dela andras lycka. Så tydligt idag igen. Med plats Storvik övre som speciellt utvald plats.

Lugnt och nästan rogivande. Speciellt i sommartid – Stadshuset. Funderande, och till del också planerande. För snart är det ju igång igen, på något sätt. Även om det idag verkar kunna vara en hel del inslag teams respektive zoom.

Orkade inte alls fixa till själv utan blev att glida ned till Shiyar och Strandbaden. För lunch kände jag definitivt för att inmundiga. Och så brukar det ju också bli en del samtal där nere. Så och idag. Men det var under eftermiddagen så kvällens after beach gick mig närmast helt förbi. Förutom att det hördes ordentligt till hemmet. Men utan att störa.

Eftermiddagens insats blev att byta bete för hästarna. Annas tydliga skriftliga instruktion gjorde att jag först trodde det var ett farofyllt uppdrag. Men icke. Snällare djur? Finns inte. Alla fyra hästarna verkade trivas ypperligt och tog för sig av det gröna.

En del skrivande blev det i alla fall. Påtryckningar, slutsatser. Och även försök hjälpa personer som sitter mycket trångt till. Förstår just den här personen som känner sig i allra högsta grad övergiven. Att det finns myndigheter – men bakom dem inga känslor för enskilda!

Äta utomhus, fika utomhus, spegla sig närmast i Storsjön. Inte möjligt för alla. Men blivit en vana. Är ju egentligen bara gå ut eller ibland inte ens gå ut. Närheten tillsammans med omgivningen – bedårande.

Sen afton. Ut på en cykeltur. Kollade in gruppen av kor nere i Fänja och sedan Berga runt som det sägs i folkmund. Så många hus, och idag inte känna till alla som bor där. Omflyttning, inflyttning eller blott glömska?            

Förtroende

Så enkelt konstatera. Det är personerna bakom som gör skillnaden. Mycket sällan organisationerna. Därmed måste också all utveckling ha sina rötter ute i verkligheten. Inte något som ska överlåtas till speciellt anställa utvecklings strateger. Det är blott et sätt at köra i diket. Därmed supernöjd med min läkare. Han hade säkert fungerat på likartat sätt om han tillhört en s k privat hälsocentral. Men nu istället tjänar han regionens organisation. Fantastiskt möte idag och support till att jag är på rätt väg. Och därmed på väg att släppa värken bakom mig och återgå till friskt satsat, hälften vunnit. Men ännu ej över bron, men på god väg! Förtroende är vad som alltid krävs. Snabbsänka. Från 96 till 12. Känns som jag verkligen är på väg.

Förtroende – ett ord som jag kommit i kontakt med så ofta. Stundom med mig och stundom en motståndare. Förändring i livet kan aldrig göras med hållbarhet utan att det är den viktiga ingrediensen. Har diskuterat flera år nu och insett att det kan vara den felande länken.

Hela förmiddagen. Samtal om företagsutveckling. Det kändes som ett förtroendefullt samtal där även mina synpunkter beaktades. Och den plattformen vill jag inte försnilla. Har man samtalet med varandra på den nivån så kan man också våga kritisera varandras åsikter. Bara omge sig med ja-sägare är aldrig framgångskonceptet.

Göra bokslut. Det där att ta avsked av en nära och kärleksfull vän. Så svårt komma över. Hämtar ändå styrkan i att minnas bakåt. Trots att vardagens formella krav gör sig påmint. Att tvingas göra bokslut eller som det heter här bouppteckning. Beställde och så överläts uppdraget till extern part. Livet som är alldeles för kort, och döden som är så oerhört mycket längre.

Svenska Cupen, cupfinal. Inför tomma läktare. Ger ingen riktig känsla. Definitivt i brygga intill de sista minuterna. Då IFK Göteborg kunde kvittera mot Malmö FF. MFF back som trillade omkull blev ödesdigert. Och sedan övertid när göteborgarna snodde cupguldet. Behövs Änglar för detta.

Lugn afton hemmavid under tak. Så fick regnet piska ned mot taket. Kollade in en äldre Kurt Wallander film. Engelsk version, handlingen i Sydafrika. Fungerade. Samtidigt som natten i natt vet jag inget om. Den bara kommer och gör sig påmind.   

Den sten som föll

Som när en sten föll. Vid midnatt så krafsades det på dörren i övervåningen. Och där stod han, Sixten. Ville in och direkt på maten som vankades. Gissa hur uppvaktad han blev! Det fanns en stor oro där över hjärttrakten sedan det stod på Anslagstavlan Årsunda at en svart katt blivit överkörd på väg 272 nedanför kyrkan. Exakt den plats där Tore blev ihjäl körd för antal år sedan. Skulle det n vara Sixtens tur att möta samma öde. Tankarna hade redan börjar vandra iväg mot att fixa till samma begravningsplats. Men med en liten bit emellan. En härlig plats för en katts sista vila. Där vi redan har två kära kattvänner begravda. Två kattvänner, två familjemedlemmar. Så himla berörd man kan bli av en liten vän som mjauar.

Besök på tomten – två nyfikna rådjur. Kollar noga igenom vad som finns för förtäring. Inte så där sugen på de små äpplena ännu. Men registrerade det geografiska läget för att kunna återkomma. Så närgångna och nyfikna.

Ett lass ytterligare till återvinningen. Ett lass ved som legat här utomhus över 35 år utan täckning är nog så sprött och till stora delar ruttna. Finns mycket mera för mig att köra iväg. Kanske hinner med något ytterligare nästa onsdag.

Lite uppdrag hade jag väl under förmiddagen. För kvällen skulle ju innehålla middag. Skala potatis och rensa jordgubbar föll på min lott. Enkelt – men någon skulle ju göra det enkla också. Och kunde ju sedan blott pricka utav.

Känsla är att få se Leonie och Ilse komma närma varandra. Är finns glädje och kärlek i deras blickar. Två kusiner som vandrar in i livet tillsammans. Så mycket kvar att upptäcka i en spännande värld.  Härliga tjejer som jag ger all kärlek på jorden.

Mycket utbyte med Arriaté.  Mycket svårt veta hur Ingrid har det. När jag väl får fatt i ett telefonnummer så är det ingen på stället som pratar engelska. Lägger på. Men har hittat en annan kvinna som kan förmedla – dock pratar hon enbart spanska. Den spanska räven rev en annan räv. Fortsättning lär följa.

Tacksam för ett samtal. Samtal med mening .Redan i morgon tid hos Börje. Förtroende är viktigt – och det har jag verkligen till honom. I osinlig omfattning. Gåtan med mig själv och min värk arbetas det då vidare med. Hoppas innerligt på en lösning.   

Bye bye. Nils-Olov – Simone – Leonie åter till Åkersberga. Tacksam för att de besökt oss.       

Muskelvärken fortsätter

Arm muskulaturen. Nu är smärtan nere där, eller uppe. Beror på hur vi ser på upp och ned. Och gör väldigt ot, nästa outhärdligt. Kanske bra ändå – om det betyder att det är på väg bort/ut! Till och med smärta hela dagen igenom .Har ite bestämt mig riktigt ännu om jag tillåter det hela slå sig på mitt bara psyke. Har aldrig varit den person som uppskattar just smärta. Och nu har jag ju haft den närmast konstant i säkert ett och ett halvt dygn. Inte en enda lugn och sovande natt – det tar verkligen.

Ärendedag i Sandviken. Många nedslag. Några också helt avgörande för vägen framåt. Som att lägga ett pussel. En enda bit borta så går det inte få till helheten.

Tacksamt tog glasögonbutiken emot alla de där glasögonen som jag samlat upp. Glasen som skulle mätas upp noga och sedan skickas till Tanzania. För att göra nytta, och göra livet enklare se.

Nils-Olovs sammanfattning från mammas begravning. Men några bilder också. Formligen kände känslorna i handlingen. Drog ut i papper och distribuerade till vissa. Andra får den gärna över mail. För mig själv kändes handlingen fylld av de varmaste känslorna.

Knallade upp. Alltid lika välkomnande att ta sig till Britta. Hon är alltid fylld av energi, liv och leverne. Så naturligtvis inget undantag idag heller. Även det lilla tas emot så tacksamt.

Saknad. Att vara född ledare men sedan på något sätt inte duga längre. Men knytnäven i fickan och sedan visa sig än bättre. Härlig inställning Jacob Blomkvist – nu i Timrås färger. Han kan leda det laget väldigt långt i vinter. Och dessutom förtjänar han själv just framgång.

Regnet det bara öser ned. I kvällens mörkare delar. Peter har tydligen importerat det blöta över Fotö och sedan sänt otyget in över landet. Kan till och med bli nattregn.

Oron står som spön i backen. Läser på Anslagstavlan Årsunda att en katt blivit överkörd på väg 272 öster om kyrkan. Dessutom en svart katt. Skulle det handla om Sighsten skulle jag bli oerhört ledsen. Får absolut inte vara fallet.

En sommar helt utan träning, utan egentlig rörelse. Och på TV:n Biggest loosers!! Men ändå inte alls mitt program. Det vi aldrig skulle ha sett förut har tydligen nu blivit ett av de viktigaste! Kan väl ändå inte vara en pik till mig? Tandborste och sedan förhoppning om en lugn och värkefri natt.   

Fastbunden med en knop

To be or not to be. Eller hur jag nu ska förklara vad som händer i kroppen. Inflammation i de kraftigaste musklerna månne. Som vandrar runt i något som kan kallas värk. Och omöjliggör hela nätters sömn. Sista veckorna i axlarna. Men nu vandrar det neråt armarna än mera. Förhoppning; På väg ut ur kroppen. Utkastat av intagen cortison. I alla fall en stark förhoppning. Hela sommaren har jag mer eller mindre känt mig handikappad. Hade tänkt stärka träningen betydligt. För att istället behöva släppa precis allt. Även de tabata träningar som för min del kändes nästan som heliga.

Annat som gått käpprätt åt….. Hade ju så mycket som jag hade tänkt fixa med sommaren ut. Men också där. Bara slänga in handduken. Om nu inte….

Och så kom bilden på det där lilla Gotlandsrusset. Emil på plats för professionell undersökning. För det lär väl bli just Emils häst. Hela veckan Gotland för hela detta gäng. Åker möjligen runt där för att uppleva sommarens självklara ö-val.

Blev inte många knop uträttade dagen lång. Så enkelt hänvisa till smärtorna. Med lite sjutusen jäklar hade det ju varit helt nödvändigt med att ställa upp – om så nöden krävt det. Ändå aldrig tidigare utsatt för något likartat. Känns – överallt – även psykiskt.

Ändå annat som sköljer in över mig. Det där med att ha landat i verkligheten, i acceptans att det är som det är. Minnena kan också göra en person starkare. Och minnen har jag verkligen i mängder. Delar gärna av mig med dem – det stärker dem ännu mera. Var och en för sig.

Vilken uppsnyggning! Det som sker i Hyttmarken. Torde vara helt och hållet något som är kopplat till Anna och Emil. Och ändå verkar de inte fått nog utan kommer fortsätta sitt mission. Önskar verkligen att jag själv skulle ha kunnat bidra- men axlarna – nej.

Tog mig en egen cykeltur på kvällskvisten. Hyttmarken tur och retur med briefing med Emil. Och därmed uppdatering vad som sker i närområdet.

Nyskördad söndag

Klart att jag inte skulle missa detta. Gudstjänsten med tacksägelse efter min mammas begravning. Och med gott samtal så genomfördes det såväl i Sandvikens kyrka som motsvarande gudstjänst i Hembygdsgården Koversta Österfärnebo. På den senare platsen hade hon ju varit med till några gånger. Dessutom utomhus i trevlig miljö. Och musiken – dragspel och fiol. Lotta och Lars/Per. Valet var enkelt. Vi var trettiofem personer som träffades. Lugnt, trevligt och minnesvärt. Även det så kallade kyrkkaffet efteråt, då några personer kom för att prata och ge av sina funderingar. Verkar vara god uppslutning där på hembygdsgården med öppet alla somrarnas veckoslut.

Mot Gysinge. Så mycket folk! Vandrade iväg över Vita Bruket. Och där – Värdshuset öppnat igen! Kopplat till lunchtid. Var inte mycket fundera över. Utan stiga in och beställa. Glatt om inte överraskad – så glad och nöjd över det som serverades. Dessutom bjöd krögaren på en närmast föreläsning av vad som gjorts med lokalerna. Och på en rundvandring över de lokaler som numera fungerar som hotellrum. Märks tydligt vilket arbete som hans fru har. Känsla och kunskap i inredningsarbetet.

Hela området andades optimism! Så många personer som vandrade omkring - och det är fullt tydligt att kultur och omgivning fortfarande är två välrenommerade ord. Ord med innehåll. Det nya hoppas jag stavas samarbete, samförstånd. Kan vara det absolut bästa varumärket för vårt södra område. Gästriklands södra. Närheten till Mälardalen är också bara det en mjölkkossa som kan ge oändligt mycket. Men området har stor bärighet även i ett internationellt perspektiv! När naturen är som mest utmanande och intressant.

Utställningen där nere vid f d flottningsmuseet. Den höll mycket hög klass. Men så är ju lokalerna också påkostade för den typen av aktiviteter. Lokala konstnärer som får utrymme att marknadsföra sig själva och även kunna avyttra en hel del av sina alster. Och just här. Och med en del kommentarer och med liggande skrivning i utställningslokalen så skulle det kunna utvecklas som motsättningens arena. Gäller att ha kompetens på tjänstemannasidan nu.

Kändes gott med nedslaget i Österbor. Trivsamt och så många idéer att bygga vidare på. Det allra viktigaste; de verkar definitivt trivas. Vilket också skapar en inre tillfredsställelse även hos mig själv. Dessutom har de ju fåt ihop antal bröllopsdagar, årsfirande. Om de nu sysslar med detta. Fast vet att det finns andra som kommit mycket längre och firar det fortfarande. Med bubbel och speciell geografisk minnesplats. Och det är väl det som vårdar, håller känslolivet levande – år efter år – efter år. Motverkar avbrott eller rent av avslut.

Cyklade själv upp till Hyttmarken. Totalt ensam men ändå inte. Lät minnena komma fram och slå följe. Kvällstimmarna vandrade iväg innan jag styrde cykelkosan norrut igen. En lång – och onekligen – innehållsrik dag – fick sin avslutning tillsammans med Rebekka Martinsson.    

Summer in the City

En riktig sommardag. Har ju nu varit lite glest med dem. Och bra dag var väl förmiddagens betyg. Kvällen var mer åt det sagolika hållet. Solen som trängde ned mot Storsjöns yta var närmast magisk.

Inför och även gårdagen – kanske det börjar släppa något. Tacksamhetens låga brinner klar och stadig. Både för vad hon bidragit med. Liksom de som på olika sätt nu har ställt upp. Sammanställer två olika dokument och överlåter till Nils-Olov att sätta den sista touchen. Den stilistiska slutprodukten. Med ett avslutande bildkollage hoppas jag det blir en fin handling att visa upp. Och även delge de som eventuellt skulle vilja ha sitt eget exemplar.

Naturligtvis ingen tabata träning för mig i morse heller. Vill inte ens tänka på alla olika pass jag nu missat. Blir något ledsen i ögat. Det går helt enkelt inte. Och som tidigare sitter värken i axlarna. Och som tidigare mest nattetid plus de första morgontimmarna. Knappast en hel nattsömn på minst 1,5 månader. Upplever det som närmast hopplöst

Magiskt är ordet att få ha Ilse hemma under förmiddagen när föräldrarna skulle in och handla. Hon ger mening runt sig själv. Idag rockade hon mer loss på röda vinbär än på hallon. Elonie är tvärt om. Fast idag var hon helt och håller stationerad på Boön. Tårta och två paket som Helge o Eva Britt hade med sig. Ilse njöt för fulla muggar.

Ringde till Gotlands resenärerna. Inget tillgång till boende förrän under kvällen. Måste varit en lång tuff inledning. Åka under natten och sedan första morgon färjan. Men vädret även där gott, så humöret var nog ändock på topp.

Blev ingen brunch. Hade ju planerat för det med gäster från Södertälje och Fotö. Men de kom inte. Istället tidig hemresa så fort de vaknade över ett sms konstaterande. Men så hade de också en lång dags färd innan Göteborg kunde anträdas.

Dokumenterade. Blommorna som nu låg på pappas grav. Vackert som ögongodis. Får med alla givare på min egen sammanfattning. Har ju gett mig själv uppdraget att det ska bli en minnesvärd skrift från hans glansdagar.               

Izet med fru och barn. Trevligt besök. Efter alla dessa år. Säkert en rejäl resa från Malmö till Sveriges mittpunkt. Och som alltid oerhört trevliga. Bara in och tjötta, klart de ska värvas hit upp.

Cykelturen till Hyttmarken missade Anna. Påstod ju att de skulle vara där. Men det var just nu tomt. Lite glidande runt för en otränad, är väl bättre än intet rörelse alls. Kvällssittning på terrassen med hallon och mjölk var en del av naturens upplevelse i 2020 års hemesterperiod.    

Dagen med känslor och gemenskap

Ödmjukhet och stor tacksamhet. Till alla som på olika sätt mött upp när nu mamma gick vidare och lämnade jordelivet. Även fast jag fick så många år tillsammans med henne har smärtan varit stor. Hon hann inte riktigt fram till de där hundra åren. Men nära var det. Hon kunde inte följa med på alla utflykter i våras, nu i sommar p g a corona utbrottet. Men et rikt liv med många inslag och alltid där på plats för den, de som behövde henne med sin klokhet och värme.

Klart att även en begravningsdag är det bara stämma in i sången – jag vill tacka livet, som gett mig så mycket.

Smörgåstårtorna på plats, levererade av Lars. Mammas specialtårtor tillverkade av Anna-Greta o Annika och uppkörda av Per-Ewert. Tavlorna och ljusstakarna också uppkörda. Gårdagens dukning genomförd i god tid. Mest göra sig i ordning och samtidigt ledsamt konstatera at värken i skulderpartiet var våldsam.

Stuvade in hela kroppen i en kostym .På med min vita slips som i stort sett aldrig nyttjats förut. Och så upp till Sockenstugan för en sista briefing med präst och musiker. Kända ansikten i kyrkan. Personer som jag samtliga uppskattar så stort.

Självklart val. Lars-Erik som tjänstgörande präst. Han som har den unika förmågan att verkligen möta människor där de finns. Oavsett var i livet. Som inger alla former av förtroende och har de bakgrund som gör skillnad. Lotta som kan få varje ton att klinga så skönt. Birgitta som dessutom kommer från hembyn men också har förmågan att trolla fram det vackraste från varje enskild blomma.   

Perfekt valda låtar. Två psalmer och tre andra känslosamma låtar. Det här var verkligen en uppställning som mamma själv skulle ha applåderat. Och medan tårarna trängde fram kunde jag möta dem med pappersnäsdukar. Kändes till och med skönt att klara av att gråta.

Blomprakten var magnifik. Även när den lades ut på pappas egen grav så imponerade de vackra blomstren. Tänker plocka av namnen och få med dem i ett tackkort. Blir en del göra under lördagen. Men drivs av att få fram dokumentet.

Besök kvällstid för middag av Peter & Nils-Göran. Inte illa när också Carl-Henrik/Ilse som Per-Ewert mötte upp! En högst minnesvärd dag följdes av än större kvällsgemenskap. Mycket som vi kunde beröra under timmarna. Ser fram emot att de också kommer för frukosten. Innan deras färd går söderut.  

Allt det jag skulle ha skrivit får anstå till åtminstone lördagen. Bra att ha något då också! Vågar gå till sängs – trots att jag är helt säker på att värken kommer åter.     

Dagen före

Blev en full dag idag också. När det från början kändes som mycket space. Dan före dan. Inbegrep en del tankearbete. Så att morgondagen övergår till en minnesvärd dag för oss alla som möter upp och visar vördnad. Antal personer har meddelat förhinder, medan också andra har en stor respekt för Covid -19. Vilket man också definitivt ska ha.

Att kvittera ut en nyckel från Kyrkan – som går till Sockenstugan – är något speciellt. Kvitteras från Eva, kyrkvaktmästare. Och påstår; finns absolut ingenstans i världen en bättre fungerande vaktmästare. Hon ser vad som ska göras och hon arbetar oavbrutet dagarna igenom. Hur kan vissa personer ha detta enorma driv, medan andra knappt orkar hasa sig ut ur sängen.

Prickade av dagen. Fanns ju saker och ting kvar att handla – så lika bra ge sig in i det uppdraget. Och så var det ju hallonen till tårtorna. Och hallon finns det minsann. Klarade av få så mycket nedplockat själv att det gott och väl räcker till uppdraget som ingrediens. Fast lite speedad blev jag allt när jag märker att så många härliga bär riskerar gå förlorade. Mogna så har de snart släppt taget och hamnar då obönhörligen på marken.

Måste ha åkt väldigt tidigt i morse. Närmast när dagen grytt. För färden från Fotö över Södertälje och vidare hit. Och då hade de också ätit lunch när Peter och Nils-Göran hittade in hit. It´s a long way to Tipperary – men det är också långt till yttre delarna av Göteborg.

Så eftermiddags fikat blev hos Annika i Hyttmarken. Med alldeles för många kaloriintag förstås. Hungrig på allt gott så är det svårt att tacka nej. Men fick också lite inblick i Emils stora projekt där uppe. Planera runt villan och få till tomten på ett högst attraktivt sätt.

Tog sin runda tid att duka på Sockenstugan. Duka och tänka till. Fungerade gott på våra tre huvuden. Hoppas nu att vi räknat rätt och att corona avståndet i dukningen också varit rätt tänkt. Väldigt lite komplement som ska dit. Blåbärsris och några tavlor samt ljusstakar från hemmet.   

Klart det finns trygga famnar. Så nu lämnade vi nyckeln direkt till Birgitta som skulle göra lite insatser redan tidig morgon. Hennes känslor för blommor är vida kända. Så givetvis har vi valt helt rätt person.

Hastigt påkommit. Få Ilse och Leonie att träffas. Så kvällsmåltiden fick bli pizza. Eller rättare sagt ett stort antal pizzor. Det fungerar ju bara det inte tillåts bli en ny sed.

Kvällsfundering. Det är ju redan i morgon som vi alla möts i kyrkans egna rum. Finns brudpar som jag verkligen vill gratulera.

Ingen Zlatan i Bajen. Skulle nog ha behövts ett större antal. Skånes stolthet var alldeles för bra för Söderkisarna. Stockholms laget mest lika fastlåsta som en verklig staty.   

Så mycket fint

Att betyda, att få vara, olikheter som kompletterar och ger helheten när de samverkar. Många tankarvandrat sedan mamma vandrade vidare. Men också ett bevis på hur livet ter sig. Vi går alla i mål, men vet aldrig hur och när. Nu hon som visste hur vänskap såddes, odlades och skördades. Glömmer aldrig!!

Intressant följa olika personers delaktighet, intresse, engagemang. Eller andra hela, stora ointresse. Vissa personer bryr sig, ger stöd, ger tillrop, kramar, mening. Andra betydligt ytligare och finns där mest för sin egen skull. Mänsklighetens stora olikheter.

En ynnest ha så många kompisar, vänner som betyder så mycket. En stor ynnest få återkoppling från en nära vän i landet så långt borta. Melbourne Australien där Joanne till och med kommenterar mina egna blogginlägg! Klart tacksam för att få respons även på det lilla. Världsfrågor, nationella frågor, regionala som lokala. Alla finns de där och alla har betydelse för samhällsbyggandet, nu som framledes. Nu mycket kring Covid -19. Vilket uppenbart börjar slå till även på en ö så långt borta rent geografiskt, på andra sidan av jordklotet.

Fin onsdag. Sol att glädja mig åt. Axelsmärtorna till trots. Som vanligt nu fortsatte frukosten med antal knappningar på datorn. Så svårt låta bli. Plockade ihop ett underlag till mammas begravning som ska kompletteras och först efter genomförandet också börja renskrivas. Kan sedan kopieras upp till de som verkligen är intresserade av genomförandet. Som en positiv minnesbeskrivning för den som verkligen betytt.

Sjuttsingen var det fortfarande växer. Nu fick gräsklipparen något verkligt sätt tänderna i. En mycket yvig gräsmatta som det tog lång tid betvinga. Läng tid och påspädning inom det värkande axelpartiet.  

You´ll never eat alone. Strandbaden sommartid. Också ungdomens tillhåll. Valbo FFs damer, modell juniorer, på träningsläger nere vid Årsunda ip. Underlaget givetvis konstgräs.

Hälsingekontakt. Viss oenighet kring mål och strategier. Kanske på grund av att vi har olika ingångsvärden i vad som är seriöst och viktigt – eller blott finns där. Fast mångfald ska ju vara berikande påstås det.

Landkrabba. Trodde förstås jag skulle bjudas med på båtturen. Men kanske båten full ändå. För jag hörde då intet. Nu fylldes ju dagen gott och väl ändå. Hann med handla det allra mesta till fredagens samling.

Många som hört av sig. Men när Jan-Åke Hedström kom med blommor från sina bröder och Inger. Då kändes det rakt in i hjärteroten. Personer som såväl mamma som pappa högaktat. Också mycket positivt  när Jan ringde från Bielefelt Tyskland. Hade säkert kommit med om de varit hemma i Sverige. Också varma hälsningar över mail som samtliga stoppas in i minnets arkiv.   

Det måste gå

Nedräkningen inför fredagen fortsätter. Idag tillsammans med Lars-Erik och Annika. Känns att det här kommer bli väldigt bra, och minnesvärt. Och precis så som hon själv skulle velat ha det. Vilka som kommer och vill vara med hedra henne, ingen aning om just nu. Vi har önskat meddelande i förväg, för dimensionering, för sittning etcetera.

Många minnesbilder som passerat revy. Positiva och starka. Precis som om alla var högst igår. Och så många som stärker bilden av en helt speciell Person. Ulrika kväll – klart det kändes skönt få höra dessa ord. Har kommit så väldigt mycket positivt och jag är säker på att de också är äkta. För jag kände ju henne nära – så jag om någon vet med säkerhet.

Upp till vaktmästare Eva för att försäkra mig om nyckel. För dukning. För att planera sittning. Förtäring beställt, förtäring som fixas av oss själva också. Framförhållning och kontroll på läget. Utmanande det också.

Även idag. Upptäckte gräsmattorna mest slagna i Hyttmarken. Inte jag dock. Måste först få bort muskelvärken. Kanske, kanske åt rätt håll. Kanske, kanske att kortisonet nu kommer bita. Ibland så himla ont att gråten står som en strid ström i verkligheten.

Lite träning på eftermiddagen. Litet och kontrollerat. Med förhoppning att det gör gott, i värsta fall stimulerar det bara smärtorna.

      

Kvällens tabata blev som under sita en och en halv månad. Träning helt utan mig. Saknar den mycket. Han med lite trimning uppe i Hyttmarken – men så kom också regnet. Fort dyblöt. Men skönt ändå att kunna få bidraga med något.

Dagens clou. Min stora idol Jan-Åkes skriver så fint om både pappa som mamma. Så himla fint att jag bara smälter.

Dagen i övrigt. Många inlägg om överenskommelsen i Europeiska Unionen. Stora pengar, svårt hantera, ha en klar uppfattning om .Jonas (V) driver på en hätsk stämning mot statsministern. Möjligen den (V) ledarens sista ansträngda rytning innan han försvinner mot Asien – under väldigt lång tid. Förhandling är alltid förhandling där ingångsläget nej inte är ett kreativt förhandlingsstadium.

Har mina egna kommentarer. Utvecklar dem gärna. Samarbete, samförstånd – morgondagens framgångskoncept.

Måndag med innehåll

Kors i taket. Endast tre uppstigningar under en och samma natt. Med andra ord bästa natten på över en månads tid. Värken var jag definitivt inte utan. Bra eller dåligt – men nu sitter det enbart i bröst/axel partiet. Svårt dra slutsatsen att det går åt rätt håll. Kan ju bli ett bakslag redan kommande natt – i värsta fall.

Ynnest med morgontidning och frukost a la grande. Och därefter hamna bakom tangentbordet. Skriva av sig genom en del brev som borde iväg, och kom iväg.

Uppdrag kan man ha. Uppdrag man lovat ska man verkställa. Forsbacka Tvätten – ja, men ändå inte. Hinner inte få det hela klart i tid. In och letade runt i Gävle. Och där fanns faktiskt kemtvätten för Nils-Olovs kostym. Men klart fredag fungerar ju inte när begravningen är just fredag. Lite förhandlande och nu ska plaggen vara klara för avhämtning torsdag eftermiddag.

Fått uppdrag. Beställa smörgåstårta. Nu effektuerat. Så just den detaljen kan prickas av från måste-göras-listan. Och kvalitet – det borgas ju definitivt just från det här stället. Gör aldrig någon missnöjd med det som levereras.

Kändes lite ensamt på Stadshuset idag. Ekade närmast, och ekot var tomt. Mitt i semestertiden så tar ju de flesta ut sina välförtjänta och intjänade semesterdagar. Laddar om batterierna så blir det köra hårt med snabbstart inom kort.

Närmast comeback att få äta hos Andreas. Fick också ta tid, flera timmar till och med. Många var det i den strida strömmen av stammisar som det gick slänga käft med.

Timmar som förlängdes hos nära vänner i Örta. Personliga samtal i full öppenhet ger mening. Med förtroende så går det öppna kreativitet och mening. Men också en annan insikt – att mitt bankkort var försvunnet. Letade noga. Kände mig plötsligt svettig. Aldrig hänt förut. Och himla svårt nå just Andreas så han kunde leta igenom restaurangernas ytor. Bara åka hem. Och mot konsollen, under mattan i bilen, tittade bankkortet fram! En glädjens stund.

Fördelen med boendet. Handlade kvällstid. Och ett gott antal steg fram. Frågade efter måendet, frågade efter mamma. Det som påverkar så mycket – att bry sig. Det som skiljer ett samhälle mot – ett bättre samhälle.

Dagens syndaflod – i regndropparnas form. Nådde aldrig riktigt oss här nere. Mera en angelägen hälsingsk fråga. Eller om det är just skillnaden – att hit ner hittar inte alls synden.

Tappat så mycket av flåset. Så den där kvällspromenaden var välbehövlig. Borde – mycket oftare. Latheten är väl endast det som skulle kunna komma emellan.

Tablett och ned i sängen. Morgondagen får presentera för mig hur skuggornas belägring slagit ut - i verkligheten.

Livet - vad man gör det till

Snurra min jord och låt mig snurra med den. Precis som det ska vara. Rörelse och inte stiltje. Och så gäller det leva livet. Det som så fort kan ta slut. Och det enda som egentligen går att ångra är det man vill och inte fyller på med.

Idag sommardag. Vilket också påannonserats. Men redan till måndag ska det ösas på med regn. Ordentliga mängder och därmed kommer gradantalet också slå sig rejält.

Följetongen handlar på det personliga planet om värk. Numera inte kring höfter och ljumskar utan kring axel/bröst partiet. Här räcker det inte på långa vägar medvärktabletter. Och klart jag påverkas efter över en månad utan riktig nattsömn. Nattens småtimmar var bland de tuffaste jag upplevt. Och inte släppte det på förmiddagen heller. Det är betydligt mycket mera än trötthet som påförts till följd av det här.

Förmiddagsbesök som jag verkligen uppskattar. Nils-Olov, Simone och Leonie – för resten av dagen. Hade naturligtvis önskat varje dag, ständigt.

Avdelning sämre. Att Ilse hade fortsatt feber och därmed inte fick träffa kompisen Leonie. Men det borde gå korrigera under kommande vecka. Liksom korrigera att febern drar all hädan.

Avdelning positivt. Sen eftermiddag och kväll. Per-Ewert & Lina. Finns massor prata om, fundera kring. Även kring och inom deras släkt. Saker som händer och inte alltid går göra något åt.

Eftermiddagspromenad med Leonie. Struttade runt och kändes så positivt få vara med i centrum. Sådant där som jag så gärna skulle vilja bidra med – dagligen.

Sedan finns det naturligtvis saker och ting som går i kras också. Trodde på ett viktigt samtal precis som det annonserats ut. Men icke. Det samtalet undvek mig helt och hållet. Om det är på blodigt allvar eller blott något som missats. Kanske kommer visa sig – någon gång.

Två lag, samma serie. Division 1 Norrland. Men båda fotbollslagen hamnade i underläge som var ett faktum vid full tid. Poäng som förhoppningsvis skulle ha hamnat i Gästrikland – försvann helt från tabellbyggandet. Nollade poängmässigt, Sandvikens IF respektive Gefle IF.

Blir naturligtvis en minnesvärd vecka, Snurrar vidare. Tankarna kring och om mamma är många och stora. Och ska på något sätt adderas fram till lunchtid på fredag. Har mentalt försökt ställa in mig på positiva tankar efter denna härliga livsresa. Hon har betytt så himla mycket.   

Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket.

Känslor

Hade ju bestämt mig. Skulle känna mig betydligt bättre. Kanske jag glömde bort, alternativt tränade i fredags. För krampen var större än störts i bröst/axelpartiet. Formligen vrålande av smärta. Absolut inget viloläge utan kramp med den tillhörande smärtan. Så egentligen – ingenting blir som förut. Hoppas dock innerligt att det här är av övergående karaktär. Står inte alls ut. Behöver ro och sömn. Och inte smärta och vakenhet. Ny afton, nya insatser. Hoppas innerligt att det värsta är över.

Fyra dagar i veckan. Fyra dagar i veckan tabata träning. Försökt hänga på. Men den här månaden med råge, ingenting för mig. Helt enkelt omöjligt. Trots att det är träning som jag verkligen behöver.

För många en dag med födelsedagsfest. Märks alltid över Facebook. Gratulerar gärna och idag verkligen Erik som gör så starka avtryck. Föredöme i sin öppenhet.

En sådan där riktig sommardag blev det aldrig. Inte alls i jämförelse med gårdagen. Men ändå en fin svensk sommardag där det kanske inte behövdes de mest skyddande solskyddsfaktorerna.

Spänd. Slutstädning av mammas lägenhet. Sorgen är fortfarande stor, kombinerat med glädjen efter att ha fåt haft världens bästa mamma. Så många år, alla mina egna år. Så nu blir ingenting längre som förut. Erkänner att jag är ledsen och på något sätt går i trans.

Dagens nyhet kommer från Bryssel. Eller borde i alla fall ha kommit. Hur notan efter Covid -19 ska fördelas. Huvudlinjerna är antingen lån eller bidrag. Inte i mål idag i alla fall. Så fortsättning måste helt enkelt följa.

Missade idag helt och hållet de där två charmtrollen. Både Ilse som Leonie gick på något sätt helt under radarn.

Märkligt egentligen hur en hel och sammanhållen lördag passerar utan att jag känner mig ha gjort någon nytta. Fastnar till och från på sociala medier. Och ser att Joanne kommit in på bloggavsnittet och bildat sig en uppfattning om vardagen. Gläder mig att det finns medkänslor i en dagssituation jag inte alls planerat för.

Följde intresserad en länk kring privata utförare i vård och omsorg mot offentliga utövare. Förundrad. Trodde det var innehållet som räknades i första hand. Inte vilken organisation som är utförare. Har inte ändrat hållning därvidlag även om parti, partier möjligen gjort detta.

Kul att Per-Ewert verkar hittat den helt rätta balansen. Har många förslag, funderingar dryfta vidare tillsammans med just honom.

Många blev det. Låtar som jag lyssnade in i min egen stämningsbubbla. Gabriellas sång, Himlen är oskyldigt blå, Så mycket bättre, När solen fångar juni nätter, Strövtåg i hembygden, Alla vill till himlen men ingen vill dö, Håll mitt hjärta, Ängeln i rummet, Själens skrubbsår, Eternal love, Tusen bitar, Kärleksvisan, För kärlekens skull, Anthem, Guldet blev till sand. Så nu väntar jag på ett nytt radioprogram med Danne Nordfeldt. Så skulle ett känslosamt program få utveckla sig!  

Neg kontra pos

Negativa rösten som säger att det fungerar inte, inte alls. Positiva rösten som säger att det . fungerar ypperligt med behandlingen/medicineringen. Och att den tar över inflammationen i musklerna. Samtidigt gör det ordentligt ont över skulderpartiet. Hittar inte ett enda viloläge. De tuffa nätternas vandring fortsätter obönhörligen med att nå sin högsta smärtgräns  Och att den når sin högsta pik från midnatt och fram till morgonen. Har i alla fall fått lära mig vad smärta är. Och att leva utan riktig nattsömn.

Klart hoppets låga finns kvar. Att någon natt, någon dag så chockas jag fullt och fast. Då känslorna enligt ovan är borta. Om än bara för stunden.

Tog tillvara på möjligheterna. Frukosten på framsidan går aldrig av för hackor. Lugnt, varmt, skönt. Fast inte riktigt idag. Vaktmästarklimax att lyssna in. Lövblåsen arbetade för högtryck. Men skam den som ger sig, jag satt kvar!    

Plockade ned den där långa listan. I punktform. Listan som jag med fullt förtroende vill samtala kring med person som har tillfört så mycket av klokhet. Fast först måste nog personen ha fått haft sin välbehövliga semester.

Saknade nattligt besök, morgonbesök eller över huvud taget besök. Lite oro, erkänner. Sighsten ute på andra äventyr, så hoppas jag verkligen är fallet. Väster grannen som brukar ha koll på många djur och främst katter. Men ingen återkoppling, ännu i varje fall.

En väldigt intensiv och högst annorlunda vecka. Så mycket som hänt. Och som skapat tankar, funderingar, betydelse av att ha varandra nära. Naturligt när avbrott sker. Så sägs det i varje fall. Men ändå svårt komma över. Svårt ta till sig och bara förstå. Hur tankarna kommer utvecklas längre fram – omöjligt förutse.

Upp till huset. Kollade kort, foton, till och med recept. Skulle ha gjort för så många år sedan. Så lite städning blev det väl. Tiden gick men det kändes värdefullt, viktigt för egen del.

Ny rekordfredag. Nästan. Så många efter playan denna fredag. Bilarna dumpade lite huller om buller. Fungerar ju med gardering att det inte blir någon olycka och utryckning av Räddningstjänsten. Undrar blott var det juridiska ansvaret ligger. På den enskilde eller på vår egen kommun – på den kommunala badplatsen.

Spännande samtal under dagen. Kring finansieringar av investeringar. Liksom kring praktikplatser för mycket motiverade utländska studeranden. Tvära kast – som de flesta dagar faktiskt är.

Ilse hem igen från Järvsö. Besvärande feber. För hög – ändå pigg. Men syntes dock i hennes ögon att där fanns något i lilla henne som skall ut ur kroppen. Insåg direkt att jag saknat henne så! Men i morgon – då kommer måhända Leonie – också.

Och i morgon – då är värken borta också – måhända.

Vilka som bryr sig, betyder

Om det är ett gott stadie eller inte. Inte helt säker på mitt eget svar. För just nu känns det något nostalgiskt, eftertänksamt. Nästan i en form av trans. Och vet – jag kommer inte gå tillbaka till något tidigare stadie. Men utgår ändå från att jag själv måste bottna.  

Inte en enda sovande natt på länge. Ibland riktig värk och då måste jag upp, ständigt. Ibland inte alls så farligt, men måste ändå upp och sovandet blir väldigt marginellt. Från en fruktansvärt god sömn till stundom ingen alls. Det tar, det tär.

Nattliga problemet för tillfället är axlarna som så lätt blir låsta. Och det värker ordentligt få loss dem från sitt stadie. Hoppas innerligt att nu här det här med musklerna och sina värkande låsningar gått runt så att det går jubla och därmed förhoppningsvis konstatera att inflammationen är tillbaka tryckt.

Förmiddagen. Assisterade kanske lite grann. Var i varje fall på plats. Plockade ur lägenheten vidare medan Annika fick jobbet att torka. Det allra mesta tömt och resten kanske vi har hela veckoslutet att nyttja.

Enkelt fylla upp där i Hyttmarken. Fast borde. Borde lägga dagar där också. Plocka. Och därmed undanröja det som vi aldrig någonsin kommer behöva. Så mycket – men den som inte börjar kommer heller aldrig någonsin att lyckas.

Tänker tillbaka. Inser att det finns behov som växlar över tid. I nuvarande situation så visas mycket tydligt vilka som är de närmaste vännerna. De som bryr sig och även visar det! Eller kanske de som tar tillfället i akt och febrilt letar efter fel. Verkligen bestämt sig för att det ska vara fel. Som ska nyttjas till allehanda former av kölhalning.

Vi lär oss att räkna sekunder, minuter, timmar, dagar…….men ingen förklarar värdet av ett ögonblick.

Fångar just ögonblicket. Påläst Viktor – och så spänner vi gemensamt bågen. Hellre höra ljudet av den båge som brast än den båge som aldrig spändes.

Blev ingen tabata träning ikväll heller. Inser behovet men också att just nu skulle det inte alls fungera. Tog mig istället en cykeltur, alldeles för kort – men ändock. Borde även här – göra en längre runda med matsäck tillgänglig.

Avrunda. Värktabletter och borstade tänder. Och sedan överlåta till ödet att bestämma graden av natt och eventuell vila.

Alltid så nära

Allting återgår till vardagen. Blir som det alltid varit. Kanske ibland men definitivt inte alltid. Att sörja är en sak, att minnas, glädjas åt gemensamma minnen. Något helt annat. Har nog aldrig varit närmare mamma än idag. Trots att hon inte är fysiskt så nära längre. Och efter månader där det planerade inte kunde verkställas för något som kallas Covid -19. Besöksförbud för mig som vanligtvis hälsade på mest varje dag. Någon form av konversation hade vi i alla fall. Genom fönstret. Men utflykter hitöver, promenader, gemensamma fikan och luncher, middagar – det blev det inte av.

Tacksam för att ha haft henne så nära, under så många år. Säkert tagit mycket av hennes tid. Och förhoppningsvis också ibland kunnat bidra – med något. Trots de här månadernas isolering tror jag ändå hon haft en bra tid på boendet. Med sin vidunderliga förmåga att kunna kommunicera med alla. Inte bara med dem som egentligen inte finns längre – hennes egen generation. Kommer alltid följa mig.

De som drömmer vakna är, medvetna om tusen saker. Som undgår dem som bara drömmer om att sova. Min egen vakenhet har ökat i det som för många skulle stavas blott sorg.

Förmiddagsdragning – el. Det som är kanske den viktigaste ingrediensen i infrastrukturen. För tillväxt och välstånd. Att gå emot – motfalls kärring. Strategi i förhandlingsläge är att kunna nyttja sina starka kort. Liksom taktik är en viktig ingrediens i ambitioner om infrastrukturutveckling.   

Trevlig timme. Fast det blev betydligt längre. Filminspelning kring skolan med sitt uppdrag – uppdrag som berör oss alla oavsett var man bor, lever, studerar, arbetar – finns. En stund som kanske gav mig mera än de som fanns där bakom kamerorna.

Plockade rent i mammas boende. Det mesta fixat men det finns onekligen saker och ting att hantera. Främst allt det där med textilier. Överlåter ju detta med tillfredsställelse till den/de som är mer vana med just detta moment.

Slog på trumman ordentligt. Brynäs Hockey som presenterade de enormt tunga namnen Patrik Berglund vs Simon Bertilsson. Och funderingen vidare – vilka ska bort. Hur mycket kostar truppen. Spänna bågen innehåller också förmågan att kunna leverera.

Långt samtal över mobilen. Kring existentiella frågor. Kring mognad, rodnande, nagelbitande. Kring att synas på et positivt sätt i motsats att inte våga alls. Förstår ju att det ger tillbaka också. Att gå modell inför så många personer med helt olika uppfattningar, olika målsättningar. Och just det som visar framgång i förhållande mot att blott kunna trampa runt – att våga även när det inte existerar någon fallskärm.    

Blott en dag. Men ändå med så många olika möjligheter. Som gör att morgondagens båge redan måste kunna spännas. Livet tänkte jag mig så. Vi är på väg vi tar varandras händer. Vi har ett mål – om vi vågar definiera och inse det.

Mål däremot. Betydligt sämre för när det gäller Sandvikens IF liksom Gefle IF. Men så var det ju det här med Brynäs Hockey förstås. Och idrottens historiebok bör kunna ta ett stort språng framåt – redan i vinter.

Närhet och nostalgi

En sådan där händelse som man absolut inte vill missa. När den i alla fall inträffar. Många timmar blev det totalt sett. För att följa mamma ut i sina sista andetag. När det inte fanns hopp utan att allt i kroppen skulle stängas av. Då bristen av vätska inte alls ska kompenseras med exempelvis dropp. Allt torkar ut tills hjärtat inte längre orkar.

Fick avvakta dryga timmen innan hon var tvättad och uppklädd liksom att rummet smyckats upp väldigt värdigt. Skulle, skulle inte. Glad att det stannade på skulle. Ett värdigt minne bära med sig i livet ut. Och väldigt tacksam till de två som helt ställde upp som personal på Vallgården detta nattskift. Inget slams. Seriöst men med värme. Och förstår att just dessa situationer är inte något som vem som helst klarar upp. Evinnerligt tacksam.

Tacksam också för de som kommenterat mamma på sms, på mail och gett henne en återkoppling hur just de såg henne. Fanns mycket värme och empati med i kommentarerna. Samtidigt som min hjärna registrerar vilka som gett dessa uttryck så är det märkligt att den också registrerar vilka som inte alls kostat på sig ett enda uttryck. Men också tillfredsställd med att de som har krångliga åsikter inte göre sig besvär. Konstruerade synpunkter är det lika bra undanbe sig.

Blev antal planeringstimmar i Hedesunda. Tryggast så. Där finns kunskapen och det personliga bemötandet. Släktföretag som existerar just på grund av högsta kompetensen.

Direkt morgonen. Svar från Lars-Erik. Ställer upp. Och det var ju honom – och ingen annan – som vi verkligen ville skulle hålla i ceremonin. Snabbt svar, positivt svar, inga krusiduller. Tänk att vara den ledande och samtidigt så oerhört ödmjuk!

En del göra under onsdagen också samtidigt som jag själv har ett annat program upplägg .Lovat ställa upp istället. Carl-Henrik och Per-Ewert. Känns också det tryggt. Härligt att ha killar som lovar att leverera – och sedan gör det också.

Svårt ta egna temperaturen. Känna efter hur det faktiskt är. Om det handlar om ledsamhet, om nostalgi, om insikt, om borttappad närhet. Och samtidigt när det väl identifierats – hur länge stadiet ska bestå. Ledsamt och rogivande i en och samma nutid. Något märkligt i sig själv.

Sammanfattade alla möjliga – och olika telefonsamtal som hållits under dagen idag. Temat var ju givet, men samtalen väldigt olika.

Vi går alla i mål – någon gång. Men vet mycket sällan när och hur. Nu har ju en helt speciell person för mig själv gått in i sin målgång. Men glömmer henne – gör jag minsann aldrig. Kommer bära med mig henne varje dag – på högst olika sätt. Men alltid nära hjärtat.

Musik fick omfamna mig under kvällen. Berörd. Och samtidigt fundera på om kommande natt också blir en vaken natt. Sväljer några piller och hoppas på ro och givande sömn.  Orkar inte med saker och ting annars.

Lära genom tankar

Många är de – de där tankarna som vandrar fram och åter. Som det är när väntan också förenas med känslor. Livet tar slut på så olika sätt. Kan gå fort och inte helt förutbestämt för många. För andra – utdraget. När det liksom är över så fortsätter det utan vare sig föda eller vätska. Vill vara med. På den här sista resan. Mamma har betytt så oerhört mycket genom att alltid finnas där. Vara, ställa upp. Oavsett när, var, hur. Vandring mot de hundra – och väldigt nära. Livet ska dock vara till för att ge något tillbaka. Och nu när det inte går längre så handlar det in i det sista om värdigheten.

Lång dag idag också. Men ytterst tacksam för att faktiskt få vara med. Förmiddagsavbrott dock. Bil och släpvagnsbesiktning. Och även då fanns tankarna – även det misslyckas. Men inte alls. Rakt igenom. Kenneth Larsson och Suzuki är uppenbart kvalitet rakt igenom.

Smyger ned med det i kylskåpet. Nyttjar det yttre. Fick ju inte köpa jordgubbar. Men kan inte undvika när de ligger där och öppnar sitt varmaste, bredaste, sommarleende rakt mot mig. Ölands gubbar är omöjligt avstå från när de är så saftigt sommarsöta.

Bättre för egen del idag. Morgonen var fortfarande låsningarna uppenbara i axelpartiet. Men värktabletter i rörelse. Blev en bra eftermiddag och kväll. Men vågade inte heller nu ta ut segern i förskott. Natten vet jag alltid så litet om.

Tankeutbyte med Monica. Vad som är viktigaste i livet. Hur agera, hur formulera tankar och funderingar. Givet med att ha tydliga mål. Men om/när det finns ett stort och stimulerande mål och samtidigt inse at det är ouppnåeligt – då ställs frågan – arbeta för att nå det eller inse att det gör mer skada för egen del liksom för målets?  Bara släppa är enkelt säga – men släppa för att verkligen bry sig borde vara svaret som visar på nivån och storleken. Allt annat är mer en form av att göra illa. Den egenheten överlåter jag till andra som har sina främsta egenskaper i att hugga knivar i ryggen.

Presenter kan uppskattas på olika sätt. Sighstens leverans av någon form av näbbmus hade jag svårt så där riktigt glädja mig åt. När missen var ouppmärksam lät jag den istället segla iväg rakt ut i skogen på sin allra sista resa.

Kort möte med Ilse. Varje gång en erfarenhet i att det är en höjdare. Svårt låta bli, en omöjlighet. Hon ger med sin blott närvaro. Nyfikenheten, leendet. När hon dessutom får ha med sig Leonie blir det än starkare. Hoppas det får ske något senare i veckan. Samtidigt som lilltjejen kan dyka upp är det en uppenbar risk att den äldre varianten fortsätter till Järvsö Djurpark. Men det kan inte vara min uppgift att koordinera tiderna dem emellan.

Gott läsa några inlägg och få den där klappen på axeln som nog alla behöver. Korta raderna från Maria gör mig naturligtvis glad. Behövs så lite. Vissa personer kan ge medan andra mer är enbart närande. Enorm skillnad att ledas av möjligheter än att helt ledas av problembilder.

Som att göra en form av bokslut. Tänka till. Närmast kanske på årets händelser. Vad har varit topparna och vad har varit bottennappen. Mycket i topp – fattas bara. Men också det stora magplasket att utpekas med lögn. Aldrig varit med om det förut. Och ett skitsnack som gav det där krysset uppe i taket. Får sitta kvar tillsammans med inristningen av Covid -19.

Att allt inte går i dur visade sig vid rösning till president i Polen. Vi-mot-dom vann med ytterst knapphet. Nationalister – att historien aldrig lär oss vilket bakhåll det är att ge den sortens bruna tankar sin support.     

Intet måsten

Uppehåll. Något man kan ha, av olika anledningar. När saker och tig blir måsten så brukar det aldrig bli så där helt bra. Inget skrivet på bloggen på några veckor. Knappast för att jag saknar saker och ting att uttrycka. Men ny situation.

Dryga fyra veckor sedan. Ont i ena höften. Värk. Artros? Men sedan börjar det vandra vidare, ljumskar, andra höften, skulderpartiet. Fram och åter. Ingen nattsömn i helhet. Värktabletter i olika former, till och med receptbelagda saker och ting. Jag som är så himla respektfylld mot alla former av läkemedel. Provtagningar. Vad kan det verkligen vara? Just för tillfället fastnat för PMR. Med andra ord reumatism i muskulaturen.  Sedan i torsdags insatt cortison som förhoppningsvis ska dra ut det inflammerade. Ibland rent outhärdligt. Hoppas och tror at läkare Erik har rätt och att det här går att fixa till över tid. Hyfsad dag igår men idag, helt vansinnigt ont, i alla fall förmiddagen. Kanske någon annan skulle ha fixat gräsklippningen. Från gårdagen.

Ingen mat på två veckor. Och nu inte längre vätska. Känner så oerhört – starkt. Samtidigt måste jag inse att mamma haft ett långt och händelserikt liv. Alltid funnits där för så många, och inte minst för mig själv. Alla blir inte långt över 98 år. Nu är det svårt ta in att det som varit inte längre går att återskapa. Men minnena kommer ingen någonsin klara av att sudda ut. Allt det här känns och berör mig så stort. Glad för de besök som Per-Ewert bidragit med och till, liksom Carl-Henrik. Och i morgon kanske Nils-Olov också hinner komma upp. Vet att mamma haft relationer med dem och naturligtvis ska det vara besök som de gör som de också vill göra! Vi andra är där, till och från, sitter, pratar, funderar, ger uttryck för. Försöker med vätskan, salva på händer som ansikte. Lyssnar till andhämtning. Lugn andning. Och med stor förhoppning – ingen smärta.

Idag Ilse på besök. Plockade bär, främst hallon. Så livfull liten tjej. Fylld av liv och leverne. Och så kommer den lite mindre varianten, Leonie. Under veckan, kanske i morgon. Två unga tjejer med hela livet framför sig. Som också verkar trivas så himla bra tillsammans. Skänker glädje och mening med allt.

Mycket sker, mycket reflektera kring. Men lugn inledning så får vi se om det kommer nya blogg inlägg. Händer ju så oerhört mycket varje dag.

Fast idag inga negativa inspel längre mot person som arbetar hundra procentigt ideellt och satsar allt på att hjälpa sina bröder som fastnat i krigets Syrien. Själv väldigt glad ha dylik person som en nära vän. Och dessutom ha den bakgrund som verkar ointressant för suktande skriverier.

Medicin in och sängläge. Först efter en halvtimme kommer jag ana hur natten kommer bli. Eller hur småtimmarna kommer te sig. Har säkert inte ännu kommit igenom  prövningarnas tidevarv. Men vi är på väg, vi tar varandras händer, vi har ett mål där drömmarna tar slut.

Sov gott