Fick kolla antal gånger. Stod ju inte Stockholm, heller
inte Malmö, Göteborg eller andra kända orter. Kände också igen bilderna. Hade
ju till och med varit där själv kvällen före. Parkerade då för att gå in på
närliggande restaurang för att beställa pizza. Redan igår kväll fanns det här
med på tidningarnas nätbilagor. Åtta polisbilar med ivrigt blinkande blåljus.
Skjutning på lördagskvällen mitt inne i Sandviken. Offret överlevde och
fraktades i ambulansen till akutsjukhuset Gävle. Gudskelov inte de vanligaste
skadorna att hantera. Skotthål hör inte hemma på människor.
Uppföljning på det inträffade. Farligt visats i centrum?
Eller är det en uppgörelse i kriminella kretsar? Klart det går spekulera – men
det för inte frågan fram emot någon form av svar. För detta fordras det
kvalificerade polisiära resurser. Med säkerhet ett ärende som inte släpps vind
för våg.
Händer det så händer det. Också den där händelsen efter
Gävlevägen i Sandviken. Körning i rondell, förlorad kontroll på bilen som
hamnade rätt in i ett träd. Och en chaufför som snabbt springande tog sig bort
från olycksplatsen. Tappat kontroll översaker och ting? Eller tappat kontrollen
över alkohol eller narkotika intag?
Starkt, oerhört starkt. Kollade igår kväll in Magnus Uggla
och hans framträdande med ”Jag och min far”. Erkänner öppet och ärligt. Tårarna
rann! Tog fram sändningen på You Tube idag. Och samma reaktion – igen. Tårar.
Så starkt, så känsligt, så berörande.
Där borta vid pilen har jag lagt min far, En anonym urna
är allt som finns kvar
Av den som förstod mig, när jag var till besvär, Trots all den kärlek fanns jag
ej där
Jag önskar jag stannat, jag skulle blitt' kvar, Den sista
stunden, det borde vart' jag och min far
Om fideikommiss och om bourgeoisien, Men följde mig gärna
in glamrockens land
Tog del av min kunskap om engelska band
Allt från Joe Strummer till Johnny Marr, Stod på agendan
då det var jag och min far
Jag saknar den humor som var hans sigill, Den som la
grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt ända fram till idag, Som gjort att min son är densamma
som jag
Jag får ta del av drömmar han har, På samma vis som då det var jag och min far
Där borta vid pilen har jag lagt min far, En anonym urna
är allt som finns kvar
Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö, Trodde nog aldrig att du kunde
dö
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, Vi ska enas i
jorden jag och min far
Cirkeln ska slutas, det har jag kvar, Vi ska enas i jorden jag och min far
Finns i allt lärdom. Att vara positiva mot varandra. Leta
efter möjligheter. Reducera ifrågasättandet och skitsnacket. Oftast är det ju
så himla onödigt. Och avslöjar ju så klart att det handlar om person som mår
illa själv. Och inte alls förstår att det rimliga är att tala till andra som
man själv vill bli tilltalad. Enkelt – och uppenbarligen ändå så svårt!
Knack på dörren. Vem där? Ilse på besök så där mitt under
förmiddagen. Då finns det inte något annat än att skina upp. Fast vädret var ju
redan ypperligt med välkomnande solsken. En sådan där vårsolsdag som innehåller
så många välkomnande solstrålar.
Minnena fylldes på, vällde fram. Gjorde ett nedslag hemma
i Hyttmarken. Besök på övervåningen, så mycket som gjorts däruppe. Men inser
också att det finns oerhört mycket mera som måste göras, ex vis nedre våningen,
ex vis fasaden. Och sköta om ett stort yttre utrymme, när jag inte klarar
uppdraget där jag bor trots att det är mycket mindre ytor. Men så levande runt
om – som det är när det finns djur, i detta fall hästar.
Massor med hästar, hästkrafter. Eller vad det nu var
innanför de svenska damernas dräkter. Nu när de seglade fram okrossbara och
vann sprintstafetten på skid VM. En fantastisk seger för mig med mina
nationalistiska känslor. Du gamla du fria.