Debattdygn

Dygnets höjdpunkt. Eller i varje fall något av det som präglade senaste timmarna. Inleddes i USA. Tydligen mycket hårda ord som fälldes när Donald Trump och Joe Biden skulle debattera. Uppenbart inga som helst spelregler som följdes. Även när man varit överens före kring hur upplägget skulle genomföras. Trump brydde sig inte. I vanlig ordning. Överlägsen, pompös. Hoppas väl spela på amerikanarnas speciella sinnelag. Men går det verkligen fram! Avslöjas han inte under sin vita fladdrande tupé? Där han gett fake news ett helt eget ansikte.

Fortsatte på kvällen. Debatt men bland flera. Tjänstemannautredningen skulle dryftas och Arbetarbladet hade slagit på stora trumman. Klart det gick att utse vinnare och förlorar efter den sammandrabbningen. Också. Hade varit ytterst intressant att ha fått vara med. Men det var andra partier som fick visa upp sig jämte antal andra inbjudna. Vill absolut inte skriva här om/kring vinnare och förlorare. Överlåter till andra att göra sina egna bedömningar.  Vissa utspel antecknade jag – och en del av dem mycket motsägelsefulla. Fortsättning förljer

Uppringd antal gånger. Klart vi processar olika skrivningar om och kring remissvar. Men det ska vara respekt i skrivningarna. Om andra trampar över så ska vi själva inte bete oss illa. Samtidigt som vi processar fram vår egen skrivning. Gäller hela tiden fila på skrivningarna. Ta till sig intryck och tänka. Möjligen är vissa i en bubbla av upprördhet. I sådana lägen verkar inte mycket fungera. Blir lätt hnt skogshuggar rock. Med dunderdricka i ena handen.

Skitgöra modell nästan ohälsosamt. Göra rent i källaren i Hyttmarken. Kan till och med vara ohälsosamt att göra insatser. Nu Peter tur. Eller otur. Massor med sot, spindelnät och annat otyg. Peter fick verkligen orientera bland sot och elände. Blev så stort och mycket värre. Men mycket, mycket bättre. Samtidigt räknar han med en dacapo insats i morgon. Starkt jobbat. Och stor tacksamhet för detta.

Nedbjuden på kaffe till Sjövik. Knappast på grund av mig själv. Här var det Peter som drog. Och jag fick slinka med. Trevligt folk Och kommer gärna tillbaka och vidareutvecklar det vi också talade om.

Sittfläsk

 

Ytterligheter. Klart jag minns. Hur det var att bli ordentligt trött efter en lång arbetsdag med asfaltläggning. När många ton skulle läggas ut. Samtidigt minns jag den ordentliga tröttheten när jag suttit av ett långt sammanträde. Så uppenbart kan man bli äkta trött av helt olika insatser. Klart är dock att i det andra exemplet fordras inte speciellt omfattande svettband.

Gårdagens långa sitta-still-möte ersattes av dagens som också hade samma stillasittande tema. Tankarna vandrade ofta iväg. Rätt eller fel frågor? Strategiska frågor eller mer tjänstemanna verkställande frågeställningar. Inte helt enkelt och lätt att landa rätt.

Blev en hel del utbyte under dagen. Mail som vandrade in och mail som måste sändas iväg för att kunna hanteras inom rätt tidsperiod. Visa skrivningar fyllda av hätskhet och närmast angrepp. Andra betydligt mera nyanserade och med avsikt att leda framåt. När de egentligen kommer från en och samma bakgrund så blir det svårt hålla tungan rätt i munnen. Fullt klart; en del vill hitta lösningar som bär över tid, andra vill splittra och föra laget mot en helt annan organisation. När tydlighet och målsättning inte överensstämmer med allas målsättning uppstår lätt hänt en splittring, en klyvning – som egentligen är helt onödig. Hålla ihop, hålla samman, hitta en riktning och tydlighet är inte alltid lätt. Avgörande är oftast ledarskapet.

Besöksdag. Ända från Göteborg. Till och med Fotö. Avresa arla morgonstund. It´s a long way. Upp för några arbetspass. Samtidigt som jag mycket väl känner till förutsättningarna. Skulle vara möjligt avgränsa insatserna och få något klart. Eller engagera sig i så mycket att det knappast blir några synliga resultat. Kanske det är enklast äta en elefant i bitar. Svårt få i sig den hel och hållen.

Missade uppdateringen av Covd 19 läget i min egen kommun. Brukar försöka vara med på tisdags sändningarna. Alltid något nytt, alltid något som hänt – eller inte hänt. Missade helt idag. Samma dag som meddelandet från huvudstaden var tydligt, pandemin spridit sig igen!

Spred sig att det ryckte i benen. Att jag ville ned på tabata träningen. Lite annorlunda nu med väta i gräset och tidig skymning. Hade verkligen inte bästa spänsten. Vare sig i benen eller någon annanstans. Men deltog och efteråt kändes det tillfredsställande att ha varit med på passet.

Stort uppdrag, avgörande uppdrag. Lägga fast den väg som vi borde vandra på. För att nå bästa möjliga samhällsutveckling. Skolan är och kommer vara en av de avgörande byggstenarna. Då gäller det att vi alla tillsammans lägger fast vägen som leder framåt. Gärna prata, men också nyttja att vi alla har två öron. Och utnyttja den gällande remisstiden som känns mycket kort. Kanske alldeles för kort. Samverkan och samarbete är framtidens brobyggande.     

26 år kommer ikapp

Tiden går. Men minnen de bleknar inte alls. Det blev ju mängder av resor till Estland så där från 1992 och framåt. Hjälpsändningar, seminarier, projektutveckling. Kändes så himla meningsfullt. Gav järnet många gånger om. Trettioen resor på raken. Och i stort sett alltid till Lääne Virumaa. Fick också länets första förtjänsttecken, 75 år i frihet totalt. Det plus allt annat av minneshandlingar och plaketter försvann. Men inte där, utan av en speciell person i vår egen kommun som helt enkelt snodde dem. Vad han nu skulle ha stulna saker till?

Men betydligt mer allvarligt. Det alla minns från september 1994. m/s Estonias s k förlisning som nu kommit upp igen. Min biljett med den lastbil jag körde, fick jag ombokad till turen före den fasansfulla katastrofen. Bara tillfällen. Och att min medpassagerare Lennart inte hävdade att han skulle vara kvar där borta på sin första vistelse i österled. Jag minns som igår när klockradion slog igång och informerade om olyckan. Om det nu var en olycka?

Kändes tungt när vänner förolyckades. När det fartyg som tagit mig över Östersjön så många gången inte fanns längre kvar. Blott som en gravplats. Men först löftet från statsministern att fartyget skulle upp. Där det låg på 82 meters djup. Innan det istället blev klart att – låt det ligga. Senare plockade ryssarna upp atomubåten Kursk från 5.000 meters djup! Allt som allt; spekulationernas vågor gick höga. Fanns det någon myndighet som ville dölja något?

Nu – 26 år senare – kommer en nyhet om ett hål i skovet som inte kan ha gjorts från det att fartyget sjönk till nu! Nu kräver estniska myndigheterna att fartyget ska plockas upp för att säkerställa hur sänkningen verkligen gick till. Intressant få ta del om hus svenska och finska myndigheterna ställer sig. Fortsätta att mörka eller bidra till att skingra gåtan?

26 år är en lång tid, men i det här fallet oerhört kort. Vreden för den svajande statsministern tränger åter fram. Skulle direkt ha gett honom Foten.

Lång dag. Många redovisningar. Givetvis olika klass på framträdandena. Men utgår från att alla gjorde så got de kan. Vissa genomarbetade dokument och kunde politiskt svara på framförda frågor. Andra svajade och bad direkt om tjänstemannastödet. Några pratade om vekligheten och hur förändring går till. Andra hade mer drömmar framför sig och insåg inte verklighetens tydliga ansikte. Kompetens är stundom i konflikt till spelad kompetens. Betyget dock till dagen; Mycket värdefull.

Funderade en hel del. Svara på ett anonymt påhopp eller ställa sig över det? Tecknade ned några rader och så får vi väl se om tidningen tar in svaret eller driver en egen agenda? Inget upprörande i påhoppet. Vi lever ju i en demokrati. Där borde vem som helst få stå för vad som helst – i stort sett. Men att vara så feg att man måste gömma sig bakom psedonym! Tycker enbart synd om.

Kvällens möte med Ilses lillasyster – magiskt!

Dagar som räknas

 

Dagar med innehåll. Dagar med mer innehåll än andra dagar. Men innehåll på så olika sätt. Dagar med innehåll bidrar också till att ge livet mening. Men ibland kan det vara nog så mycket mening. Så att en till synes ledig veckoslutsdag tar mer än en fylld veckodag. Vilan är att ta när den bjuds. Känns till och med gott at gå till sängs och tänka efter vad som gjorts, om något gjorts. Och få tillfredsställelse den vägen. Somna med ett leende på läpparna. Fast sömnens tidevarv blir vanligtvis mycket knapp.

Finns saker och ting som också tär. När det brinner till och strategiskt tänk lämnas över bord. Långsiktigt blir det sällan något bra av detta. Mer som ett tomtebloss. Brinner till hastigt. Till synes lyser upp något som blixtrar omkring – men slocknar fort och övergår snabbt i ett mörker.

Att lyckas är ju att vilja, utan vilja så leder inget framåt. Men samtidigt är det absolut klart att vi också måste veta vad vi vill uppnå. Annars är ju viljan mycket bortkastad tid. Och då är frågan uppenbar – om det inte handlar om bortkastad tid.

Kylig morgon, blött i gräset. Men idag var vi i alla fall nio personer som mötte upp för morgonens tabata träning. Stel – lite överallt. Men klart jag gärna ville delta. Fast jag var själv – själv i kortbyxor. Observerade att de flesta också hade vantar på sig. Men allt det där kan väl få anstå till vintersäsongen?

Klart jag letade efter Ilse. Ville ha en kommentar om det idag kändes något annorlunda. Första gången för henne att någonsin kunna kalla sig stora syster.

Söndag. Hem kallar jag fortfarande Törnbloms i Hyttmarken. Trots att det var så många år sedan jag själv bodde däruppe. Minnen från uppväxten är starka och berör över hela livet. Minnen och trygghet som fortfarande berör starkt. Och till liten del, mycket liten del, så kanske jag fortfarande är en spelare i fortsättningens historieskrivning.     

Några samtal med Peter – händer inte speciellt ofta. Men samlas på plats och föra förutsättningslöst samtal. Känns absolut nödvändigt. Mejsla fram vad var och en tänker, funderar över, och därefter ta ett beslut som är framåtsyftande. Bra initiativ från Peters sida. Behöver definitivt inte vara något dramatiskt med detta heller.

Möttes tidig morgon av bild från Mats. Stort, kraftigt, fett arsle. Taget av en viltkamera. Och satt på ett djur. Ett vildsvin. Nu brer de ut sig mycket snabbt. Utan en fiende så väller de fram, och bökar också upp becerel. Utan fiende – men på annat sätt – vargen. Att älska natur och miljö. Visst. Men att älska så naturen störs och det byggs upp rädsla och för vissa djur en omöjlig situation – kan knappast vara någons seriösa viljeinriktning.

Lite knackning blev det. Dock för lite. I slutändan ska det stavas brukbart pass. Idag blev det inte så mycket gjort. Förutom närkontakt med en form av oattraktiva älgflugor. Kändes om de också följde med hemöver.

Och så fick jag träffa henne! 50 centimeter, 3.836 gram. Kollade in motsvarande bilder på Ilse. Så oerhört lik varandra de var/är. Och så himla stolt Ilse nu är över sin lillasyster. Men så har hon också instruerats, tränats i detta. Skolats in i eget rum så hon inte upplever att den lille tar över intresset från henne själv. Klart att jag gratulerar – och njuter. Säkert har den lilla tjejen själv valt exakt de föräldrar hon också vill ha. För at just bli integrerad i livet och alla livets möjligheter.           

Välkommen lilla du

 

Det finns dagar – och så finns det dagar! Dagen idag kommer jag aldrig glömma. 17.59 var klockslaget som förmedlades hem till oss från Carl-Henrik. Och så fanns hon bara där. Hans och Elins andra dotter, Ilses lillsyrra. Livet är helt fantastiskt – och underbart. 26 september är datumet att fira.

Dagen i övrigt handlade om ordentligt med regn. Rena syndafloden som vräktes ned från den grå himlen. Och hade också gjort natten inför. Så morgonen tabata träning blev inställd. Och jag som var om inte laddad så ändå beredd ta mig igenom timmen.

Kollade runt. Är ju dags för Peter med gäng att hantera den här lilla toaletten med snart tillhörande dusch. Och då ska det ju dit bland annat kakel. Det finns så oerhört mycket välja emellan. Så överlåter med vänlig hand det till – inte mig själv. Snart kanske den här långbänken är på gång och något verkligen också händer.   

Hade ju sagt det till Christer i torsdag. Så lika bra åka in och både titta på bilen som provköra den också. Jag är imponerad. Av att köpa en elbil. Och den här gången handlade det ju om en I.D.3 Skulle vara en stor insats att inhandla dylik vara. Men sedan – låga kostnader och miljömässigt inga utsläpp alls. Skulle man blott ta steget in i den elektrifierade världen skulle det vara omöjligt återgå till bränsle motorn. Inget ljud, inget utsläpp, så få rörliga delar. Och insikten finns ju så klart. Handlar enbart om elbilar eller vätgasbilar. Allt annat är miljöbovar. Precis allt annat. Nollutsläpp är något helt annat än det diffusa med klassificering fossilfritt. Sagt förr, gör igen. Finns inget annat alternativ än el för hemtjänsten. Den som förespråkade biogas eller etanol måste ha varit köpt!

En helt speciell dag och kväll på andra sätt också. Vid eftermiddagstid skrinnade de in på Monitor Arena. SDHL match. Brynäs vs Luleå som varit så himla bra i så många år på rad. Nu var det upp till bevis för hemmalaget. På papperet så stark uppställning. Och när fulltid signalerades tillkännagavs en hemma vinst med 7-4.

SHL match klockan 18.00. Den här speciella i Karlstad. Alltid favorittippade Färjestad BK tog emot det stolta Gävlelaget Brynäs Hockey. Jämnt var det. Mycket p g a kakig Gävle keeper. Men efter hand spelade han upp sig och Brooklyn Tigers tog med sig de tre poängen i bussen hemöver. Gott att vara Brynäsare och sjunga av glädje. Undrar blott hur långt framåt det fungerar.

Tunga resultat på nya konstgräsmattan i Årsunda. Så när Sandvikens IF damer inte hade spelduglig matta i Sandviken blev det flytt till Årsunda. Bra motstånd givetvis genom Jitex från Göteborg. Men stryk – 0-3. Inte bra för ett lag som fightas för att hålla sig kvar i serien.

Ställer in mig på att sova gott –och vakna sött.

Att veta vart man ska gå

 

Allt är inte nattsvart – trots de svarta tröjorna. Gäller få resultaten med sig. Överlägsenheten i skottstatistiken fortsätter. Men det känns trångt framför motståndarkassen. Även ikväll med hela 50 avlossade skott men svårt få till nätrasslet. Till slut dock tre poäng och Brynäs damerna fortsatt obesegrade efter fyra fighter. Men nu väntar under veckoslutet Luleå. Då blir det verkligen upp till bevis.

Fortsatte reflektera efter halvdagen med Globala Sverige. Och hur vi i praktiken arbetar med hållbarhetsfrågorna. Finns så oerhört mycket att göra. Personligen, i organisationer, i kommuner, i regioner. Men i praktiken? Fina ord och dokument går det producera – men det fordras alltid handling om det ska bli ett steg framåt.

Trygghet. Stavas ofta blåljus. Idag med fokus Räddningstjänsten. Mycket professionell ledning. Finns dokument att utveckla. När det finns fem ägare fordras tydlighet. Så vi alla känner oss som vinnare. Och när vi till och med kan dela på vissa tjänster, vissa kostnader med grannen västerut så är det rimligen ett föredöme för många andra se och ta lärdom av.

Givande eftermiddag. En framsida att utveckla utifrån ett koncepttänk. Listade upp möjligheter och svårigheter. Tillsammans med regionråd som bryr sig och vågar tänka på lokal och regional utveckling. Nu har vi en plan Stickan! Förankring av det självklara och så bidrar vi också till lokal utveckling. Denna gång stavas det Gysinge men omfamnar hela delarna av södra Gävleborg. Möjligheter kan man inte sälja ut hur som helst.

Anno 1902. Familjeföretag som gått i arv i så många generationer. Klart det bara var att trycka på bromspedalen och stanna. Som det alltid kliar i bromsfoten när man närmar sig Lundgrens Konditori i Österfärnebo. Och så blev det ett antal godsaker med en hel del kalorier – med säkerhet.

Intet är som väntans tider. Fortsätter på samma trallvänliga sång. Och ytterligare en dag som gått i väntan på resa till barnmorska i Gävle. Gott humör och en ljusnande syn på de närmaste dagarna. Väntar in en ny lycklig tilldragelse.

Lokal utveckling. Måste veta vad man vill och vara fair. Sådant tjänar man alltid mest på själva. Överlåter falskspel till de som är bättre på det och som också drivs av sådant. Ödmjuk, försöker vara när man blir tillfrågad om saker och ting utanför det egna territoriet. Fast sedan finns det ju andra som inte är belastade av någon form av ödmjukhet, utan vet precis allt. Borde vara – men ändå svårt bli imponerad.

Några timmars allvarligt samtal fredagsaftonen var i varje fall mycket värdefullt för mig själv. Men kände att personen i andra ändan av linjen också upplevde det på samma sätt. Ett sätt göra varandra bättre! För vet man inte vart man vill så spelar det ju ingen roll vart man går. Ytlighet är sällan något att bygga en stabil grund på.               

Det mörknar - redan

 

Det mörknar allt fortare. Har väl med hösten att göra. Men mörkna på det här sättet! Får inte accepteras som normalt, eller som tillfälligt. Seriepremiär för i år än mer svart skrudade Brynäs Hockey. Och det mot nederlagstippade Oskarshamn!! Men torsk, och inga torskar från havet utan på mer bildligt sätt. 2 – 5 på hemmaplan. Knappast de premiär siffror som hängivna Brynäs fans hoppats på. Kan det bli en tuff säsong – igen? Men dräkterna är ju vackra!

Vänskap var det 20 km därifrån – på Göransson Arena Sandviken. Nya Sandviken AIK Bandy ställde mot Edsbyn från de mörka hälsingska skogarna. Hemmalaget seglade verkligen iväg och hade uppe på matchtavlan 7-0 innan gästerna nyktrade till. Slutresultatet skrevs 9 – 6. Vackert så. Skönheten mot Odjuret. Kan verkligen nya Saik hävda sig i år. Ungdomlig glöd och hunger! Och en trevlig tränare som aldrig höjer rösten utan samtalar.

Slarvade med frukosten. Tänkte det fanns något på Morgonsoffan Sandviken. Det fanns men då ingen hunger. Men hungrig på det som framfördes. Mycket matnyttigt. Och vem slår en investeringsgrad från ett enda företag på 16 miljoner per årets alla dagar – under en femårs period – till att börja med. Sjuttsingen om inte det också ska ge positiva signaler in i samhällskroppen. Någon gång kanske det når lite längre ut. Kanske också till regionala organet.

Fick också tillfälle provköra en ID3:a. Undrar vad prislappen är. Blev störtförälskad. Och nu kommer större varianten också, ID 4, med dragkrok. Satt bra i 3:an, lär vara kunglig sits i SUV:en. Dreglar av hängivenhet till det nya, när det är så överlägset.  

Om det går fort framåt med investeringar och etableringar lär det gå saktare på svenska vägar framledes. Inga pengar till väg underhåll, allt till järnväg – möts av lägre tillåtna hastigheter istället. Känns som speciellt ytterligare ett slag på landsbygden.

Snabb leverans. Internationellt ansvarig på Högskolan. Klart vi ska träffas och fördjupa oss i alla de där möjligheterna. Och ett löfte från leverantören – ska föra samtal kring landsbygdsutveckling. Det ser jag verkligen fram emot. Klyva ett samhälle kommer jag aldrig någonsin acceptera. Istället handlar uppdraget om att slå broar. Samtal, samverka, samförstånd. Annat finns inte.

Låg eftermiddag. 13.00 – 17.00 med Glokala Sverige. Redan fem år sedan Agenda 2030 målen antogs. Borde vara på bordet vid varje möte. Vad vi har gjort, tänker göra, planerar göra. Att göra positiv skillnad, en hederssak.

Heder – det man så radikalt tappat i Belarus. Hos Lukasjenko och hans anhängare. Märkligt att EU inte kan sätta på honom tumskruvar. Sanktioner som dras åt kring den maktfullkomlige.

Missade förra gången. Men ikväll kunde jag hänga på Hillevi till kyrkorådet. Ett antal utvecklingsidéer fick passera revy. Sedan återstår att se om det blir något av dem. Oaktat, tänker fortsätta serva. Och se om det kommer några bollar åter.    

Upp och ned

 

Tidigt varje morgon, när jag sover sött. Så väcks jag av den där signalen. Knappast jag ser rött – utan istället blir det att rulla upp från sänghalmen och göra hela den där morgonproceduren. Inklusive smyga ut i kalsingarna och hämta in morgontidningen. En vana att prassla med tidningspapperet medan frukosten skottas in.

Väntade in. Skulle jag få ressällskap eller inte. Blev inte. Och istället högerfoten hårt mot gaspedalen. Norrut gick färden. Först kulle vi ju ha eget partimöte innan regionfullmäktige rullade igång. Snabb resa. Innan Ljusnan mötte upp och därefter Bollnäs folkhögskola. Centrum för så många möten i regionens regi.

Inte alls så delaktig som tidigare mandatperioder. Finns väl en hel del förklaringar till detta. Då skrevs väldigt mycket, minnesanteckningarna var många. Kanske också för många. Men å klart det finns många olika sätt arbeta. Och mycket av det som skrev så, mailades ut, kanske inte ens lästes. Säkert finns det andra sätt skapa delaktighet.    

Inkallad för hela förmiddagen. Då en längre filminspelning och därefter några längre redovisningar. Nägra personer gjorde som förra mandatperioden. Begärde ordet mest för att visa upp att man var på plats. Som vanligt och förutsägbart. Fick le inombords. Gäller inte visa det hela. Kan ju tas som nonchalant agerande annars. Och politik är ju det omöjligas konst.

Hann med lunchen. Som alltid är det mesta utomordentligt där på folkhögskolan. Inte mycket matspill från min sida. Äter ju upp precis allt.

Många samtal, många mail att hantera. Finns ju ett ”favoritämne” för tillfället. Om ska mötas med absolut alla former av respekt. Och ses som värdefullt att så många bryr sig, agerar. Tycker vi har en stark strategi med mycken kunskap. Även om jag också förstår att vissa har svårt sitta ned, och att det ändå inte handlar m åderbråck.

Några personer i fullmäktige ger mer än andra. Har liksom flera strängar på lyran än bott en enda gnisslande sträng. Men vissa gnider på som vanligt. Känns närmast genant. Finns det personer i våra samhällen som verkligen lägger tilltro till rena pajaser?  

Hemresa. Ny farfar – igen. Men blev inte så detta dygn. Kommer ett nytt i morgon. Har ju redan två helt fantastiska barnbarn. Nu tredje på väg göra entré. Intet är om väntans tider, barnen kommer vart det lider.

Och som vanligt – seeena skrivarkvällen gjorde entré.

Visst vet jag vad älgflugor är

 

Nedan urklippt från Expressen. Men föga överraskad. Speciell person som insinuerar, sprider precis vad som helst. Modern tappning av en forna form av dyngspridare. Söker ständigt uppmärksamhet. Att kommentera är att ta in personen i debatten, in i samtalsrummet. Och där ska ju inte finnas någon gödselstack.  

 

M-riksdagsledamoten Lars Beckman antydde på Twitter att SVT-journalisten Carina Bergfeldt fått en talkshow på SVT för att hon skulle vara socialdemokratisk debattör. 

Efteråt vände sig Bergfeldt direkt till Moderaterna för att uppmärksamma felaktigheten i inlägget:

”Det här stämmer inte. Ville bara att ni skulle veta att denna folkvalda politiker ännu en gång far med osanning på ett sätt som faktiskt är ganska obehagligt”, skrev hon på Twitter. 

Säger väl en hel del om et parti om låter vad som helst passera, bara det handlar om sensationer. Behövs aldrig finnas ett enda uns av sanning från dyngspridarens ivriga utkast. Amen.

En förmiddag med samtal och fixade fikat. Fick besök av trevlig journalist. Om uppenbart skulle tillverka en form av presentationssida. Kanske profilera ut vilken person hon ser, upplever. Får väl läsa nästa vecka om jag känner igen mig själv i den skrivna texten. Det som är fullt klart – vi hade en mycket trevlig förmiddag tillsammans. Med många olika utsvävningar i alla möjliga riktningar.

Absolut måste något ha hänt. Maten på Strandbaden allt bättre. Ändå så få som hittar ned dit. Men idag antal äldre orienterare från flertalet olika föreningar. Hann byta åsikter med orienterings profiler från vardera Mora, Borlänge som Sala. Kul att de här personerna hittar ut till just Årsunda – och dessutom verkade trivas med det hela.

Fixa panelen. Blev stopp hos Carl-Henrik & Elin. Panelen som delat sig började nu bytas ut. Snickarbröder från Borlänge har fått uppdraget av Bra Hus. Uppenbart vet de exakt hur man ska göra. Något onödigt av de som satte upp originalet, at nyttja blött virke eller på annat sätt misslyckat.

Pass nummer 27. Föll på min lott. Så det blev några timmar däruppe. Finns mer att göra – men virket är väl förhoppningsvis på plats fullt ut. Och virket i bra ordning ordnat genom Mats – förstås.

Ingen uppvaktning på morgonen. Men anslöt på den sena eftermiddagens fika med godsaker hos Carl-Henrik. Var ju Anna-Gretas födelsedag som han uppmärksammat. Liksom också Per-Ewert gjorde. Från Nils-Olovs sida kom istället ett Instagram inspel med hälsningar från Leonie. Även det var säkert mycket uppskattat. Och klart det är viktigt fylla år – varje år. Då vet man ju att man lever.

Tretton personer ikväll. Helt ok. Tog mig ned till Tabata träningen. Som alltid – blev trött – och var hela tiden ganska stel, ganska öm. Kändes ändå viktigt från min sida att aktivt delta. Inbillar mig att det hela gör nytta. Och delta – visst – för på torsdag har jag annat kvällsmöte.

Öka kontinuerligt. Nu verkar det här med Covid 19 slagit till igen. Hos oss i Europa. Eländes berättelser från Europa, precis som gårdagens SD inslag i kommunfullmäktige – elände. Eländes berättarna – blir de aldrig trötta på att leva?

Natti, natti, nu utan PMR – underbart. Kan ju nu sova på nätterna. En befrielse som ger mig kraft och mod.     

Aldrig bli för gammal

 

Just uttrycket att både kunna gasa och bromsa. Användes flitigt av Inga Hagström, en god vän och förtroendevald med starka känslor – person som alltid brydde sig. I mångt och mycket en förebild, även nu. Försökt köra bil genom att både gasa och bromsa – samtidigt. Fungerar inte helt bra.

Däremot kan det måhända vara rätt tänkt att ibland gasa på i livet och ibland stanna upp och reflektera. En bra modell, en bra strategi. Men känns just nu som det mest handlar om at ensidigt gasa. Ryckas med och inte stanna upp, reflektera. Blev en ny gasande dag. Och även långt in i kvällshimlen.

Så svårt sitta still när lena lögner varvas i det offentliga rummet. Även om syftet med detta är klart. Försöka stärka otrygghet, känslan av det oroliga samhället där vad som helst kan hända, och händer. Omöjligt bemöta när ensidigheten övertrumfar sans och förnuft. När offentlig statistik inte är något värt alls. Utan egna spaningar och intervjuer visar hur illa ställt vi har! Och trumpetar ut värre än den bäste trumpetsolisten, vi lever i Sveriges svar på Chicago. Snart julafton. Hoppas Tomten har med sig några paket med förnuftighet. De paketen är mer eftersökta än någonsin. Enfald får aldrig bli till en framgångspromenad.

Kul bli uppbjuden. På en form av debatt. Ställer jag ständigt upp i, oavsett dag eller kväll, oavsett val av vapen. Känns aldrig främmande att bli uppbjuden. Det svåra är att debattera med tomma skramlande tunnor. Ekar så högt, ekar tomt.  

Göra skillnad. Temakväll kring skolhusplanen – så viktig. Upplever att vi bestämt det nu. Ex tydliga avsnitt med möjlighet ställa frågor efter varje avsnitt. Borde ge varje parti större möjlighet i remiss svarande uppdraget. Er redan fram emot remiss svaren. Och lovar att allt ska seröst provas. Det är ju därför vi vill ha in olika former av remiss svar.

Ett gott initiativ från kommundirektören.  Framgång handlar om att kunna strukturera och bibringa delaktighet. Till och med bara processen är oftast mödan värd.  

Onödigt, behövs inte, åka tillbaka med. Men den kommentaren kom aldrig nu. Utan jag kunde ställa fram hinken medblåbär och det togs emot. Däri blev jag överraskad – positivt. Skulle aldrig ha orkat plocka dem själv.

Zlatan två mål. Gammal är äldst. Och jag än äldre än Zlatan. Då har jag på något sätt framtiden för mig? Gäller göra bästa möjliga avtryck för you only live twice.

En sommar söndag!

 

Upp i selen. Eller vad det nu heter när sovmorgon är möjligt – men avstår frivilligt. Kör 06 as usual. Med lite tillägg av X antal minuter. Men ambitionen lyssna in regionala nyheter på radion kl 06.30 blev inget- Inte på grund av mig utan p g a radiosändningen som inte existerade.

Proceduren också som vanligt med frukost etcetera. Och så då – tabata träning. Idag med gummiband. Helt andra övningar än vid föregående gummi. Och mycket bättre nu, liksom musiken! Krympande grupp? Idag endast nio. Fungerar ännu med kortbyxor, handlar väl om håriga ben. Nöjd med timmen, och det är väl huvudsaken.

Snabba ryck. Och därmed ombyte till torra kläder. Innan bilen fylldes på med skarpare saker och ting. Fordrades ju bland annat ammunition och vapen för att fixa provet före älgjakt. Och ansvaret för banan hade ju också vårt jaktlag. Och där fanns givetvis Mats som tar ett oerhört stort ansvar. Högviltsprovet anbefallt. Nöjd, serierna sattes lugnt och stilla in där de skulle vara. Hade ju räckt med ett – men ville givetvis skjuta mera för att känna än större säkerhet.

Annorlunda älgpass. Inspekterades av Axel. Och vi planerar tillsammans flytt ut i terrängen. Gott ha det på plats mot såväl vind som regn. Men innan flytt fordras några timmars mera handpåläggning. Innovationer ska aldrig förringas.

Hann plocka igenom ett känsligt material igen. Har mitt upplägg väldigt klart för mig. Men i ett lag ska alla komma till tals och ärlighet måste kombineras med taktik. Behandla aldrig någon annan på sätt som du själv inte skulle accepteras bli behandlad. En mycket enkel tumstock förhålla sig till.

Några möten med Ile. Det värmer alltid. Fylld av liv och upptäktsintressen. Charmig som få. Ger alltid mening även när/om det skulle kännas tungt. Undrar alltid om det finns någon annan i den här åldern som är tillmötesvis i samma underbara form. Och som ger lika mycket till alla!

Hade en hel del annat i planeringen – också. Som jag inte alls hann med.  Och inte alls – inte alls besviken ändå. För dagen blev ju fylld i alla fall. Av viktiga beståndsdelar. Gäller ju alltid leva så länge man lever. Med en stark tro på framtiden.

Läckage. Vanligt. På samma ställe. Mitt på parkeringen hade sommarbevattningen havererat. Några ställde upp och grävde fram ledningen. Som i alla organisationer – föreningar, inte alla som är aktiva. Vissa mycket mera. Hade de inte funnits så hade säkert ledningsnätet havererat efter alla de här åren.  Lite bortskämd må vi vara som matas på med sommarvatten. År ut och år in.  

Intet är som väntans tider. Barnen kommer vart det lider. Och mycket, mycket snart borde det vara dags. Klart jag ser fram emot det – också.  

Följa spelreglerna

 

Veckoslut – men ändå hyfsad tidig morgon. Bra komma igång, och bra röra på stela leder. Leder som leder varje beståndsdel av kroppen. Och kanske själen också. Lika bra låta kroppen vakna till 06.00. Påbörja de där långa proceduren som omfamnar egna personliga bestyr – och fram med frukosten som ändå gjordes i ordning kvällen före. Har blivit som en rutin. Morgontidningen – med sina gamla – nyheter – har varit en tradition under så många år. Redan lästa på nätet men det ska ju prassla bredvid frukost tallriken. Och hinner jag – några mail från datorn.

Lästoppen. Som alltid toppas den av många anonyma insändare. Lite fantastiskt att många verkligen har åsikter men inte verkar stå för dem med sina egna namn! Undrar vad de är rädda för? Tomten eller spöken på ljusa dagen?  

Och vara med eller inte var ju egentligen ingen fråga. Öm och stel är inte skäl att avstå tabata morgonen. Det mesta fungerar numera. Sommarens starka smärtor är mer eller mindre borta! Så nu blir det ju sömn nnder nätterna – men kanske lite väl korta stunder. Måste fixa till bättre rutiner.

Nyheterna klingar i öronen. Skjutningar och övergrepp. Våldsamheter som en del av vardagen. Så verkar det vara i delar av landet. Känns got at inte bo i de delarna av Sverige. Öses ju på om kriminalitet och kopplingar till de kriminella gängen. Eller klanerna som de nu benämns. Till och med identifierade. Orterna Malmö och Göteborg torde vara mycket belamrat med baksidan i samhället. Medan det finns individer och organisationer som försöker sätta den stämpeln på oss själva. I ambition att skapa osäkerhet och rädsla!? Eller blott av oförstånd?

Euforisk. Starkt ord. Men från veckans strategidag. Svårt att undvika. Möjligheterna är så stora. Nu är det mest upp till oss själva att spela korten rätt. Vi har ett antal starka spelare. Och borde låta dem stiga fram i rampljuset med fullmakt att agera. Legitimitet kan ju vara i skrivna dokument men det kan också finnas i hur vi hanterar varandra.

Och så började SHL idag. Dock inte för Brynäs ännu. Som i all idrott så handlar det också om att följa spelreglerna. Här finns ju riskerna för avstängningar. Regelboken är tydlig. Skillnad mot det politiska spelet. Dr kan uppenbart allt möjligt hända. Checking to the head är mer eller mindre vardagsmat. Fordras uppenbart att varje parti har sina informella domare. Som har förmågan att ta fatt i  de största övergreppen. Helst innan de sker. Lex ojustheter är ju inget som man vill vara en del utav.

Larm i olika former. Återigen kändes det som en omöjlighet ta sig upp i Stadshuset med hissen som påhejare. Följde noga manualen. Men tur att vigselföljet hade friska ben så gick det bestiga trapporna trippande uppför. Varmt var det i vigselrummet. Svetten lackade och forsade fram ur pannan. Men än mer badade brudgummen! Och inte av nervositet inför akten. Utan av värmen som stekte genom de stora fönstren.

Lite hann jag knacka. Ska ju bli ett Rolls Royce älgpass. Bygga hemmavid och få stöd av Axel placera ut. Så är strategin. Tar tid och borde ge det hela större del av tid. Annat på söndagsprogrammet gör väl att just de planerna får vila på vilodagen.

Fanns en del frågor att dela, belysa, utveckla, fundera på. Får väl behålla dem i huvudet eller leta efter någon/några dela dem med. Det är så himla mycket som löses, i samtal. I dialog. I ärliga samtal.

På det personliga planet

 

Klart det är viktigt gör skillnad. Oftast samma personer som klarar det där utanför det vanliga. Och de som sticker ut ska naturligtvis ta ansvaret trampa upp nya stigar, göra det som göra skillnad. Bidraga. Vissa säger – avluta, gå i pension, luta dig bakåt och möjligen gunga lite i stolen.

Vissa gör sålunda. Lutar. Till och med före pensionen. Lever på något annat, pension eller plussar med avgångsvederlag. På något sätt. Andra vågar spänna bågen mera, vågar kliva ut utan skyddsväst, utan garantier. Samhällsinsats, förhoppningsvis. Lite tungt tappa stark spelare, men bara önska lycka till.

Lämnar sina politiska uppdrag och tar sig an rollen at klara uppdraget – förmedla tillväxt a la utsläppsfritt med samhälls-uppfattning att förnyelsebar kraft är viktigt att rikta in sig på för framtiden.      

 

Naturligtvis kommer jag sakna personen. Men önskar verkligen lycka till i funktionen för vindkraft, vindkraft off shore. Klart att vind och sol kommer spela avgörande roller i framtidens skapande samhälle. That´s for sure.

Gårdagens sittningar i Dalom blev långa. Inte i säng förrän efter midnatt. Samtidigt kul se exempel på aktiviteter där LAG medlen från Nedre Dalälven gjort de där stora skillnaderna. Skapat tillväxt och framtidstro i byarna. Exemplens makt är stora. Och alltid med personer som vågar och klarar av att arbeta i uppförsbacke. Närmast stimuleras ytterligare av motstånd. Berättar mycket gärna från de besök vi gjorde i LAG gruppen. Alltid driva av – göra skillnad.

Kommunicera, beröra. Sköta korrespondens och möten. Alltid mellan två parter, två personer. Vårda är ingen gammal sanning, gäller fortfarande. För att kunna skörda fordras såväl förmågan att så som att vårda, vattna.  I verkligheten och inga avlägsna bortförklaranden. Livet är för viktigt. You´ll only live twice.

En bit åka idag också. Bollnäs. Lång dag men inte alls lika inkränktande på kvällen. Provade med att ge en egen bild av vad vi är på väg mot. Vet inte om jag nådde ändå fram. Kanske någon kände något i varje fall. Eller om det var alldeles för innovativt tänkande. Och förändring tar ju tig, stundom väldigt mycket tid.  

För innovationer kan ju någon gång betyda mera än blott vara ett ord. När det nya bedöms av det gamla så kan motståndet vara närmast oöverstigeligt.  

Så fantastiskt!

 

Science fiction. Fick närmast nypa mig i armen – konstant – och ofta. Kan det här verkligen vara här? Klart det kan och ändå inte bidragit med större insikt och stolthet! Borde vara förundrad och ändå inte. Et sätt att vara innovativ i högsta världsklass. Och sedan på något konstigt sätt distansera sig från detta, förneka. Är det detta med lokala kynnet. Som hamnat på helt fel nivå.

 

Stolthet har också med ambassadörskap att göra. Fast naturligtvis mycket enklare vara negativ, gnälla och jämra sig – konstant. Med sådant tänk torde det vara en pina att leva. Skönt att omge sig med positiva människor – som vill se möjligheterna. Amma sak för varje organisation – se möjligheterna och överlåta krevulans snacket till de som är födda i mörkret.

 

Vilken styrka – ha Sam så nära. Helt rätt arbetsgivare och samtidigt står frågan där i skarpa rubriker; Fattar de själva vad man ska bidra till och med och sedan få uppnå. Imponerad av Sam och hans förmåga, kommunikativa förmåga. Att där också finns 100 procent kompetens gör honom okrossbar.

Samma sak, men annorlunda.

 

Få respons från Thomas Stoll från UN Habitat. Pratade i klartext. Den som inte tog åt sig av budskapet, beklagar jag verkligen. Thomas föreläsning var världsklass med sådan tydlighet att även den döve skulle uppskatta budskapet. Trevligt med ambassadör från Förenta Nationerna. Som också var tydlig med hur rätt vi gjort – och andra inte alls på samma nivå.

 

Under dagen klargjorde också. Världen redan vandrat in i vätgassamhället. Sverige långt efter, distanserade. Rekommendation – gå förbi den nationella nivån och skapa samverkan utanför landets gränser. För idag närmast skamligt att industrialiserade Sverige tappar konkurrenskraft just på grund av egen inkompetens. På central nivå.  

 

Brinner – även nu. Fortsätter och sprider röken ut i hela världen från över 8.000 meter höjd. Kalifornien sprider ut rekordnivåer av koldioxid. Verkar nå vårt land fram emot veckoslutet. Fast handlar ju enbart om misskött skogsvård – enligt Trump – vilken pajas.

 

Gått mot strömmen – Handelsbanken. Med lokala kontor. Men nu beslutat. 380 banker ska reduceras ned till 200 stycken. Så nu får man väl byta reklambyrå – också.

 

Lång dag. Fick till en promenad. Men tankarna vandrar fortfarande runt. Och får fortsätta nypa mig själv. Med svårigheter läsa förlaget till regional utvecklingsstrategi – och inte få ihop möjligheterna som lyser med sin frånvaro.

Friheten att få tänka

 

Skillnaden mellan diktatur och demokrati. Att öppet kunna diskutera, öppet få ha åsikter. Och att inte förringa personer om tycker till. Klart det är enklare med besser wisser ställningstaganden. Men lite märkligt i närtid. Förringa vad som sker i länder om Belarus men bli besviken att personer har åsikter i nutid och kring aktuella frågeställningar!

Har själv alltid också tyckt att det enklaste är att man själv har insikt i allt. Och är klar i att den egna åsikten måste vara allas. Skulle det vara något problem är det bara tillsätta en utredning och bestämma vad den ska komma fram till. Får passa sig för personer om kallar det skendemokrati.

Aktuellt ämnesområde hos oss just nu. Framtidens skola. Glädjande med så många åsikter. Nu gäller det tvätta av tydligt vilka uppfattningar vi själva har. Prova dem, vrida på dem. Väga dem mot annat. Att ta i detta ämne är oss inte främmande. Hade ju framme ett eget material till vidare diskussioner redan i februari. Men då fanns det ingen matjord med tillräcklig fräschhet för att så tankarna i någon enda form av drivbänk.

Receptet är alltid att prata med varandra och inte om varandra. Liksom att ta till sig och uppskatta åsikter även när de inte är de om jag själv alltid bär på mig. Ett steg framåt betyder att man i alla fall tappar jordkontakten en stund när ena foten är i luften. Det som är förutsättningen för rörelse och förändring.

Mycket som hinns med på en lunch. Speciellt när den intas tillsamman med personer som både kan ta som giva. Flera av samma vana så utvecklas säkert också saker och ting som löser specifika utmaningar. Och när man också hamnar på rätt ställe, med kvalitet i maten, så blir det än enklare dras dit. Da capo anbefalls.

Randas snart ett fullmäktige. Blir också uppenbart i minimalt format. Eller som det numera kallas Covid -19 utseende. Riktigt tungt blir det mer allteftersom hösten inträder. Känns tyngre i oktober och än tyngre i november månad. Nu antal frågor som riktas i olika format; motioner, interpellationer liksom frågor. Antal får jag själv ta ansvar för. Och blir det diskussioner i andra avsnitt så går jag gladeligen upp där också.

Smittspridningen i Sverige minskar – men i övriga Europa – en bitter höst med ökande siffror. Varning måste utfärdas för utlandreor. Från Sverige – landet som fick så mycket ris för sin hållning i början av pandemin. Men nu!

Smittspridning som ökar. Dårskapen mellan Putin och Lukasjenko. Östra Europas snedseglare som borde ha gjort sitt för så många år sedan. Men klamrar sig kvar vid makten genom att äga den enhet som aldrig klarar av att tänka själva. Militären i dessa länder.   

Road 76

 

76 personer. Som mötte upp så där söndag förmiddag. Väldigt få som tog sig an utmaningen med löpning. Desto flera var vi om tog oss an de elva kilometrarna per promenad. Efter vägen också tolv frågor som besvarades med tre alternativ per fråga. Inte alls full pott, lång, långt ifrån. Men promenaden klarades av i alla fall. Och fikat i ryggsäcken kunde också städas av – efter cirka sju kilometer. Faktiskt gott med förmiddagsfika, passade på att ta det i strandkanten.

Något imponerad att så pass många kom och tog sig an utmaningen. Yngsta i barnvagn och äldsta 86 år. Stor spridning som det ska vara i en hundraårsrunda. Föreningens jubileumsår. Årsunda IF, stolt och blå gult.

Det var en hel del frågeställningar som det enbart gick chansa på. Men nu efteråt så har allmänbildningen stigit radikalt. Fråga mig gärna, kommer alltid minnas svaren, men nu är det ju för sent ändra tokigheterna.

Klarar av –trots allt – att jag idag missade tabata träningen. Finns möjligheter längre fram. Redan på tisdag! Hoppas jag i alla fall.  

Dagens clou. Egentligen är det ju i morgon som Carl-Henrik fyller sina trettiofem år. Men då en måndag så en liten familjebaserad träff på eftermiddagen. Men present – först i morgon. Men tårta går det ju äta precis varje dag. Och Ilse har även hon lärt sig uttala marsipan. Till och med grön, framtidens och hoppets färgsättning.

Inte mycket gjort idag – heller. På det där som kan bli en form av älgpass på ett helt speciellt ställe. Och som Axel lovat ställa på plats. Och som kan nyttjas till en del annat året igenom.

Annan form av jakt. De där vildsvinen som fångats på kamera. Har verkligen inte haft någon önskan få dem hit. Men nu är det ju en sanning. Hoppas givetvis att några har kunskapen skjuta av dem så de inte förökar sig här i närheten. Vi har ju några personer i vårt eget jaktlag som har en förmåga högre än hos andra. Om de inte klarar av få dit avskjutningsskotten så kommer ingen annan heller klara en dylik ambition.

Jakt på oskyldiga. Det som pågår i Belarus. Övergrepp på öppen gata om fortsätter med ohygglig misshandel. I dolda utrymmen. Nu söker galningen återigen stöd hos kamrat Putin. Om väl få visa vad han går för. Om han vågar låta demokratiska influenser komma in i ett land om gränsar till kommunismens inre. Får demokratiska röster tag i framtiden så kan ju Putin himself sköljas bort från sitt korrupta ledarskap.  

Framtiden ter sig mycket het, väldigt het. Bränderna som drar fram i världen är bara början på återkommande problem. När det också drabbar USA, vissa delstater återkommande, så kan även vi känna oss berörda. Hem som brådstörtat lämnas och som vid återkomst vittnar om intet alls. Allt medan vi själva gör stor sak av fossilfritt, medan tekniken finns och verkligen ropar; utsläppsfritt! Är det egenintressen som gör att vi avstår från att vara drivande i klimatfrågorna? Och visst är det väl Belarus som är korrupt?  

Känslor

 

Har aldrig varit ett ämne för karriär i gymnastik. Oavsett ålder så har jag nog varit åt det stelare hållet. Så det är inte bara åldern som är roten till nuvarande situation. om verkligen var tydligt när jag stapplade iväg till morgonens tabata träning. Och kanske visade att i den träningsgruppen måste man inte vara bäst för att delta i! Nästan en timme träning och det var med tillfredsställelse vi alla vandrade hemöver för en fortsatt fin lördagsförmiddag. Skön start på en ledig dag.

Än mer positivt när vi från fotbollsplanen och träningsytan också har fått virtuell kontakt till sjön! Man blir glad för livet. På samma sätt har Mickes gäng redan gjort stora positiva avtryck i hela samhället. Gruppen har lyft fram än mer av värde för oss alla. Hoppas innerligt att de om skapar den bättre miljön också får cred tillbaka. Det är de sannerligen värda. En klapp på ryggen, ett leende, en positiv kommentar mår alla bättre av. Kanske än mer positivt för de som aldrig fått chansen, aldrig fått möjligheten att bygga sina egna liv. Micke har et mycket stort och ansvarsfullt uppdrag – och han är absolut den person som kan bidra till att alla får möjligheterna till sina livsmöjligheter. Ledarskapet har absolut den stora betydelsen.

Positiv insändare växlas mot negativa. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid vara. Vilket är fullt tillåtit i en demokrati. Ibland måste vi kunna konstatera att en del av vad om skrivs inte har helt med nuläge/sanningsbild att göra. Men är mer skrivit utifrån någon form av sagobild eller ibland av ett ifrågasättande – för ifrågasättandets egen skull. Men tillåtit i varje fall. Just nu kommer det in antal insändare och slutsatser från tjänstemannaförslaget runt framtidens skola. Ett material om är ute på remissomgång just för att få fram olika partiers och andras åsikter om. Jag har en magkänsla at alla inte förstår värdet av en seriös remissomgång. Och först därefter försöker bidra i inriktningen av framtidens skola – från förskola till vuxenutbildning. För oss i vår gröna konstellation provas nu om vi klarar av vara ett möjlighetsgörande parti med tydlig pragmatisk inställning.

Lunchutflykt. Hedersamt uppdrag. Dessutom med så trevligt brudpar och vittnen. Hoppas de också fick sin behållning från mötet på Stadshuset. Så att det inte blott var jag själv som hade ett meningsfullt möte!

SDHL premiär. Och faktiskt möjligt för mig se på det mesta. Brynäs vs Leksand, 7 mot 2, precis om det ska vara. Tre förutbestämda poäng nu inkasserade. Det här kan bli en riktigt rolig säsong! Öppnas bara läktarna så kommer jag definitivt åka in på någon av damernas matcher. Going for gold.

Fint besök på eftermiddagen. Härligt par att dela tankar och idéer med. Många erfarenheter och funderingar om fick passera revy. En bekantskap att vårda och utveckla vidare.

Stark film med starka känslor. Gick inte låta slå av trots att det handlade om TV4 med alla dessa reklamavbrott. Livet utan känslor – är inget liv.           

Straff medaljongen

 

Resurser som är till för att nyttjas. Inte utnyttjas. En stor tillgång om allt för ofta slarva bort. Kan finnas många förklaringar. Oftast handlar det om dödsbon som inte klarar sin interna kommunikation. Och resultat blir då tomma hus. Hus som borde nyttjas till de egentligen är till för. Hysa familjer. Och samtidigt bidra till en än mer levande landsbygd. Ofta gäller det att någon utomstående knuffar på. Exemplen från bland annat Örnsköldsvik som Falkenberg visar vilken framgång de haft med sina speciella upplägg. Klart jag ritat ihop en insändare idag  

Blev som vanligt en del andra inlägg. Saker och ting teckna ned. Förmiddagens timmar går så fort. Lite hann jag knacka på det där om ska bli ett älgpass. Som Axel lovat skjutsa iväg mot sitt destany.

Så nära. Bara räcka ut handen så är jag på plats. Restaurang Strandbaden fick rädda lunchen idag också. Och nöjd, ett jättelyft vad gäller matkvaliteten. Tror de har en mycket kompetent kock nu för tiden. För blir aldrig någonsin missnöjd.

Inget surrande ljud. Inga maskiner som skar sig igenom buskarna. Tydligen en mellandag för Mickes gäng. Det har de verkligen förtjänat. På så många olika områden har de redan visat skillnad. Det som borde bli gjort blir nu gjort. I en hisnande fart till och med. Och framförallt – lärorikt för de inblandade. Får jobba – och studera- för sina pengar.

När olyckan är framme, när branden slår sig fast i någonting – då skriker vi alla efter brandkåren. Samtidigt vill de inblandade betala så lite som möjligt. Helst egentligen inget alls. Brand med dödlig utgång. I söderläge om Söderhamn. Det som kan hända kan tydligen också hända. När elden slår till så kan krafterna vara urstarka.

Eld i tre delstater i USA. Ödelagt precis allt, i en yta större än Västerbotten. De som drabbas riskerar inte bara sina liv utan även förlora alla sina tillgångar – sina liv – på andra sätt. Går inte sätta sig in i deras upplevelser. Bara så hemska.

Eld som tar ett flyktingläger med 13.000 personer. Personer som får dra ut i ingenting. Och ingenstans välkomna. Aldrig välkomna, någonstans. Välkomnas genom stängda dörrar.

Et problem som Sverige nu fåt på halsen. Två personer som tog sig över staketet till svenska ambassaden i Belarus. För tillfället utanför Lukasjenkos vansinnigheter. Men ändå personer som uppenbart inte vår egen ambassad vill ta till sig skyddsbehovet för.

En tur upp under eftermiddagen. Hem igen med frågan i skallen. Bygga eller inte bygga et riktigt älgpass. Måste tillfråga min jaktledare. Men platsen är ganska bra vald i alla fall.

Länge sedan. Stå där vid idrottsplatsen med speakermicken. Ringrostig. Eller utan den där kicken. Fast den kanske kommer, någon gång. Sista sparken ikväll. Från straffpunkten. Och en uddamålsförlust. Goodbye.       

När verkligheten tar över

 

Imponerande varje gång. Komma hem till Maria i Laggarbo. Mitt ute i landsbygd och möta av ett tronande hus med helt annan karaktär än vad som borde vara! Stolt tegelvilla om reser sig stolt upp ur landskapet. Varje gång – fullt upp av imponerande intryck. Kryddat med ständig gästvänlighet. Då känns resan såväl kort som fylld av intryck.

Ikväll. Ytterst viktigt ämne. Kräver eftertanke, vrida och vända. Kring vad om vi kan stå bakom, vilka frågor om kan och bör ställas och kanske också några slutsatser om känns omöjliga ta. Precis som det normalt också bör vara. Kreativt positiva ögon som skärskådar men alltid med viljan att skapa på såväl kort som lång sikt. Och alltid med individen i centrum. Processen får inte avstanna. Många skulle kunna vara nej sägare, utan att ta ansvar för något konkret förlag. Låt os inte hamna i denna sällsynta skara av krevulanter. Det är skapandet som är mödan värd.

Något måste ju offras. Kändes långt in i hjärteroten. Att missa just en träningskväll. Jag som också har så mycket att ta igen. Så ikväll missade jag också möjligheten att fördjupa kontakten med tabata gruppen. Ny möjlighet 09.00 lördag morgon.

Vrida, vända, fundera. Strategi som övergår till verklighet och konkret handlande. Bostadsbyggandet. Och det naturliga behovet av blandad bebyggelse. Säkerhet. Och inte alls skriva under de åsikter som sipprar fram samma dag från en annan kommun. Tanke före uttalande än knappast något negativt. Brukar bli bättre då. Vilket dagens citat tydligt pekar på.

Att spara 48.000 ton utsläppta CO2 varje år. Starkt och den beräknade mängden som vi ska slippa släppa ut vid samarbetet med fjärrvärmen mellan Gävle och Sandviken. Måste lyftas fram stort. En uppgörelse som utvecklats när några personer tog över stafettpinnen. Personer som klarade av att förena ekonomi och hållbarhet. Annars hade det hela havererat.

Ingen överraskning. Luncha just på den där restaurangen. Vet vad man får – varje gång. Gott och kvalitativt. Beställde som så ofta – fisken. Men oavsett val – aldrig någonsin missnöjd.

En timme till förfogande. Blev skogen. Hann i alla fall reka. Hade ju lottat till mig några älgpass med uppdrag – göra klara. Så nu vet jag vad stundande insats betyder i praktiken. Kanske hinner med något sen eftermiddag fredag. Men fick ju ett fotbollsuppdrag mot kvällen. Hög ålder – för gammal spela med men speaker tydligen ok. Kanske får sjunga nationalsången vid lagens entré?

Flera nyheter inför budget presentationen. Idag skattesänkningar för att få fart på samhällshjulen. Omöjligt förut. Men nu övertygad om att det är en del av medicinen. Presentationen sköttes inte av vare sig Magdalena Andersson eller Stefan Löfven. Men kritik kommer de säkert få ändå  Finns ju en s k ledarskribent i en närstående mindre morgontidning. Som har sin gammel ideologiska ledarskribent. Nu fylld med uppstötningar som lär krevera i morgonens nyhetsupplaga.   

Tills ögonen

Tills ögonen blir fyrkantiga. Så känn det när en kväll fylls upp helt och hållet med zoom möten. Och allt det där som hade planerats fick vänta ytterligare i tid – för att kanske någon annan kväll bli effektuerat. Klart det var frågor som cirkulerade runt. Kanske till och med någon av strategisk karaktär. Och så alla de där andra. Om bara fanns där – ändå.

Varje möte, varje tillfälle. Helt säker på att vi alla skapar våra egna profiler. Pinkar in våra egna områden och tror att säkerhet är att dölja sig bakom just detta område. Uppenbart, förutsägbart. Hade själv några ämnesområden som jag tänkte utveckla i insändarformat. Men nu får det väl bero. Till någon annan gång.

Insändare eller debattinlägg i övrigt. Kan vara kraftiga verktyg. Men också värdera när, vilka och hur. Och noga fundera på om det går dela på den politiska rollen och i vissa inlägg vara någon annan? Går ju inte att vara schizofren. I alla fall inte i onödan. Den om går i den fällan ska naturligtvis inte beslås för det, då handlar det om brister i utbildningen inom det egna partiet.

Uppenbart att jag väldigt ofta räknar fel. När jag upplever att jag har space i dagsalmanackan så blir det fullt ändå! Så himla enkelt hamna i andra sammanhang, i andra samtal än vad jag hade planerat före. Absolut ingen skillnad i dag. Definitivt inte bara at glo in i dataskärmen utan det var faktiskt än mera att hamna i telefonluren. Massor med lika ämnen. Men också massor med tid som gick åt. Om det var rätt satsat eller inte – visar sig kanske i framtiden.

Surrade ordentligt utanför – eller en bit bort. Röjsågarna gick för fulla muggar. Och bra blir det, underbart bra. Där Mickes gäng går fram – de gör en stor skillnad. Kanske någon gång lite för långt fram – som när syrén häcken jämnades med marken. Men den växer väl upp – någon gång. Hoppas med vitnande tummar. Att extra tjänsterna också leder till personlig insikt, personlig utveckling. Inte för att bevisa något för oraklet från Gävle. Mer för att den enskilde och dennes framtid är så viktig för mig själv.

Hade hoppats, hoppats hinna med en del. Bland annat kolla igenom något av älgpassen. Det ena som jag skulle fixa tror jag är ordentligt fylld av buskar. Men det blev inte något under tiden jag hade till förfogande – heller. Fyllde även den med annat. Blir ju så – lite för ofta. Meta tiden faktiskt med örat instoppat i mobiltelefonen.

Den korta kvällspromenaden hade blivit kort i alla fall. Men nu när regnet började ösa ned så blev den kanske än kortare. Men byxbenen blev ju inte så blöta. Eller om det var för att jag körde vidare med kortbyxor. Kanske måste börja med de längre varianterna – framåt december månad.  

Biden långt före Trump. Bra avslutning på kvällen så det går komma till ro och få en fin natt. Låter nog bli hälovalshandboken just denna natt. Finns ju en hel del andra frågor och utmaningar om berör mig i betydligt större omfattning.

Pedagogik som gör skillnad

Tiden går fort – ibland. Och då man inser att nära kompisar varit borta länge så inser man att det är viktigt ta vara på varje enskild dag. Låter fint med Rapatac Advisory Board. Men en grupp med öppen och ärligt samtal kring hur vi gemensamt kan stödja barn och ungdomar i deras uppväxt. Och där vi utgår från det som utvecklats till Rapatac pedagogik. Det självklara, se varandra, respekt för varandra, våga kramas, våga säga till. Och se utvecklingsmöjligheten i varje enskild person. Klart att det kändes speciellt nära idag med såväl Mousa som med Henning.

Vilade på en hel del olika frågor. Fick tillfälle ställa dem. Och fick ärliga svar åter. Inkluderande den största frågan som återstår för Mousa och hans organisation. Liksom det är något märkligt att just den organisation som skulle tjäna mest på att utveckla ett samarbete inte tar den utsträckta handen. Men har förtröstan – det kommer. Så oerhört mycket personorienterat.

Sent i säng och tidigt uppe. Ett sätt att lösgöra antal timmar. Provade metoden igen. Egentligen mest varje dag. Ibland lyckas det, ibland blir det en hel del icke produktiv tid. Och sällan någon annan skylla på än mig själv.

På samma sätt. Ögonbrynen långt upp i hårbotten när det fanns för många pengar kvar på älgkassans konto. Hade jag verkligen glömt bort att betala in till Stiftet deras faktura? För att jag glömt eller för att deras arrendeavgift är skyhögt högre än vad andra bolag tar ut för motsvarande ytor? Nu betalade jag för säkerhets skull i söndagskväll. Men. Idag stöd från banken. Hade betalat i juni månad – men tog pengarna från mitt eget privata konto! Så nu gäller det att göra mig själv kontant – med just mig själv. Måste be Agneta på Stiftet om hjälp för att reglera saker och ting.

Besked från röntgen i Söderhamn. Ingenting syntes. Med andra ord inget oroa mig för kring just det här. Men något torde det vara i alla fall. Känns allt mer övertygad om att Hannah-Karins bedömning om min egen problembild – stämmer. Så då handlar det om att inte hamna i dylika lägen. Lägen som kan utlösa problemen. Senaste gången under ett meningslöst samtal med meningslöst innehåll och meningslös person. Trodde personen skulle bottna i något rejält genom att få prata av sig över obegränsad tidsrymd. Men icke- där finns mycket, mycket större egen problembild. Som så effektivt isolerar. Ändå svårt tycka synd om.

Hann med kvällens träning. Jag som är i behov av så mycket mera. Nu kändes det tungt. Men tillfredsställd att ha fåt varit med. Tabatagruppen levererar. Dels träning men också samvaro.

Någon större samvaro blev det inte ikväll heller. På Friends Arena. Inte många som tittade på live på plats. Begränsningarna av personer gör att stämningen på arenorna blir mycket, mycket beskärda. Liksom Sveriges chanser att hota Portugal, beskärda. Inte blev de bättre när Gustav Svenson visades ut under första halvleken. Svenssons beskurna rörelseschema medförde att han givetvis inte hängde med utan fick syna det röda kortet. Får väl avvakta Zlatans sågning av svenska förbundskaptenen till i morgon.

Förhoppningarna får istället knytas till hockeyn. Nu när seriepremiären flyttats från 19:e till 24:e oktober. Flyttats har också seriepremiären i bandy. Liksom at bandyns World Cu i år planeras långt bortom Sandviken. Ända borta i Krasnajorsk. Och två lag från Sverige redan anmälda, AIK Solna och AIK Sandviken.  

Utanförskapet

Utanförskapet och dess baksidor. Intressant samtal under kvällens Aktuellt inslag med Annie Lööf. Talade mycket om självinsikt, om att vara en del av och inte skylla på andra ensidigt. Tuff och tydlighet men samtidigt också en stor portion om ödmjukhet – i alla fall. En del frågor plockades fram ordentligt, som den kring arbetsrätten. Som kan segla upp som en mycket kraftfylld utmaning.

Lite berördes det i alla fall. Dagens ämne kring gängkriminalitet och hur det är så organiserat att de grupperna tränger sig i i samhällskroppen på olika sätt. In i politiken, in i det lokala näringslivet och det inkluderar givetvis också restaurang branschen. Också en sådan där rejäl utmaning att ta fast i och på något tufft sätt göra något åt. Men där högre straffskalor säkert har mycket ringa betydelse.

Straff i all ära. Högst speciell person spelar idag ut kortet att Sveriges bistånd till vissa U länder borde handla om att bygga fängelseplatser i dessa länder, där personer som döms i svenska rättegångssalar ska placeras. Presenteras starkt av personen som i allt verkar mycket hård i magen. Och som i de flesta frågor – oerhört svår förstå sig på.

Vrida, vända, värdera. En lång dag med magkänslor kring uttryck, ord, beskrivningar. För att tvätta materialet runt Styrning & Ledning ännu mera. Blev väldigt många inspel som ska beaktas i den vidare processen. Framgångsfaktorer finns runt det kommunikativa ledarskapet och kring förståelse att utveckling sker där de anställda får vara en del i processen av.

Tecknade ned mina minnesbilder och hoppas verkligen få dem diskuterade, kanske till och med ifrågasättande. Utveckling sker i process och även där påståenden kan granskas och ifrågasättas. Att vara konkret och kunna klara av att ifrågasätta är inte att hindra, inte att omöjliggöra. Mera ett sätt att få fram starka motiveringar.  

Olika åsikter som berikar. Knappast i Ryssland. Då går man istället över till annat – som att förgifta de som har just andra åsikter. Nu har händelsen med oppositionsledaren verkligen fått samverkan mellan Tyskland och Ryssland att knaka ordentligt. Det positiva – mannen i fråga vaknat upp efter att svävat mellan liv och död.

Cykeltur i alla fall. Men inte alls långt. Lite rörelse på fettet – i begränsad omfattning. Kanske mer och större insatser tisdag kväll. Simmade lugnt och omfamnades så småningom av min invanda binge. Med viss förundran över de som kör teams möte från eftermiddag till långt in i måndagskvällen.          

Med gummiband

Gummiband. Litet annorlunda och en utmaning det också. Gummiband tidig morgon. Som träningsredskap. Något annorlunda än ett traditionellt tabata pass. Men gör säkert nytta det också. Och som i den andra varianten – träning efter var och ens färdigheter/möjligheter. Och den mentala inställningen att jag själv har stort behov av att röra mig. Det annorlunda just nu – har inga riktiga smärtor kvar muskulärt! Så nu kan jag nästan vara med på riktigt. Och med det – tacksam till livet.

Klart jag vill visa att det här med ungdom och idrottande är viktigt. Så blev en förmiddagsfika innan cykeln bar mig ned till idrottsplatsen och pojkar 11 för deras match vs Valbo fotboll. Lite nostalgi stå där bredvid och titta i passiv ställning efter alla de här åren som tränare i olika åldersgrupper. En tid med massor av nedlagd tid, men också en lång period med massor av positiva minnen.

Blev antal timmar framför TVn. Redan dagtid. Andra dagens tävlande från Tammerfors drog verkligen. Tävling modell klassisk mednamnet Finnkampen. Och spännande blev det verkligen. Första dagen hade Finland et mycket stort poängövertag i herrkampen. Poäng för poäng brottas tillbaka. Och anmälningar mot varandra för överträdelser stod som spön i backen. Till slut svensk viktoria med fem poäng! På damsidan var svenskorna något överlägsna. Friidrott är en verklig TV idrott. Och så blå/gult förstås!

Antal timmar med tankearbete jakten. Totade ned antal rader som skulle vara ramverk till kvällsmötet med älgjaktslaget. Betydelsefullt så att allt är klargjort och inga osäkerheter förekommer. Jakt sker med vapen och säkerheten går alltid först. Här tillåts inga USA fasoner och springa omkring med laddade vapen i försök skydda sig själv. För jakt ställs vissa krav. Och utan lämplighet ska man definitivt inte bege sig ut i det gröna. Var en värdefull träff där vid Kyndelsbäcken. I år 11 personer i vårt jaktlag, 10 på plats och anmält förhinder en. Då tar man uppdraget på riktigt.

Förutom tabata timmen. Ingen motion i kroppen idag. Född lat, alltid lat. Eller vad det nu beror på. Helt upp till mig göra något åt saken. Disciplin. Förutom motion också vad som vräks in. Men chips är ju väldigt gott – det också.

Insikt måste alltid finnas. Förståelse för vars och ens olika roller. Går ju enkelt tuta på och lämna tankearbetet efter. Svårt förstå för alla att det bara finns en Tarzan. Håller alltid med insikt före åsikt. Om man ska tas på riktigt.

Plockar ihop det ena och det andra. För när veckoslutet går mot sitt slut så finns där en väntande vardag. Och som i morgon har ett och samma innehåll, heldag. Det är tillsammans man gör laget starkare.  

Gemenskap

Mer som en vanlig lördag morgon. Som den var i våras. Innan det här med värken tog över. Tog mig iväg till träningen klockan 09.00. Lyssnade in Helenas röst och så var det fullt ös på tabata timmen. Eller något kortare i tid. Stel, otymplig och med viss avstånd från några övningar. Att slänga sig ned på armarna fungerar ju inte riktigt ännu. Men i övrigt – vara med hyfsat i alla fall. Och givetvis flåset, konditionen kunde vara betydligt mycket bättre. Ändå känns det som jag kommit över backkrönet. Aldrig ropa hej innan jag kommit över bäcken. Men i alla fall. Inga värktabletter på X antal dagar. Och i morgon blir det ett prov igen. Vakna, känna efter och förhoppningsvis trippa iväg mot start igen, åter klockan 09.00. Då med mer gummibandsträning.

Före träningen dock min frukost som jag till viss del också smusslade in till Leonie. Den del som innehöll röda vinbär var hon synnerligen intresserad av. Vågade inte fylla på med Bollnäs filen till henne. Alldeles för söt skulle hennes föräldrar påstå.

Tomt hus vid hemkomst. Alla hade dragit iväg. Så och granngården med Carl-Henrik och familj. Fick ett sms. Uppenbart hade Högbo och det som finns där dragit alla till denna omspunna plats. Så det blev en förmiddag i allena och lugn. Lite hittade jag väl på med i varje fall. Liksom att jag fixade förmiddagsfikat plus lunchen.    

Vaknade till och skaffade sällskap för en skogspromenad. Ville ha hyfsat med tempo. Drev nog inte på men det blev lite skogsvägar och mindre stigar. Delvis väld trångt i bushen. Och hann även med att komma till helt speciellt ställe. Fullt med ödebilar och massor med annat skrot. Skulle ta ett helt leverne att återställa. Utgår därmed att det inte alls finns den typen av ambitioner. Blev ändå ingen lägre promenad. Handlade nog blot om dryga fem kilometer. Men betydligt mycket bättre än intet alls.

Glad blev de – töserna. När de fick öppna sina paket själva. Och något överraskad att kläder togs emot med dylik glädje. Både Ilse som Leonie fixade så kläderna också kom på. Möjligen drevs de på av att de var mer eller mindre likadana. De här tjejerna har alla ingredienser att bli varandras livsfränder.

Initiativ att glädjas och njuta av. Nils-Olov fixade till kvällens middag. Blev tacos. Och mycket som fixades runt om. Åtta personer som hade middagstiden ihop. Inte illa. Men efter avslutande glass så drog Åkersberga trion hemåt. Hade något planerat under söndagen och då fick det bli en sen hemresa nu istället. Men stunderna tillsammans är alltid glädjande och något att leva på alla dagar.    

Sista kollandet. Nations League. Sverige vs Frankrike på Friends Arena. Och storfavoriterna från södra Europa vann pliktskyldigt. Men enbart med det enda gjorda målet. Bollen som hittade in ur dålig vinkel mellan vår egen målvakt och hans stolpe. Fräckt men lite för enkelt. Ingen bitter förlust utan nu går det säkert sova ändå.

.....så finns ändå minnet kvar

En resa som ständigt pågår. Finns nätter, men de är ju till för at låta tankarna vandra vidare. Idag så vandrade vi vidare med ett gemensamt avsked av mamma med nedsättning urna. Kändes naturligt. Hennes resa här på jorden tog ju slut redan i mitten av juli månad. Ändå – stort – och än mer när det gick att samla oss alla på den här tilldragelsen. Mammas roll som både farmor och mormor var uppenbar för oss som samlades, liksom ytterligare en generation bort. Den generationen som representerades av Emil, Olle, Ilse och Leonie. Och det som var uppgrävt, så vackert dekorerat av Eva. Knappast någonstans i världen det finns en kyrkvaktmästare som bjuder mer på sig själv än vad hon gör. Aldrig nödbedd, alltid fylld av arbetslust för att bibringa än finare och större upplevelser. Hon gav vår släkts stund än högre dimensioner.

Nära till. Komma ned till Sörbyvägen för alla. Och ta den där stunden vidare tillsammans med kaffe och goda pajer. Och inser verkligen att hit hade mamma så gärna följt med. En gemenskap hon verkligen älskade. Ett av alla de där minnena hon lämnar efter sig. Uppskattade gemenskapen och gav till en god och fin gemenskap själv genom hennes sätt att vara.  

Missade på sätt och vis. Första träffen hemma hos Maria som verkligen seriöst tagit till sig uppdraget att tillse att just från vår grupp ska det finnas en genomarbetad och förankrad remiss på skolplanen. När den nu ska lämnas in senast den 21 oktober. Ikväll var det dags lägga upp arbetet, få till en fungerande organisation/tidsplan, inse också att vi ska behandla andra som vi själv vill bli behandlade. Givetvis finns det mängder med känslor bakom, men uppgiften handlar om at vara tydliga med vilken inriktning vi vill att skolan ska ha till 2030. Och vidare. Ikväll var jag inte med på tåget. Blev befriad av just Maria för att istället knyta dagen vidare med de som varit med på kyrkogården. Tacksam för insikten och att det inte handlar om svekdiskussioner. Hon är klok – hon.

Dagen i övrigt. Fyllde på med skrivning om nytt inlägg Storsjön. Men definitivt ingen publicering – ännu. Veckan som kommer får visa om det är dags då – eller vänta ytterligare en vecka.

Detsamma - sak - men på annat sätt. Analys om hur behoven ser ut framåt, samt hur behörig personal ser ut i omfång. Nu handlar det inte m skolan utan om omsorgen. Synpunkter tydliga hur tekniken ska komma in för att rädda framtiden. Den framtid som är så nära att nå, den går att nå genom att blott sträcka sig framåt.  

Batterier, också en realitet i framtiden. Men kanske inte blott genom att nyttja litium, kobolt och grafit. Finns alternativ i utvecklingsfasen. Som ligger mycket nära tillverkning. Alternativet långt utvecklat och skulle kunna leda till att vi i Europa inte längre blir helt beroende av Kina, av Asien. Kvalificerat – javisst – men ändå upplagt för smash. Fick ihop et härligt gäng och enligt mig själv så kom vi verkligen en bit på väg, ett steg framåt.

Ganska rent program över veckoslutet. Hoppas ju att det blir en massa tid med även barnbarnen. De verkar trivas ypperligt ihop. Utforskar världen med nyfikenhet och glädje. Efter natt blir det morgon.  

Mellandag

Mellanmjölk. Eller mjölk som surnat. Ingen höjdardag alls. Kanske det som ska vara en del av vardagen, för att mer uppskatta höjderna. Hade sett dagen som möjligheternas dag. Men blev ingenting som kom ända in i mål. Telefonsamtal a la myndigheter tog en hel del tid. Och med alla uppringningar så är det väl blott konstatera att jag tog mycket av statlig myndighetstid. Lite märkligt at et och samma ämne berörde så många att när samtal upplevdes avslutat var det någon annan som ringde upp. Ändå var vi knappast så mycket missnöjda mot varandra. Kanske handlade det om en konstig form av service.

Dagens krydda. På ett högst märkligt sätt. Person som uppenbart mår väldigt illa – och gör det konstant. Utsatt så många med alla dessa mest bisarra konstigheter. Blir en ny verklighet hantera. Har alltid försökt svara på mail, på telefonsamtal – oavsett ämne eller person. Men i det här fallet – bäst torde vara att över huvud taget inte agera. Men ändå diarieföra de uppstötta märkligheterna.

Mulen dag, mest hela tiden. Från morgonens täckta himmel till kvällningens försiktiga regnande. Kvällens cykeltur blev en våt färd. Rejält blöt vid hemkomst. Men ändå nödvändigt få veva de här kilometrarna runt, i alla fall. En tyst färd.

Normalt ordentligt med drag. När klassiska lagen Brynäs möter Djurgår´n i ishockey. Nu i en Södertälje turnering. Utan publik – i en match som Stockholms Stolthet vann med 3 mot 0. Men i själva serien ska det bli helt andra bullar!

Klart många tankar fanns kvar från gårdagen. Och det självklara. Tänka på utsläppen och försöka få tekniken arbeta för oss och mänskligheten. Ändå är uppenbart inte det självklara självklart. När tekniken finns och det finnsprofeter som ändå slåss för förbränningsmotorn! Och får med sig tillräckligt många personer för att lyckas med det konststycket. Kallar trollerinumret för fossilfritt. Då ryms tydligen mer eller mindre allting. När tekniken gör att det inte blir några utsläpp borde de flesta intelligenta nappa. När det också innebär att luften renas när den dras in i fordonet – så är det självklara självklart. Trodde jag – men icke. Inte ens för organisationen som handhar sjukvården. Och som rimligtvis känner till kopplingen mellan sjukdom och ohälsosamma utsläpp.

Att samla på mening. På minnen. Eller på andra former av något – till och med grejor. Kan bli mycket från år till annan. Smärtsamt kasta bort. Borde ju finnas värden som kan tas tillvara utan att ställa in sig i ledet av att blott kasta bort resurser. Men det senare synsätt är ju accepterat av en hel del. Och då ska det ju härska. Annars blir minen härsken.

Så mycket läsa in. Som inte blev gjort. Ny dag i morgon med en helt speciell insats. Känns gott att killarna möter upp mangrant och att vi tillsammans ger varandra vårt stöd. Uppskattar jag. Och vet att mamma också gör det om hon bara nu har förmåga få del av detta. På något sätt.