Gott Nytt till Alla Mina Vänner

Gott Nytt År tillönskar Alla Mina Vänner. Njut av det lilla som återstår av 2016 – och vi ser tillsammans an mot alla de möjligheter och utmaningar som inryms inom år 2017. Det har varit ett omtumlande år som vi lägger till handlingarna. Lokalt, regionalt, nationellt och inte minst internationellt.

Förändringsarbete tar tid och det är något märkligt hur motstånd mobiliseras för att hindra utveckling. Kändes länge att vi kommit långt i arbetet med att bilda ett framgångsrikt koncept inom Region Svealand. För att få större tydlighet, tydligare ansvarsområden. Och mer slimmad administration som skulle ge större resurser till verksamhet. Nu går det inte att gråta över spilld mjölk. Bakåtsträvare ska aldrig få lyckas.   

In i det sista en annan dag än gårdagen. Egentligen som det alltid ska vara, ingen dag lik den andra. Förutom då frukosten förstås, fantastisk upplevelse, varje dag. Skjutsade hem mamma efter frukosten. Hon ville vara hemma under dagen för att sedan åter bli hämtad till nyårsmiddagen. Handlade, handlade lokalt. När det small till rakt över min vad. Vilket visade sig vara tur i oturen. Mannen framför i kön föll raklång baklänges. Men slog inte bakhuvudet direkt mot stenplattorna – utan dämpades av min vad. Blev naturligtvis kvar i affären tills ambulansen cirka 40 minuter senare anlände. Förhoppningsvis gick det hela bra. Letade reda på mannens cykel och låste in den i mitt garage.

Positivt besök från Stefan och Eva. Visade sig tydligt att nu finns det hopp. Det här med hjärtat är inget att leka med. Hoppas det här också har kunnat innehålla något positivt. Som att gå igenom en period som skulle mentalt kunnat knäcka den allra starkaste.

Ändrade planer. För Nils-Olov och Sofie. Kom inte så långt innan något hände med bilen. Vad är fortfarande osäkert. Kanske kopplingen. Blev bärgning och andra nyårsplaner än Örebro. Huvudsaken är alltid att det inte innebar andra skador, personskador. Och vips hade de ett annat nyårsfirande framme. Always look at the bright side of life.

Antal timmar kvar. Kvar på det gamla året. Det som innehållet så mycket, så mycket värdefullt och naturligtvis också något negativt. Molen skingrats så det är tydligt vilka som är vänner och vilka som är något annat.

Lite annat nyårsfirande då antal av gamla kompisar kommer över och vi väntar in timmarna tillsammans. Tillsammans med mat och dryck.

Fick dessförinnan vara med på uppvisning a la Stina Nilsson. Nu när Tourens första dag inleddes. Svepte förbi och lät sina konkurrenter se på ryggens baksida – från lång distans där bakom segrarinnan. Precis som det ska vara – och fjärran från alla former av doping.

Grattis Stina – och Grattis till alla andra. Som får uppleva ett nytt år med alla sina möjligheter. Det är vi, individuellt och tillsammans, som avgör innehållet.     

Dan före dan

Respekt innehåller så mycket. Kan vara kring demokratiskt fattade beslut även när de inte rullas fram så de harmonerar med min egen uppfattning. Respekt är väl det som inte är ordet som finns i anslutning till frågan om varg. Regeringen har slagit fast en numerär för antal djur inom vad som diffust kallas god bevarandestatus. När länsstyrelserna genom sina viltförvaltningsdelegationer ska omsätta det nationella ställningstagandet till länsbeslut så överklagas de – alltid. Alltid för att uppnå inhibation. Extremgrupper som inte accepterar den enskilde människans upplevelse att ha vargen nära inpå sig i vardagen. Upplevelsen av otrygghet, osäkerhet, ett begränsat livsutrymme. Levande landskap som därmed skulle innehålla ond bråd död för tamboskap och andra husdjur.

Blev ytterligare en vaken natt. Det där med världsmästerskap för juniorerna i ishockey. Svårt hålla sig passiv till, trots att midnattstimmen blev slagen redan i samband med första nedsläppet. Sverige vs Finland. Ruotsi vs Suomi – klassiska matcher innan de ens har börjat. Och efter den tuffa drabbningen också en svensk 3-1 seger. Lång natt, tog mig en sovmorgon.  

Börjar närma sig. Det här med nyår. Kanske tänka till vilket, vilka nyårslöften jag är beredd lämna. Men det kan knappast vara andra än vad jag kan lämna varje dag, varje stund. Om öppenhet och tilltro. Lära mig än mer av att tala med än tala om. Bygga förtroende. Vara orädd för mångfald och alltid leta efter möjligheter. Samt också för egen del inse att slapphet och inaktivitet är ett sätt att påskynda krackeleringar. Rörelse behövs oavsett om de stavas tabata eller något annat. 

Klart det skulle vara omöjligt försvara sig emot. Att bli anklagad för våldtäkt. Nu från samma kvinna igen konstateras att det är påhittat. Nu döms hon till fängelse – för förtal. Försöker förstå själv – hur det skulle kännas få något likartat på sig. Förtal som sprids av det etablerade. 

Upptrappning, definitivt. Som nu när USA utvisar 35 ryska diplomater. För den hackning som ryssarna sysslat med i det amerikanska valet och som möjligen också gav miljardären Trump segern. Det här är den officiella markeringen. Internt kan det mycket väl handla om en hackningstävling – länderna emellan.

Katastrof, för alla inblandade. Fallet Johanna med sin hjärnblödning i Örnsköldsvik känns smärtsam. Så onödig. När en ung flicka kommer in och får den här behandlingen, eller egentligen ingen behandling så känns det mer än onödigt. Kryddas när en neurolog från Umeå uttalar sig att det här är en mycket enkel operation att åtgärda. Utan biverkningar för patienten. Och att blödningen upptäcks enkelt med en röntgen – som inte insattes.  

Katastrof också när en bil skulle bärgas ur ett dike norr om Bollnäs genom att bruka en traktor. Halt väglag och traktorn gled ned i diket och krossade den som stod där nere. Det som inte får hända, men skulle kunna hända vem som helst.

Inte katastrof. Men kunde lätt ha blivit. När en bil förvirrade sig ut på E16 utanför Kungsgården. I fel riktning och mötte bilar där det inte skulle gå åka. Blev istället två andra bilar som krockade när de skulle väja undan. Den som körde i fel riktning kunde sedan identifieras till en 80 årig man som direkt blev av med körkortet.

Stämmer av min kalender för nästkommande år. Skulle gärna vilja få en återkoppling. Men det går tydligen inte på grund av någon elektroniskt teknisk åkomma. Fortsätter dock köra min del av planeringen öppet och transparant.

Klart jag också skulle ha sänt iväg Gott Nytt År hälsningar. Kommer ju i kontakt med så många. Säkert 99% positiva personer som söker framtiden med olika funderingar. Och kanske maximalt 1% av digniteten skitsnackare. Ibland förundrad dock när de uppträder i s k respekterad klädsel. Har ju en hel dag att fila på min hälsning och får sända in den i tryckt form efter nyårshelgen i form av fortsatt gott-nytt-år-hälsning. Gott så.

Hänger bara på. Fungerar ju så när andra gör jobbet. Inför nyårsaftonen lär vi bli ett gäng härhemma. Inkluderande mamma förstås. Har vuxit fram till en form av knytkalas. Där mamma bistår med nyårstårtan. Finns andra sätt förstås. Möta nya året på. Som att gå på restaurang. Eller mer intimt fira två och två.

Höstens startuppställning. Åtta pjäser borta när laget åkte upp ikväll för att möta Luleå borta i den norra delen av vårt avlånga land. Men det var verkligheten för Brynäs Hockey. Att då kunna vända åter med en 4-0 vinst är imponerande. Dessutom mot ett Luleå som har en del spelare med som uppträder mer än rått. Lagets signum. För Saik bandy blev det hemmaförlust i seriefinalen mot Villa, Lidköping. Inne eller ute. Tror faktiskt det var inne – denna gång.

Titta i framrutan

Tidigt eller inte. Klart det går göra en tillbakablick redan nu. Det man bör göra varje dag men ändå se mest i framrutan. För det är ju alltid framtiden vi når – inte forntid. Men vore korkat att inte ta lärdom av det som passerat.

Inom den utrikespolitiska scenen hände så oerhört mycket. Krig som rasat så intensivt at andra världskriget mest kändes som en stilla brusning. Som vi fick in i våra vardagsrum i sådan omfattning att det för många mest blev en sjuk del av underhållningsprogrammen. Bilder från det brutala som mest fick oss till att bli än mer tillbakasittande. Iakttagande och passiva till vad saker och ting egentligen handlar om. När fundamenten i en demokrati börjar krackelera så är vi ute på en svag is.

Det här skakiga året har också innehållit olika stunder när vi fått ta avsked av personer som betytt så mycket. Insett att ingen är odödlig trots persons utstrålning och styrka. Personer som gått vidare men som vi aldrig kommer glömma. De som levt sina liv men också nyttjat dem för att göra avtryck. Gett mening. Och innehåll. De finns där så många vars resa och vägar på olika sätt korsats. Ingen bör nämnas före den andre. Men det här med Stig, Stig Stigfinnaren gav oerhört starka intryck. Hur det kan vara möjligt att den som är starkare än alla andra och alltid fylld av möjligheter – snabbt kilar före. Lika ofattbart nu – som då.  

Men naturligtvis också ett år med personer som inte motsvarat förtroendet. Som bemött förtroende och öppenhet med baktaleri. Vid något tillfälle förstärkt av personer jag tidigare haft det största förtroendet för. Har haft, men knappast kommer bygga upp igen. De som så effektfullt rivit broar som förenat. Baktalare är det svårt annat än förakta. Få men som löss i hårbotten.

Så många kom kommit till vårt land för att söka skydd och börja sina nya liv. För många säger vissa. För många då de anses hota vissas trygghet. Och ändå inte förstått. Ändå inte förstått hur det ser ut i vårt land med så oerhört stort behov av nyrekryteringar. Förut var det främst i tekniska yrken – nu är det snarare i alla yrkeskategorier. Och med de stora pensions-avgångar som kommer här fortlöpande så behöver vi verkligen fylla på i dessa arbeten. Att då ha dagens höga arbetslöshet är en bedrift i sig. Jämförelsen med det andra europeiska landet som tagit emot mycket invandring låter sig göras. Jämförelsen med Tyskland visar på en uppenbar skillnad. De har ett upparbetat lärlingssystem som vi formligen borde skrika efter. Vi kan inte fortsätta med ett system som så tydligt bidrar till ett livslångt utanförskap.

Utmaningarna är många. De borde listas ned. Oavsett om de finns på det personliga och egna planet, i närsamhället, i föreningen, i kommunen, regionen eller nationen. Ibland är det samma utmaningar oaktat vilken nivå vi befinner oss på. Utmaningar som måste prioriteras, vad som är viktigare än andra. Och därefter bestämma hur vi griper oss an dem. Ha en struktur men också visa på verkstad, inte ständigt gömma oss bakom utredningar. Aldrig förut har vi haft så stora möjligheter som idag. Men de får inte tappas bort på grund av inaktivitet.

Vad nöjd med livet. Absolut – men det betyder inte att luta sig bakåt och lägga tiden i en gungstol. Nöjd med livet kan inte den familj vara som skickas hem med sin lilla flicka från förut så ansedda Karolinska sjukhuset för att direkt efter hemkomst få se sin dotter avlida. Nöjd med livet kan inte den Kaj Linna vara, som dömdes till att ha utfört två mord 2004 efter det som idag mest ser ut vara förtal. Hur går det att försvara sig mot förtal?

Ute är det fortfarande varmgrader. Ändå ser isen ut att ha lagrats på ett inbjudande sätt. Föreningens aktiva isvårdare med bland annat Mats, har uppenbart varit ute idag för att markera banan ända från Strandbaden till Hedåsen - och kanske också nyttjat den sliputrustning som Stig köpte in i Mora. Allt för att succén ska få fortsätta.

Provade annan affär idag. Märkte att jag inte hittade så väl mellan hyllorna. Men märkte också så många som handlade där och som jag så sällan – för sällan – möter i mina ”vanliga affärer”. Tog tid, massor med tid, att klara ut alla samtal. Och förstår att möten mellan människor är det som skapar förståelse och är grunden i all form av förändrings/utvecklingsarbete. Tacksam för mötena men mer avskrämd av summan på kvittot. Hade handlat lite för mycket. Bara.  

Fick ut passet idag. Trots den förändring som skapts när håranhopningen sanerades av Nils-Olov. Bilden på passet hade radikalt förändrats. Men handskriften var densamma och det var tydligen det som räknades.            

Uppenbart idag också – som alla andra dagar. Livet är för viktigt för att inte levas. Möten är till för att utveckla, skapa förståelse. Möten mellan människor har helt andra värden än alla former av telefonmöten och videokonferenser. I demokratin inryms närhet, öppenhet, kramar och glädje, liksom skämt.

Lindbäck i fel färg!

Påminnelse om hur viktigt det är med larmknappen. Nu gick det ju i varje fall. Lyfta upp efter fall. Fordrar dock hyfsad lyftteknik. Av flera anledningar, dels att klara det även när det är tungt, men också för at inte skada den som har fallit med felaktigt lyft.

Blidväder. Ändå kändes det kallt. Blir aldrig av kan jag gott påstå – men nu var det dags. Slå på bastun och snabbt inse att jag inte är riktigt tränad för sauna badande. En vana som jag aldrig tillägnat mig själv.  Vilket kanske är en intäkt för att jag saknar finska rötter. Annars borde jag ha det inom mig själv. En form av fädernesarv.

Sällan besök, kanske till och med första gången. Men idag hittade Tommy och Ingrid i varje fall hit! Kors i taket.

Nyttja dagen som den står där så prydligt varje onsdag. Eftermiddagarna när återvinningen är öppen. Rensade friskt i källaren hos mamma. Den kasserade vattenpumpen gick det väl at baxa upp och få upp på släpet. Betydligt sämre med hydroforen. Fick inte ur vattnet mer än lite grann. Och då blev det i det närmaste omöjligt. Flera hundra kilo går det liksom inte att lyfta utan norsk doping. Aktiv hjälp behövdes för att få ur vätskan.

Lämplighet. Det som förut var ett krav – tas nu bort enligt regeringsdirektiv. Gör allt för att få fram poliser och stryker därmed såväl fysisk- som psykisk lämplighet. Mängd före kvalitet! Om därmed också tilltron till poliskåren mattas av så verkar man knappast bry sig.

Rena debaclet. Utlovades att Fas 3 skulle bort för at ersättas av ”riktiga jobb”. Blivit ett sanslöst fiasko. Permanentat ett konstant utanförskap. Trollstaven var helt innehållslös! Simsalabim och så blev individen endast ett nummer.

Förvalta eller utveckla. Mycket Hofors idag. Jagar etableringar på ett offensivt sätt. Säkert i konkurrens – men ambitioner och engagemang. Det som oftast gör skillnad. Sedan gäller det naturligtvis att komma till avslut. Få till och redovisa ett resultat.  

Resultat hoppas jag det blir på något sätt för egen del också. Vandrade ned ikväll till Strandbaden för ett Tabata pass med Patrik som ledare. Borde ta i betydligt mera. Men någon form av nytta borde det ge – i alla fall. Enligt ”gammal man gör så gott han kan – men dansar f-n så illa”.  

Händer mycket i samhället. Saker och ting som jag känner för måste beröras. Och behöver vrida och vändas på. Men fordras naturligtvis någon att dansa med. Svårt dansa tango själv. Intresse kring samhällsbyggande handlar inte om taktik utan istället om nyfikenhet och vilja.

Vilja blev det väl till slut när Brynäs kunde plocka med sig de tre poängen från Ängelholms besöket. Kändes mycket chansartat. Och dessutom mot Anders Lindbäck som en jätte i skåningarnas kasse. Fel färg naturligtvis – men honom i gästrikelaget så hade man varit klara guldfavoriter. Nu mer chansartat

Styrkan sitter inte i håret

Kände efter. Något konstigt. Än mera morgontiden med tandborsten. Måste ha fått ett ordentligt klipp igår afton. Inte relaterat till någon blåklocka, inte ett enda plåster. Inte heller något ekonomiskt klipp, spekulerar ju inte ens. Men annan storlek på mössan kan det innebära. För det mesta av det grå var avlägsnat och inrymt i en dammsugare. Men oerhört tacksam för Nils-Olovs insats. Han har många väldigt framträdande kompetenser på sin lyra. Kollar i kalendern – skulle ju hämta ut mitt nya pass. Fast det kanske inte går nu? Fotot kanske måste överensstämma med den person som utger sig för att vara ägare till just passet. Skulle nyttja mellandagarna till att åka in till residensstaden för ändamålet. Där landskapets service är centraliserat i allt större omfattning. Och kan ju roa mig att kolla trippelmätaren på bilen en gång till – brukar alltid vara lika långt dit som åter! Också det en upplevelse som alla inte känner till? Åker över Bovik så behöver jag inte se alla övergivna lokalytor som ansamlats på en och samma plats. Lokaler som tydligen är utdömda även för de mest enkla, administrativa och tillfälliga ändamålen.

På temat klipp. Skulle ha varit en befrielse att ha mycken hårväxt på magen. Då hade det ju varit lämpligt med en klippning för att minska på omfattningen. Fast det finns ju andra sätt. Inte minst har Micke tydliggjort detta. Det fordrar i så fall egen disciplin, viljestyrka. Kunna göra de rätta prioriteringarna i såväl vardag som fest.

Annorlunda morgon för Per-Ewert. Skulle upp tidigt för att följa Emil på jakt. Tror uppenbart att variation är nyttigt, utvecklande. Där jakt kan kombineras med andra intressen också. Och där den kombinationen inte enbart handlar om snöskoter och mössa på. Utan möten med alla möjliga personer som just bidrar till att sätta många strängar på livets lyra. Mångfald är alltid oerhört mycket större än enfald. Mångfald öppnar också för mycket av värme, närhet, samtal, skämt, öppenhet, olikheter – nyfikenhet på livet. Väl vetandes att alla inte klarar av detta, utan helst lever i sin egen lilla puppa. Förskrämdheten har också sitt ansikte. Vi mot dom, kristna mot muslimer, vita mot färgade, unga mot gamla, det handikappet mot det andra handikappet, landsbygd mot stad, postnummer mot andra postnummer. Även den osäkerhet som meddelats i nedtecknad handling från en organisations företrädare. Självinsikt?  

Blivit lite av tradition. De där besöken från Daniel och Karin med några av sina barn. Oerhört aktiva. Fantastiska personer som är fyllda av aktivitet, personifierar livet i sin prydno. Arrenderar den där marken i Österbor. Tankar, funderingar, idéer och nyfikenheten på allt som kommer – med avstamp i traditioner. Berikande besök.

Gymnasiestudier. Avstängningar som ökar. Kan bero på så mycket. Kanske också ett sätt för vissa att straffa ut sig själv till att göra inget. De som inte hittar motivationen. Inte förstår ansvaret mot sig själv, mot anhöriga, mot samhället. På temat anmälningar mot varandra. Läser in ärende som gåt från en av våra skolor till Diskrimineringsombudsmannen. Inte enkelt tolka – ställa sig bakom ena eller andra. Tydlighet i rektorskapet/ledarskapet som försöker klara upp anmälningar elever emellan genom samtal. Inte ohämmat komma med skriftliga Erinringar. Det som visar på skillnader i ledarskapet – och det som någon bara anställts för.

Stor omsättning på de som upprätthåller Vd rollerna i samhället. De som enbart förvaltar och inte levererar, åker snabbt ut ur sina anställningar. Klart det ska ställas höga krav på välbetalda Vd funktioner – att leverera. Annars – exit.

Orkanstyrka. Nattens storm Urd. Rejält oväder i Norge med reparationsinsatser dagen efteråt. Slog till också mot Svedala. Men ändå inte den förödelse som på sitt sätt hade förutsetts.

Bemanning på våra hälsocentraler. Klart att reportaget från Västernorrland även har bäring på oss andra. Hyrläkare, hyrsköterskor, bristen på kontinuitet. Ändå så svårt bemanna vissa centraler. Även den del som skulle vara vår mönstercentral står där gapande med ingen fast läkare. Flexibilitet är ett ord som det i varje fall går att stava till! Men innehållet?

Antikrundan. Programmet som värderar föremål. Tog del av ett äkta allmogeskåp, originalfärgsättning. För 250 kronor, borde kanske handla om 25.000 istället. Vilket fynd! Ställs emot serietillverkade moderna tingestar som trycks ut i en marknad utan förståelse för äkthet. Hantverk är alltid hantverk.

Svårt det där att förena. Enklare investera för speciell verksamhet istället för att se förtjänster där lokal betjänar olika verksamheter. Hög röst, stora ord – som belönar specifika satsningar. Men samordnat lokalnyttjande – ack så svårt.

Den stora tanken. På alla de som gått igenom, går igenom nutiden i sorg och förtvivlan. Alla de som behöver omtanke, samtal, dialog, förståelse. Alla de.       

Göra om

Skriva en lång inlaga och sedan tappa bort alltihop. Gör mig något f-bannad. Men leder ju ingen vart det heller. Precis som nyss. Tecknade ned antal längre rader som höll ihop dagen idag med intryck och upplevelser. Så måste jag ha missat någonting . och allt blev blankt. Visar om inte annat teknisk moras. Mycket finns kvar att lära. Men knappast så där läraktig som behövs.

En positiv morgon på sätt och vis. Möttes av Carl-Henrik som låg där och läste en bok. För mig ett bevis att operationen avlöpt väl! Boken i fråga betydde nada för mig.

Hann med en lång och gemensam frukost innan Nils-Olov och Sofie väl uppenbarade sig. De hade tagit en väldigt lång sovmorgon. Men så blev vi ju alla uppe ganska länge under gårdagen. ”När då då?” hette spelet som höll oss uppe så länge. Och några vinster blev det inte heller. Tre lag med två spelare i varje. Slagen varje gång av firma Carl-Henrik/Nils-Olov. Eller om de spelat det här förut så de hade kunskap kring de väldigt knepiga frågor som kom upp fortlöpande.

Tur och retur mamma. Efter frukost och förmiddagsfika hem till Hyttmarken och sedan åter för hockeymatcherna. Men sedan sen hemleverans igen. Så fick hon också motion, flyttmotion. Hade nog önskat få bli transporterad hemöver av Nils-Olov men han och Sofie drog vidare till Österbor istället för en övernattning där innan de anträder åter mot Mörby. Fast de vet nog inte att jag själv verkligen skulle uppskatta om de också kom uppåt här och sätter ned sina bopålar i den här myllan. Fast förstår att det skulle vara en stor överraskning – även för dem.

Hoppas verkligen att de inte möter någon överraskning med storm i morgon. För storm kan man väl verkligen kalla det här som drar in över Norge. Stormen Urd. Som skulle kunna piska upp vågorna först till 11 meter men extremt till 25 meter. Inget för någon jolle at vistas i, knappast heller för något vettigt fartyg. Tränger sedan mot västkusten och möjligen i första hand Göteborg. Kålle och Ada lär nog få huka sig ordentligt. Redan är Älvsborgsbron avstängd. Inomhusvistelse beordras.

Hyfsat i varje fall. Två poäng men hade verkligen hoppats – och trott – på tre. När det nu blev en form av omstart i SHL. Kändes onödigt låta en pinne vingla iväg ned till Jönköping. Men två blev i varje fall kvar efter Gundersons prickskytte.

Helt enligt vad som skulle levereras. Småkronorna vann med 6 mot 1 mot det dejliga landet i VM premiären i Montreal. Inget hetsa upp sig kring.

Trevligt få se korta inspelade sekvenser från annan dags bandyn på TV sporten. Så sällan annars. Nu ser tabellen riktig ut igen. Överst tronar naturligtvis Sandviken bandy sedan Byn dragit ned tomteluvorna över uppstickarna från Bollnäs. Som väl får lita på sin miljardär och att han köper in X antal nya stjärnor. Allt för att nå ett resultat. Fast sport med resultat handlar inte alltid om största plånboken.          

Dagen efter

Det där med stämning. Det som följer med på olika sätt. Stämningsrikt var det i natt i kyrkan. Lars-Erik med sina kloka och eftertänksamma ord. Och Karin, suveränt framförda stämningsfyllda låtar, såväl instrumentalt som i skönsång. Och båda naturligtvis med stora varma kramar. Tänk att det är så olika, med samma arbetsgivare! En timme i kyrkan att dela med alla som begett sig dit i den sena julaftonens avslutning och i juldagens första skälvande timme. 

Kyrkogården lystes upp av alla de där mjukt värmande ljusen. Kyrkogården som låg där i mörkret men signalerade gräsets gröna färgsättning. Flera voro vi som tog den lugna promenaden.

30 dagar, kan göra stor skillnad. I alla fall påstås det att början av 80-talets vita vintrar nu minskat med 30 dagar. Påverkar oss så mycket. Skidåkning, utomhusidrottande, vattenförsörjning. Men ändå har Trafikverket misslyckats så oerhört med att hålla snön borta och väg 272 farbar! 30 dagar ytterligare gröna vintrar är den ökningstakt som Radio Gävleborg signalerade väntar runt hörnet till seklets slut! Klart det påverkar när Nordpolen har 20 grader varmare temperatur nu mot tidigare. Många förstår - utom Donald Trump och hans administration. Som är sammansatt av de som driver oljeföretag och likartat, som skiter helt i jordens temperaturutmaningar.

Juldagen, bjuder på så vackert väder. Med solen som skiner mot främst tallarnas mäktiga toppar och skänker sina gula strålar ned till Storsjöns blå yta. Med den tunna isen som låter det blå skina igenom. Hur tunn – det vet jag inte. Men varierar med största säkerhet över var man befinner sig. Därmed varierar säkerheten betydligt.

Och halt var det. När jag skjutsade hem mamma efter frukost och förmiddagskaffe. Behövde inte ens göra upp eld. Redan gjort av Annika. Men lite småplock blev det innan jag tog mig hemåt och den där promenaden som jag borde göra som ett obligatorium. Behärska sin egen hälsa med andra ord. I varje fall påverka den efter bästa förmåga.

Sakta så återförenades de. Bröderna men dock fattades en av tjejerna. Nattjobb med ensamkommande flyktingbarn kräver ibland nattarbete, så och nu. Betydligt lugnare 24 timmars pass på Räddningstjänsten rapporterades. Medan paret lugnt tog sig hit från Ludvika. Kändes bra det också. Körningen Österbor och hit räknas liksom inte. Den klarar vi nästan med förbundna ögon.

Julmat. Går liksom lassa in flera dagar i sträck. Mat och lite dryck gick också inmundiga. Medan paket utdelning genomfördes på något annorlunda sätt. En form av lottning handlade det om. Den som blev utan kunde sedan ”knycka” till sig ett paket. Annorlunda julutdelning. Mamma hade fullt upp at öppna alla sina. Som hon fick här men framförallt med allt hon fått med sig från eftermiddagens träff hos Annika & Co.

Sista passet blev långt. För mig et nytt spel där det gällde gissa åren kring speciella händelser. Gissa rätt, gå vidare, gissa fel och tappa korten medan nästa slag då gick över till konkurrerande lag. Blev antal timmar. Till och med in på nya dagen. Och det var inte jag som var sämste förloraren!