Lång akut dag

Kändes tryggt. Fast dagen framskred sakta – och länge. Var ju sedan tid tillbaka varning för snöväder. Och det kom ordentligt med den varan från ovan. Ändå lite överraskad när telefonsignal kom vid 11-snåret. Enligt; Jag har halkat och brutit handleden. Kom fort.

Snabbt in i bilen och avverkade fort distansen till Sandvikens sjukhus – som det kanske fortfarande heter. Anna-Greta hade varit ut med något till bilen – och isen på parkeringen med snö över – direkt fall i backen och handleden var av. Märktes att smärtan var hög, intensiv. Men åkte försiktigt till Gävle sjukhus. Inte bara för eventuella skakningar – än mera för det bedrövliga föret. Och ville definitivt inte vandra ut över snösträngen och riskera få en sladd som jag kanske inte kunde häva. Berättelserna om olyckor hade ju varit en följetong över radion under morgontimmarna.

Intressant dag blev det. Få se hur intensivt man arbetade på sjukhuset, såväl på röntgen som på akuten. Och ambulansresorna dit var onekligen många. Ortopedin gick på högvarv. Så att saker och ting tog tid – förklarades verkligen av trycket på enheterna.

Helt fyllt väntrum på röntgen. Positivt för henne att man i Sandviken har fixerat med en form av pappersskena. Som fungerade ypperligt under själva röntgen. Sedan över till akutens väntrum, och tiden rann iväg – igen. Nytt väntrum, ny väntan. Men så in för spruta och nödvändig bedövning, stark dragning i fingrarna fem minuter. Därefter också drag under tiden som gipset lades på.

Väntan på kontrollröntgen. Än längre väntan och sedan beskedet – göra om. Hade blivit en felgipsning. Väntan. Och därefter omtag men med en erfaren ortoped. Röntgen och när beskedet kom så var det lyckat. Hem igen till 22 med många minnen men också tacksam för ett gott bemötande.

Morgonens lilla snöskottning hade ju på sitt sätt snöat bort. Fast så var det ju det där med goda grannar. Och en hel del hade Lasse fixat till. Resten får faktiskt bero till en tänkt kväll i morgon. Och just för stunden – inget snöväder. Morgonens minne av snön kändes fortfarande för vad det faktiskt var. Vit vara med massor av vatten. Rejält tung vara.

Följt det som det går följa – på avstånd. Allt mer imponerad av Nils Paarup och Johanna Jönsson. Fortfarande liberala företrädare och inte konservativt cementerade. Blir en intressant slutspurt. Kan till och med utveckla sig till nyval. Klart jag röstar på firma Nils & Johanna. Som vågar stå upp när det stormar.