Erkänner. Öppet och ärligt. Gick till cirkelträningen på skolan – istället för att bänka mig på Göransson Arena. Ändå handlade det om kvartsfinal nummer tre när Saik tog emot Västerås SK. Svart vitt mot grön vitt. Fast lite urtvättat grönt, inte alls Centerpartiets klara gröna färg. Så naturligtvis hade jag tummarna för hemmalaget. Och den här gången måste det nog ha varit betydligt mera tryck än när jag var där i fredags. Nu körde Sandviken ifrån och plockade hem segern med sina sex mål mot fyra. Och därmed 2 – 1 i matchserien. Som rullar på med ny fight redan på torsdag. Kanske, kanske inte. Att det skulle kunna bli en utflykt ned till Gurkornas stad. Men åka själv? Klart att sannolikheten för en bilfärd ökar om Janne skulle våga sig ut efter vägarna. Men som klok person vill han knappast se när hans eget VSK torskar och får lämna isrektangeln helt och hållet – för den här säsongen. För nu får inget hindra de svart vita krigarna – guldet ska hem igen. Känns som en snart stundande händelse – får leta fram någon av de svarta dräkterna från garderoben. Höjer känslan.
Intressanta morgontimmar. När Henrik ledde oss igenom den attitydundersökning som det nu finns siffror på. Ingen brukarundersökning utan alltså enbart grundad på attityder. Visar tydligt de starka sidorna om vi har, eller upplevs ha. Men också svaga sidor. Konstigt det där med skolan. De som inte vare sig gått där själv, eller har barn som gått har betydligt positivare upplevelse av den kommunala skolan än de som gått där själv eller har barn som går där! Hur sjuttsingen det nu hänger ihop. Utifrån de där 150 olika s k frisvaren. Överlägset flest för cykelväg Sandviken – Årsunda, liksom till Järbo.
Jag tror, jag tror fortfarande att det går hitta samförstånd. Exempelvis för utveckling av hela stadskärnan. Handlar om at vara såväl driftig som at klara av hålla dialogen. Den dialog som leder framåt. Annars blir det så lätt att ”dom är si och så”. Det köper jag definitivt inte. Känns också väldigt arrogant.
Ping pong. Varannan dag. Insändarkriget mellan (M) Gävle och (V). Bollarna går fram och åter, fortsätter kontinuerligt. Det gemensamma är att det berör äldreomsorgen. Inga blygsamheter från någon dera parten. Bordtennis spel i evigheter.
Möjligen en skitfråga. Som
de som roade sig med att spränga bajamajor i närheten av Mora. Allt efter
söndagens Vasaloppsvariant i Öppet spår.
Åka mot norskor går liksom inte. Men så har de ju också sin forskning hur man toppar sig med astmamedicin. Och då är det tydligen helt ok. Den medicinen som inte heter epo. Så idag känner jag det som en seger när Charlotte skidade hem en silvermedalj på VM i Lahtis. Och en enorm framgång för Anna Haag. Vem hade trott på henne, förutom Emil förstås. Femte platsen – oerhört stort. Nu torde hon också tagit sig in i stafettlaget. Samtidigt som hon säkerligen inspirerar just Emil till morgondagens 15 kilometer.
Gluttade. På Brynäs hockey. Kändes lite tungt att ställa upp utan sina två tunga, starka, tuffa, defensiva pjäserna. Och då kunde jag mer glutta för att följa förlustmatchen där nere i Jönköping. Brydde mig inte särskilt. Nu gäller det mest spela åt sig antal poäng i de sista fem matcherna. Innan slutspelet börjar och det är time för att go for gold.
Helt speciell dag. Den
årliga fettisdagen. Kom inte helt nära dem – förutom då hemsnickeriet från
Anders sida. Imponerad av hans bakkonst. Och alla de där småsemlorna han hade
med sig till jobbet och frikostigt bjöd på.