Stigfinnare

Går inte att släcka. Oavsett omständigheterna. Oavsett pandomi eller ej. Drömmar finns som är så starka att de aldrig kan släckas. Och just drömmar behövs för att lysa upp livets stig. Som den slingrar sig fram. Vindlande och nyfiket vandra på densamma. Nyfiket och spanande så bidrar den till framåtanda och möjliggörande. Att få ta den vandringen, himla stort. 


Helt nytt – få följa Morgonsoffan på Sandbacka Science Park från hemmaplan. I annan tappning. Nu kunde det också produceras inslag från företagsmiljö, som sändes ut i det digitala och träffade bland annat mig. Klart positivt att få vara med på distans. Nästa månad planeras för ett nytt avsnitt – då också över teams. Skönt att få vara med trots omständigheterna i övrigt. Genomgående frågan från Julia; Vart tänker du resa i sommar?. Blev en hel del svar enligt Högbo. Men så klev företagarnas Eva Cooper fram. Och klart, tydligt lämnade hon det självklara resmålet – stranden, himlen, restaurangen – Strandbaden Årsunda. Dit hon meddelat mig kommer redan i morgon eftermiddag. Det ser jag fram emot. .
  

Följdes upp med en timme klart och skärt ekonomi begrundande. Det är tufft, det blir tuffare. Och det så långt det går att föreblicka. Inte förundrad att det också finns partier som öser på och vill driva på kostnaderna, ytterligare. Som om de blickade framåt med dubbla svetsglasögon fastsydda på nästippen. Men det är väl också en del i demokratin. At få hävda vad som helst. Trots att det helt handlar om illaluktande dynga. Och en skit som inte alls leder framåt. Men har i alla fall namn på dyngspridarna. 


Vertikalskärare heter det. Och prova gjorde jag. Saktfärdig tog det lång tid på den lilla gräsmattan. Och upp kom det i stora drivor, mjuk mossa som inte gör någon glad. Gäller hålla undan sladdarna när maskinen tuggar sig fram. Självpåtagligt och faktiskt tillfredsställande uppdrag. Viss skillnad kanske det hela bidrar med. Möjligen släppa upp lite gräsväxt. Inom möjligheter står väl också gödsel och vatten. 


Varje dag, varje eviga dag. In och ut i tidningarnas nätutgåvor. Kanske, kanske något kvalificerat nyförvärv in i Brynäs hockey skrud.  Men det är andra lag blott som landar in nyförvärv som kommer bidra. Hoppas givetvis, för hoppet är ju det sista som överger en.


Sista pusselbiten däremot i Sandvikens AIKs lagbygge i bandy. Nu på plats. Efter att ha mellanlandat i Kungälv Men ursprungligen från Sandvikens vänort i Finland, från Varkaus. 22 åring som hungrigt passar in i det ungdomliga teamet. Med sina offensiva kvaliteter ska han vara med och göra skillnad. Sandvikens vänort Varkaus kan uppenbart producera. 


Åter lunch hos Shiyar på Strandbaden. Kvalitet, smak som alltid står i centrum. Men troligen stort problem att så få hittar in i restaurangen. Bord som är utplacerade på avstånd, dessutom uteservering för de som så önskar bakom inglasade väggar. Borde vara betydligt större intresse. Samtidigt finns det ju också möjlighet att köpa med sig själv låda, eller helst lådor. I morgon kväll stor pizza festival. Be there.  


Kändes segt. Men var ju med i varje fall. Kvällens Tabata pass. Vi var inte så väldigt många. Men kärnan i träningsgruppen var ju med. Känns så bra få till rörelse –och dessutom i nära träningsgruppen. Firar varje gång, tyst, stilla, inåt – en vinst för livet. 

Precis som dagens möte med Ilse var. Glatt, innerligt, längtansfullt. Och ständigt något som läggs in med välbehag i minnets arkiv.  

Frågor som följer med

Nya frågor varje dag, eller egentligen samma frågor med lite grann omstrukturerade. Nu handlar det hela tiden om dagens pandomi. Vad händer, just nu och kommer hända längre fram. Egentligen vet vi inte alls. Expertis försöker bygga antaganden. På det okända. Längden på eländet ser ut förlängas varje dag. Idag till och med från statsministern om reserestriktioner hela sommaren, även inom vårt eget land. 


Tankarna går. Tecknade ned antal funderingar förra veckan, också. Och fick med dem i denna veckas Din Lokala Tidning. Kanske lite långt. Kanske lite kompakt. Men antal personer kanske läst och kommer med någon form av återkoppling. Kommer visa sig. 


Lite grann samma tema men med någon annan vinkling. Har ny textmassa klar. Funderingens visp snurrar för fullt i huvudet. Kanske skickar in den också så får Ann-Louise och hennes gäng fundera vidare på om densamma är publiceringsmässig. För skulle också den komma med så blir det en rejäl triggning. Och svårt avstå från att teckna ned vidare funderingar. Vet redan vad det i så fall kommer handla om. Blir spetsigare.

En dag med fyra teams möten. En mängd som det är svårt öka till flera. Känns något annorlunda. Har inte landat i riktigt egen aktivitet. Just nu känns det mer som ett sätt att enklare få in åsikter, synpunkter. Och teckna ned mina reflektioner och frågor direkt efteråt. Efter ett av uppkopplingarna – lassade iväg ett rejält lass funderingar och frågor efteråt! 


Uppdatering i närsamhället. En hel del inspel där också. Alla drar inte helt åt samma håll. Vissa drar helt åt eget håll. Oavsett vem, vilka som kommer emellan. Ibland av kvalificerat oförstånd, ibland av bara ren och skär egoism. Oförstånd. 


En hemmadag. Och ganska svag på matlagning. Då är det bra bo så nära en restaurang. Känns som kvaliteten i maten blir allt bättre. Också det en nära och god tillgång. Mycket väl vetandes att så god tillgång till service är det inte många som har. 


Kort tidig morgonpromenad. Kväll lång, sen kvällspromenad. Idag faktiskt enda motionen som jag tog del av. Får ställa kosan mot morgonkvällens tabata pass istället. Skulle behöva så mycket mera. 


Fanns en hel del från gårdagen att fundera kring. Behov prata ut om. Upplevelser liknande det måste hanteras på något sätt. Givetvis få in händelsen och upplevelsen i den egna journalen. Men prata om – gick inte när dagen uppenbart var så väl fylld av viktigare saker och ting. Annan prioritering med andra ord. 


Tufft. Rebecka Martinsson. Film som kändes rakt in i mig med sin brutalitet, sin hårdhet. Första avsnittet avklarat. Blir att följa med i serien som den avlöper.   

Som att släcka ljuset

Tider för att prova sig fram. På olika sätt – till och med innovativa. Som en president i det stora landet – till ytan. USAs egen Trump. Rekommenderar klorin för invärtes bruk. Borde hälla i sig själv, eller är det därför det ena mer konstiga än det andra strömmar ut helt ocensurerat? Människans obestridliga ondska personifierad i tupé. 


Hade själv en natt med många olika tankar. Som kom och gick – men hela tiden återkom. Kring hur det går biträda när känslorna är maximalt stora. Men också om det fanns något som jag själv skulle ha kunnat göra bättre. Om jag bara kunde – så skulle jag verkligen vilja bidra i att göra skillnad. 


Kylig morgon. Tittade ut och kunde se spåren av snö. Inte mycket men på vissa delar av terrängen var det verkligen vitt. April månad kan ofta spela fula spratt. Så varför inte i år igen. Och sista april är det ju några dagar till. Då kommer hjärnbarken mycket väl ihåg vilka kylia sista april som klistrar sig fast i minnets arkiv.

Enormt arbete som några personer gjort. Lyfte fram konceptet Data Computer Academy. Flera som bidragit men tre namn som gör den stora skillnaden. Fantastisk föredragning som gav så enorma möjligheter.  Ändå – några ifrågasättande. De som aldrig kan bidra till utveckling. De som formligen är rädda för sin egen skugga.  

Fanns några andra ärenden som också berörde. Men kanske inget ytterligare i närheten till World Class. Bra – bättre – bäst. Har alla möjligheter bli det allra bästa.
  

Slapp kväll. Sjönk ned framför TVn. Avslappnad och egentligen lugnt. Började må illa. Fick berättat också kallsvettning. Bad  om ett glas kallt vatten. Fick dricka och sakta, sakta återgick minnet mot vardagen och att allt hamnade rätt. Igen. Tog tid. Inte rädd men enormt otäckt, underligt. Som att hastigt åka hiss ned till det okända. Ingen som helst lustkänsla. Snarare orolig eller än mer ledsen. 


Diskuterar med mig själv. Vad är det som händer. Hur ser diagnosen ut. Söker, letar men hittar ingenting. Också ett stort letande för att hitta kvällen i Björksätra kyrka. Får gå att sova på saken och hoppas att någon, någon gång ka hitta rät diagnos. 


Har alltid försökt orientera utifrån starkt minne. Goda relationer. Och att hälsan alltid ska stå mig bi. Nu börjar oron gripa tag, när det inte längre alltid går att orientera efter det helt självklara. Överlåter iakttagelserna till Anna-Greta. Upplever att hon också delar på oron. Vad som händer eller inte alls händer. Svårt tro att medicinen heter gå och lägg dig. Men kan inte övertrumfa i att något bättre står till buds.

Borsta tänderna och se morgondagen an – med tillförsikt.

Att kunna bry sig

Så och idag. Solen gick upp igen. Tar det gärna för så givet. Att allt är som det är och kommer att vara som det är och kanske också än bättre. Cirklar som finns och inte får eller tillåts rubbas. Att det finns en aldrig sinande styrka. Inte förstå att det ena inte kan undgå ha kontakt med andra ytterligheterna. Sann styrka måste också ha en viss kontakt med sann svaghet. Att leva är att kunna spela på alla strängar. Strängarna sitter där åtskilda men de vibrerar av samma musik. Glädje och sorg är den ultimata känslan, när den möts finns inget större. Förutsatt ärlighet och respekt för varandra. Falskhet däremot gör att allt skär sig. Som att saker istället upphör.

Varje dag är en livsvandring i att fråga och söka få ett svar. Mångfald kräver ständiga frågor, ständiga svar. Ett sökande i den fascinerande livsvandringen. Där möten ibland sker med de personer som utger sig för att kunna allt. Mästra andra. De som inte klarar av att lyssna in frågor och trådändar att nysta i, utan är så fyllda av sig själva att de enbart kan mobilisera motfrågor. Inte våga släppa till, inte våga öppna pansaret. Inte vågar se möjligheter när havet stormar, utan surrar sig själva vid masten.

Det är starkt att våga visa känslor. Våga visa upp allt det där man glädjer sig över. Men också vågar visa känslor när det handlar om det som negativt berör en själv. När man inte mår bra. Att våga vara människa.

Finns de som vandrar omkring på jorden som agerar som att de vet allt. Och som alltid representerar en åsikt. Åsikten att de själva vet allt. Och gärna gör det med högre och högre röst. Möjligen som ett försök att skrämma. Aktiv medicin. Höj inte rösten utan nästan sänk den. Prata lugnt, tydligt. Då tappar den andre fotfästet än mera.

Springa i ett ekorrhjul är vad vi många gör. Istället för att ge varandra tid, se varandra, så är vi nog alltför ofta på väg – någon annanstans! Istället för att räcka ut den där handen – den hand som alla så väl behöver. I olika omfattning, på olika sätt.

Lägger mig med starka känslor och en förhoppning att få räcka till. Att kunna bidra när det finns behov därtill. Äkta förtroende går det inte att köpa. Det är något som man sår, ger bästa möjliga grogrund, vattnar och i övrigt lägger omsorg över. Sol vind och vatten – och mycket kärlek.  

Många bollar i luften

Röd dag – alltid en dag när olika idrottsgrenar tränger på. Som det alltid varit – men inte är längre. Ovanligt – fast det har det varit en längre tid redan. Dag komma, dag gå. Fylls på med något, men något annat. Undrar hur de som är ensamma klarar ensamheten när den är ensammare än någonsin. I grunden är vi alla sociala varelser. Vissa mer sociala och mänskligare än andra – givetvis. Men även de osociala måste ha former av kontakter för att överleva. 


Fin morgon pockade på och frukosten tog jag med mig ut. Men vände fort. Insåg att den måltiden ska man inta inomhus. Som det är i dag i varje fall. För det blåste verkligen något kallt. För mycket för att kunna koppla av och njuta tillsammans med.


Blev ändå en förmiddagspromenad. Tacksam mot mig själv att jag tog på mig en extra kortärmad tröja. Blåsten trängde på in i bara skinnet. Stanna upp för en pratstund gjorde utevistelsen än kallare.


Trodde at påsatt sommarbevattning skulle betyda mer av sommarens temperatur. Vi var inte många nere vid pumphuset. De två vise männen konstaterade fort att det fattades ett antal bultar. Ändå blev det lite grävande för att förbereda anslutningen. Som nog kommer ske senare innevarande vecka. Och därmed ska helt enkelt värmen komma åter!


Liten insats. Men väldigt liten. Få biträda grannen med lite krattning och bortforsling av det som samlats ihop. Hoppas det finns förståelse att jag gärna bidrar om det kommer en fråga. Med andra ord, var inte rädd att fråga.

Kul stund få vara tillsammans med Ilse. När föräldrar skulle gräva och flytta en del buskar. Om jag får frågan bara – så finns det knappast något som kommer emellan att få sköta henne. Fast rättare – hon sköter mest sig själv. Med andra ord mera av att biträda den lilla tösen på hennes upptäcktsresande.


Fick utrymme för ytterligare en promenad. Denna gång utan stavar. Provade ringa angeläget samtal – men inget svar. Samtidigt är det ju veckoslut som för flera är något av heliga dagar. Det finns flera som ger sjuttsingen i att svara.


Brynäs Hockey svarar heller inte på bönerna om att presentera förstärkning av laget. Finns andra team i SHL som plockar in tunga pjäser. Fast med bön så kan undrens tidevarv inte vara förbi. Några toppar borde kunna landa om än inte på Rörbergs flygplats. Som är såld – och ändå inte. Kändes när Färjestad ikväll plockade en spelare som jag hade haft stora förhoppningar kring. 


Varje dag tar slut – också denna. Men med antal serier på TVn och en kortare avstämning inom vår egen politiska länsgrupp. Fungerar bra koppla upp sig digitalt och samtidigt ha högtalaren avstängd. Så behövs inget uppehåll i Mästarnas Mästare. Må bäste mästare vinna.      

Lördag till minnets arkiv

En härlig morgon, måhända något kylig. Upp tidigt fungerar trots lördag. Allt för att ge mycken tid till morgontidning och frukost. Svårt beskriva hur väl en tidig maträtt spelar. När den får vara omfångsrik och fylld med det som jag själv så stort uppskattar. 


Samtidigt, låta saker och ting smälta in på plats. För att kroppen på något sätt ska vara beredd när tabata passet inleds klockan 09.00. Idag såg gruppen ut at omslutas av fjorton personer. Inte illa, men mycket väl påklädda. Utom jag själv då. Enda personen med kortbyxor. Men med hårbeklädnad på benen istället. Stelheten var uppenbart inte något enbart för mig själv. Flera som gav utlopp för samma känsla. Kanske ett minne från torsdagens träningspass. Avslutade lite i hast, hade annat som väntade.


Tabata som mötesplats i annan form. Fått klart för mig att det fixas så för fjärundervisade gymnasieelever i Bollnäs. Olofs tjej sänder live från sin egen gräsmatta – där on omger sig med några av sina allra närmaste. Och så får eleverna hänga på från var helst de nu bor. Visar att tabata kan förena i den nära fysiska gruppen, eller när övningarna genomförs på avstånd.


Förtroende. Idag igen. Liten grupp var vi på Stadshuset. Men uppmonterade kameror gav möjlighet för flera få full delaktighet till. Och för även mig en härlig upplevelse att få träffa personer som ger så oerhört mycket utåt – också. Blir helt enkelt glad och ser meningen, utmaningen med själva livet. Minnesbilderna var många och stora som fylldes på i just minnenas arkiv. Och har såväl vigselparet som deras två vittnen så nära att jag kan följa dem över tid.
  

Lite avstånd. Men flertal personer som dryftade vardagen. Lite eftertänksamma funderingar. Alla är vi ju en del av samhället och i allra högsta grad de utmaningar som vi utsätts för nu. Samlade berättelser. Men med närhet till just tankar och funderingar. Känns som vi samtidigt som veckorna går också stärker samhörigheten. 


Klart jag lyssnar in på firma Jan & Kerstin. Och deras upptäckt. De ville inte följa upp sin iakttagelse. Men mycket gärna jag själv. Drog iväg på deras beskrivning. Klart jag ville undersöka spillningen och de eventuella spåren runt om. Det som i så fall skulle kunna avslöja om det faktiskt rörde sig om björn. Hittade snabbt området, men avslöjar inte egna tankarna om vad det faktiskt skulle kunna vara.


Snabbt byggt, snabbt sönderplockat. Onekligen blir det väldigt svårt för Skutskärs bandydamer. Tappade först sina två tränare – och nu hela spetsen i spelartruppen. De bästa gått vidare för helsvarta uppdrag. Money talks även här. Mer frågande varifrån gödslingen av svenska kronor kommer ifrån. Kan ju näppeligen endast vara från deras ordförandes plånbok.


Missade Ilse hela dagen. Det känns ju – men så kanske söndagen istället kan förändra situationen. I positiv riktning. Hon måste haft en intensiv dag med besök av små blivande gentlemän. Missade givetvis också Leone. Där är förklaringen än mer rimlig. Avstånd och deras självpåtagna karantän. Respekt – även om drömmen hoppas innerligt på att det hela kan avblåsas därvidlag. Att få följa tjejens framsteg i såväl krypande som gående position är utveckling som jag absolut inte vill missa.


Tillfälle gå till mamma. Bara ringa det nummer jag fått så kom Carina & Co och öppnade. Så fick jag överlämna antal goda chokladbollar. Själv sov mamma efter lunchen så fanns inte någon möjlighet kommunicera med henne genom fönstret - denna gång. Dela på söt bomberna med personalen så kanske de i sin enkelhet kan ge lite mer mening i den idag något slutna tillvaron.   

Långa fredagen

En rejält lång dag som avslutning på veckan. Inte ett enda digitalt möte. Det som har blivit den absolut vanligaste sammanträdesformen. Halvdag i residensstaden. Klart det fungerar – det också. 


Trygghet, rädda liv. Några av uppdragen för räddningstjänsten. Känns som en självklarhet och i alla möjliga mätningar så får organisationen oerhört högt värde – från samhällets aktörer. Klart det kostar, och förmodligen mycket, mycket mera om den organisationen, inte fungerar, inte kan göra ett professionellt jobb. Viktigt, viktigare, viktigast. Alltid noga överväganden när ekonomin inte tillåter allt. 


God presentation. När allt inte kan ligga i en enda hand utan det går att frivilligt utveckla samverkan. Och det utan att lägga in mera pengar i det hela så uppstår oerhört mycket utveckling. Och inte minst också säkerhet. Banbrytande och föredöme för så många andra. 


Fixade till en sådan där mackapär. Lämpligt ordna så här dagarna före sommarbevattningens igångsättande. Så att eventuell sand i sommarbevattningen avskiljs och inte nyttjas för att blästra bilarna vid tvättning. För på söndag förmiddag är det ju dags att biträda de med mer kunskap så att privilegiet med sommarbevattning är igång igen. 


Klart att numera så är det inte bara smaken som registreras. Utan också hur restaurangen fungerar. Med hygien, med avstånd. Undersöks på olika sätt mellan Sveriges kommuner. Vissa kommuner tar det här med corona viruset på allvar. Även vad gäller restaurang besök. Dag som kvällstid. Sett antal foton, hört antal berättelser där det är mer än tveksamt. Viktigt behandla alla likvärdigt. Däri får det aldrig bli några tveksamheter. 


Punktlistan som jag ville ha avstämning kring. Inte idag uppenbart. Men släpper ändå inte frågeställningarna. De är alltid viktiga följa upp. Flera av punkterna hade tydliga landsbygdsperspektiv. När någon, några, arbetar emot i lönndom så blir jag bara upprörd. 


Försöker förstå innebörden av vår tagna översiktsplan. Vad den tillåter, vad den uppmuntrar, vad den problematiserar och vad den definitivt säger nej till. Söker alltid framtidens vägar med möjligheternas glasögon. 


Ålder med respekt. Årsunda Idrottsförening. Jubileumsår. Och idag så började den säljas, 100 års boken. Dubbelt spännande för mig som på olika sätt alltid haft koppling till det blå gula. Redan vecka 19 ska konstgräset anlända. Då blir det än mer intressant se när idrottsplatsen ska klädas i det gröna. Möjligen trimmas intresset för fotboll upp igen. Just nu är det lite av lågsäsong. Måste varit väldigt länge sedan föreningen hade så få lag. Intresse är jag säker på finns – men det behövs en organisation också. 


Gråa fredagen avslutades med tyst viskning att i morgon ska det bli varmare igen! Så lät det för mig som också vill höra det jag verkligen vill. Ny inspirerande lördag står inför dörren.       

Hålla reda på dagarna

Planering som ska hålla. Möten som är prioriterade. Nu allt flera digitala. Gäller att ha god koll. Även idag givetvis. För den där fysiskt närvarande Morgonsoffan på Sandbacka Park hade ju nu ändrat fokus. Öppnade strax före 07.30, efter avslutad frukost och läst in morgontidningen. Blev allt efter mer och mer irriterad. Kom ju inte in. Så höll det på en lägre tid – innan jag insåg – jag var en vecka före! Så kan det gå – uppenbart! Satsar igen – nästa torsdag. 


Vanliga teams mötet med kollegorna. Mycket att säga. Men idag inte alls så lätt. Tydligen är det sådana dagar också. Hade tecknat ned en egen dagordning, men avstod från att ens beröra denna. Kanske inte platsade inom gällande dagordning. Och kanske bra att saker och ting får ligga och mogna fram.  


Tecknade ned annan lista. Sände iväg och fick snabb återkoppling. Imponerad att det går hinna med så mycket på en i alla fall begränsad tidsdräkt. Men som i livet i övrigt. Alla är olika. Vissa mycket mer effektiva än andra. Ser redan fram emot ytterligare återkopplingar.


Saker och ting som ligger där och mognar. Så och med en form av utvärdering. Som jag skulle kunna avsluta och sända in. Eller lite bearbeta om igen för att få fram mer av spets. 


När dagen är Årsunda är det lätt hänt att lunchen intas på Strandbaden. Idag var Shiyar i högform och fiskgratängen utsökt. Men verkligen varm. Tog mycket tid innan vandringen bar i riktning hemöver. Ändå inte klar med uttrycket ”hört på byn”. Funderar vidare på betydelsen. Står tydligen för en form av sanning.

Pep iväg till Hyttmarken. Utan vattentillgång utomhus blir det enklare tvätta bilen där uppe. Rena vägar men inte alls rena fåglar. Av någon anledning så – så känner de tydligen för att bajsa över just den här bilen. Nu hälsar jag fåglarna; Skit på er – för bilen är befriad från er uppvaktning.


Härligt med personer som slåss för bygden. Riskerar men vill ändå bygga. Och givetvis förväntar jag mig att alla i ett samhälle försöker dra sitt strå till stacken. Krångligheter och travande av byråkrati har inget utrymme i en skapande process.  


Planering för hur sommarbevattningen ska organiseras, hanteras. Det är som så ofta en inre kärna som drar det tunga lasset. Men inser också att det inte bara behövs god vilja, stor energi – det behövs definitivt stor kunskap också. För att få liv i något som fungerat över en femtioårs period. Fortsättning följer redan på söndag.

Videofilm som berör. Leonie njuter verkligen av att gunga vågat, stort och högt. Nu var det ju så läge sedan jag fick träffa underverket. Men ju längre tid som går så minskar ju avsnittet tills de kommer uppåt.  


Men missade inte. Gör det högst ogärna. Missar alltså. Tabata träningen. Dålig kondition, dålig koordinering, dålig spänst etcetera. Men var och en gör ju sitt bästa. Bra så.        

Ilse smälter alla

En helt fantastisk dag. Rena rama högsommarvärmen. Inget uträttat hemmavid. Blev näsan i datorn mer eller mindre heltid. Inte helt enkelt vara saklig om saker och ting sägs ”på byn”. Då blir det väldigt svårt föra sakliga samtal. Känner igen uttrycket från många år sedan. Då hette det ständigt; jag har hört på stan. Samma åsikt då som nu. Mycket mer kreativt att föra samman berörda personer än att prata om. Ställer ytterst gärna upp som samtalsledare – om dylik funktion behövs.


Helt annat. Två myndigheter som enligt tidigare utsaga varit överens inte får fram det man varit överens om. Då måste det hela ha krackelerat – någonstans. När det gäller samhällsviktig funktion och det som berättats ha varit inom överenskommelse och ändå inte realiserat – då vill jag gå till botten med det hela. Kommer lyckas i morgon. Och då skall det här avslöjas, klargöras. Inget huvud måste rulla. Men viktig verksamhet ska aldrig äventyras. Onödigtvis.


Utvärderingar. Inte alltid så enkelt. Än svårare när det känns som subjektivitet. Och helt utan indikatorer att mäta ifrån. Har fyllt i och accepterat att enbart nyttja färgerna rött och gult. Och att oaktat hur långt vi kommit tillhör grön färg framtiden. Något strävas efter men aldrig vara nöjd ha nått.


Fick till någon timme mitt under dagen. Med höjdpunkten. Ilse med ned till Shiyar på Strandbaden för dagens lunch! Och hon åt med god aptit. Och svarade at hon gärna ville med ned till sjön för att bada. Men det får anstå tills temperaturen i det blå höjs antal grader. Minnet av lunchen lagrar jag gärna i hjärnstammen.

Fick en kort rapport från drömmarnas och hägringens underbara värld. En speciell stuga i omedelbar närhet av vatten och god tillgång till ädel fiske. Nu skrubbad och klar för nya äventyr till minnets arkiv. Som ett hållbart nav som verkligen håller samman. Speciellt den inre cirkeln.


Kraften får inte sitta i håret. För då blir det en hel del svaghet i och med att jag lät en del av den grå kalufsen lämna, inför saxens vassa angrepp. Men kanske inte så mycket ändå, för ingen har kommenterat klippningen. Ännu i varje fall.


Bensinpriset fortsätter sjunka. Äventyrar verkligen USAs miljöfarliga olje skiffer utvinning. Så något positivt i den vanliga och obligatoriska orosrapporteringen.


Fyller på i min egen kalender. Så att det inte heller under morgondagen riskerar bli hål i kalendern. Nästan lite mer stressande umgås på distans än samlas fysiskt på en och samma arbetsplats.


Fyller också på i kalendern. Med en egen lång och hel dag i hälso- och sjukvårdens omhändertagande. Tidigt inne, sent hem. Med tydliga besked.


Tydligt också just nu. Från då till nu. 1.937 personer i Sverige avlidna med diagnos Covid – 19. Och vi har inte alls kommit igenom skärselden ännu.         

En sommardag

18 personer som träffas. Mest hitintills på den här aktiviteten. Till och med imponerande tider som denna. När man inte ska vara så många på en och samma plats. Men utomhus och på en stor plan så borde det inte vara några problem. Istället ge möjligheter. För till exempel också träna lungorna. Så som det så lätt blir när pulsen höjs allt efter som träningen fortskrider. Tacksam få vara med i den här gruppen, så fort möjligheter medges. I prioritering med alla andra möjliga och omöjliga möten. Naturligtvis var det vår lokala tabata grupp som var i rörelse. Och genom att Annika var med så blev det avslutning med Sally. Et långt gungande som verkligen provar muskulaturen i benen. Blir darrigt innan hela musikstycket tonas ned. Det positiva i träningen; alla kan vara med, efter sina egna möjligheter och färdigheter. 


En vanlig dag i övrigt. Hann inte med hela samtalet till Västra Höle – hade hoppats på fortsättning under eftermiddagen. Men uppenbart hade något annat kommit emellan. Hade datorn laddad för att föra en än mer kreativ dialog. Samtidigt är det ypperligt att det finns de som klarar av att göra prioriteringar.
   

Vanligt numera. Teams möte. Lite avhandlades i alla fall. Upp till mig själv att teckna upp en bruttolista. Vad jag vill ha berört och ser som viktigt lyfta upp. Sitta stilla med öppna handflator är ingen bra strategi.

Förde en fråga vidare mer österut. Hur de agerat kring vissa framställda frågor. Fick snabbt ett svar – dock inte heltäckande. Men en viss öppning, gott så.


Rasat rakt ut. Mer producerat till ingen inkomst alls. Men i det strategi – slå bort konkurrenter. Oljepriset som ramlar ned mot snarast noll. Märks inte så stort hos oss då priset till mycket stor del stavas skatt. Det goda, blir mycket svårt hitta möjligheter till att få fram olja ur skiffer nu! Verkligen miljöförstörande verksamhet. Kommentarer kommer säkert snart över twitter från märklighetens märkligaste personer – Trump.  


Stilla flyter Donau. Men än mer stilla ligger Storsjön. Rogivande. En god promenad ned till Shiyar. Avslappnad lunch med vidunderlig miljö.


Fin promenad är bara förnamnet. Med Ilse givetvis. Och naturligtvis inte. Inte gå in till mamma. Men väl hälsa på henne genom fönstret. Och även hon verkade skina upp i mötet – på avstånd dock – med Ilse. Borde göra de här besöken mycket oftare. Och personalen medverkar mycket generöst i mötena. Bara ringa så ställer de upp!


Åter en fantastiskt fin april dag. Fick jag bara med mig någon så skulle jag gärna göra det här premiär doppet. Kanske någon läser in utmaningen här och nappar. Nappar på badet alltså – för här finns det ingen möjlighet få en röding att nappa. Än mindre röka densamma.   

Veckans enda måndag

Det är olika varje dag. Som att åka slalom. Vissa dagar en hel del möten över teams. Andra dagar som idag. Långa sammanträdesdagar. Alla dagar har sin tjusning, sina möjligheter. Vi var ju en väldigt liten grupp – under hela förmiddagen. Samsyn i en hel del – och lite annat i andra delar! Som att visa at mångfald är något positivt. Alla behöver inte se allt helt lika. Men alla måste ha respekt för varandra. Om man ska vara ett vinnande lag.


Varje dag – en viss avstämning även i den situation som vi liksom världen befinner sig i. Planering och allvar. Följer oss ständigt. Ibland är ju personer sjuka andra år också. Nu heter alla sjukdomar uppenbart covid. Givetvis fel. Respekt handlar också om att de som är sjuka själva fårberätta det – om de vill. Än vilken sjukdom densamme bär på.


Mycket nytt över lunchbordet. Såväl vad som händer i centrala orten. Eller vad som händer i hälsingska bandymetropolen. I alla fall den som var det en gång. Under Snoddas tidevarv. Fast nu mer osäkert än någonsin förut. Absolut ingen kan förutse framtiden däruppe. Men säkert finns det intresse för en ny bandyhall – i varje fall. Med mycket långt betalningsansvar. Alternativet att bygga nytt tar väldigt lång tid. Fordrar också ledarskap. Ovanan med den situationen kan betyda rena rama magplasket.


Rena rama spekulationerna. Kring skolor och skolors framtid. Å ena sidan kan det bli så här, men å andra sidan kan det mycket väl bli tvärs emot. Eller – något helt annat.


Kort blev det. Mycket kort. Kvällens fullmäktige. Få ärenden, få kommentarer, få inlägg. Och inte så mycket ordbajseri. Endast ett enda ärende som det snurrade runt en hel del kring. Och landade – någonstans. Jag hade min helt egna skrivning – men såg ingen anledning lyfta fram densamma. Så viktigt var det inte och så viktigt var det inte skaffa kontrovers. 


Hyfsat ändå. Resultatet hos Sandvik AB  Samtidigt mycket tydligt att det vankas betydligt tuffare tider. Men ett storföretag som alltid försöker ta sina egna vägar. Och fortsätter vara världsledande. Har varit, är, kommer så fortsätta vara.


Home sweet home. Hyfsat hem. Ur led var inte tiden. Middag och en promenad i den ljusa sommaraftonen. Solen slog följe. Hann också hem för att se densamma gå ned i Storsjön. Mäktigt spel som visas upp för de som vill sitta på första parkett. Livet är en fest, håll med om det. Om man lever sina dagar på det sätt som ligger i kärlekens tecken.


Något annorlunda med Robinson. TV  såpa där motsättningar och ytliga kärlekstecknande  gör framtiden än mer osäker. Ingen plats för mig på en förvirrad ö. Att leva på riktigt känns mest utmanande.   

Sommar söndag

Snabbt eller sakta. Fullständigt klart att för många går det nu sakta. Nära och kära som det inte finns möjlighet träffa. Restriktioner i resandet. Som de allra flesta respektfullt också håller. En del övertramp givetvis som handlar mer om att det kan vara svårt få till tankarna i den egna hjärnan. Några kommentarer jag tagit del av; ”det är väl dödsfall annars också så det här är väl bara en naturlig del av livet!”. Man får höra mycket innan öronen ramlar av. 


Tecknade vidare idag på en egen betraktelse vad som händer och vad som kan komma bli förändringen i samhället när vi väl kommer ur nuvarande situation. Vet definitivt inte till vem, vilka jag skriver –men låta tankarna vandra iväg är knappast förbjudet. Och vill någon ta in mina intryck och funderingar – så välkommen.


Men så går det fort också. Under dagen idag. Så upplever jag det. Skjuter häggen fart och ställer om sig till grön skrud. Och det är väl naturligt att se framåt, till att leva i harmoni med naturen. Grön färg kan aldrig vara fel – när en är akta och hållbar. Grön färg så avgörande. Släng er i väggen om ni istället hävdar rött, blått eller gult. Framtiden tillhör det gröna! När det är på riktigt och inte en utopisk tillvaro, vilket vissa kopplar till det gröna.


Blev också en kortare insats i trädgården. Ovanlig arbetsplats för mig själv. Både på grund av kunskapsbrist som lathet. Idag fick jag äran hålla i grepen. Hoppas innerligt att jag luckrade upp jorden på rätt sätt. En hel del blommor kanske jag dock grävde upp. Slutsats; hann inte med allt. Men den som spar – han har.

Magiskt blankt över sjön. Härligt se en båt tuffa så ljudlöst oh behagligt över det blå. Åshuvudet är en mötesplats för så många. Intrycken staplas i kvadrat. Svårt tänka sig att det finns så många platser som kan bjuda upp till något liknande. Men den där långpromenaden blev inte av alls. 


Kollar söderut. Sådan himla stark mötesplats. Och har varit över hela veckoslutet. Fotboll på planen, nu mer inspirerande med de två målen som inte funnits där under så många år. Då efter snedtänkt insats. Nu återbördade efter framåt tänk. Och i anslutning. Två olika hinderbanor. Normalt personer där under hela tiden. Det hinder som fattas kommer Martin fixa till med sina kontakter. Cykelbanan har inte än varit någon succé. Men det kanske kommer. Har faktiskt inte sett någon alls som provat möjligheterna. Gymutrustningen står närmast oanvänt. Behövs en anpassad bänk till varje maskin. Nu fungerar de enbart för de som är rullstolsburna. Hopsnickrade bänkar skulle göra dem attraktiva för precis alla. Den insatsen är jag övertygad att Niklas på Kultur- och fritid fixar till!
          

Riktiga njutningen. Få vandra omkring med Ilse. Hon vill styra och ställa. Och med sin charm kan hon föra vem som helst vart som helt. Och idag var det mer för mig att titta än att ledas.


Samtidigt hemma hos Ilse. Så kom det upp någon form av spalje liksom ett räcke. Nu kan lilla tösen inte ramla ned längre. I alla fall inte på den delen av terrassen. Fattas en liten del ännu. Och efter det dags för några trappor. Skapandes tidevarv. Helt säker på att det här skulle Ilse vilja inviga – tillsammans med Leonie.

Det där ovanliga som närmast börjar bli vanligt. Ha mamma så nära men ändå inte kunna hälsa på. Får helt inse att hon har väldigt bra personal nära sig som tillser att hon ändå får leva – varje dag. Och det unnar jag henne verkligen. Enda jag kan göra är att bidra med lite godsaker då och då. Och be personalen se till att det kommer fram till henne. 
   

Tillit. Också i det politiska livet. Att var och en klarar det som den tagit åt sig. Om inte fungerar inte helheten. Dessutom tar det så mycket energi i onödan. Och i ett lagarbete finns det också tidsperspektiv som en viktig faktor. Går liksom inte arbeta med processer om de ska avbrytas fem i tolv, eller ibland t o m kvart över tolv.  

Också en lördag

Bra att det handlar om bekanta. Förståelse och acceptans för ny lokal. Gick ju larma av ytterdörren efter mycket om och men. Gick också larma av hissen. På panelen utanför. Men sedan var det helt omöjligt få den att lyfta. Men så fanns ju en sal i entréplan som fick bli arenan istället. Och det viktigaste var ju att ceremonin blev minnesvärd och formellt rätt utförd. Vigseln avslutad. Fast jag kommer givetvis gå igenom avlarmningsritualerna på måndag. Den här stressen vill jag inte utsätta mig för flera gånger. 


Tidig morgon. Härligt med mycken tid till förfogande. Första frukosten avklarad liksom morgontidningen. En del facebookande och mail som ska iväg. Innan jag steppade bort till lördagens tabata. Men mol allena. Hade ju inte stått något om det på hemsidan. Hem och tecknade ned min slutsats. Och någon timme senare stod det; Vi har tränat – men det var ny plats! Omöjligt för mig veta. Och samtidigt var det uppenbart senarelagt. Då hade det inte fungerat i varje fall. Hade ju vigseln att hantera. Borde ha tränat.


Ersatte med skogspromenad. Nere vid idrottsplatsen. Fem kilometer – eller något kortare efter vissa genstigar. Men bättre än intet. Får jag trösta mig med. Tid för tankar och viss recover. Får väl bli längre tripp i morgon istället.


Klart mycket fokus läggs på Sörbyvägen 12. När de är ute och lilltjejen är med. Då går det liksom inte alls bara gå förbi. Idag var det uppsättning av staket runt delar av deras stora terrass. Men givetvis inte utanför de stora glaspartierna. Då skulle ju den magnifika utsikten begränsas ordentligt. De ståndare som kom upp under dagen indikerar att det nog kommer bli bra – när det väl blir färdigt. Stabilt. Och så ska det ju göra den nytta som de avser bidraga med.


Rena kraschlandningen. Efter förr förra nattens rejäla blåsning låg lilla stugan/baracken upp och ned. Lite i spillror. Med lite vilja orkade jag till slut vända den på rätt led. Men taket bredvid. Och försök till lagning. Får anstå till söndag när jag också räknar med ha borrmaskinen laddad.


Hann inte heller med skriva en form av utvärdering till gruppen på vad som gjorts – och inte gjorts. Behöver återkoppling, stöd, om det nu ska bli något av med denna lite annorlunda enkät. Känns i varje fall gott att jag själv inte alls ska vara den som tolkar densamma. Lite av rubriksättning från filmen Dimmornas bro.


Kunde inte släppa idag heller. Släppa tankarna bort från allt som är kopplat runt framtidens skola. Finns så mycket. Hur lokalen stödjer undervisning, utemiljöns betydelse, skolans betydelse i bygdens utveckling, vad som finns hos kommunerna som infört omvänd skolskjuts, skolans betydelse för integration, vad som ryms i fjärundervisningens möjligheter. Och mycket, mycket mera.


Inte en dag utan födelsedag. Så känns det. Idag Simones tur att byta årsring. Men så var det ju detta som heter covid -19. Så de blev allt kvar i Åkersberga. Inte hit – och vi inte dit. Hoppas få sikta på en och samma juni lördag. Med ett riktigt partajande.  

Ilse med många utropstecken

Det som skapar känslor. Det som berör allra mest. Handlar nästan alltid om sjukvård eller faktiskt skolan. Två områden som alltid ligger i täten för engagemang – och olika åsikter. Inte längre så accepterad kring sjukvårdsfrågor längre. Andra kvastar sopar. Men skolan- under lupp. Där så mycket ska räknas samman. Ekonomi, kompetens, resultat, lära-för-livet, kompetensförsörjning, samhällsdaning, ledarskap, samarbete, samverkan. Idag avstämning i nära koppling till professionell aktör. Mycket vreds och snurrades. Arbetsmaterial. Utgår givetvis för att det budskapet trängde in i huvudet hos alla. Det är väl framtiden som visar hur sannförstådd jag kommer bli. 


Mycket huvudbry. Mycket som ska beaktas och utvecklas – kanske också annat som till och med ska avvecklas. Innan förslag och beslut rullas ut. Utmaningen är att alla vill vara med och påverka famtiden. Eller om det blir mer av det vanliga. Några ställer sig bredvid och ifrågasätter, gör sina uppstötning med grön galla.

Kvalificerad och mänsklig utredare. Utan ambition at sätta sig själv i centrum och spela duktig Petter. Sådant man direkt känner. Vilket hedrar personen redan nu. Fortsättning följer – med garanti. Utmanar ”inåt” till att ställa frågor. Och med spänd förväntan se vad resultatet kommer bli. 


Lägger huvudet i tanke läge. Pannan rynkas samman och idéarbetet påbörjas. Enkäten som förbryllar. Svara på hur långt vi kommit. Väldigt svårt förstå hur ett seriöst svarande ska gå till. Men enkäten med sin färgskala är ju utformad och ska givetvis bearbetas – i någon form. Vad det hela leder till är en helt annan fråga! Söker aktivt konsultsvar innan jag vågar mig in i svarande situationen.


Annan fundering. Utifrån dagens situation. Tutar samman antal ord om hur samhället förändras från då till nu och till framåt. Ingen som vet vad som är rätt eller fel. Fast rimligen borde alla ställa sig bakom insikten att det som varit aldrig kommer åter. Samt att det alltid finns möjligheter i just förändring. Svårigheten handlar väl mera på om jag själv är beredd på förändring, känner mig trygg i förändrings-processen.


Svårt åka förbi. Nästan omöjligt när dessutom hungern gör sig lite påmind. Länets allra bästa matställe. Utan tvekan för alla de som har trimmade smaklökar. Tryckte bromspedalen i botten och stannade där ute på Sörtutt. Aqua hade återigen fångat hela min uppmärksamhet. Och gjorde mig sannerligen inte besviken denna gång – heller. 


Och besök hos mamma. Tyckte att hon var förtjänt av en extra stor godispåse. Med kvalificerad arbetskraft så gick det enkelt att få prata med henne genom ett öppnat fönster. Fast det kändes igen. Att hon borde få komma med. 


Höjdpunkten. Ilse 2 år. Fantastisk liten tjej som sprider engagemang och varma tankar runt omkring sig. I mycket vida kretsar. Det stora firandet får anstå till i sommar när allt negativa är övertrumfat. Trygg och sken upp ännu mera när facetime förde henne så nära Leonie. Då blev det också antal pussar direkt på mobiltelefonens skärm.      

....också en torsdag

En verklighet som det är så svår undvika. Beräknas nå femtio procent av alla svenskar under april månad. Och ytterligare tjugofem procent i maj och juni månad. Med andra ord så borde det vara närmast till hands dra på sig otyget denna månad! Och då i en numerär som kan hota hela samhällsbygget. Karantän kallas handlingsplanen. Men om det finns flera med i familjen så är det ju inte hundra procentig karantän. 


Det här med Covid -19 slår så hårt och inte alls rättvist. Alla kan drabbas men tydligen ligger rökare illa till, liksom de som bär på övervikt. Känner efter själv. Har det uppenbart bra. Samtidigt som det här är en period som inte alls är önskvärd. Inte för mig i alla fall. Saknar nära och stärkande kontakter, saknar gemenskap. Vi är alla olika men känner mig själv som mycket social. Kanske enklare för alla de som lever på minst armbågs avstånd. 


En dag i det här tecknet idag också. Teams och zoom växlar av varandra. Så sittytan slits betydligt hårdare än vid stå bordet på Stadshuset. Men som tidigare – saknar strukturen. Inget emot att skjuta från höften – men överlåter det gärna till Cliff Eastwood. Strävar istället efter resultat och tillfredsställelse. Och fordras tid för att utveckla, annars blir det så lätt missförstånd och inte grogrund för kreativitet och innovationer.


Promenad. Över Fänja och genom skogen mot Brudberget och tornet där borta. Lite blött men mest fin terräng att gå på. Och så då – möte med älg. Som dock gled iväg utan att ha blivit alltför stressad. Markerna fyllda med älgskit – precis överallt. Som en promenad – rakt igenom Skansen. Men så stopp; den här avföringen, vad tusan handlar det om? Kan det verkligen ha varit en björn framme? Och längre bort – kunde det där verkligen ha varit ett fungerande björn ide? Men professionell bedömning under kvällen indikerade istället; vildsvin. Knappast ett önskedjur för mig att ha i terrängen.


Blåste ordentligt under natten till idag, men även till och från i dagsljuset. Lilla stugan, förrådet, blåste omkull och taket smälldes loss. Bad direkt om hjälp av Carl-Henrik och Per-Ewert. Den förre arbetade så det kan komma besked redan i morgon. Den senare? Senare svar.


Avstånd är en sak. I geografi men också i antal kontakter, signaler. Fotö verkar långt borta. Men idag kom det. Och jag blev en hel del uppdaterad över vad som hänt och nuläget också. Ramlat och krossat en höft är synonymt med väldigt lång konvalesens. Blev lovad få uppdateringar under hela resan.


Årsmöte med 150 ombud. På zoom. Måste säga att det gick bra. Men inga inlägg från ombuden. Det hade ju gett än mer krydda åt tillställningen. Nöden har ingen lag. Och nu kan allt läggas till handlingarna. Men professionellt var det. Och lärorikt.


Missade Olles nio års dag. Men den måste helt enkelt ha blivit litet uppskjuten. Tills efter tid för möten. Ny födelsedag i morgon, då Ilse. Och redan på lördag, Simone. Tänk om; om alla kunde anslå en lördag i juni månad till en gemensam firar lördag!


Och en torsdag vandrar så fort, så snabbt över till en ny gryning. Och fredagen står där och knackar på. Varmt välkommen. Ny oskriven bok, oskriven dag. Bara fylla med det meningsfulla.  

Bygga ett lag på olikheter

Kufarnas julafton. Som håller igång mest varje dag. Med onyanserade uttalande. Idag med luktande galla som slängdes ut över WHO. På något sätt skulle FNs organisation vara ansvariga för det katastrofala läget som råder – främst i USA. Återigen ett helsjukt twittrande från den obalanserade och uppenbart påverkade/sjuke presidenten. Framröstat av invånare som uppenbart dyrkar Walt Disney och hans sagofigurer. Inte Donald Anka denna gång utan Donald Trump. Nu skulle han låsa det ekonomiska stödet till just WHO för at hålla den organisationen som ansvariga för Covid -19 viruset. När vi uppenbart behöver mer av samarbete, samsyn och kreativt tänk – då krumbuktar sig Fjollträsks unika driftgukku. 


Finns likartade snedseglare på närmare håll. Och visar tydligt att det inte behöver vara de allra skarpaste hjärnorna i vårt eget parlament. Finns tydligen plats för bakåtsträvare och missnöjesgalla mättade snedseglare. Märkligt vilka snedplaceringar han frivilligt tagit. Livnär sig på mängder av sura uppstötningar. Eller om personen älskar att driva med sig själv!


Många telefonnummer att fylla i. I den nya mobilen när nu precis alla försvann i den äldre varianten. Tog lång tid att placera in så många som möjligt. Men många har seglat iväg. 


As usual. Teams möte. Blir lite kort, måhända ostrukturerat. Kanske dags strukturera upp. För osäker situation får inte stå i vägen för framtida strategiska planeringar. Där grunden måste vara tillit, öppenhet och vilja. Och därmed också ambition att röra om i grytan. Stiltje har ingen riktning och fyller aldrig ett förligt segel.

Flera starka pjäser ut – och äntligen en in. Kan betyda mycket. För Sandviken AIK bandy. Kanske, kanske någon, några nya starka pjäser ytterligare ska in i den svart vita leken. 


Motsvarande för Brynäs hockey. Idag inget nytt. Några svaga kort borde bort ur leken och ersättas av mera producerande lirare. Gäller hamna rätt liksom förstå att plånboken alltid är ansträngd. Inte råd med flera misslyckanden. 


Kul möta kärleken i ganska höga åldrar. Som idag få vara med och planera närmare en stundande vigsel. Och få till ett berikande samtal kring vad som händer – och kanske ibland – inte alls händer. Själva ceremonin; inte alls lågt borta.


Samma tema – men längre bort. Samtal kring det osäkra. Om saker och ting verkligen kan genomföras enligt planerna. Eller om vi gemensamt ska regissera annat. Skjuter frågan till i första hand 1:a juni, sedan är det dags för ett beslut. 


Hann med besök till idrottsplatsen. Imponerande hur planen och omgivningen ändrat utseende. Vecka 19 ska det ske, konstgräset skulle anlända. Men handlar om transport från idag låst land. Så viss osäkerhet lär råda. Kommer, kommer ej. Annars blir det väl bara skotta bort materialet och anlägga en ny naturgräsplan!

Låsta kontakter

Klart det aldrig skulle hända. Inte hända mig. Men sedan i lördags hade jag mobilen helt låst. Har gått ringa in, men det är allt. Upplevde tiden som helt omöjlig, telefonberoendet är uppenbart mycket stort. Hela tisdag eftermiddagen. Lade beslag på största resurserna på IT kontoret. Såväl internt som externt med andra personer. Uppdrag öppna just mobilen. Men ju större insatser som satts in – ju mer in i en återvändsgränd hamnade vi. Till slut var den om möjligt ännu mer låst.

Trodde aldrig på underverk. Men ny telefon, nytt sim kort. Och flinka händer, professionell kunskap så gick det så igång den nya telefonen. Enda abret. Alla telefonkontakter bortsopade. Plus precis alla kort. Och vissa av dem kändes som oerhört viktiga. Som de är när det handlar om killarnas små tjejer. Och klargjort – uppgifterna går aldrig återskapa. Samsung, android modell. Skillnad om det hade varit en Iphode. Då hade allt lagrats i molnet. Nu bara gilla läget och vandra vidare. För någon gång ska ju vara den första. Även att utsättas för just det här.

Återstår; skriva till de jag vill ha kontakter med och begära deras mobilnummer. Och sedan fylla på i ladorna. Och givetvis missa ett antal. Det är kanske också kontot that´s life.

Teams idag också. Blivit en form av vana. Men inte är det så där på riktigt som när man träffas över ett och samma bord, i ett och samma rum. Och konstaterar att vi alla är olika. Några av oss måste komma in och visa att vi är med, synas. Andra mer registrera och göra sina egna sammanfattningar – efteråt. Någonstans mitt emellan – finns inte.

Trådar i luften. Finns väldigt många att dra i. Gäller hitta en strategi för att dra just i de rätta trådarna. Varje dag, nya möjligheter. Och vissa av dem fordras det också uppbackning runt. Eller kanske också förtroende för att få driva. Kosmetika är ju bara så ytligt och ramlar gärna bort när man tvättar sig.

Intressant afton. Få vara uppkopplad på allt runt infrastruktur. Vad som händer nationellt liksom på andra nivåer. Vad som är aktuellt och vad som kan drivas på. Självklart måste vi ha lokala infrastrukturprojekt  att ladda in, snabbt när samhället vänder och bygger för tillväxt. Klassisk kick off. Den som inte är i bollkontakt de blir inte ens tvåa. Tecknar ned min frågelista och sänder in nationellt. Pålitlig person lämnar pålitliga svar.

Rustning pågår. Gäller rusta rätt. Annars kan det bli mycket dyrt. Och de senaste åren har det uppenbart rustats med helt fel material. Visar sig åter och åter igen. Nu har Brynäs Hockey börjat rusta om – igen. Lyckas det inte nu så kan knappast någon kunna stoppa blödningen. Idag rullades två nya pjäser in framför mediauppbådet. Att plussas på de andra som redan avslöjats. Mera torde komma, främst på forwardssidan. Och så får väl vi fans börja hoppas igen. Känner igen det, år efter år. Spännande fortsättning.

Kunde inte missa de sista corona rapporterna. De är allvarliga och alltid så viktiga. Har inte passerat uppförsbacken, inte ännu. Hoppas – tror – att vi har den rätt satta organisationen. Som också stabilt kommer stå pall. Samverkan är alltid ett framgångskoncept – när det bygger på förtroende.       

Påsken rasat ut

Allt har ett slut – även en påskhelg. Även denna helg som utifrån omständigheterna ser helt annorlunda ut. Än någonsin tidigare. Har alltid funnits olika scenarier. Vad som kommer hända, kan hända. Men just det här? Ligger något utanför alla händelser som har funnits i omlopp. Överdrivet har ju vissa sagt. Men de rösterna ligger ganska lågt nu. De som trumfat ut det hela som en vanlig enkel influensa. Samtidigt vet vi definitivt inte vad det hela bär hän. Bara att hela samhället är inne i stor omformning. Gå tillbaka till vad det varit  - det är närmast en utopi. Men att vi måste ha en betydligt högre grad av självförsörjning – absolut uppenbart. 


Som av en händelse kommer vi själva anta en ny upphandlingspolicy. Blir utomordentligt intressant se vad i densamma som är den stora skillnaden. Mot annu dazumal. Självklart at det inte går arbeta med upphandling utan att mycket väl känna till den lokala marknaden. Om vi tror på konkurrens så kan inte de mindre producenterna/leverantörerna få stryka på foten. Inte om vi själva förstår innebörden i LOU. Lika självklart som att sätta krav kring koldioxidutsläpp. Annars; inget lärt, inget förstått


En form av framförhållning från vår regionala organisation. Friställa möjligheter till hemsändningsbidrag till butikerna, införa omställningscheckar och även förstärkning inom näringslivsrådgivningen.

Hålla i – hålla ut. Få fatt i kostnadsutvecklingarna. Se över alla medel som rinner ut och förstå sammanhangen. Fortfarande et arbete i klartext inom den decentraliserade organisationen. Klart det behövs ledarskap, mycket ledarskap.


Nuläget i vår egen region. 47 konstaterade Covid -19 fall, varav 16 personer i behov av intensivvård. Och så den där siffran för avlidna under denna tid – 19 personer. Dock, finns inget som säger att vi passerat värsta perioden. Utan har den framför oss. Det intressanta kanske är at trycket på primärvården inte verkar så exceptionellt. Att vi genomför de flesta av de planerade operationerna.


När vi kommit igenom. Någon gång. Spänna bågen och fundera hur samhället på bästa sätt ska rullas igång igen. Om den vedertagna medicinen fortfarande är gängse. Samhälleliga satsningar på infrastrukturen. Då gäller det att ha planeringen klar, i allra högsta grad ett ansvar för oss om vi verkligen vill vara med på resan. Infrastruktur som kan vara en sådan stor, omfattande rubrik. Vägar, järnvägar, hamnar, torrhamnar, detaljplaner, bostäder, energiförsörjning, energilagring. Givetvis kommer det handla om först till kvarnen. De som har laddat, och de som har ambassadörer som redan byggt kontakterna.


Spännande tid att leva i. Och se skillnaden på de som hittar möjligheter i svårigheterna – mot de som endast ser problemen. Och som drar ned så många i geggan. Formligen drunknar. Klart jag hyllar alla de som håller fanan högt.        

.....och så Påskdagen

Ingen träning idag, utan på tisdag kväll. Tidig morgon eller möjligen mitt i natten. Vaknade av starkt sken och hög, nästan skrikande röst. Tore, den fantastiska katten hade krupit ned under täcket. Men inte till mig. Uppenbart fick hon en aning vad som häftats fast bakom hans ena öra. En jättefästing som var proppmätt på blod. Lossnade enkelt och rullade ut sig i sängen. Ett bevis på att otygen gjort entré. Och definitivt ingen av mina mest önskvärda husdjur. Äckliga.

Blev tidig morgon i alla fall. Måste vara på bettet och ha fixat frukosten innan Helena blåser upp till drabbning för söndagens tabata pass. Men då kom det ett besked. Nästa träning först tisdag afton. Inte bra det heller. Redan bokad för annat möte. Men något gott – fick gott om tid för en jättelång, jättestor och jättehärlig frukost. Som det anstår en fri och öppen söndag morgon.

Ändå känner jag väl till problembilden. Att hålla vad som kallas socialt avstånd. Måste vara svårt om någon exempelvis fyller jämna år. Regelverket är ju tydligt! Ingen samling får ske. Fast säkert finns det de som trampar över detta och ser sig själva som odödliga. Det där som kallas hänryckning och inte alls följer regelverket. Förhoppningen är stor – att inget sprids och ingen råkar illa ut.

Tanken svindlar. Men inte så där berusande gott. Ilse två år redan den 17.e. Och givetvis så måste det avgöras om det finns möjlighet uppvakta henne då, eller långt mycket senare. Sådana risker som skulle kunna gå ut över henne, sådana risker tar man sannerligen inte. Själviskheten har sin yttre gräns.    

Vindens melodi var ganska kraftig. Men måste ändå ut. Kollade efter halva vandringen på mobilen. Som var låst! Eftersökte den där PIN koden som jag inte hade klart för mig hur den lyder. Har aldrig någonsin hänt förut. Är det någon som på något sätt lyckats bugga densamma? Anmäler till Service desk. Osäker dock om någon finns där förrän på tisdag.

Blev en till vandring. Den här gången efter åsen. Och närkontakt med mosipporna. Flera som slagit ut och vänder sig mot värmen i söderläge. Och visar att nu är det sannerligen vår. Respekt. Skönt att det finns ansvarsfulla människor. Fridlysta växter är fridlysta.


Tre kyrkliga tillställningar under påskhelgen. Och det kändes bra att få tjänstgöra – tre gånger. Idag också kläda altaret igen. Tillsammans med Hillevi få allt på plats, inklusive öppnaaltarskåpet. Hade ju fått vara med och klätt av också. Med Lars-Erik som mänsklig, kunnig och givande präst så är det lite ofattbart att så få hittar in i vår medeltida kyrka.


Passerade mamma. Givetvis inte in på äldreboendet. Respekt. Men lånade mobil och ringde. Så fick jag överlämna påskliljorna vid dörren. Och genom fönsterrutan så fick vi i alla fall kontakt med varandra. Mamma och jag.

Påsk afton

Ave, ave dominus Dominus tecum Benedicta tu in mulieribus Et benedictus Et benedictus fructus ventris Ventris tui, Jesus Ave Maria Ave Maria Mater Dei. Hamnade framför Stjärnornas Stjärna. Och ikväll handlade det ju om opera. Normalt inte alls mitt bästa gebit. Men fängslades, omfamnades av de toner som nådde fantastiska höjder. Flera framträdanden lockade till och med fram tårarna. Smittasde av sig. Bara slå numret till Andrea Bocelli – sånglektioner tack!


Lugn påsk. Även för de som firar. Jubileumsresan till Toscana och den vidunderliga olivodlingen måste avbokas – för stunden. Samtidigt är det ju en hägring som står så grann – att innerligt vänta på. Som den gröna tråden som håller samman livet och dess mening. Allt medan dagens fest övergår till nattens dito.

Härligt få det där mailet från Mary i Wisconsin. Och känna hennes känslor just för Sverige. Som ett mål att sikta mot i livets resa. Hennes kunskap, engagemang, erfarenhet – skulle kunna lyfta vem som helst, vilket samhälle som helst. När entreprenörsskap är förverkligat i en och samma person. Varmt välkommen, when ever. Dock ta inte med dig pajasen presidenten. Fast till/mot honom har vi helt en gemensam uppfattning. Lågt, lägre, lägst.


Ett av de absolut mest utsatta områdena. New York. Och visar samtidigt att det inte alltid slår lika hårt på ett och samma land. Precis som det så ofta är – livet är inte alls rättvist.


WHO rapport. Verkar som att de som drabbas av det här viruset inte alls blir immuna. Utan att det kan blossa upp igen. Inte alls det glada budskapet denna påsk.


Trevlig morgon, eller möjligen förmiddag. Hängde på Helenas tabata pass. Klockan 09.00 drogs det igång nere på fotbollsplanen. En av sexton stod jag där och förväntade mig överlevnad. Härligt när de åtta olika passen genomförts. Och kryddades med en personlig avslutande cirkel. Kanske, kanske att nästa dags morgon innehåller en ny utmaning! Kollar in i kvällen Helenas facebook inlägg. Att träna eller inte träna, det är frågan.

Rengjorda och undanlagda. Vinterdäcken har väl aldrig vårdats som denna gång. Aldrig förut har de utsatts för likartad fälgtvätt. Nu får de ligga till sig hela den kommande soliga sommaren. Ligga där och gissa på om det blir en snöig kommande vinter – eller som i år – öppen natur med evinnerliga plusgrader.


Den härliga morgonen innehöll också papperstidningen. Den som behövs trots att artiklarna redan varit införda i nätbilaga. Kanske det är prasslandet som ger varje ord ytterligare dimensioner.


Liten tur ut i trädgården. Rafsade om i det gamla gräset. Eller här mer i klar text; de mossbelupna ytorna. Får väl trösta mig med att mossan är mjuk och härlig under bara fötterna.


Lite svårt fatta, acceptera. En hel lång dag utan möte med – eller ens bild - på Ilse eller Leonie. Känns då mest som karantän från livet.    

En lång fredag

Att inte missbruka ett förtroende. När någon hör av sig och vill prata ut, bli lyssnad på – då är det et förtroende som riktas som det inte går säga nej till. Inte nu heller. Lämplig dag ta en promenad på. Lyssna, kanske kommentera, ställa frågor. Men framförallt då vara intresserad och låta öronen vara mer öppna än den egna munnen. En fin förmiddag att verkligen minnas och förstå att två kan växa, samtidigt. Och Åshuvudet är verkligen ingen dålig promenadväg för att låta tankar och vandring förenas med naturens krafter och skönhet.

På med däck i vagnen. Upp till Hyttmarken och prova den där fälgrengöringen. Måste ju ha tillgång till slang för vattnet. Sprayen ska bort. Rengjorda fälgar är jag inte alltid bortskämd med när vinterdäcken nu skingras till sommarvarianten. Idag hade Martin tid – och med utrustning från bussgaraget så fixades det fort. Så nu går det glida fram över vägarna. Trots att SMHI försöker skrämma med speciellt vintriga väderprognoser. Uppenbart snö idag i närbelägna Hälsingland. Fast där lär ju finnas orter som även vanligtvis har otur med sämre väder.


Två gånger i rad. Men så var det ju sista dagen som Sofi tjänstgjorde hos oss. Den eftermiddagen är det svårt undvika närvara på. Nu vandrar hon över från vårt pastorat till Gävles. Men när det väl blir draft säsong så kommer jag göra mycket för att värva tillbaka henne. Ungdomligt och modernt framträdande som också har möjlighet skapa än bättre relationer och större intresse för att möta upp i samtal och gemenskap i kyrkan. Hon har verkligen varit en frisk fläkt under sina dagar här. Och så medveten att hon också kunde ta steget in i samhällsdebatten. Går inte isolera oss – fordras steget in i själva samhället. Allt annat är att se medlemsantalet kontinuerligt minska och samhällsbetydelsen minska för så många. Gäller ta steget ut ur sin egen bekvämlighetszon. Väl medveten om att ledarskapet har en enormt stor betydelse.


Fick till samtalet så småningom – detta till Malmö. Ville givetvis veta att Nils-Olov/Simone och Leonie hade det bra på besöket i södra delarna av landet. Alternativet lär vara att få Simones syster att flytta upp något längre norrut.


Svårt låta bli tänka på alla som på olika sätt sitter i karantän. Det är ju ingen lek utan verkligen allvar. Inser att mamma ser oss som svikare – som inte kommer och besöker henne. Men vill givetvis inte att någon ska föra in det här corona viruset till henne och de andra som bor där borta.
  

Mellan 400.000 till en miljon virus. Långt farligare än Covid – 19. Så lär vara fallet i tropikernas grottor. Virus som är kapabla att hoppa från djur till människa. I Sverige totalt per idag 870 döda i nuvarande virusproblematik. Donald Trump ifrågasätter situationen i Sverige medan man i New York känner sig tvingande fixa till massgravar. Uppenbarligen förblindad av sin egen peruk som kanske hamnat på sniskan och förblindat personen själv. Uppenbarligen tydligt så ofta för den märklige varelsen.

Spänd båge

Tvära kast. Precis som det ska vara. Mångfald som berikar och ger mening. Och vad vore en dag utan just de ingredienserna. Vill och vågar inte prova något annat. 


Mellandag för många. Märktes såväl i möten med människor som uppenbarligen inte var kvar på sina arbetsplatser utan förlängt påsken. Så och på Stadshuset – gapade mycket tomt. Men med välförtjänt vila. Arbetsdagarna står på rad efter påskhelgen igen.


Livet är så vänligt. Bjuder upp till nya härliga morgnar. Där frukostbordet är välfyllt och morgonstrålarna lyser upp såväl sinne som framtidstron. Ingen skillnad idag heller. Många artiklar är redan lästa på nätet men det är högst speciellt att äta frukosten tillsammans med en morgontidning som prasslar i bladen. Ytterligare positivt att läsa artikeln som nedtecknats av Gävles egen kyrkoherde. Återigen imponerad av en person som så öppet, ärligt, rakt på tecknar ned vad hon känner. Vad hon ser. Och ger ett så varmt och starkt ansikte för Svenska Kyrkan. Uppenbart har hon en kunskap och gåva som inte alls alla är utrustade med.


LOU. Lagstiftning som handlar om att sätta i konkurrens. Konkurrens i upphandlingar. Men då måste upphandlarkompetensen innehålla mycket god kunskap om även den lokala marknaden. Så att de lokala, mindre aktörerna verkligen kan konkurrera. Det som är meningen med lagstiftningen men som alltför ofta försöker bluddra förbi. Enklare så uppenbarligen.
       

På samma sätt. Ena dagen diskuterar vi koldioxidutsläpp. Andra dagen så saknar vi förmåga inse att denna fråga måste regleras i upphandlingsdokumentet. Allvarligt om man inte inser ansvaret och förstår innehållet i lagstiftningen. Dessutom måste man alltid ställa sig frågan om det som upphandlas också kan kontrolleras. Fordras extra utbildningsinsatser till de som blott skriver in ekologiskt och saknar förmågan vad det in facto betyder.


Också helt speciellt. Få förtroendet förrätta vigslar. Borgerliga varianter. Och dessutom ganska ofta när de släpper in mig på livet. Ger av sig själva. Berättar om bakgrund och tankarna. Även idag. Äkthet om bakgrund och nuläge. Vi kom också in på det här att komma som kvotflykting genom Förenta Nationerna. Mötet fick onekligen mig själv att växa.


Kör vidare med mina dubbdäck. Men i morgon ska de av – har Martin såväl lovat som bestämt. Någon snö eller is torde det inte finnas planer för under vårens värme period. Mindre nötning av dubbarna, mindre nötning av vägunderlaget – självklart.


Promenad. Kanske inte så lång – men blöt. Fungerade inte felfritt att trampa ut över en blöt myr. Men till slut – en torr stig ut mot Storsjön. Medhavd fika gjorde sig mycket bra vid sjöns strand.


Avrundade. Kvällen som kyrkvärd. Och näst sista uppdraget som Sofi höll. Känns tungt tappa henne även om det är till angränsande pastorat. Men fint få vara med i morgon igen. Då det är just sista gången.  Önskar henne varmt och ärligt lycka till.


Härlig bild. Levererade lite gott. Och fick just bilden på Ilse då hon förväntansfylld närmade sig det som serverades. Hon skänker mening i precis allt.  

My team(s)

Det är gott tillhöra ett vinnande team. Livet känns så mycket enklare då. Kändes också så ikväll. I vår lilla men naggande goda infrastrukturgrupp. Som av sätter från sin egen tid för att diskutera idéer kring hur ett samhälle ska byggas och vilken nyckel vi själva bär för ett framgångsexempel. Stora frågor blandades med mycket mindre inslag. Men ställdes inga betyg på vad som var viktigare än det andra. I ett fullständigt lagt pussel behövs ju alla bitar. Stora som små. Det är helheten som är större än blott bitarna för sig själva.   


Trots att saker och ting var så många så kändes det som vissa delar landade rätt redan från början. Att det kan bli en produktiv och innovativ fortsättning. Precis allt det där som kan skapas i detta som kännetecknar just ett vinnande team.


Annars var det mycket av team idag. Men med ett s som avslutning – teams. Det nuvarande sättet att umgås i tider som detta. Prata, umgås, diskutera och till och med besluta. Utan att riskera smitta varandra. Klart det handlar dels om tekniskt kunskap men också definitivt om vana att hantera verktyget.  Fast naturligtvis tjänar man in det där med att vara på resande fot. En del av det där som utvecklats i corona tider men också kommer att bli kvarstående även efter det när viruset är möjligt hantera.


Oavsett hur nu viruset trängt fram. Om det så kom från Kinas djurhållning. Hantering av djur inklusive slakt av desamma. Så kommer verkligheten idag förändra oss liksom samhällsbyggandet. Upplevelsen att känna till villkoren för djurhållningen tränger mer och mer fram. Och kommer naturligtvis också at välbehövligt påverka kommuners upphandlingspolicys. I alla fall kommuner som vill ta på sig ledartröjan.  De kommuner som förstår att hållbarhetsfrågorna blir mer och mer avgörande för bosättning och företagsetablering. De som drar slutsatserna nu – de blir morgondagens vinnare. De som tror att allt faller tillbaka på som förut. De borde direkt pensioneras.


Låta fantasin spela – skulle vara utmanande teckna ned min egen vision om vägen framåt. Kan vara dags för en George Orwell 1984 – igen. Men då mer framåtspanande än vad just Orwell lyckades med. Men så är det ju en ny tid ny förstås. Gäller bara börja med skrivandet!


Klart att det här också kommer påverka arbetslivet. Hur det accepteras och uppmuntras för många olika yrkeskategorier. Och hur fjärrundervisning blir ett accepterat verktyg inom hela utbildnings-området.  

Det kommer med säkerhet bli ett lyft för personer som sedan så lång tid tillbaka visat vägen för det hållbara samhället. Oavsett om de heter Lundell eller Lundberg. Tillgångar som vi än mer måste nyttja – för vår egen framtid.
   

Sedan handlar det naturligtvis också om trygghet. Dagen idag var mycket frågor kring räddningstjänsten. Vad vi är beredda investera i trots tid med stor osäkerhet. Eller kanske också på grund av stor osäkerhet. Någon gång måste vi sätta ned foten. Samtidigt som det här handlar om långsiktighet och att planeringen och genomförandet måste ske från stadig grund.


Fick till en uppkoppling och mycket värdefullt samtal från Australien. Omvärldsbevakning brukar det ju kallas. Men värdefulla samtal utgår alltid från förtroende. Sådant man vinner och därmed förädlar. Eller inte har och därmed inte kan bygga broar emellan.


En enda promenad. På kvällskvisten. Travade runt i hemorten – men på nära områden, aldrig förut med fotavtryck från mig själv. Upptäcktsresande i sin egen hembygd. En god titel på ett kommande litterärt verk.

Kvällen breder ut sig och morgondagen har redan kommit allt närmare. Införstådd med att den som lever får C. Och där naturligtvis C:et står för Centerpartiet. Ibland är det självklara självklarare än det självklara.