Ett hisnande år som läggs in i Minnets Bok. Så svårt förutse. Svårt ta in. Att en livspartner hastigt rycktes bort. Man kan skiljas på så många olika sätt. Även skiljas i samförstånd. Men att skiljas på ett sätt där livet bort rycktes undan. Utan att det fanns någon enda förutsägbarhet. Ingen sjukdom, aldrig sjuk. Inte ens lite dålig den där speciella dagen. Utan helt tvärtom. Strålande dagen igenom. Tills det blott tog slut.
Så mycket ta in. Så mycket därefter också. Som visat upp skillnad från person till annan. Det finns personer med värme och hjärta. Som ställer upp med värme och kramar. Med äkthet. Det som varje enskild person - liksom världen - behöver. Och så finns det andra också. Möjligen säger, jag beklagar. Eller över huvud taget inte ens hör utav sig.
Inte klaga, inte gnälla. Alla måste få vara annorlunda. Men det är speciellt sorgligt för den enskilde som är så känslokall och inte äger känslor.
Så mycket hänt, så mycket säkert också kommer hända. Släcka ögonen och inte se morgondagens rodnad skrida framåt är inget leva efter. Till och med några, någon som hört av sig detta årets sista dag. Så personligt med att kommunicera över bild. Bilder som verkligen sprider sig rakt in i hjärtat. Rena rama fyrverkeriet som visar att det finns en väg som leder.
Livet är vad man gör det till.
