Energi eller retorik

 

Någonting slits ju alltid. Undrar vad som slitits mest under de här åren. En ogarderad tippning säger mig; byxbaken. Med säkerhet väldigt korrekt gissat. Så körde ju en ny variant idag också. Oftast är det träffar som ger något tillbaka. Alltid något att fånga upp. Ibland efter lång förberedelse, många andra träffar, många avgöranden, andra ställningstaganden. Vilket det normalt är när ett ärende når styrelsenivån och man själv suttit med i instanserna dessförinnan. Som i beredning. Och definitivt med i majoritet också.

Idag klubbade ärenden från Stadshusets sida – men blott på distans i alla fall. Som regelverket nu ser ut är själva sammanträdesarenan fysiskt endast avsedd för ordföranden. Ändå så nära och nåbart. Inga krångligheter idag heller. Blott några personer som försöker obstruera men har noll komma noll själva att bidra med. Känns närmast patetiskt. Och berör normalt samma personer ständigt.

Lyssnade av retroaktivt. Gårdagsinslag på regionala TV sändningen. Kring energiförsörjning. Försökte genom intervjuad person vinna något på känslor utan någon som helst fakta. Men vill man vara Mot så används uppenbart vilka argument som helt. Istället för utsläpps fritt förordade personen oblygt kärnkraft. Inget om var det ska byggas, vem som ska stå för notan, var uranen ska brytas, vilka risker som finns. Och naturligtvis inget om vad som idag klassificeras som grön energi, som utsläppsfritt, som konkurrensmedel.

I vår egen kommun som har en egen produktion på 136 GWh men nyttjar 1.000 GWh. Idag. Om några få månader kan behovet mycket väl vara 2.000 GWh. Inget om arbetstillgångar, om att ge möjlighet för nuvarande företag och för kommande etableringar. M-öter framtiden M-ed ansiktet djupt nedborrat i sanden. Men i övrigt ingen liknelse med strutsar. 

Att vara expansiv, att ge tilltro till sin egen bygd att få utvecklas. Att verkligen tro på att egna kommunen på antal år borde kunna bli 50.000 invånare – och samtidigt inget göra?! Che sera, sera. Paté kan vara gott men Patetisk?

Underbar dag, underbara tider leva i. Trots att dagens timmar försvann där utanför glasrutan. Men den var mkt genomskinlig och solens strålar går det njuta av även när de syns utanför densamma. Omkastningar i programmet blir det ofta. Så samma sak igen idag. Allt inom avdelning att kunna tänka nytt.

Hålla sig kvar går ju när viktigt väntar. Och så var det ju att få hålla i en vigsel klockan 17.00. Och som brukligt, trevligt par. Med en hel del gäster med sig. Och som vanligt så kunde jag utlova garanti i deras äktenskap. Fattas bara.

Fast snabba ryck. Det som fordras efteråt. För att hinna hem i tid och även byta om. För finns möjligheten så deltar jag gärna i tabata träningen. Och hann – det gjorde jag ju. Borde nog ha kunnat prestera lite bättre, lite mer intensivt. Men all träning är bättre än ingen träning.

Hann i alla fall med en Österbor utflykt. Med en vagn ute på lån så kändes det bra kunna låna in en annan variant. Och fick samtidigt med ett lass ned till morgondagens Återvinning.

Fick se en skymt av Alfred. Lillkillen. Pigg och redan med hår och därmed kalufs. Klart de var stolta. Både Niklas som Marie.

Avslutade kvällen med läsa inlägg från en typisk Besserwisser. Och lyssnade in det tomma ekot som följde bakom kvalificerat s k skitsnack. Med insikt att brist på kunskap kan driva person i vilken återvändsgränd som helst. Med alla berättelser om densamme så kan jag inte påstå mig vara förundrad.

Utan hemfridsbrott

 

En positiv överraskning. Dåren från igår natt lyste med sin frånvaro. Inget tillstökat på terrassen och ingen öppen dörr på frysskåpet. Men ändå finns frågan kvar där i luften; Hur kan dylik pajas gå fritt i samhället. Hemfridsbrott. Gått fått hjälp sätta upp utrustning så densamme kan komma att avslöja sig själv.

Rakt in i hetluften. Ny vecka, ny måndag, nya utmaningar. Allt som tillhör just måndagarna till. Och mest positiva inslag. Med en ekonomi som rullar på bra. Och fokus just på utveckling. Och det absolut viktiga, skapa engagemanget och delaktigheten.

Ett bakslag. Upplagt t4amsmöt 13.00. Blidde inget. Trots avtalat möte och till och med skickad länk. Något måste väl ha hänt. Men jag mailade mina uppgifter så ärendet bör kunna hanteras med återkoppling.

Intressant gå igenom tomtmarksmöjligheterna. Och snabbt inse att egentligen finns de inte. Och då måste ju varje samhälle ha en mycket liten möjlighet expandera. Fyllt av naturmark, parkmark eller andra sätt som effektivt låser i princip allt. Fast ändå; det finns möjligheter – om nu någon trots allt vill öppna Pandoras ask. I vart fall – ingen framförhållning. Knappast planerat så – utan det-är-väl-blott-vad-som-blivit.

Kul uppdatering från Björns sida. För det är ett spännande kapitel som nu David börjat skriva. Samtidigt som jag inte hoppas att just Erika hoppar på likartat erbjudande. Då skulle ju favorit laget för min egen del med säkerhet börja krackelera.

Det man har det har man. Medan det som släpps ut också drar iväg. Förklarades på ett enkelt sätt hur framförhållning kan vara bra ha. Som fördröjningsmagasinen i stadens centrum. Självklart men också utfört. Gjorde att där kom det inga översvämningar. Finns ju en närliggande stad som uppenbart saknat den förutsägbara insatsen.

På samma sätt. Ställs ju kritiska frågor från de som drabbats i egen närhet. Hur kommunalt avloppsvatten så dragit in och dränkt deras källare. Med frågor som framförhållning? Eller helt brist på. Geggig upptäckt med starka luktupplevelser.

Rapport att naturen brustit med ett ordentligt hål. Klart jag tog mig dit och tittade. Förundrad av hur det uppstått men också att det kan få stå öppet.

Tvärt emot öppet. Afghanistan där det nu återstår ett dygn kring evakueringsmöjligheter. Med stöd från USA, Frankrike och kanske England. Resten vänt desperata ryggen.

Skjuta på annat sätt. Främst i Stockholm men finns också andra kommuner. Där kriminella nätverk blossat upp och där skott avlossas allt för ofta, på del ställen, av fel individer. Hårdare straff, givetvis. När ledare i gängen låses in så uppstår det kamp om det kriminella ledarskapet. Och våldet frodas alltmera.  

Fint meddelande. Känns lite med friskhet från närområdet där släktskapet är som starkast. Och där Ilse faktiskt varit till förskolan sina tre timmar idag. Lou fortfarande bra nog förkyld men med gott humör.

Dårarnas julafton

 

Bott så länge men aldrig uppvaktats av rena rama dårar tidigare. Tittade under dagen till terrassen. Möbler, stolar och annat omkullvräkt. En frys helt öppen. Ett glasspaket tagits fram men inte öppnats! Sedan at rimligtvis allt i frysen är förstört är också en följd av dåres ingrepp. Nu måste väl en kamera införskaffas så att dåren filmas med sitt sjuka anlete. Att drivas av ren jävulskap! Och ändå få vandra fritt omkring i samhället. Men säkert mest synd om den sjuke som inte får hjälp med sina egna demoner.   

Egentligen. Mer hedervärt att göra inbrott än bara drivas av att förstöra. Bara kasta bort frysboxens innehåll. Och återigen förundras över att vissa individer tydligen kan gå fria när de skulle behöva bli omhändertagna på heltid.

Lånade ut vagnen till Nils-Olov. Lite ved till deras kamin. Problemet. Tingesten mellan deras bil och vagnen. Hans dragkrok från Biltema liksom klunsen mellan. Fungerade inte! Knappast ett bra betyg till just det företaget. Så lösningen fick bli något helt annat. Och iväg de åkte.

Men först hade Leonie fått uppleva närheten till hästarna i Hyttmarken – och till kattmamman som starkt längtade till sina kattungar som dock var inlåsta. Tyvärr men mest för kattmamman. Men vilken djurtjej hon är. Kramade ivrigt och kommer med säkerhet bli en tjej som vill utvecklas tillsammans med naturen och landsbygden! Om hon själv får välja förstås. Men hit är hon alltid välkommen.

Klart att hon också verkligen fångade in blicken mot Anna när hon red iväg och samtidigt hade gotlandsrusset i en grimma med grimskaft skuttande därefter.  .  

Ingen tur upp på skogen där vägen fortfarande är bortspolad. Men nu måste ju saker och ting göras rätt. Och det betyder ju först – trumman ska läggas med dimensionering som behövs och på rätt ställe. Därefter gräva upp de massor som lagt sig i diket. Innan någon form av bärlager körs på och naturligtvis måste det vältas. Med en professionell och kunnig entreprenör måste det här kunna bli en god återställning. Får inte slarvas iväg till någon oprövad variant! Det är ju på riktigt och inget lekuppdrag.

Nytt för mig. Slukhålet! Så nära, helt intill Sandvikenhus bestånd. Även en amatör måste inse att det måste åtgärdas omedelbart. Men nu? Och avstängningen? Finns inte kunskapen, ta hjälp!

Lite avstånd över veckoslutet. Som det väl naturligt är när hela den familjen dragits med sina kraftiga förkylningar. Men nu är det ju dags för ny vecka – med nya möjligheter.

Nya möjligheter kanske IFK Göteborg kommer få. Men för Norrlandslaget Östersund är det inte vågat påstå att det är kört. Helt kört. De distanseras alltmer omgång från omgång. Orkar inte längre heller beröras av deras debacle.

Fira framgång. Speciellt när det är så lång tid som gått. För krånglade sig till finalen på Skoda Trophy i Södertälje gjorde man. Efter underläge med 0-2 vändes det hela till en 3-2 seger. Grattis till turneringsvinsten – Brynäs Hockey.

Allt medans New Orleans attackeras av den värsta orkanen på 160 år. För 16 år sedan avled långt över 1000 personer. Man har haft tid på sig för att säkra upp. Hur det kommer gå denna gång – visar sig med sin egen brutalitet.  

Vandraren

 

Lördagstradition. Tidig morgon och tabata träning. Fast stundom – förhinder, möten, väderlek. Och då som idag, en annan form av träning. Från att aldrig gåt, till att gå en dag. Till att i och med idag gått leden två gånger, med några veckors mellanrum.

Samling idrottsplatsen. Samåkning upp till Bungsmur. Och i alla fall åtta personer ut tabatagruppen utrustade med ryggsäckar och förnödenheter i packade. Så bar det iväg ut på den där vandringsleden som numera heter Trefaldighetsstigen. Och i bagaget, givetvis, torsdag/fredagens tömning av kroppen på precis allt. Åter till vardagen men tröttheten består på något sätt.

Leden – Årsunda-Vinnersjö lika lång idag också. Uppmätt igen till exakt tio kilometer. En del skogsvägar, men också variation ut i terrängen där inget egentligen är upptrampat. Och därmed också relativt torrt underlag till rena vadarställena. Blev att söka sig runt dessa men lite plaskande dock.

Hittade suparstenen igen. Letade men ingen flaska under den idag heller! Fast finns också andra sägner som at namnet kommer från att en helt överförfriskad vandrare klättrat upp, ramlat ned och slagit ihjäl sig. Inget sådant för vår del; Vare sig supande eller klättrande.

Och i gruppen. En person med känslig nos. Kände lång väg exakt av var det fanns kantareller. Var är räNär de slitet sig från den gotländska ön. tt ord. För nu är de inte kvar utan följde med i en påse. Tempo var det stundom ändå. Fanns en med korta ben, och de gick som trumvirvlar. Så målsättningen blev fort tydlig. Hänga på så gott det går.

Målgången där vid Simonssons. Och då blev den naturliga mötes och uppsamlingsplatsen ju de gamla bussarna och fiket där. För alla – räkmackor. Kände direkt stillastående att turen gett en del svettningar. Främst mot ryggsäcken. Fick värma mig i bilen vi redan igår kört på plats.

Kollade av igen. Att katterna verkligen hade fortsatt med mat. Innevarianten ville efter en del kelande också ut till de andra. Och naturligtvis gällde lördagen ske din vilja. Ut till de andra katterna så får herrskapet ta han om dem när de väl kommer hemöver framåt sena natten. För egen del fick duschen bjuda på en del värmande strålar och ombyte till något torrt.

Kaffe hos Lennart och full fart på hans barnbarn. Där var det verkligen högt tempo. Kanske sålunda dygnet runt? I alla fall under dygnets vakna timmar. Detta trots att de varit ute i skogen och plockat svamp. Snacka om överskottsenergi!      

Upp till Bungsmur igen. Måste ju hämta hem bilen. Och lite stopp vid idrottsplatsen. Måste ju kolla in Kalle under deras hemmamatch vs Storvik. Tre halvlekar så den sista delen fick de spela själva. Tröttheten och värmebehovet drev på för hemfärd.

Letar i mailkonversationen. Två personer som fått ett utkast till program inför 2022. För att reflektera på och kring. Och som med sina kunskaper skulle reflektera och ge mig input i skrivningarna. Men det som mottagits – intet alls.  

Skulle är ett bra ord. Men istället blev det TV och friidrotts SM. Blandat med datorn och inknappning av först dammatch, sedan herrmatch. Två derbyn. Båda mellan Gefle IF och Sandvikens IF. Borde istället tillägnat timmarna sömn. Men gjort är gjort. Och gjort är det också när SIF herrlag förlorade med det där 1-0 målet. Då gick tåget, möjligheterna bröts helt. Att på något sätt nå fram till tabellens topplag Brommapojkarna. Ridå.  

Ridå också för de afghaner som under åren på olika sätt arbetat för Sverige där nere. Nu övergivna och offer för talibanerna. Att USA med hjälp av drönare kunnat undanröja två IS ledare är en bisak. Vad vankas i et av världens fattigaste länder? Med stor del av säker profetia är invånarna övergivna till någon form av inbördeskrig. Som livet är. Aldrig rättvist.

Som också en lördag. Inga tjejer alls. Så nära men ändå så långt borta. Fast där borta lär det finnas en söndag – också.

En tuff natt

 

Det kan man verkligen kalla för en resa! Faktiskt livets värsta. Från 21 till 04. Ständigt fram och åter. Allt i kroppen tömdes. Samma sak med Anna-Greta. Men från 22 till 05.15. Samma sak för henne – det värsta ever. Kändes närmast som livet var över. Sedan blev det en trött dag. Men ändå innehållsrik.

Industridagen över nätet på förmiddagen var naturligtvis intressant. Som när självklarheter presenteras men ändå arbetar vi inte sålunda. Antecknade så pennan glödde. Har förtroendet fullt ut för en person som jag gärna samtalar vidare med. Om och när saker och ting ska hända.

Åka eller inte åka. När det var ok för Maria så blev det självklart att styra mot Torsåker och deras kyrka. Var för oss en upplevelse och speciell känsla att få vara med när Hans Larsson avtackades. Många bilder av honom målades upp. Det finns personer man möter som man kan lita på. Men det finns också personer som man absolut kan lita på. Ett handslag med Hans kunde man alltid lita på. Unikt trygg. Minnen som lever fast stegen de har tystnat.

Uppdrag idag igen. Det där med att se till att katterna i Österbor har god tillgång till mat. Känner dock att de gärna vill att herrskapet ska komma hem så de också får den närhet som även alla djur vill ha. Liksom att de som alla andra katter gärna skulle vilja ha någon yngre variant nära sig. Frågan är mera hur det projektet skulle kunna gå att ordna.

Samma sak hela dagen. Med olika intensitet. Det där med regnandet. Och inte allsdet vi skulle vilja ha nu när tabatagänget bestämt sig för den där tidigare vandringen. Bungsmur Årsunda till Vinnersjö. Trefaldighetsvandringen. Har ju gjort en gång så nu vankas den andra varianten. Blött lär det i varje fall bli på vissa partier.

Hem kom de idag. Men inte riktigt hit utan till Boön. Nils-Olov, Simone och Leonie. Vankas ju lyskväll lördag. Och kan ju bli en upplevelse med så många som bidrar till att göra kvällen verkligen – upplyst.

Vissa tankar finns alltid. Hur världen kan vara så orättvis. Nu har igen västliga länderna övergivet Afghanistan och deras befolkning. Inte så intressant engagera sig för de verkligt fattiga. Självmordsbombarna har verkligen lyckats med sin ambition at få iväg de som funnits kvar och bidragit i evakueringsarbetet.

Det är stora pengar det där. 235 miljoner på bordet för at Juventus skulle släppa sin 36 åring vidare. Född i Funchal men nu på väg till brittiska Manchester. Men inte alls till City utan till konkurrenten United. Ägarna fick verkligen öppna lädret. Och nu är legenden åter i Uniteds dräkt.

Legend – något helt annat. Fotbollslag från Gävle som fick återvända utan några som helst poäng från Årsunda ip. Klar 4-0 victoria trots avsaknad av några av de allra viktigaste kuggarna. Ungt och motiverat bidrar med engagemang och en vinnarkultur.

Provade några glas rött. Pinot Noir 10 X. Också en bekantskap som det gick att rulla runt i munnen innan densamma med godhet kunde sväljas ned. Wine of Australia och skickat långväga direkt från Joannes sida.

Vilken nattlig avslutning!

 

Och så hände det igen. Förutsägbart men lika överraskande. IS med sina självmordsbombare. I anslutning till flygplatsen i Kabul. Minst 60 döda och mängder sårade. Bland de döda 11 amerikanska soldater och en arméläkare. Nu testas Biden igen. Hur han nu ska kapitulera för det Islamska Brödraskapet. Igen.

Slagna på annat sätt. Malmö FF och lottning i Champions League. Chelsea, Zenit och Juventus. Idel ädel adel. Men givetvis härliga fotbollsmatcher att spela. Att få mäta krafterna mot de allra bästa. Och publik i stor mängd borde det allt bli. Om nu Folkhälsomyndigheten tillåter förstås. Kommer i varje fall kolla in, om nu tillfälle ges.

Klimatgala på TV4. Allt för att få fatt i flera Klimatfaddrar. Starka bilder från när och fjärran. Och vad som finns i havet kan ingen slå Inger Näslund på! Inger från Österfärnebo är troligen världens bästa expert. Närmast vigt sitt liv åt naturen, dess situation, och förslag på hur den bästa vägen framåt ser ut. En person att lyssna på!

Gala i form av hockeycup. Hela cupen i Södertälje. Brynäs första motståndare Malmö. Skåningarna vann efter full tid och oavgjort resultat på avgörande straffar. Snart väntar SHL serien och då finns inte plats för hedersamma förluster. Fjolårets debacle vill ingen supporter vara med om ännu en gång.

Lång dag med presentationer. Mycket handlade om möjligheter. Kanske större än någonsin förut. Men då måste vi nyttja förutsättningarna, tillsammans. Finns en väldigt stark kraft med många ambassadörer. Frågan handlar väl mest om alla vill vara med och bidra eller istället isolera sig i dysterhetens magiska återvändsgränd. Att de finns antal dysterkvistar som dessutom själva väljer att ställa sig i detta unkna hörn!

Utflykt. Österbor och fyra hungriga katter väntansfulla. Helt renätit. Endast en visade sig – men klart alla måste ha hjälpts åt att äta så här rent. Måste kommai ihåg ta med mig en ordentligt stor påse i morgon. För den som stod där blev nästan helt tömd nu. Gott att vara hungrig – men så hungrig! Samma hunger intill morgondagen?

Alltid lika trevligt. Möte och samtal med firman Karin & Daniel. Kan leda till vilka samtal som helst. Klart jag värdesätter dem mycket. Går liksom prata om precis allt.

Ingen tabata i regnvädret. Däremot sent påkommit. Magen i olag av någon outgrundlig anledning. Och tog verkligen tid att försöka få den i neutralt läge igen. Svetten trängde fram den också. Kändes som en evighet, gick liksom inte att häva. Får satsa på att natten har med sig något stödjande. Och att sömnen ändå kan infinna sig. Första programpunkten i morgon bittida lär i varje fall få strykas.  

Dags igen.......

 

Har det då börjat igen? Regnet och regnvarningarna strilar ned över oss. Kommer den mättade marken klara av att ta upp den nederbörd som nu kan falla över oss ända till fredag afton. Från Gävle påstås nu att vi är bättre mobiliserade – denna gång. Vad det nu konkret kan innebära. Visar sig väl inom någon dag. Klart torde vara at ledningsnäten inte alls är dimensionerade för den situation som kan komma mer frekvent. Och var som helst i vårt land. Gäller bo på rätt ställe, med rätt omgivning, med rätt ledningssystem. Och kanske också med rätt försäkringsbolag. Och kanske också åka kollektivt för att inte ha någon bil. Bilar som är översvämmade verkar inte alls involveras i försäkringssystemet.

Klart jag pratade vidare idag. Med frågan varför en trumma placerats långt upp efter dikessystemet. Istället för där densamma kan göra nytta och ha en funktion. En förklaring;  där den borde ligga är det berg som i så fall måste sprängas bort. En annan trumma låg där den här också borde ha lagts – men det var lättare gräva in den nya uppströms. Dimension på c/c 200 är bättre än ingen alls. Aktuell trumma verkar ju fungera när det inte regnar, eller regnar mycket måttligt. Det är möjligt stå utanför utdebiteringssystemet och istället betala till vägföreningen vid eget skogsuttag, men det är ingen som sköter om den utdebiteringen. Etcetera. Märkligheter mer än andra. Märkliga uttalanden i kvadrat. Strömmar formligen ut. Fick i alla fall ett löfte om en träff med en nyckelperson kommande vecka. Men närmast omöjligt att någon ny än värre historia skulle kunna möta dagens ljus.    

Målningsarbeten tryckte på. Men de gick ju inte alls genomföra. I den blöta dagen. Och helt utan torknings möjligheter Blir väl bättre någon gång längre fram, kanske. .

Skulle ju behövas lite motion. Men icke den här dagen heller. Kanske, kanske i morgon kväll. I alla fall finns det förhoppningar om det just nu. Om det inte regnar bort igen. Då måste jag hitta ett sätt att sköta det själv. Roddbåt till Kina?

Fast lite rogivande på annat sätt. Titta ut genom större glaspartier och se mäktigheten från naturen och ändå befinna sig inne i en trygg och varm omgivning.

Rapporten från Brå visar på vilka som lätt misstänks för kriminalitet. Utifrån namn, ursprung, boendeort, sysselsättning, utbildningsnivå. Bi Puranens rapport vilka bostadsområden som ger största möjligheten för en person klara sig ekar tydligt. I de områden som allt för ofta benämns ytterområden. Och då med annat namn kallas landsbygd. Där en person har större möjligheter synliggöras och bedömas utifrån hur man själv visar upp sig. Där falsk trygghet i olika gäng inte existerar. Men den insikten verkar inte finnas i samhällsplaneringsfrågor.    

Diger kalender. Antecknat det vi bestämt, beslutat. Väntar på länkar och får sent omsider vetskap om; inställt. Helt ok om vi som organisation har kontroll på situationen. Om vi inte skulle har – hela havet stormar.

Nästan alla onsdagseftermiddagar. Ända till 19.00. Återvinningen öppen även i Årsunda. Tydliga rutiner, traditioner att man backar in mot containarna. Men så kommer då vissa och dunkar på ända fram. Uppenbart med tankar som hamnat där men borde förpassas till annu dazumal. Ordning och reda krävs.

Vilken avslöjande berättelse! Magda Gad avslöjar så tydligt vilken roll som USA haft i det härjade området. Drar ned byxorna totalt på den forna världsledande makten.

Annorlunda kväll. Två avbokade möten som båda ställdes in. Helt oförhappandes. Och lite onödigt ha förberett sig till. That´s life, uppenbart.  

Champion

 

I början på – kanske. Trots mättnandet. Fast det går ju inte säga nej, inte när det trycker på. Och det lär det ju göra några dagar från ikväll. Mer regn. Borde väl ha kommit ned nu, allt det där som finns däruppe. Ändå utlovas; mera av den våta varan. Den här oregelbundna framtidne kanske vi på något sätt får vänja oss vid. Hur det nu skall bli möjligt.

Annars bra dag. Assisterade efter bästa förmåga Kenneth. Han som närmast klarar av precis allt. Mångkunnigheten imponerar. En hel del avklarat ”däruppe”. Klart det finns saker och ting kvar att göra. Men för tillfället blir det i stort att dra streck. Och mycket har verkligen gjorts, väldigt mycket. Kan bli en kort avslutning per morgondagen.

Fixade nytt fönster, lite färgkluddande. Klart att det syns och märks. Inställer mig på at vara nöjd med det som gjorts trots den där-kommande-arbete-listan. Kanske nytt nappatag kommande år. Fast det fordras ju vissa ja inför detta. Ja i samförstånd.    

Tacksam också att kunna bira på ett bra och aktivt sätt i grannsamverkan. Om man själv har goda kontakter och kan verka för förändring så är det aldrig någon tvekan. Allt kommer bli bra. Känns, förutsätts och skall bevisas.

Stimulera. Staka ut vägen framåt. Och sedan överge det hela. Osmakligt och ojuste. Som att ge en form av klimatbonus på elbilar och rätt som det är – dra bort förutsättningarna. En så kallad Bolundare. Elbilen liksom vätgasbilen – framtiden. Att då hoppa tillbaka mer till forntid anstår vare sig minister eller regering.  

Att inte vara med kan ibland kännas lite svårt. Som ikväll – inte hinna med tabata träningen. Den som jag så innerligt behöver. Nu blev det allt för lite röra-på-sig. Hoppas gänget i övrigt hade en god träning – i alla fall. Hoppas kunna hänga på vidare i veckan.

Istället blev det några timmar på Västanbygården. Samtliga ärenden traskat förbi beredningen. Så inget var främmande. Blev mest en god kvällsstund. Några frågor hängde dock kvar i luften och får hanteras alltefter.

Och et stort tack till Peter. Har fått låna ställningen några dagar så att aktuellt objekt kunnat hanteras. Tydligt hur värdefullt det är med vänner när det gäller.

Försäkringar eller inte. Följer hur det gått för alla de som haft bilarna ute och drabbats av översväm-ningar. Det där med halvförsäkring uppenbart helt värdelöst. Som att ha tagit sig vatten över huvudet.

Undrar hur det går med alla de som haft rejäla källaröversvämningar. Kommer de också ses som utanför ersättningsparagraferna.

Översvämning på grund helt av annan part. Bortspolad skogsväg på grund av helt otroligt felplacerad vägtrumma. Dessutom dimensionen; ca 200. Hur det är möjligt att vara så helt befriad från kunskap. Betydligt mycket mer än fel person på helt fel plats.

Och så en fråga i insändarform på Din lokala tidning. Varför C inte kan samarbeta nära med V. Liberalismens kraft i förhållande med kommunismen. Erfarenheten från nationell nivå avskräcker. Klart jag kan svarva ihop ett tydligt svar på det här försöket till angrepp.

Vilken framgång. I stort sett 200 miljoner på ett bräde. Malmö FF spelade sig fram till kvalificering i Champion League. Rik blir än rikare. Men ärligt välförtjänst. Pengar på bankboken är en sak, gäller också få med sig resultaten. Skånska pågar fixar det. Även när de kommer från helt andra delar av landet eller i internationell periferi.   

Måndag varje vecka

 

Kommer varje vecka. Normalt med sju dagars mellanrum. Den där måndagen. Och idag var det dags igen. Betyder en uppsittning i Stadshuset 08.30. Lika säkert som en klocka. Och faktiskt – trivs med det. Ibland nyheter, ibland intressanta inspel. Och givetvis ibland också en gnutta tvärt emot. Men inte ens det klarar av att stuka nyfikenheten.

Några inspel idag, hyperintressanta. Det som verkligen kan leda – och det mycket långt. Handlar som vanligt om att odla kontakter, visa intresse, bygga allianser. Vissa är betydligt mycket bättre än andra. Kanske just de andra som skulle syssla med något annat. Och det behövs ju också göras.

Som att bygga ett hus som ska stå där stadigt. Behövs en kraftfull grund. Och så är det med alla beslut som skall hålla över tid. Vara hållfasta. Behövs stark förankring och dialog långt innan beslut. Har alltid hetat delaktighet och är grunden i ett demokratiskt samhälle. Här går det ytterst sällan inte att blott hoppa över.

Hoppa över går det inte göra. Den där skogsvägen söder om Hyttmarken. Helt bortspolad nu. Och till del på grund av det mest korkade av allt korkat. Totalt fellagd trumma. Kompetenslöst till hundra procent. Och av den skogsägare som äger 52,6%!

Temadag. Kring ämnet; Efter Löfven. Uppdrag från november. Kan mycket väl bli som ett nytt avsnitt ur Mission Impossible. Måste ju också få stöd av riksdagen. Som till stora delar söker bli centrum för alla former av falskspel. Och därefter följer ju ett val hösten 2022. Prognoserna att det seglar på som oftast förr – den är mycket, mycket låg.          

Hållbarhet mycket närmare. Inse vad som finns i begreppet hållbarhet. Och då skickar man inte onödigt på deponi utan ser avfall som en resurs. Givetvis ska ett berg asfalt nyttjas. Ansvar måste annars utkrävas.

Dagens film. Ett härligt grepp hälsa välkommen från. Hoppas mottagaren inser att det är just här man ska etablera sig. Om man nu vill tillhöra ett vinnande lag. Där traditioner och nytänk är ett förenat begrepp.

Val på annat sätt. Välja ut de som ska få lämna forntidens nuvarande Afghanistan. En bråkdel av de som verkligen vill. Ytterst få svår möjligheten. Och de som inte kommit iväg till den 31 augusti ska heller inte på något enda sätt få göra det. Påstår idag talibanernas ledare. Världen är verkligen inte rättvis. Den tillhör de som fötts på rätt plats, av rätt föräldrar, med de rätta kompisarna. Och inte ens det är en garanti för hur individens liv utvecklar sig.

Val, väljas till uppdrag. Enkelt säga nej men när det hela ska hållas, underlag läsas in. Då kastas handduken in. Skapar så många problem. Vore mycket bättre kunna tänka med framtidsinsikt. Onödigt skapa problem för andra. Och i det oansvariga finns en tilltro att det alltid kommer in andra och städar upp.  

Smittspridning. Ökar även i vårt land. Ökar framförallt bland unga, ökar i skolorna. Fordras god ventilation. Vilket det definitivt inte är något överskott av – i många skolor. På grund av eftersatt underhåll eller blott brist på kunskap att sköta om anläggningarna. Kostsamt om/när inte ansvariga personer ställs till svars.  

Speciellt veckoslut

 

Dagar komma, men så lämnar de också väldigt fort. Speciellt särskilda dagar. Dagar som erbjuder det där allra bästa. Nu har hon varit här på plats fredag, lördag, söndag Leonie. Och gör fortfarande starka och positiva intryck. Tillsammans med Ilse och Lou är trion alltid helt oslagbara.

Fungerade ju ypperligt igår kväll trots att Nils-Olov o Simone var på fest i Koversta, Österfärnebo. För dem ganska lugnt skulle jag tro. Som jag registrerade på sena kvällens hämtningstur. Samtidigt har de uppenbarligen haft en väldigt trevlig tillställning. Nog så viktigt. Och därmed kanske, kanske ge förtroende för nya övernattningar!!

Tre tjejer, tre åldrar. Men lär av varandra, bryr sig om varandra. Pratar med varandra även när de ivyngre kanske inte direkt pratar klar och tydlig svenska. En ynnest få vara tillsammans med dem.

Inga tårar men kändes ändå ordentligt när den ena gruppen, trion, drog söderut efter lunchen. Fast med ett snabbt planerat stopp i Hedesunda. Där det finns två utomhus padelbanor. Ett privat initiativ som förhoppningsvis också ger dem ekonomisk avkastning. Visar verkligen att man tror på sin hembygd.

Går fram fortast, mest, snabbast, tydligast. Lou som inte bara knallar omkring med stor och egen självsäkerhet. Utan nyfiken – och fylld av upptäckarintresse. Mycket handlar om att härma. Och då ligger ju syster och kusins upptåg nära att försöka omvandla in i sin egen verklighet.    

I övrigt annorlunda söndag. Ingen tabata träning 08.30 utan senarelagt till 17.00. Det där med Folkrace påverkar andra grupperingar också. Annars mycket små likheter mellan just folkrace och tabata träning.

För träningen blev en fight med egna gräsmattan. Har ju till och med drift på gräsklippan så det blev ju inte så där ansträngande. Men nu ganska välansad i varje fall. I varje fall något som jag kan prickas av bland allt annat som borde göras.

Snabbt eller idioti. A traktor susade på i 170 km/h och var så nära köra över Mc polis. Slut på vansinnesfärden när traktorn kunde prejas. Slapp till tändkabeln så susas det på i vilka farter som helst. Då svårt förbanna att de åker så sakta att de ändrar trafikrytmen så radikalt. Konstigt är det i vart fall.

Slutar, men med helt annat. Statsminister Stefan Löfven förkunnade at han avgår i och med sossarnas partistämma. Ingen högoddsare at hans efterträdare blir en kvinna. Med ett vanligt son namn. Ingen aning om vad det kan betyda. I kampen för att få igenom en budget att regera från. Mycket otroligt att det går hitta en person med samma förmåga att förhandla för att få fram sakpolitiska ställningstaganden. Går i varje fall till historieböckerna som en person som håller ord och som det går att lita på. Där ett handslag är ett handslag.

Lite märklig afton. Att sitta ned och försöka reflektera över två olika valprogram. Hade hellre gjort i en grupp som kunnat bryta och vända, diskutera och samtala. Men för mig betydligt mer tillfredsställande än att blott blunda och komma med kritik efteråt. Frågan är ju alltid; uppifrån och ned eller tvärtom. Ärligt skulle jag ha velat plocka samman en viss grupp för att analysera, vrida och vända med.

Och sedan var detta veckoslut över. En måndag med väckarklocka väntar på att ringas in Och med ett mycket långt frågeformulär.  

Tre solstrålar

 

Lite grann har den väl lämnat i varje fall. Lämnat nu men lovat komma tillbaka om nästan ett år. Den där riktiga sommarvärmen. Som strax bortom oss drar ned så stora folkmassor. Med allehanda möjliga och omöjliga parkeringsställen. I sin längtan at få kasta sig ned på den långa stranden eller blott ta sig vatten över huvudet. Fantastiskt välfyllt denna sommar. Nu är vi åter inne i väntans tider.

Men ändå en tydlig framgång. Inget mer regnande. Fast givetvis är marken fullt mättad med vätska ändå. Det har ju varit ett flöde av aldrig tidigare skådat sätt. Och är ju definitivt inte igenom det hela ännu. Först fortsätta ta reda på alla de skador som uppstått. Miljardbelopp gått till spillo. Och med dem också minnen som gått förlorade. Plus allt det här arbetet med att riva ut, och därefter återställa. Beklagar å det djupaste alla som drabbats. Även om det på sitt sätt drabbat oss alla. Och kommer drabba ännu mera alltefter. Det här är ingen tillfällighet! Kommer, åter och åter igen. Oklart då var. Kommer dra runt jordklotet och slå till hårt skoningslöst.

Åtgärder? Där är det stora brister. Så mycket att göra, lokalt, regionalt,, nationellt som internationellt. Bara börja. Det som skulle ha gjorts för så länge sedan måste omedelbart börja hanteras. Även det lilla strået måste dras till stacken. Vi vet alla men är uppenbart inte beredd handla. Vissa skriver fossilfritt när tekniken ger möjlighet till utsläppsfritt. Energilagring, energibalansering. Insikt och handling.

Rullade igång dagen med det där tabata passet. Idag själv från just det här huset. Men så fanns det ju besökare ta hand om. Och solstrålen Leonie är alltid svår att motstå. Fylld av engagemang hela sin vakna tid. Ett sådant där besök som är värt hur mycket som helst.

Så inte helt laddad för träningstimmen. Fast hade ju missat både tisdag som torsdag. Så ingen tvekan delta, eller, ej delta. Och efteråt väldigt nöjd at jag rörde på fläsket. Viktig balans mot stillasittandet.

Begärda insatser från såväl Nils-Olov som Carl-Henrik. Som genomfördes. Så blev det som skulle göras på förmiddagen i alla fall genomfört. Och så fanns det tid at delta oh framförallt se hur väl de tre flickorna kompletterade varandra. På något sätt kändes det än mer skönt varmt i hjärtat. Tre förväntansfulla som måste få alla möjliga verktyg i lådan att möta livets utmaningar med. Och samtidigt en förhoppning att de som gått före också på något sätt kan få se de små underverken.

Fick till några ja svar idag också. Denna gång stor samling på Smedsgården. Välregisserat och med starka känslor. Extra roligt när Stockholmspar hittar rätt i tillvaron! Med andra ord hittar till Gästrikland i så avgörande frågeställningar. Kontroll gnom att vara på plats i väldigt god tid.

Kontroll även uppe i Hyttmarken. Mycket naturligtvis genom aktivt stöd av Kenneth. Och givetvis finns det egentligen så oerhört mycket mera att göra. Men nöjd med det som fixats. Lite, lite mera i närtid som jag känner till.

Blev sen utflykt. Nils-Olov & Simone hem efter den långa Erika festen i Koversta. Välregisserad och väldigt uppskattad. Alltid roligt när det bjuds till utanför det vanliga. Och där värme och gemenskap segrar.

Inte en enda sida utan Afghanistan. Ständigt berörd. Och samtidigt så blir det löjeväckande kommentarer som i sig visar att det finns udda individer. Magda Gads enda möjlighet är att blocka bort. Men den egna insikten? Berör också.       

Vilken vinst!

 

En sådan där riktig ja-dag. Formella ja som jag själv väldigt nära lyssnade in. Som det är när man får uppdraget förrätta två vigslar. Dock geografiskt skilda från varandra. Men samtidigt förenade med starka känslor, mycket närhet. Och en omgivning som bidrog med att göra tillställningarna än mer minnesvärda. Och på samma tema, fortsätter i morgon!

Följer med samma ämne, dag efter dag. Översvämningar med sina olika konsekvenser. Även i min egen närhet. Och förstår att det inte fungerar med avloppsvatten i källare. Uppriktigt ledsen ta en promenad efter gatan och se släpvagnarna fullaste med golv, väggar och möbler. Bara köra iväg. Klart att det är nära till hands att fundera på ansvarsfrågorna. Ett område som de flesta funderar över.

Och så fick jag mailet från Säljan. Och  förstår att det nog finns områden som har det ännu värre. Till och med översvämningar ända upp i källartaken. Och så himla förutsägbart.

Känns gott att få stöd i det där som måste fixas uppe i Hyttmarken. Idag nytt område. Gult och brunfärgat vatten. Luktar illa, smakar illa. Olika teorier. Verkar fräscht längst ned i brunnen, sämre längre upp. Men fick historien beskriven därefter. Vanligt med problemen även tidigare när det regnat ordentligt. Fixar till sig efter cirka en vecka. Har blivit en hel del olika projekt nu. Och utan Kenneth skulle knappast något ha hänt. Nu återstår också två fönster på boningshuset. Måhända åtgärdas det under lördagen. Och vilket lyft i ladugården. Taket som rasat in nu åter igen uppe där det hör hemma. Tacksam för storstilade insatser.

Facebook. Där så mycket berättas. Vissa saker och ting väldigt intressant, annat bara skit. Bland det högintressanta – när Magda Gad berättar direkt inifrån Afghanistan. Och så möts hon av klassigt lågintelligenta kommentarer. ”Bättre du stannat hemma och mött samma saker som i Afghanistan i våra förorter”. Klart Magda Gad reagerade starkt. Ska hon fortsätta vara aktiv på Facebook kommer hon med säkerhet mötas av flera lågintelligenta kommentarer.

Fast de finns på också andra platser. Berättelsen idag från en begravning per igår visar att det även finns personer i prästerliga kläder som kanske inte är så insiktsfulla hur ord skall brukas – och inte. Känns inte acceptabelt när det drabbar anhöriga som redan är naturligt känsliga.

Drabbar. De som är kvar i just Afghanistan och inte förmår ta sig ut. Det vill säga de allra flesta. Nu har Sverige skickat ned ett plan för at hämta hem svenska medborgare och de afghaner som arbetat åt Sverige. Men hur få dem in på flygplatsen. En gåta som inte kan besvaras. Annat än med omöjligt. Andra länder – ex vis Finland och Polen skickat ned beväpnade soldater för att aktivt kunna assistera. För svensk del – kanske hade varit möjligt om det här satts in mycket, mycket tidigare. För sent ska syndan vakna och här mission impossible.

Klart det drar att återvända till Solliden. Inte på Djurgården men väl i Österfärnebo. Motståndet var sammanslagna Hedesunda/Österfärnebo. Och motståndet givetvis Årsunda. Fortsätter vara imponerad av det unga manskapet som hela tiden låter bollen rulla. Visar på teknik, spelförståelse och snabbhet. Ikväll en 8-0 viktoria i blå/gul Årsunda fördel.

Men det allra bästa som avslutning. Nils-Olov och Simone kom hemöver med Leonie. Nu sovande men från i morgon bittida säkert i högform. Känns spännande vad helgen har med sig i sitt sköte.      

Vigsel med förhinder

 

Dagen efter. En rejäl smäll som sitter i ordentligt. Samhällets sårbarhet. Som drabbar precis alla – men på mycket olika sätt. Enskilt att få in vatten i sin bostad, få saker och ting förstörda. Ibland också av rena rama avloppsvattnet. Raserade byggnader men mer vanligt raserade vägar. Vi visste dessutom att det fanns en varning. Men resultatet skrämmande – ändock.

Uppehållsväder idag – tack och lov. Men mättade marker ger ändå fortsatta problem. Och än större problem att vi inte är beredda hantera den förändrade värld som vi ser ligger framför oss. Tekniken har utvecklats, med sina möjligheter. Men vår egen förändringsresa är mycket avlägsen. Finns möjlighet med utsläppsfritt – då pratar vi fossilfritt. Finns möjligheter med solenergi, vindkraft – då anser vi det förfulande och inte dygnet runt hållbart. Finns idag möjligheter lagra energi i såväl batterier som vätgas – men…. 

Tidningar, radio, TV berättar omfattande om olika personers närmast övermäktige problem. Samtidigt så ser jag inte nära omgivningens problem där utan i det egna nätverket. Kopplat till Facebook. Där vattennivåerna fortsätter stiga. Kombination av problem i avloppsbrunnar och dagvatten diton. Det enda positiva; att själv inte vara drabbad.

Fast lite förstås. Med det som skett, sker i Hyttmarken. Stort eller litet? Främsta skälet att själva åsen driver så mycket vatten.

Lite grand av strategidokument. Framsynt organisation som skriver att man agerar för fossilfritt? Och inte inser att bland de alternativen finns också kärnkraft. Med lite stolthet hade man väl skrivit utsläppsfritt. Men icke.

Lite möten hanns med. Uppkopplingar. Växelvis teams och zoom. Försökte få till engagemanget. Men lite svårt den här dagen/kvällen. Mer fokuserad på innehållet. Och tar det uppenbart lite väl seriöst. Kör linan ut under veckoslutet. Klart att åsikterna måste lyftas. Om man själv aspirerar på seriositet begrepp.

Avdelning ordförandeskap. Efter lång frånvaro steg en nygammal ordförande in idag. Med helt andra begrepp. Pratade vi istället för jag. Involverade flera. Ett föredöme. At det kan vara så olika – ordförande och ordförande emellan.  

Lite hantverk men speciellt litet. Plockade ned listerna och fick på något som kan liknas vid färg. Insåg att det kommer handla om minst tre strykningar, För det rum som varit övergivet flertal år. Måste hitta användningsområde. Möjligen kontor så ökar förutsättningarna för mer ordning och reda. Att det tar så lång tid att vakna.

Vaknade till fick vigselparet nu stundande lördag göra. Hade hyrt plats för tillställningen. Men meddelades idag om översvämning. Nu i full huggning at hitta ny plats för säkert femtio gäster och beställd bröllopsmiddag. Inte helt enkelt med egen bostad nere i Stockholm. Men klart det måste gå att lösa.

Naturens krafter

 

En sådan där dag som kändes helt oförutsedd. Trots varningarna. Trots att det hänt i andra länder tidigare. Och påminner oss om att mycket mera av den här varan kommer ske framledes. Varmare klimat ändrar situationen. Driver fram kraftiga omkastningar i väderleken. Och som givetvis drabbar oss.

Vaknade av frågan; Har du någon pump? Hade ju idag inget behov själv, men en säkerhet jag borde ha tillgänglig själv. Samma gata, längre bort. Översvämningar i källarna. Som nu när avloppsvatten trängt in! Även om det här mycket troligt ligger inom Sandvikens energis ansvarsområde så är det nog ingen som vill ha det som de här villaägarna haft och har. Riva golv, riva väggar, kasta bort inredning. Och så den här lukten. Fy tusan vad det luktade.

Gott i alla fall få fram en pump, få fram åtminstone en fläkt. Alltid något. Men det här är attiraljer som är slutsålda i vårt landskap. Nu.  

Rapporterna strömmade in. Allra värst drabbade – Gävle. Inte en viadukt fri från översvämningar. Bostadsområden som har nederbörden inomhus från i stort sett golv till tak. Till och med hyreshus som måste tömmas på grund av underminering. Och skolstarten senarelades. Länet uppmärksammas medialt. Blickarna riktas på oss från när som fjärran. Vägar som blivit avstängda, vägar som vattnet formligen huggit av. Och på åkrarna syns inte längre några grödor då de omvandlats till nya, öppna sjöar.

Försäkringsbolagen nedringda. Hur det hela kommer hanteras och betalas står skrivet i fjärran. Force majoure eller ekonomisk kompensation.

Bekvämlighet. Den tummar vi inte på. Inte heller effekten från två hål i väggen. Men många vill definitivt inte ha själva tillverkningen i sitt närområde. Någon annanstans står istället på menyn. Tydligt från alla insändare. Ingen vindkraft, något annat. Vad det nu kan vara.

Tacksam med stöd från Kenneth när det rapporters översvämning i källaren även i Hyttmarken. Kom formligen flygande direkt. Två ytterligare pumpar i fullaste fart. Kunde identifiera problemet. Och det var inte föranlett av att vattnet trängde upp i golvbrunnen. Utan forsade in från helt annat håll. Märks tydligt att åsen är i högsta grad vattenbärande. Även om det tar lång tid till nästa gång borde källaren säkras, tätas. Fordras en hel del av plocka ut i så fall – först.

Undrar hur mycket jag får lasta på vagnen. Tankarna kom när jag hivade på hos Per-Ewert för vidare transport Återvinningen. Men av med allt. Och så ny vagn ihop plockad i just Hyttmarken. Blir aldrig slut på material att fylla i behållarna varje enskild onsdag. Enda dagen då mottagningen är öppen.

Vilket handlag med barn! Imponerad varje gång Per-Ewert kommer. Hur barnen formligen slingrar sig runt honom. Och dessutom hur han trivs med det, inkluderande alla olika lekar. I det fallet, kopia på min egen pappa.

Nästan som Victory. Men Viktor duger gott det också. För hela berättelsen andades i stort sett seger. Och givetvis var jag hela tiden imponerad.

Frågande. Budgetarbete. Om det är annorlunda vissa år än andra. Nivåerna. Övergripande med tydlig inriktning. Eller peka på detaljerna. Kan ju finnas mycket petande i grytan när det vankas valår.

De stora tagen. Det strategiska. Bygger alltid på personliga kontakter, personligt engagemang. För ingenting går ju liksom av sig självt. Och ofta – om det ska bli resultat – i en mindre avskild krets. Servar och får väl se vad bollen landar. Serveess eller en bortslagen boll. Den båge som aldrig spänns kommer aldrig kunna skicka pilen till en fullträff.  

Avslutar dagen med Champions League matchen. Och ”trots” Skåne. Klart jag höll tummarna kraftfullt – för Malmö FF. Vilken fartfylld tillställning!

Bara fortsätter

 

Regnet det bara öser ned. Och förvänts fortsätta göra det långt in i torsdagen. Rena rama syndafloden. En hel normal månads nederbörd som kommer över oss på så få timmar. 100 millimeter är ansenliga mängder. Sedan är det en annan fråga om det drabbar vissa hårdare. Apropå syndafloden. Just det som nomineringskommittéerna letar efter, så kallade lik i lasten.

Observerar noga taken numera. Gäller ju ha tätt däruppe när regnet slår till. Lite läckage på terrassen. Måste försöka fixa till efter regnperioden. Har ju en kontaktperson för åtgärderna som jag litar på.

Inte en enda dag utan att tankarna går till afghanesternas situation. Så snabbt och dramatisk hamnat åter i säkert 1300 talet. Mångfalden borta helt. En åsikt, ett tydligt regelverk. Det som gäller ska gälla, annars våldsamma straff, piskning, eller dödsdom. Talibanernas egna hållning. Samtidigt skallar ropen även i Sverige; hårdare straff, flera inlåsta, längre straff. Som att det ska korrigera, som att det ska hindra brott. Tankarna studsar uppenbart fram och åter i tomma utrymmen. Förkrympta hjärnkontor. Ändå så många som okritiskt tar emot och applåderar!

Rapporterna från Skellefteå. Just nu 70-tal olika företag som vill bygga bostäder. Likartad situation i såväl Västerbotten som Norrbotten. Månne väntar omvända inresemönster.  Kommer behövas så väldigt många personer där uppe. Frågan är hur de ska kunna rekryteras? Från vilka områden? Från vilka länder? Enda accepterade invandringen är när man fattar att det behövs för att upprätthålla jobben, upprätthålla konkurrens fördelarna, upprätthålla välfärden. För att förstå fordras insiktsfull egoism.

Klart tankarna går iväg till ambitionerna att någonstans landa en batterifabrik. För Volvo Cars och Northvolt. Torde vara många som lämnar koncept för varför just där. Och det behöver givetvis inte bara bli så att orter konkurrerar med varandra i Sverige. Intressant blir att följa fortsättningen. För någonstans ska ju konceptet landa. Och givetvis behövs det el där också.

Jobb som försvann. De 1.200 jobb som skulle landa i Ockelbo – men där en moderatpolitiker överklagade och fick stöd av förvaltningsrätten. Så Synsam fick istället syn på Östersund. Jobb och utvecklingsarbeten i jämtriket. Det som inte accepteras på ett ställe applåderas på ett annat.

Tränger in på hur saker och ting utvecklas. Fortfarande fem olika sätt ta fram vätgas. Intressant fredag att få lära mig mycket mera. Det lär behövas. Och med lärdom i ryggen går det också enklare argumentera. Samtidigt som det kan finnas något mycket matnyttigt i just detta. Nyfikenheten är ofta en bärande fallenhet.    

Vilande afton. Tabata gruppens träning och närhet regnade formligen bort. Så då fick latheten ta över. Vinner igen. När just träning är det allra viktigaste för mig. Fast samtidigt – den som spar han har.     

Att bli övergiven

 

Misstag kan alla göra. Men uppenbara misstag som inte bara ödelägger utan också krossar människor, individer. Det kan aldrig accepteras. Men när en omvärld ödelägger ett helt land så måste också personer, myndigheter ställas till svars.

Stora insatser under tjugo års tid har både lyckats som misslyckats. Men när man drar sig ur omedelbart så blir det konsekvenser. Öppna alla dörrar till det mest mörka av mörka. Det är ett misslyckande som främst ska kunna tillskrivas Mr President Biden himself.

Ett av världens allra fattigaste länder har utsatts för ett brutalt överfall. Till synes av talibaner. Men indirekt också av västvärlden. Afghanistan i alla blickpunkter. En katastrofal situation som är så mycket värre på individuell nivå. Och som främst drabbar kvinnor. 9-10-11 åringar som gifts bort. 10 åriga tjejer som nekas skolgång. Kvinnor som inte får gå ut utan att ledsagas av en man. Täckta ansikten. Och leveranser av omedelbara våldsinsatser. Såväl stympningar som avrättningar. Så jädrans onödigt släppa fram!

Dagens bilder på desperation kablas ut. Nedtrampade. Personer som klamrar sig fast vid flygplan och vid stigning störtar ned till en hastig död. Att överges så brutalt av länder som tidigare försökte vara med och bygga upp.

Många dagar blir det, många dagar med rapporter. Troligen många dagar med nyheter om summariska avrättningar, övergrepp. Om nu det bedrövliga fortsätter vara nyhetsstoff eller glöms bort i det journalistiska berättandet. Världen är, men på så många olika sätt.

Kändes i övrigt att det varit en möjligen lat sommar. Nu när dagen blev lång inklusive lång kväll. Möten stod på dagordningen i olika former.

Uppdatering av vad som skett i sommar kan vara en bra vägledning inför ställningstaganden och beslut. Projekt som arbetats fram och nu alltefter ska prövas. Prövas om vingarna bär. För oss som fötts här finns det alla möjligheter. Om korten spelas rätt. Och att vi också kan visa upp det vinnande konceptet. Möjligheterna är onekligen många just nu

Ideellas mötespunkt. Alla de som engagerat sig för att vi ska ha så bra gator som möjligt. Även här under vår Vägförening. Klart jag tog vägen förbi årsmötet. Alltid intressant och lärorikt. Det finns många stora utmaningar.

Att vara borta men ändå få saker och ting fixade! Klart det går med rätt upplägg. Och nu är det där åtgärdat som skulle ha gjorts mycket tidigare. Dessutom väldigt bra utfört.

Det som inte fixades. Samtalen i egna laget. Kring angelägna frågor, ställningstaganden. Den dialogen som alltid behövs före beslutstaganden. Måste ske, minst varje månad. Helst oftare. Om vi tillsammans ska bygga en karta som håller samman. Vi har alla chanser komma ut rätt på banan.

Mycket grått

 

Överge, lämna, skita i. Tid till försoning är över. Den självklara insikten har dolts i en hel hop av massa administrativa och dunkla uttalanden. Nationell stolthet måste vara mycket mer än tomma ord. Absolut när det inte bara hotar människors liv utan när det handlar om fortsatt liv eller avrättning.

Nu är talibanerna inne i Kabul som sista fäste. Där de allra flesta befinner sig som inte alls vill, accepterar att gå tillbaka till medeltidens tyranneri. Andra länder med heder har evakuerat de som på olika sätt biträtt just det landet i ar betet nere i Afghanistan. Undantaget är tydligen Sverige. Intervjuer, berättelser från Magda Gad visar i sin brutala ärlighet vilka hemskheter som pågår. Inte något upplyftande alls lyssna in svenske utrikesministern. Som indirekt också bidragit till att samarbetspersoner till oss själva kommer möta en ond, bråd död.

USAs insats – snart 20 år. Totalt misslyckad. Vilket nederlag för det land som ser sig som stormakt.

Rapporterna från Haiti fortsätter strömma in. Jordskalvet förväntas ge efterskalv under ytterligare antal månader. Nu rapporteras över 700 döda och över 2.000 skadade. Men antalet kommer givetvis växa betydligt. Magnituden nu var 7,2. Samma magnitud 2010 i just Haiti gav 300.000 döda!

Bland det skrivna. Fotbollskolumnisten Mats Olsson ger sitt betyg till fotbollens egen Pelle Olsson. I fjol i Sandvikens IF, i år i Halmstad BK. Omdömet; Sveriges knivskarpaste fotbollshjärna. Ingen som kan ifrågasätta.

Flytt. Idag läktaren i Gammelstilla som nu överförs i ägo Årsunda IF. Kommer bidra ordentligt på idrottsplatsen. Ideellt organiserat förstås. Under ledning Lasse Hodin. Apropå knivskarp hjärna. Anmälde att jag står till förfogande om flera händer behövs.

Morgonen. Comeback på tabata träningen. Gårdagen blev en kort time out på grund av ryggens skrik att den där gjutningen faktiskt kändes av, där på baksidan. Idag mycket mildare och en bra start på dagen. Mildare kan också vara ordet för temperaturen. Men kortbyxor och kortärmat fortfarande. Saknade förstås Mira, på tisdag måste hon ställa upp! I Spanien något annorlunda. Temperaturer över 47 grader! Längtar inte dit!

Facebook. Ibland si men ofta också så. Så många som uppenbart mår illa och nyttjar möjligheten att spy ut galla. Förundrad över vissa inlägg, mycket. Därför glädjande när jag får en vänförfrågan från Jan-Åke. Briljant person som jag i allt och alltid har och kommer se upp till.       

Mycket litet uträttat denna gråa dag. Något friserad häck. Tvättade bilar och pytteliten insats hemma i Hyttmarken. Det lilla räkna ihop. Blev alltså inte med till sista öppna dagen i Koversta. Men flickorna med, huvudsaken. Fungerade bra med såväl lekstugan som ladugårdsbesöket. Och fika förstås. Nog så viktigt.

Skogens glädje

En sanning som alla borde kunna ställa sig bakom. Världen är inte alltid rättvis, eller kanske aldrig, någonsin. Efter besök i Burkina Faso fick jag tydliggjort. Det landet, tillsammans med Haiti och Afghanistan är världens fattigaste länder. Klart uppförsbacken är väldigt lång för de som föds där. I vandringen till ett åtminstone drägligt liv.

Inte för intet. Idag jordskalv som dragit in över Haiti. Med död och förintelse. Som om befolkningen inte hade det tillräckligt jobbigt ändå. Räcker i stort sett till för en rubrik i våra medier. Och sedan går vi vidare – och skiter i situationen där borta. Det är ju långt iväg. Och drabbar inte alla vi svennar.

Matas på, död och förintelse. Blodet svämmar över. Talibanerna nu direkt utanför huvudstaden Kabur. Afghanistan i formligen lågor. Och stundar än flera avrättningar. Tillbaka med tiden. Torde vara ett gigantiskt misslyckande för främst USA som under tjugo år utbildat afghanska militären. Den som nu snabbt förödmjukas och upplöses. Med andra ord inte mycket värt med amerikanskt biträde. Och när det verkligen brinner till – då flyr amerikanarna hals över huvud. Gapa och skrika, men när det gäller, då skakar benen som trollpinnar. Fiaskot – fulländat. Och at det drabbar miljoner afghaner – who cares. Så verkar det åtminstone. På samma planhalva, skammens -  Nato. Vad sjuttsingen har ni bidragit med under alla dessa år. Stoltenberg, avgå. Medan Biden Bidar sin tid.

Sveriges analytiska förmåga? Har väl aldrig funnits någon – egentligen. Utvisat på löpande band. Tävling i total galenskap. Välfärdsländernas ynnest. Att leka med liv och död. Påtryckta av brunrandiga skjortkragar. När antal hjärnor urkopplas till noll och intet av värde.

Men dagen idag var en höjdare mer lokalt. Att få tillgång till Ilse är en enorm ynnest. Nu fick vi henne på cykelns barnstol. Och färden begav sig upp i Hyttmarkens skogar. Med gott om fika givetvis. Och vilken härlig stund! Vi smet iväg på egen upptäktsfärd. Och Ilse avslöjade sina framtidsplaner;  fotbollsspelare i Årsundas blå/gula färger, vara tillsammans med djur – mycket skogens djur, plocka bär och svamp, sköta om skogen, sjunga, dansa, springa. Jo, hon kan redan precis allt. Och mer kommer det med säkerhet bli. Fantastisk tjej – redan.

Och så kom de också efter. Per-Ewert & Lina som plockat korgen full med svamp. Carl-Henrik, Elin och Lou som efter gemensamma fikat gav sig ut och fyllde på med än mer svamp efter förmiddagens exkursion.  

Hemcykling. Vilka fantastiska kattungar som Marielle visade upp. Tre ytterst små krabater som Ilse också försiktigt kunde smeka. Och givetvis också kommentera hästarna när de fyllde på sina magar med gräsets läckerheter.

Och hemåt vevade vi. För där väntade ju den godispåse som Reidun lämnat till Ilse. Och lördag var ju idag. Som vem kunde hindra henne att få fylla på med godisets sötma.

Och så fylldes glädjens stund på med än mer av nyheter. Kommande veckoslut väntas besök från Nils-Olov, Simone och Leonie. Och när de första är på fest så kommer Leonie att få vara här hemma! Klart en stund att redan nu se fram emot. Omöjligt säga vem som är nummer ett när tre flickor är nummer ett – alla – alltid.  

Regnet. Det kom först därefter. Men de skurar som faktiskt kom ned. De var starka. Tur att Folklustspelets dragningskraft förde oss upp till Årsunda Hembygdsgård redan igår. Försökte locka Britta till morgondagens nummer. Men tror nog att jag misslyckades med det. Hon hade så många liggande strykhögar. Med klart över 90+ på åldersskalan.    

Frieri med förhinder

 

105 miljoner Euro. En dygns inkomst av tröjförsäljning i PSG Saint Germain. Fantastiska pengar. Ett dygn, 24 timmar. Vad månde bliva i inkomst? Fast alla vet ju kostnaderna för att ha en Messi i sitt eget lag. Egna stora förhoppningen – att det ändock går bra – bättre – för FC Barcelona.

Inte alls samma inkomster. Till skådespelarna på Svens Gården, Årsundas egen Hembygdsgård. Men klart jag var på plats. Första föreställningen. Fredag-lördag-söndag. Och så kommande veckoslut också. Amatörskådespelare, givetvis. Men oerhört professionellt. Anton Larsson i sitt esse. Klart jag rekommenderar alla att ta sig dit. Utan att berätta detaljerna så heter uppsättningen; Frieri med förhinder. Dråpliga till och med.

Skulle jag aldrig klarat själv. Tyngsta, tuffaste motorcykeln. Och märket berättar också det om klasscykel, BMV. Reiduns stora intresse. Innan hon drar söderut och sluter den här utflyktscirkeln.

Kort utflykt idag igen. Hyttmarken calling. Och så fick jag till källargolvet äntligen. Klart. Innan det besiktas och vi får se om det godkännes. Har i varje fall försökt gjuta igen det upphuggna golvet. På old fashion sätt. Handblandat bruk. Fast egentligen skulle jag väl ha nyttjat en cementblandare. Men, duger kanske trots allt.

Tidigt för att vara arbetsutskott i kyrkan. Direkt efter lunch. En del raka puckar serverades. Tydliga servrar. Och tydlighet är för min egen del inte alls något negativt. Imponerad av de frågor som ställdes. Men avsändaren är alltid ärlig och visade kurage även nu.

Inte det absolut mest hisnande på någon TV kanal. Men det gick ju gott att plocka fram några attraktiva filmer. Och så räddades även den här kvällen.

Krockar det så gör det. Amatörteatern med Årsundas hemmamatch. Skulle ju velat vara på två platser samtidigt. Provade länge men fungerade blott intet. Fast inget oroa sig över. Berättelsen handlade om klar ÅIF vinst vs IK Huge. Blått och gult, samma division som Sverige.

Fast bakom allt, varje dag. Nyheterna från Afghanistan. Och fortfarande sitter det djupt. Det land vi utvisat rädda flyktingar till. Tills helt nyligen. Rättssäkerheten och mänskligheten – finns den kvar? Mycket utrymme för att skärskåda sig själv – borde det vara!

Välfylld

 

Varje dag. Fylls av sitt eget innehåll. Ibland intensivt och ibland något tvärs emot. Men fylld blir dagen, och ofta även åtminstone kvällarna. Därmed blev dagen idag inget undantag.

Sommarmorgnarna som bjuder in till smakrik frukost utomhus. När solen hälsar välkommen och frukosten är överfylld med sina läckerheter. Och inget möte ligger så där och trycker på.  Östsidan och tillhörande morgontidning. Mobilen med sina olika inspel. Facebook, Instagram och möjliga sms. De allra flesta öppna och ärliga. Några mera hemlighetsfyllda. Eller till och med någon som inte vågar, kan skicka annat än i lönndom. Också utrymme för många tankar, hur det går leva på dylikt sätt.

Magda Gad på Expressen går det aldrig bli annat än berörd av. Hur hon kan rapportera från Afghansk horisont i detta förödande samhällshaveri. Leva så nära död och förintelse. I ett samhällsbygge som tränger sig på med sina uråldriga och fanatiska anhängare. Avrättningar, förbjud för kvinnor at komma ut utan manlig styrning, ingen skola för flickor från och med tio års ålder. Skräckvälde som stöds av ihåliga hjärnor  De som klarar av att tänka själva möter en ond, bråd död. Och världssamfundet tittar blott på. Överger varje individ! Från att ha haft amerikanskt stöd så är det främst USA som vänt befolkningen ryggen totalt.

Danmark, Tyskland, Finland. Självklart. De afghaner som arbetar för länderna som ex vis tolkar får hjälp att komma bort från kommande massaker och ges tillträde till uppräknade länder. Och många flera finns som tagit dessa självklara beslut. Men Sverige?

Oron i världen finns där dagligen. Igår värmerekord på en italiensk ort med sina 48,8 grader. Idag har värmen mer slagit till över Spanien och Portugal. De allra flesta förstår att något är fel, något måste korrigeras. Och att det också går, men samtidigt vågar allt för få länder ta de oundvikliga stegen.   

Vi måste bort från olja, bort från kolkraftverk. Tekniken finns men vi nyttjar den alldeles för litet. Förändringar kan ju påverka vår egen utsikt. På något sätt. Och förändringar är uppenbarligen mycket svåra att acceptera. Blir så ofta att titta enbart in i sin egen navel, större perspektiv saknas alltför ofta. Kanske, kanske att FNs rapport någon gång får genomslag även i respektive persons hjärnkontor. Framtiden är faktiskt vad vi gör den till.

At det tar så lång tid göra en insats? Hyttmarken idag, någon timme. Klart det blev en hel del mobilsamtal också. Men jag borde egentligen hunnit mycket längre med den där källargjutningen. Eller om det nu existerar i verkligheten – att spara är bra att ha. Får väl se om det blir ett fall för morgondagen.

En eftermiddagsära. Få uppträda som officiant. Hedersamt. Än mer hedersamt när vigselparen väljer mig också. Kändes dock ganska ensamt i det stora huset. På alla våningsplan. Sommaren har uppenbart sitt grepp kvar.

Sent besök. Mycket samtal. Men i första hand inte med mig. Men mycket fanns det att tala om, uppenbart. Gemensamma minnen och gemensamma bekanta. Klart de har mycket samtala om när de möts så sällan.

Idag sol, i morgon – tja – vem vet. Men nu är i alla fall taket lagat såväl i  Hyttmarken som här hemma. Kvalificerat byggfusk är något som alltid avslöjas. Att hedern inte är mer värd!  

Dessa känslor

 

När, var, hur. Spelar egentligen ingen roll. Berörs så oerhört nära. Tankarna har så många gånger vandrat runt, runt för att sedan vandra runt. Hur det hade kunnat varit om… Men nu blev det ju inte riktigt så, räddades med ett nödrop. Tillfället eller ödet på rätt sida – den gången också. Blev ju trettoioen resor. Och ständigt med just den båten. Då som nu – samma namn m/s Estonia. Eller som den kallades i Estland, Livlinan.

Bokat, klart, just på den här avgången. Och så ödet på min sida. Möttes i tullen och fick handlingarna stämplade, blev inte ens tullad, biträde av alla lastbilschaufförer för att hinna först av, biträde av så många i Rakvere för lossning, Lennart som trots första gången i Estland avstod hotellet och accepterade chansningen att åka direkt åter till Tallinn för at försöka fånga någon återlämnad återresa biljett. Möttes av fullbokad båt men så strax innan avgång. Så knackades det på lastbilshytten och därmed fick jag den då enda tomma platsen!

Och så hem dygnet före trots biljetten på ödesturen! Kändes att så pass många bekanta försvann i djupet. Kändes också att ha klarat sig med en hårsmån. Kändes så djupt då – och känns likadant nu.

Kollade in filmen om Estonia katastrofen på TV 5 och känslorna var påslagna hela tiden. Förstod då, förstod sedan, förstår nu – också. Någonting har dolts. 82 meters djup kan inte vara ett omöjligt djup leta efter orsak och plocka upp kroppar från. Men svenska regeringen avstod efter att först lovat! Trodde inte att vår egen statsminister då skulle byta fot så fort och gå till historien som en mycket ifrågasatt person. Foten him self.

Kanske, kanske jag själv är alltför känslig. Har visat sig många gånger i andra sammanhang. Berörs av andras berättelser, andras situationer. Och förstår därmed inte att andra inte rörs i ryggen. Ändå tacksam att ha dessa känslor. Det som skiljer en person från en maskin.

Klart annat händer ändå. Dagens annons om en stundande begravning får också känsloläget att stegras. Någon, några får den för sin kännedom. Fick en återkoppling, givetvis från Maria som anser att det är i högsta grad angeläget bevittna begravningen och minnesstunden. De andra kontakterna inte påkopplade. Och saknar möjligheten direktkopplingen till hjärtat. Eller har kanske haft hjärtat som ett viktigt organ – förut. Den som leta skola finna, men då måste det också finnas en vilja att leta efter sitt hjärta och vara beredd hitta det också. We´ll see.

Hann med förmiddagsklippningen av gräsmattan. Men med starka känslor, gjorde ont, i bröstet. Klart jag letade reda på Börjes mail adress direkt efteråt. Om det nu är tillfälliga ondheter som kommit de två, tre sista veckorna eller om det är något oroa sig över. Kommer nog någon form av återkoppling. Längre fram.

Lyssnade noga. Tog del av en levnadsberättelse. Hur saker och ting utvecklat sig och hur liten en människa kan vara. Livet är, det levs, och kan snabbt ta slut. Alla måste få leva sina liv efter möjligheter och inte begränsas i onödan.

Liten utflykt till Hyttmarken. I alla fall materialet på plats. Att jag inte hann med och gjuta så mycket handlade nog mest om egen lathet men också om mycket telefon pratande. Ibland och så viktigt. Nu finns det ju mer att göra. Får ta det som något positivt. Kanske i morgon?

En del jobb har utförts, tackar Kenneth för det. Mer finns att göra. Mycket, mycket mera. Men finns en begränsning. Speciellt när vi är tre med kanske lite olika åsikter. Fick i varje fall iväg en kärra till Återvinningen. Var nu saker och ting tar vägen härefter? Kanske till en ny brasa i Gävle med Räddningstjänstinsatser.

Post. Idag ett mycket glädjande vykort. Tackar och bugar. Fyra bilder från Mats & Hillevi och därmed från deras honey resa med Hurtigrutten. Säkert ett speciellt minne för livet hos de tu. Känslor som består. Kommer givetvis begära en personlig betraktelse. Lördagafton skulle låta mycket bra.      

Ett steg i taget

 

Kärt barn har många namn. Namn som beror på varifrån man går och skall. Så kallades stigen ursprungligen för ömsom Vinnersjö stigen respektive Årsunda stigen. Men fick till slut sitt nuvarande namn; Trefaldighetsstigen.

Blev en promenad idag. Från Bungsmur över till Vinnersjö. Vissa sträckor lite svårt med säkerhet hitta fram – om nu inte Annika varit förutseende och snitslat i lördags tillsammans med Mattias. Lite blöt om fötterna, men fungerade barbent utan att få så många skavande kvistar mot benen. Rycksäck på med packning – det kunde ju ha kommit regn. Men så och förtäringen. För det tog ju en del tid. Fast då med raster och lite tramp bredvid också. Saker och ting att beskåda – och då skulle det ju beskådas.

Blev att gå hela vägen. Och Annika nyttjade sin telefon så kunde Tommy möta upp vid busskafeterian efter Vinnersjö vägen. Exakt på metern tio kilometer avklarade. Blev räkmacka vid kafeterian och mötet med Tommy. Mackan bedömdes som den godaste någonsin! Så det var bara hålla med. I alla fall för lugnets skull.

Bilskjuts åter till Bungsmur. Och träffade återigen på områdets magiska lugn. Tror aldrig jag någonsin varit där förut. Och nu – ringen sluten.

Riktigt ett helt dagsverke var det ju inte frågan om. Men något för mig helt nytt. Skrivit i stjärnorna om det någonsin blir en repris. Man vet ju aldrig, lång tid fram till Hyttmarken och det här skulle ju kunna vara lämplig promenad för Tabata gruppen. Kanske då från Vinnersjö och promenad direkt till utemöblerna hos Helena Backhouse. Överraskningarnas tid är ännu ej förbi.

Klart det blev lite allvar på promenaden. Kring vad och hur saker ska planeras och diskuteras. Allt för att göra varandra bättre. Just att kunna träffas och måla upp den bild vi vill arbeta efter är naturligtvis bättre än at sätta fram olika figurer varje möjlig träff. Då blir aldrig bilden så där i sin helhet. I allt detta också arbeta i process, lita på varandra. Och förstå när saker som sagts också ska stanna i gruppen. Just det dagliga arbetssättet. Diskuterade både med Jan som med Maria.

Anhalt Hyttmarken. Kenneth gör sina uppdrag, och på ett gott sätt. Det som nu behövs; en ställning för att kunna fixa till rutorna som är trasiga. Oklart om jag ska ordna – eller någon annan. Fast vet ju aldrig vem som är någon annan. Troligen dock någon!

Nyheter idag också. Från talibanoffensiven. Samtidigt med den får troligen sossarna retirera. Trycket blir för stort och de tvingas på något sätt försöka få hem de som arbetat åt Sverige från krigshärjade Afghanistan. Också en kamp med tiden så de här personerna inte hinner fångas in och avrättas. Speedas inte aktionerna upp nu så tappar den bärande svenska regeringen totalt anseende. Måste finnas någon form av heder här också!

Inte så mycket mer gjort. Mötet med Lou och Ilse blev en varsin glass på morgonkvisten. Med förhoppningar att de två också fick smaka så det inte slukades av deras pappa.

Letade igenom gårdagens insändarförslag för att se vilka som faktiskt engagerat sig. Skulle kunna vara ett ok, eller helst förslag på strykningar, omskrivningar, tillägg. Hittade dock från en – en enda person! Får inse att jag ska vara nöjd med detta. 

Ned i varv. För att ladda upp till kvällens tabata träning. Kollade på nätet; inställd på grund av åska. Tittade givetvis ut och fann att det allra minsta att prata om var – åska. Fast kanske skönt att kunna få vila ut!

Nu är det på riktigt

 

Förstå, acceptera, handla. Väldigt svåra begrepp att sätta samman. Dessutom om de ska fyllas med innehåll. Idag kom den – FN:s Klimatrapport. Och verkligheten kommer oss allt närmare. Avslöjas hur situationen ser ut, avslöjas vad vi möter om vi intet gör. Konsekvenserna är enorma. Valet är egentligen vårt eget, individ till individ, samhälle till samhälle. Koldioxidavtrycket orkar vår planet inte alls med.

Men i omställning fordras det insatser. Av organisationer, myndigheter, föreningar, individer – av oss alla. Frågan att ställa oss borde vara; Vad kan jag bidra med, vad kan vi bidra med?

Insiktsfulla företag inser redan nu att det inte finns någon enda möjlighet klara konkurrensen om man inte kan redovisa hållbarhet i praktiskt innehåll. Hur saker och ting tillverkas, av vad det tillverkas, även hur transporter sker. I en marknadsorienterad värld handlar det om att ha välmående företag som också ger arbetstillfällen och därmed skapar möjligheterna till fortsatt välstånd. Utmaningen är enormt stor.  

Det kommer sannerligen visa sig vilka som vågar visa vägen. Vågar ta stegen för de minsta klimatavtrycken. Ofta måste det offentliga visa vägen. För det fossilfria samhället. Ha en fordonspark som körs av antingen elfordon eller vätgasdrivna enheter. Handlar inte om att prova sig fram, gäller gå all in. Det handlar givetvis om solceller, det handlar om vindkraft, det handlar om energilagring. Och insikten att det går nyttja den tekniken för energiutjämning. Enkelt uttryckt; tillämpa dagens tekniska möjligheter i verkligheten.

Nu har vi efter dagens rapport klart för oss at jordklotet är uppvärmt på et mycket mer varmt sätt än vad som varit fallet på de sista 100.000 åren. Globalt stiger temperaturen ordentligt. Havsnivån stiger, än mer hetta, mycket mer av torka, översvämningar. Allt elände som formligen exploderat under den historiska tid vi nyttjat – och nyttjar – kol, gas, olja – att elda med. Samtidigt som våra ekonomiska värden snabbt raseras. Ändå ringer inte Väckarklockan för oss alla!

Märkliga uttalande av person/personer i hög ställning! Vi ska ersätta träbyggnation med mera av cement – vilket mer eller mindre eliminerar bränder. Kliar mig i öronen och försöker förstå! Men omöjligt. Konstaterar att alla har olika färdigheter men att alla inte arbetar och verkar inom områden där den och den kan bidra på bästa sätt. Bedrövad? Givetvis. Ge upp? Aldrig.

Någon står bakom uttrycket. Att det är mycket mer produktivt bygga väderkvarnar när det blåser än att bygga  vindskydd. Ändå låter vi rädda personers åsikter slå igenom i så mycket. Med rädsla för att förlora röster?

Internationell arena. Bara nyligen tydlig målbild från vissa personer och partier. Personer från Afghanistan ska skickas tillbaka. Och kort tid därefter eskalerar det. Talibanerna tar över allt mer territorium. Och ett helt anat samhälle skapas. Byggt på avrättningar, förtryck. Kvinnor utanför hemmet accepteras inte, tioåriga flickor tillåts inte längre gå i skolan. Offentliga avrättningar. Allt medan världssamfundet retirerar och överlåter landet till det ohyggliga. En varböld kan snabbt växa om den inte trycks ur, avlägsnas.      

Stimulerande afton. Klart att kyrkovalet kommer visa var förtroendet finns. Trygghet, ansvar, ledarskap. Att tillhöra ett öppet, välmående och tryggt lag ger tillfredsställelse. Mobiliserar kraften. Att få vara med och bygga laget hemifrån är givetvis en ynnest.    

En början och ett slut

 

Och så släcktes då lågan. Efter at ha brunnit så klar under dagarna för de Olympiska Spelen. Som har kunnat genomföras under den här pandemitiden. På ett ansvarsfullt sätt och där logistiken måste ha prövats i sömmarna. Ett imponerande genomförande. Idag mycket lång avskedsceremoni. Även där i perfektionism. Ett omöjligt arrangemang att genomföra. Men japanerna de kan, kunde – har gjort det igen! Dryga 200 olika nationer med individuellt tävlande och tävlande i lag. Som skulle hållas åtskilda från andra tävlande, och åtskilda från det japanska samhället. Dessutom utan publik!

Men det fordras också många funktionärer. Och bakom dessa funktionärer en hel hop med ideella volentärer. Här var numret volentärer hela 50.000 individer. Som givetvis skött sig exemplariskt.

Utan publik arrangemanget. På plats alltså. Men hur många som world wide följer bland annat detta arrangemang (?), måste vara extremt höga siffror.

Temat på de olympiska spelen är alltid mötet mellan atleter, fair play, solidaritet etcetera. Något som vi alla behöver men som kanske aldrig varit mer tydligt än nu. På en planet som hotas av det sätt vi lever på. Rapporterna om utsläpp, varmare klimat, avsmältning av glaciärerna, Golfströmmen som stannar av, sju meters högre havsnivå. Massor med studier som tydligt visar vad som kan komma hända, vad som händer om vi inte förändrar oss. Om vi inte nyttjar också den teknik som faktiskt finns. Men då låses det hela av våra egna dupier för förändringar. Ingen verkar våga ta ledartröjan. Avvakta är ingen riktning!

Men ikväll. Stiger Ovako Hofors fram och visar hela nationen vikten av att skapa en process utifrån vätgastillverkning! Och det ligger inte långt framme. På plats redan 2022. Från ord till handling. Insikt och sedan kör vi!

Temat olympiader. Redan i början av februari så är det dags för vintervarianten. Då också annorlunda tider. Då det hela genomförs i Kina. Men sommar OS nästa gång, Paris, 2024. Europeiska tider. Och det nya enorma arrangemanget med förhoppningsvis också fri publiktillförsel. En riktig fest behöver faktiskt den speciella ingrediensen.

Fast det goda av idag. Inte långt men extremt värdefullt. Mötet med Ilse och Lou. Den senare allt mer en egen personlighet fylld av trygghet och nyfikenhet. At få knapra på en glass var inte illa för henne. Och så de fantastiska bilderna på Leonie. Klart det drar ordentligt i gaspedalfoten att få gasa ned dit. Klartecken så kan det ske direkt.

Kvällscykling modell samla in. Eller i alla fall cykla till en plats och sedan promenera runt och fånga in de tre kontrollerna som fattades i arrangemanget ”Hitta ut”. Enkel orientering för oss som inte är med i den mest aktiva orienteringstävlingen.

Rörelseavrundning kvällstid som avrundning mot rörelse i morse med tabata. För att i morgon bli rörelse med hjälp av fordon till första sommarmötet på Stadshuset.  

Rid för Guld

 

Efter sol kommer regn, går liksom i en form av cykler. Och nu utlovas det hela i mängder. Den blöta varan. I OS tider är det inte illa vara bland de sex. Men i regnväder är det inte lika positivt. Vårt län tillsammans med fem andra ska vara beredda på enorma mängder. Som det är mellan 30 och 50 millimeter. Och därmed handlar det om klass 1 varning. Huvva. Dessutom en form av huv både här som i Hyttmarken som ännu ej är helt på plats. Tidigare fuskjobb skulle givetvis ha hanterats långt tidigare.

Så blev mycket av väntans tiders dag. Väntan på någonting. Som kombinerades med diverse OS gnuttar. Mesta fokus på hästhoppningen i lagtävlingen. Där Sveriges ryttare samtliga tillhör den absoluta världseliten.  Men gäller också att allt stämmer för samtliga absolut hela tiden. Men riktigt ända fram fordrades det absolut mer än världsklass för. Omridning om guldet skapade än mer nervdaller. Och sättet det genomfördes på. Svenskt guld! Har hänt en gång tidigare. 1924. Bara släppa fram glädjetårarna – i mängder. Enda fläcken på baneret. Den guldmedaljör som inte tar av sig hjälmen för sin egen nationalsång. Oavsett hur puckade man kan se en ishockeyspelare så vore det omöjligt i den idrotten.

3.28.32, Jakob Ingebrigtsen. Absolut fantastiskt. Och sättet norrmannen vann 1.500 meters loppet på! Bugar och niger i riktning Norge. Grannland, broderland, Norden. Dags slå ihop Sverige & Norge igen. En sådan här dag – självklart. Förslaget redan adresserat till vännen Kjell i Rjukan.

Nationell heder. Finns den? Svenska FN styrkorna som drogs bort från Afghanistan. Men utan ansvar lämnat de afghaner som arbetat för dem! Och belöningen till dem? Halshuggning av talibanerna. Nu gäller det komma upp på banan för oss alla, inklusive den svenska regeringen. Självklart tar man hand om dem som arbetat för oss.  

Kollade noga, kollade igen. Verkar faktiskt vara så. Instagram med ringar på två händer. Skickat från Visby – behöver inte ens kolla på avsändare. Ringar in den 7 augusti som förlovningsdatum för Nils-Olov & Simone. Och vittne till det hela var i alla fall Leonie. Så det som hänt har uppenbarligen absolut hänt. Dessutom möjligen en påminnelse till ett annat nära par att de måste öka takten, snabba på, om de ska gå helt i mål först!

Tuffare besked. Smittspridningen i Sverige som ökat med 30 procent senaste veckan. Allvarligast Gotland och Stockholm. Visby sjukhus från stabsläge till förstärkningsläge. Stockholm klassas som en röd region av EU. Situationen är ansträngd. Den som inte ansvarsfullt vaccinerat sig torde vara något ointelligent.  

Allt medan regnet börjat attackera oss här också. Och frågan är given – regnkläder eller kortbyxor? Givetvis vattenkammad lugg.