31 december

Glömmer aldrig. Och sällan på grund av tjurighet. Utan att varje dag, varje stund i sig själv är lärande. Så jag lämnar inte år 2018 in i något arkiv. Lever också vidare tillsammans med mig själv. Lära för livet.

Finns så många minnen bära vidare. Såväl glädjande som mindre glädjande. Så många som berikar varje dag med möjligheter och glada tillrop. Men också personer – några få – som verkar leva i konstant mörker. Verkar se allt mycket svart. Men svart är ju en färg det också, och någon ska ju ha på sin lott att måla med den färgen. Fast mest är det ju att tycka synd om de som upplever livet så. Och inte ens vill bidraga.

2018 känns på sitt sätt som slutet på antal spännande regionala år. Ett i stort sett annat gäng som fått förtroendet utveckla länet vidare som regionala företrädare. Fria från att sitta fast i postnummer hänsyn. Nu blir det spännande se hur fortsatta broar kommer byggas och delaktigheten öka. Finns massor med stora utmaningar. Har dock ett viktigt uppdrag kvar som jag med stort engagemang skulle vilja utveckla ytterligare.    

Kommunalt var dagen idag en plats för att önska det egna laget lycka till när klockan passerar tolv slaget. Med tydlig målsättning och ett starkt gäng som sätter laget före jaget kan det här bli mycket, mycket bra. Ofta sägs det ju att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk. Och vi som enbart består av starka länkar!

Nyårsaftonen. Naturligtvis en dag besöka mamma. Idag också. Hon verkade mycket nöjd när jag var med henne på nyårsaftonens lunch. Festligt. Och uppskattat när hon har personal runt sig som verkligen bryr sig. Bidrar till den där aptiten som oftast är väldigt god. Hon får krydda kvällen med en Baileys därefter.

Carl-Henrik, Elin – och Ilse. Dagsbesök. Ilse intresserad av de där tre små killarna som också var med. Utflykt ned till sjön för korvgrillning. Men grått i luften. Fick hela gruppen som bastugäster. Så det blev allt liv och rörelse i huset.

Liv i luften hos Per-Ewert o Lina. På mail framkom att de fått ett regnväder över sig. Inte långt hit men ändå sådan skillnad. Regn vill jag ju inte ha när det kan bli långpromenad  natt. Bil upp och promenad hem. Bäst en sådan här nyårsnatt. Och större chans få möta den där stora vargen som tydligen flyttat in i Hyttmarken. Spåren är imponerande stora.

Tacksamt bara kliva in till dukat bord. Som det i år fixats hos Annika och Tommy. Blivit en form av tradition att flytta runt årligen.

Nyårshälsningen från Höle visar också på tradition. Men här dock ingen omflyttning. Hittat det helt perfekta och då finns ju ingen anledning rotera, eller göra förändringar. Då handlar det blott om att hålla kvar.

Ring klocka ring. Och som det ringdes. Det nya året in. Tacksam att det också ringdes på mobilen där Nils-Olov meddelade att de landat efter flygturen från Kanarieöarna. Återstår blott backhoppningen. Fast den avstår jag när inte Sven Jerring längre kan kommentera.  

Årets första promenad betydde att jag fick låsa upp hemma vid pass 01.30. Slå på TV apparaten och se Junior Kronornas sista gruppspelsmatch. Innan kvartsfinalspelet. Glädjen stegrades när jag kunde locka in Sixten. Och få ge honom en varm god natt kram.

Gott Nytt År till alla mina Vänner