Skriva historia

Historiskt. Som väl egentligen varje dag är på sitt sätt. Men vissa dagar mer än andra. Som definitivt idag. Tre partiers ordförande inbjöd till pressträff. Denna gång till Sandvikenhus nybygge i Järbo. För att officiellt meddela att nu finns formellt undertecknat avtal mellan Centerpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna om reellt samarbete tillsammans för att till att börja med handla om de fyra kommande åren.

Innehållet är av största vikt. Där det inte kan handla om att åka friskjuts. Alla partier och de företrädare som rekryteras i de olika uppdragen också bidrar för den kommunala utvecklingen. Så det är mycket som är uppe för bevis. Det inre arbetet i partierna för att bemanna skeppet har säkerligen redan påbörjats – och tas naturligtvis på allvar. Ingen dans på rosor. Fast dansa går det ju göra på andra sätt också.  Skulle vara intressant och dessutom på et enkelt sätt spridas vidare.

Betyder sammantaget att nu ligger det mesta klart i hela vårt län. Viktigt få klart för sig vad som gäller. Borde i sig själv ge en viss stabilitet. Vilket jag tror är en nödvändighet i offentlig sektor för en lång framtid. Förtroende för ledarskapet, förtroende för demokratin. Och förtroendet att kunna kommunicera, ge äkta delaktighet. Ingenting är mer utmanande än att anta utmaningen – upp till bevis.

Intressant gruppmöte. Fordras också här arbete för att behålla intresset. Och komma än mer längre fram än trevlig samvaro. Handling. Utifrån allt som stavas konsekvenser. Högt i tak ska det absolut vara, nödvändigt till och med.  

Dagens presskonferens. Hopas den genomfördes enligt det upplägg som var planerat. Alltså att den filmades in och kan läggas ut över nätet. För då har det ju som hänt också hänt i verkligheten.

Saudiarabien. Vad kommer så här sen måndagskväll? At det nu erkänns att man faktiskt mördat den där journalisten på konsulatet i Turkiet. Styckat, låtit upplösa i syra. Eller hur de nu genomfört sitt barbariska tilltag. Kan ett mord inträffa som en olycka från myndighets sida?

Inför åka bort. Även fast det blev sent så var det bäst åka upp och kolla om det fanns några räkningar liggande där i Hyttmarken som måste hanteras de närmaste dagarna. Hoppas jon hunnit göra sin insats innan jag kommer hem igen. Känns som en värmande insats.

Kommer hålla mig ajour från Mats hur det går med stundande älgjakt. Inte mycket göra åt att vi startar så himla sent. Bara gilla läget och önskar hela laget – lycka till.  

Håller mig givetvis också ajour hur det går med förhandlingarna på nationell nivå kring regeringsfrågan. Känns som at många dörrar ska stängas innan några partier vågar kliva fram och ta det ansvar det också handlar om. Jag har själv stor förtröstan. Eller till och med stora förhoppningar.

Livet är en fest. Till och med när lampan släcks och nattsömnen får infinna sig.

Ja - Framåt

Klart att nej så småningom blir ett ja. Ett rungande ja dessutom. Nej känns oftast som stagnation. Som en icke riktning. Och det är ju med riktning vi är identifierade, och ska vara identifierade.

Kristersson lämnade tillbaka sitt uppdrag idag till talmannen. Intervjumässigt så skyllde han sitt stora misslyckande på andra personer, på andra partier. Inte på sig själv. Ganska typiskt för dylika personer. Någon annanismens korsriddare.

Saker och ting rullar vidare. Det är ju ingen som prövats som statsminister ännu – så de fyra försöken finns ju kvar. Innan det är dags för eventuellt nyval. Och onekligen är det ju ett bra sätt att få antal journalister fullt sysselsatta. Vrida, vända och spekulera. Och fördöma.

På region och kommunkartorna blir det alltmer klart vad som gäller. I majoritet, i de flesta fall. Men ibland också när minoritet ska försöka styra. Äventyrligt och så klart en utmaning i sig självt. Finns ju några avskräckande exempel under senaste mandatperioden. Borde vara avskräckande att reflektera kring. Makten i sig får inte vara så berusande att det bortses från en verklighet. Annars kommer verkligheten snabbt att galoppera ikapp.

Fantastisk söndag. Slår till och med lördagen. Kortärmat är den maximala klädseln. Däremot håller jag mig noga ifrån att gå och ta mig et dopp i närliggande Storsjön. Kanske p g a årstiden i alla fall. Eller om det beror på att jag badat tillräckligt under sommaren.

Pizza till lunch. Lite annorlunda. Men när grannarna var fullt upptagna med målning så kunde jag ju servera med snabbmat. Och närheten till Shiyars pizzeria gjorde ju det hela väldigt enkelt. Fick istället sitta på trädgårdsmöblerna ute hos och med Carl-Henrik och Elin. Sommarlikt. Och än mer stämningsfullt när Ilse också var med. Förtjusande tös men givetvis noll intresserad av pizza ännu. Fast den tiden lär väl komma – den också.

I Sandviken, världsturnering i bandy. Börjar få många år på nacken, World Cup. De allra bästa bandylagen i världen. Då handlar det naturligtvis om Sverige och Ryssland. Andra klubblag gör sig inte besvär. Om de nu finns förstås.

Kvartsfinal igår vid midnatt, semifinal i morse och final sen eftermiddag. Håller inte att ladda upp och ha den påkänningen. Inte ens för Sandvikens AIK. Så det orkades inte med så hårt jobb i finalen när nu Villa Lidköping stod på andra sidan. Så i år – blott silver. Men med spelschemat, en stor bragd. Nu blir det istället guld som gäller på Studenternas i mars 2019. Kommer givetvis göra allt för att bli ett vittne på plats.

Lagt fram en del. Som ska ned i väskan. Det som behövs för en resa, som är så nära i tid. Lite koll på grejorna och det blir ju en kväll i morgon också. För att stuva ned det som jag vill ha med. Får väl kolla över datorn vilket väder som presenteras där borta.

Kul få sällskap. Kul också när det upplevs positivt. När den lilla utsträckta handen tas emot så tacksamt. Började hos mamma. Både hon och mamma verkade trivas kring mötet. Fortsatte till Årsunda med Elins farmor. Och Kyrkan som hon längtat till att besöka så länge. Roligt att det var Lars-Erik som tjänstgjorde. Aldrig bakom-ryggen-snackande. Har alltid känsla i sina uppdrag. Därmed så kul få biträda. Idag också med kyrkokören.        

I djungeln utan siktröjning

Kristersson föga framgångsrikt rullat runt med antal dagar. Ledsen, besviken. Starka ord när det hostas fram från en del i en stark union. Och riktar in sig på de andra. Fast föga överraskande när avsändaren uttryckte sig buschigt – och mycket trumpet. Två ord som inte är så harmlösa, utan effektivt slaktar alla former av allianser.

I morgon samtal direkt med talmannen. Torde vara att uttrycka sin vilja att avsluta det sonderingsuppdrag som han tultat runt med över antal dagar. Den tröja som jag sett upptryckt från vårt eget CUF borde bli en klenod i avseende att det aldrig kommer bli verkställt. En form av luftslott som aldrig klarade av att lyfta.

Nu måste vi själva stiga in på scenen ordentligt. Klarar vår topp inte av att förhandla på ett kreativt sätt, så är det fullt möjligt slå en signal. Samarbete är ett framgångskoncept. Samarbete och gör det tillsammans – ett visst partis speciella signum.

Dream team. Inte alltid det är möjligt få mobilisera. Men dock så viktigt att andra tänker så. De som själva spelat med i olika lagsporter förstår säkert betydelsen. Andra – inte. Måste definiera ett uppdrags innehåll noga, vad som ingår så det inte blir någon överraskning. Och när det enbart handlar om två platser, som det stundom gör, tydliggöra kravet på samarbete dem emellan också. Finns inte den förmågan, eller den viljan så är det helt meningslöst. Talsmackande kaskader löser inte det hela. Den tillgången är möjligen något ha i Alperna för att få fram ett ja-sägande eko.

Positiva signaler som sändes ut under nyhetssändningarna i länsradion hela förmiddagen. Som det ju också ska vara när det är möjligheter som odlas. Tydliga uttalanden. Som klippt ur instruktionsboken. Ett sådant där konstaterande enligt hade-inte-kunnat-gjort-det-bättre-själv.

En timme var instruktionen. Men tog en längre promenad. Hann upp till Hyttmarken – och lika långt tillbaka. Men det gäller ju ta tillfället i akt när det blir möjlighet få dra runt med barnvagnen. Och ha Ilse i densamma. Känns underbart och något som det var oerhört längre sedan som det skedde. Fast då låg barnen på magen, nu är det ju fullt möjligt med ögonkontakt. Och det ger njutningen än större.

Lugn lördag, ingen älgjakt. I år skulle ju egna laget börja så mycket senare än tidigare år. Så sent så jag är bortrest när datumet infaller. Undrar hur det går för alla de andra lagen. De som redan rullat igång. Rullat igång bollen har Hedesunda/Österfärnebo gjort. Tyvärr visade det sig idag att det inte räckte till avancemang.      

Vägen från stress

Avlyssna annat lands beskickning. Givetvis långt utanför vad som är acceptabelt. Samtidigt – när en bestialisk handling utförs kan det ses som acceptabelt. Att lyssna av. Lyssnade av tortyren, lyssnade av styckningen. Kommer inte bara bli väldigt svårt mellan Turkiet och Saudi Arabien. Kan mycket väl dra in hela världen. Långt ned i ett slukhål. Världen kan vara hemsk.

Hemskt är det inte at ha en nära vårdkontakt. En läkare att lita på. Som skapar kontinuitet. Kan knappast vara negativt för någon, egentligen. När vårt eget regionråd går ut och med skärpa tänker se till at hyrläkarhysterin åtminstone halveras. Möjligen då för de läkare som satt hyrläkeriet i högsätet. Men vården har vi väl för den enskilde, för patienten?

Plockade fram en del. Börjar dra ihop sig med den där resan tillsammans med Carina. Men koll på grejorna tror jag mig ha. Brukar normalt ta med mig alldeles för mycket. Liksom för att vara säker. Trevligt med säkerhet, men också utmanande att ha med sig några delar konkret tillbaka. Har riktningen klar för mig. Fordras givetvis nära kontakter. Avgörande för framgång att inte den mörka avståndstagande organisationen är med. Anmälningsivrig.

Skott kommer. När det nu kommer. Stundande älgjakten även för min eget jaktlag. Men i och med sena starten – bortrest. Håller koll och kan följa upp att alla skjutit upp nu. Så viktigt när vapen ska brukas. Efter allt förhandlande så har Per-Ewert fixat skotten med översyn av Mats. Gott och lycka till.

Rapport från Hyttmarken. Inga grejor kvar som rimligen indikerar att det är färdigborrat. Och därmed så väntar vi ivrigt på Jons assistans. För honom får ingen älgjakt komma emellan.

Med säkerhet årets sista gräsklippning. Har nog aldrig klippt så sent någon gång. Också något lägga på minnet. Fungerade givetvis ypperligt. Men nu får allt maskinen vila ut.

Långt förmiddagssamtal. Kändes gott höra att lugnet spridit sig i kroppen. Möjligen redan mentalt gått i mål. Från högspänning till mänsklig spänning. Hade givetvis behövts mycket, mycket längre. Men när väl beslutet togs så ska vi alla ha respekt för detta.

Fick till den där korta viktigaste stunden. Mycket kort. Gosig tjej som låg där i barnvagnen och tittade så lugnt och nyfiket. Hade inte tid – ändå så svårt ta mig bort. Men fick ju uppdrag under lördagen istället. Något att verkligen se fram emot.

Projekt på integrationstemat. Bara sitta där och lyssna, ta till mig. Det var synnerligen klart för mig att jag kan överlämna åsikterna. Men också att i det här fallet är det inte jag som ska gå in och besluta. Fick koppla av och lyssna igen.

Hann med hämta badbyxorna inom 24 timmar. 24 timmars regeln är tydligen lagstadgad. Hämta hem saker och ting inom dessa timmar  - då grejorna annars går över till den andres ägande.  

Resumé – en vecka som vandrat iväg. Isbrytare på sitt sätt. Misslyckandet; givetvis att det där med motion blivit så eftersatt. Och vet redan att kommande vecka kommer gå i samma otränande tema.   

Tillsammans

Möjligheternas dag. Visste kanske inte det redan när ögonen slogs upp på morgonen. Men det är mest en positiv inställning som behövs, för positiv framtid och positivt resultat. Precis som det är när fokus läggs mer på möjligheter än positionera sig bakom problembilder. En mycket lång bit på väg innan midnattstimmen övergår till ny dag. På sitt sätt – omtumlande. Men också rakt in i krävande situationer. Ingenting går liksom av sig själv.

En hel dag runt ämnet hållbarhet. Underbart få gäster som på sitt sätt skapar reflektion. Till och med uppskattar. Men också uppenbarligen uppskattar. Och ämnet lever. Uppenbart och tydligt. När flera parter drar på olika sätt händer något och hållbar tillväxt följer med som ett positivt laddat mantra. Besökande trio som jag gärna skulle vilja värva till vårt geografiska område. Bättre spänna den båge som brast än inte spänna den alls.

Fordras värdar som också bjuder på sig själva. Claes motsvarar verkligen det. Och naturligtvis även Magnus. Som jag ”känt på” så många gånger och alltid motsvarar högt ställda förväntningar. Där går vi in i ett avgörande läge. Skulle vi inte nå fram där då vi har smashläge – då skulle jag bli enormt besviken. Skulle annars kännas som att förskingra en succé.

Succe´- men på annat sätt – stunden hemma då Ilse kom på besök. Fast hon kom ju inte själv, utan bars in. Blir oerhört glad bara av att titta på henne. Sprider engagemang och glädje, mening. Kort stund men ändå uppchokad.

Sent nu. Ändå verkar det fungera. Temperaturen inbjudande. Carl-Henrik kör på med sitt målande av ytterpanelen. Godkänt av målare – så då ska det fungera trots halva oktober månad. Om det inte varit de onödiga problemen med blött virke hade det här varit utfört för så länge sedan. Och nu ska ju den panel bytas ut som inte alls hållit måttet. Återstår då endast den märkliga sträckningen av elen! Allt annat än professionellt att dra den diagonalt över tomten som en slingrande orm. Något som vilken amatör som helst borde ha insett. Och när två parter som vill vara seriösa skyller på varandra blir det närmast buskis teater.

Sent in i bastun. Klart jag nappade när Janne ringde och berättade om det uppvärmda utrymmet. Kändes ovanligt, men går säkert vänja sig. Badande i den allt mer torrlagda Storsjön förmådde jag mig inte ned i. Kanske skulle känna mig frysen.

Ryssland på bortaplan. Det som utspelade sig i kvällens sena fotbollsmatch vs gästande Sverige. Kändes som övertag för Putins gäng. Men inga mål gjorde så lagen delade på poängen. Fortfarande kvar i turneringen!   

Att tro på sig själv

Där gick sista dansen. Stilla låt med känslor. Idag skulle fullmäktigeförsamlingen bytas ut till kanske 50%. Men olika förändringar per lag eller vad som här kallas partier. Egna laget helt utbytt, nästan. 7 nya in av 8 är en betydande föryngring. Stark, starkare, starkast. Kan vara nödvändigt för att den här samhällsnyttiga organisationen ska bli än bättre.

Gårdagens tankar, dagens tankar. Hur många som det blir nya möten med eller vilka jag aldrig mera kommer se. Inget planerat, inget förutbestämt, inga datum att teckna ned i kalendern. Men också möten där det inte går fylla med negativa slutsatser - efteråt. Utifrån det, lättnad. Men också tankar att man vet ju aldrig. Blott tiden kan ge svaren.

Sammanträdet blev mest en formell tillställning. Snabba ryck. Och så framme vid avtackningen. Blandad musik och lite svårt förstå att sista musikstycket gick under namnet ”Döden”. Bisarrt om det också hade någon mening. Kanske tillfälligheter, förhoppningsvis.

Tavla med kartbild över länet annu dazumal. Kan vara bra ha om man ska ut och orientera. Eller kanske inte. Kanske kul att ha vid något tillfälle. Dessutom var kartbilden numrerad. Och en solros tackar jag aldrig nej till. Efter dryga aderton år fanns det också med en form av gåva i ett kuvert. Vilket insiktsfullt visar mig att tiden går väldigt fort.

Nyttjade mobilen för några högst väsentliga frågor, analyser. Men blev inga längre samtal. Förmodligen fel på min egna mobil. Eller om det var brist på utrymme prata kring. För kort blev det. Mycket.

Kategorisk är ju ett sätt. Oftast bäst tänka till, fundera. Se på konsekvenser, alternativ. Och verkligen fundera vad inflytande handlar om. Förutom förtroende också om man verkligen litar på sig själv. Läktarspelare har man ju hört talas om. De som sällan eller aldrig bidrar.  

Ledarskribent SvD. Inte överraskande lyssna på denne Lifvendahl. Ultranationalistisk. Och helt samarbetsinriktad till den yttersta färgen av den yttersta. Otänkbart scenario. Tacksam att den personen inte röstade på vår egen laguppställning.

Nästan overkligt. Om nu en journalist styckades på saudiskt konsulat i Turkiet. Inte bara ett bestialiskt mord. Utan också ett sätt utmana Turkiets regim. Liksom då journalisten var från USA. Kommer hända saker. Men inte alls säkert vad det kommer innehålla.

Alla har ju sina namn. Inklusive orkaner. Nu under namnet Michael. Som skoningslöst drar in över Florida. Och kontinuerligt ökar i styrka. Rapporten i morgon bitti kommer visa vad den ställer till med.

Tuesday

Grattis Sverige. Till den nya regeringen. När den nu kommer. Men det lär nog dröja – länge. Väldigt länge. Idag en form av halvtid när Kristersson presenterade hur långt han kommit i sitt uppdrag. Knappast framåt – men antal steg bakåt. En  vecka till innan annan får uppdraget av talmannen. Under rubriken Mission Impossible.

Vad som finns, eller brutits. Möjligen en intention i nytt kapitel. DN Debatt där Kristersson framträder i egen undertecknad artikel. Där fanns i övrigt noll i sikte med något enda annat Alliansnamn. Får se tiden an och därmed också se vad som väntar runt hörnet.  

Lära för livet. Det som nu är möjligt för så många. Förhandlingar som avlöser varandra som spön i backen. Kanske ett framgångskoncept. Drabba samman - och sedan när röken skingras så uppstår något nytt. Ett svävande framgångsrikt väsen. Låt oss hoppas. För finns inte förtroende så finns ju inget bygga på. Har byggt, tror mig ha byggt, bygga vidare torde vara en never ending story.

En kväll så där i början av veckan. Träffas i. Prata avslappnat och även insiktsfullt. Kan ara tillsammans med vissa som man aldrig någonsin kommer träffa flera gånger. För så är ju livet. Kan ju ta slut hastigt och oannonserat. Här mera på sitt sätt annonserat. Men med olika bakgrund. En del avstår kommande möten, andra inte nominerade för dessa. Fast egentligen inte alls konstigt.

Avskedsföreställning med god mat. Njutningsfullt mot gommen. Svårt nå fram till de där avskedssamtalen. De som känns angelägna. Men där det inte fanns någon enda öppning. Inte ens där jag själv så hade trott. Samtidigt så kan det vara värdefullt få reda på vad som gäller. Så tydligt. Och faktiskt inte helt överraskande. Mest har det handlat om den egna svårigheten att läsa mellan raderna. En konst, det också.   

Framåt. Always look at the bright side of life. Därmed mycket tydligt att framtiden väntar där borta. Konstaterades för många år sedan i en äldre fotbollsbok – Toppa laget. Och därmed lutar jag mig lugnt bakåt och har förtroende i att just nu toppas laget.

Tidig afton. Med tankar på morgondagen och insikt att det är bäst att leva medan man lever. En av de insikter som man kan ångra om man inte lever efter.   

Långmåndag

Kändes inte alls som veckans första dag. Snarare som någon av de sista. Som det blev efter den långa sammanträdesdagen, söndag. Eller om det är de mörkare nätterna, morgnarna, som gör sig påminda och drar med sig tröttheten i någon form. Skönt att det inte handlar om måndag hela veckan.

Lägger samman, utgår från beräkningar. Och förstår därmed inte alls när saker och ting blir dyrare. Betydligt dyrare. Kan inte bara släppa tankarna. Ett och ett borde bli två. Varje dag i veckan.

Helt annat, men också likartat. Inflytande, också ett sätt att räkna. Där förtroende är nyckelordet. Ett givande och tagande för att bygga laget. Vi är laddade, vi är tända. Allt för laget framför jaget. Där räkneexemplet är en budget i balans och där det blir det bästa samhälleliga utfallet för varje satsad krona. Visar sig fort om alla vill ha laget och klarar av plocka bort skygglapparna. Många år sedan Sverige var stormakten och hade de största delarna av Europa under sina vingar.

Lite samma tema. Titta på individerna. Och därmed få klart för sig vad som kan tillföras. Inte tro att kunskap urholkar. Kunskap, engagemang, nyfikenhet, nytänk – ingredienser som alltid behövs.

Behövs saker och ting att se fram emot. Mamma och de övriga var inställda på äldreboendets pubafton, onsdagskväll. Nu uppsatt hår. Förstärktes känslorna när personalen drog igång gamla Sven Ingvars låtar. Tydligt att det då var enkelt sjunga med. Go stämning när jag kom, minst lika go när jag åkte därifrån.

Borde är det vanliga ordet. Borde åkt upp och tittat hur långt man kommit med borrningen för bergvärme. Nu får det bli en glad överraskning, en kommande dag. Istället.

Höjdpunkten. Givetvis få den där kvällspromenaden med Ilse. Skulle ju sova men var klarvaken hela timmen. Låg där och tittade med klara ögon. Och verkade må väldigt gott. En fantastiskt härlig tjej som redan har glimten i ögonen.

Såg fram mot kvällsrapporten. Men den verkade länge helt utebli. Hade ju ett löfte om connection. Väntade spänt på signalen som aldrig kom. Utgår från att saker och ting fallit väl ut. Så samtalet inte kunde bidra med något ännu bättre.  

En lång dag, framåt

Prata, väga, fundera, överväga. Fast i grunden är det ju givet att man själv måste ha klart för sig om man vill vara med och påverka. Vill greppa en ratt eller åka med i baksätet. Lita på sig själv – kaxfaktor – har något tillföra. Göra skillnad. Och göra det i ett lag där det finns förtroende för varandra. Jobba tillsammans för att nå uppställda mål. Ett lag som består av olika individer som väljer att arbeta åt olika håll blir aldrig framgångsrikt. Allt det här borde vara en självklarhet. Jobba för framgång handlar också om flexibilitet. Vara med när saker kommer fram i sin linda, eller till och med innan något enda streck är ritat. Egentligen att ta ställning; To be or not to be.

Svårt förstå att det kan finnas folk i någon teater vars största önskan är en statist roll. Möjligen med rädsla att göra bort sig! Då fordras det väl närmast antal besök hos någon psykolog som arbetar för att stärka självbilden. Intresse, engagemang, kunskap, sätta saker och ting i sitt sammanhang, nyfikenhet med mera. Det som fordras för ett bara jobb. Självklart. Förmågan att ge, ger oftast mycket mera tillbaka. Men förutsättningarna till engagemanget är en ärlighet vad som fordras. Eller vad som minst fordras.

Redan under förmiddagen kände jag tydligt – det här kan bli bra. Det kan till och med bli mycket bra. Viljan att gå framåt är i sig själv en enorm drivkraft. Vi måste dock ständigt arbeta med lagbygget. Det gör man aldrig en gång för alltid. Ständigt pågående coach uppdrag.

Ingen lunch – givetvis inte. Hann ju inte med. Och skulle vara på plats i Bollnäs 14.00. Körde på ordentligt och landade däruppe vid halv tre tiden. Bättre sent än aldrig.

Fick en god genomgång där – också. Kring resultat – men också kring konsten om förhandlingsteknik. Finns olika intryck av texter. Kring vad man tar till sig. Värderingar. Gäller hålla nivå om det ska komma något gott ut.

Blev en sådan där dag utan möjlighet vara med på visitationen, inte en stund i trädgården, ingen promenad, ingen tabata, ingen barnvagnsresa med Ilse. Men naturligtvis en hel del annat matnyttigt. Bara lyfta blicken och se an framåt med positiva blickar. Och hem kom jag ju någon gång. I alla fall före 22 slaget. Samtidigt är det ju blott måndag i morgon.     

Sportchef ut, poäng in

Lite annorlunda vändning. Ett annorlunda sätt bryta en förlustrad. Onekligen när det handlar om att sparka en sportchef för att få utväxling på isen. Eller om det är tillfälligt. Det som under kvällen utspelade sig på Gavlerinkens isrektangel. Brynäs mot AIK från Skellefteå. Det lag som gävleiterna haft så oerhört svårt mot under flera säsonger. Men nu en 3 mot 1 victoria. Lämpligt för Carl-Henrik som tagit sig in i hallen. Så nu är det dags leta reda på lämpliga matcher för att få med Kalle in – som utlovat. 27 oktober respektive 1 november ligger mycket nära för att bokas.

Lördag. Fanns en del att göra. Och till slut så blev det tydligen bäst att blott spara. Göra sig så där i varaktigt standy-by läge. För intet är som väntans tider. Någonting lär vankas där borta. Bortom vänteläget.

Erbjöd mig. Men nådde inte ända fram idag. Försökte få till den där promenaden med Ilse. Gick inte då hon hade inriktat sig på att gå upp till skogs och plocka svamp. Och visade sig, var en hejare i plockandet. Eller om det nu var mamma, pappa, mormor och gammelmormor som låg bakom den digra skörden.

För egen del hann jag i varje fall med en del stavgång runt idrottsplatsen. Tänkt mig längre innan mobilen avbröt promenaden för ändrade planer. Blev svarttaxi istället. Nordanåker calling. Att skogsvägen förbi Fredde Eklöf var så lång – hade jag aldrig trott. Inte heller att vi haft vargar hos oss under veckan. Dessutom fridlysta för allt och alla. Hunnit med att nafsa en älgkalv i alla fall. Tills blodförlusten tvingade ned älgen och vargparet kunde slita åt sig de delar man ville ha. Ett grymt sätt att avliva vad som helst.

What goes up must come down. Men så fort igen. Upp i trean och direkt ur. Idag evakueringsmatchen för vårt blå gula hemmalag. I år hade jag verkligen hoppats på mycket mer. Började ju så bra! Nu provas hela organisationen direkt. Hissen nedåt måste stoppas. Och med ansvarsfulla personer i ledningen har säkert saker och ting redan börjat åtgärdas. Känns tryggt.

Omvänd riktning i seriesystemet. Rengsjö SK. Klättrar åter upp i trean. Champagne korkarna flyger friskt omkring i de hälsingska skogarna. Derby matcherna står som spön i backen och väntar på att få spelas upp. Såg du det landet, där sjöarna ler, och där forsens språng är en jubelsång mitt i skogens trolska drömmarsal?

Många mail som kom under natten från Patrik. Och i mångt och mycket eftertänksamt. Men inget som går utveckla över nätet. Fordras personliga möten givetvis. Det som ger såväl djup som bredd.

Kavanaugh. Amerikansk rättvisa modell Trump. Nu installerad trots massiva protester. Domaren över domarna. Rätten till liv och rättigheter. Landet som gjort sig känt för friheten. Ganska fort som saker och ting förändras. Civila rättigheter ett minne blott.

Spännande vecka. Avslutningsceremonin i regionens högsta instans. Kanske kommer nytt telefonsamtal med grattis hälsningar. Som förra gången det handlade om utträde. Fast det var ju så många år sedan, så det handlade om avsändare med riktnummer. Nu mer troligt i så fall från mobilavsändare.

Fredspriset

Läkaren Denis Mukwege- träffade honom för några år sedan på Örebro Slott. Efter insatser från Yakentenga och Stina. Blev en upplevelse för livet at få träffa honom och Antje Jackelén. Även med henne – djupt samtal som berör fortfarande. Vilken tillgång för Svenska Kyrkan – och för samhället! Gör också att vissa jämförelser haltar, haltar enormt. Örebro besöket hade säkert aldrig skett för min del om inte Micke fixat det hela. Tack.

Mukwege  uppmärksammades för sin gärning som gått ut på att hjälpa kvinnor som utsatts för sexuellt våld i konflikten i Kongo. Och det var absolut Stina som hjälpte till med att fixa draghjälpen. Draghjälpen hit. Så på sitt sätt så tillfaller även Fredspriset Stina! Den kvinnan är helt underbar med sitt kunnande och engagemang.

Tidig morgon – för min del. Brukar ju inte gå upp före 06. Men det gick och så gjordes morgonbestyren som vanligt men långt tidigare – än – vanligt. Gled iväg mot Gävle i väldigt god tid. Sällan jag brukar ha de här marginalerna. Men så blev det stopp på Centralen hos de som verkligen vill göra en insats och nyttja validering som verktyg att komma in i samhället. Kommer definitivt följa upp deras arbete. Och inte alls i kosmetiska ordalag.

Utflyktsdag mot huvudstaden. Som alltid blir det mycket tankearbete när svenska gruppen i CPMR samlas. Och inser – återigen att det fordras professionella tjänstemän bakom. För resultatets skull. Första gången tillsammans med Carina. Inser at vi kunde bli ett väldigt gott par, duo. Fast det vet man ju aldrig – om det förtroendet kommer verkställas. Handlar definitivt om förtroende, främst från egna partiet. Kommer väl visa sig om nätverk, kontakter och kanske till och med kunskap är värdefulla inslag. Fast även här, luktar kanske mer av kosmetika.

Tuffare tag än just kosmetika. Brynäs Hockey smäller på och avslutar engagemanget med sin sportchef. Samtidigt som han inte alls har skridskor och är med på rinken bakom de usla resultaten. Men någon ska givetvis bära skulden. Enklare skicka en än ett helt lag. En helt enormt usel säsongstart.

Kvällspromenaden, slarvat så oerhört. Men lär bli en hel del tid över som kan harmonisera fasta tider med oregelbundna. Nu är det just mest oregelbundna som gäller. Gick själv. Till och med för sent få låna Ilse för utflykten.

Hann inte ens upp till Hyttis för att kolla om borrningen var på gång riktigt. Men kanske lördag morgon. Vi får allt se.

Dagen idag – så annorlunda mot gårdagen. Kylan som vek undan och så var dagen idag rena sommaren – igen.

Trust, not Trump

Vem drog ur proppen? Komedi från Loffes repertoar. Men mindre roligt idag se hur vattennivån på Storsjön sjunker dramatiskt. Positivt för alla stenar som växer fram? Men i övrigt? Bedrövligt. Och kan givetvis påverkas av att sluta släppa ut vatten efter någon form av föråldrad vattendom. Rimligt att leva efter verkligheten. Sorgligt hur myndighetsutövning ska ske. Baklänges mot hur saker och ting utvecklar sig.

Inte ikväll, men längre fram. Klart det är gott att vid lämpligt tillfälle få ta sig vatten över huvudet. Och till och med då göra det hemma. Nu ska saker och ting vara draget så badkar i källaren är en möjlighet när andan faller på.

Gott också att det påbörjats på sätt och vis. Med bergborrning i Hyttmarken. Sedvanligt tillstånd har funnits i många månader. Nu har också arbetet påbörjats. I varje fall så att grejorna körs på plats. Då bör borren börja snurra per morgondagen. Värme kan snart behövas. Det känns ute att vintern vill närma sig i snabb galopp.   

Så snyggt och rent det börjar bli utanför Vallgränd. Martins gäng gör sina kontinuerliga insatser som förändrar bland annat landskapet mot det positiva. Vet mycket väl att det också uppskattas i orten.

Klart det intresserar. Förhandlingar om majoritetsbildning. Övergripande på regeringsnivå. Men också på kommunal nivå. Därmed inte helt överraskad när SVT ringde. Klart jag ställer upp på intervju trots att jag i sak inte har så mycket komma med. Inte just nu i varje fall. Behövs många ingredienser som tydlig viljeinriktning, förtroende, engagemang med mera. Och att det här får ledas av kreativiteten i vår förhandlingsgrupp. Vet väl inte vad Pälla sade – han hade ju då redan inlett. 

Känns trygg omvårdnad för mamma. Men gnager ständigt varför hon inte så naturligt kan komma tillbaka till de platser hon levt och verkat i/kring. Och få fortsätta det sociala umgänget med de som betytt så mycket för henne. Men så är livet. Inte själv få bestämma. Utan kompensera det med moderna rum istället. Så att plus och minus jämnar ut sig. Kanske.

Trygghet kan vila på olika grunder. Men främst vilar det på att vilja förstå varandra. Viljan till att låta saker och ting finna vägarna med kompromisser som vägledande metod. Kanske inte så självklart för alla. Där metoderna istället handlar om olika former av anmälningar, eller blott lungorna fyllda av klagolåtar. I de flesta situationer känner jag mig mycket lugn, trygg. Fast det finns med säkerhet några enstaka individer jag inte gärna går in i rum ensam med. Då kan ju vad som helst spridas vidare, utan möjlighet förvara sig emot. Bort med pickupen från dark music och sätta på låten som bär framåt. Finns ju så många som vill jobba med möjligheter. The winning team.

Vinnande lag är sannerligen inte Brynäs Hockey i år. Vinna skottstatistiken med 39-18 men förlora matchen på hemmaplan vs Timrå med 3-4. Efter underläge med 0-4. Katastrofal inledning. Fallet kan bli djupt.

End of what

Sluta när det är som bäst. Så sägs ibland att det ska vara. Att det är så beslut ska tas. Precis när man är mitt i. När det är som roligast, mest intensivt. Mest utmanande. Fast ska villigt erkänna at det är svårt. Samtidigt som valet naturligtvis inte är mitt eget. Försöker landa. Träffat så många, har så enormt många i kontaktnätet. Vill så mycket men förstår också att det handlar om legitimitet. Något man kanske kan ta, men också något som man får. Vankas et sista och avslutande fullmäktigemöte i regionen. Måste bestämma mig hur jag själv ser på detsamma. Som en trevlig avslutning – eller som en nostalgitripp modell större. Datumet närmar sig snabbt. Måste bestämma före, min egen sinnesstämning.  

Utvärdering av sista mandatperioden. Intressant få ta del av så mångas uppfattningar. Som är i stort sett likalydande. God stämning, förtroende för varandra – och hur det grundats. Ett värdefullt testamente. Som en stafettpinne som bär Framåt.

Bakomliggande orsaker. Mycket intressant material som följer med och är bakgrunden till placeringen på företagsrankingen. Försöker förstå varför vissa kommuner är framgångsrika, vissa inte alls. Och tycker naturligtvis det är mest riktigt jämföra ungefär lika stora kommuner. Skillnaderna är gigantiska!

På samma tankerutor. Ledarartikeln i dagens Arbetarblad. Som också gör sina jämförelser. Och visar de gigantiska skillnaderna i också en och samma kommun, samma geografiska område. Rent statistiskt så lever en person i Danderyd 18 år längre än motsvarande person i Wårby! Så även i denna form av mätning så lönar det sig med personer som har utbildning och ambitioner.

Julen städas ur. Eller som idag. Valen städas ut. Gigantiskt många valsedlar i garaget för alla tre val. Blev fylld vagn när sedlarna skulle dumpas. Och fick slita upp varje enskild låda och ta och lägga i en hög i taget. Nyval skulle betyda nya valsedlar. Men så långt får det inte gå till. Mogna personer borde kunna hitta en kreativ lösning.

Kvällspromenad var det ganska länge sedan som den nyttjades. Men ikväll fick jag till slut fart på kroppen och tog den där promenaden. Men en hel del stopp. Ena samtalet avlöste det andra. Kunskapsbyggande promenad. När hus säljs, hus köps – då blir det klara besked när promenad genomförs.  

Kändes att vintern närmar sig. Snart kan det bli dags för handskar på. Och utgår naturligtvis från att löftet om utbyte av vedeldningsanläggning till bergvärme genomförs utifrån utlovade datum. Väntan varit lång. Leveransen behöver inte alls vara lika lång. Bara det nu genomförs.

Anmälan. Anmälan efter att ha varit ute och utforskat källar´n. Men förnekar förstås. Inte alls insatt utan bara hört åtalet framställas och råden - ute på hal is  - sanda ordentligt.

Tog mig till Gotland. Genom filmens försorg. Och därmed ny kontakt med Maria Wern. Spännande, eller tillräckligt spännande för min egen del. Avsnittet tvingar in ny kontakt nästa vecka. Borde vara avslut varje gång. Enklast så.  

04, halvt riktnummer

Uppdrag som definierades till ett sonderingsuppdrag. Som ska handla om att visa vägen för det alternativ som ska leda Sverige under en hel mandatperiod. Uppdrag till (M) partiledare, helt förväntat. Men förväntan upphör därvidlag. Uppdraget att få till en s k alliansregering känns just nu som närmast omöjligt. Fordras därvidlag stöd från SD vilket samtliga partier sagt nej till - men som två av fyra partier mycket möjligt ändrar sig inför. De andra två skulle vid den kursändringen närmast föröda sig själva. Andra alternativ flyger genom luften. Men känns också de overkliga till att få uppslutning bakom. Blir en lång period av spekulationer. Förslag som rimligtvis smulas alltefter men som först diskuterats i tidningsartiklar och TV program.

Förhandlingar diskuteras i de flesta kommuner, regioner. Inom vissa geografiska delar har man kommit i mål. Och i vissa hänger tydligen orden på en skör tråd. Utspelen kommer mest varje dag. Även inom vårt eget län. Bara slå på P4 så kommer utspelen, dagligen. Nya konstellationer växer fram. Ibland som en form av blixt från klar himmel.

Inte längre med. I alla fall inte framme i elitposition. Brynäs lagbygge halkar stadigt tillbaka. Till en form av akterut placering. Snart börjar spekulationerna välla in. Om det handlar om tränarkompetensen eller spelarnas diton. Eller då möjligen den som satt ihop allt, klubbchefen. Och den senare kommer säkert inte skyddas av supportrarna, tvärt om. Släppa fyra puckar och producera noll. Ordentlig förlust som bokfördes ikväll.

Förmedlade vidare ytterligare hockeyspelare från over there till Brynäs. Men då inom damhockeyn. I varje fall fått ett tack tillbaka. Vet definitivt inget om vad det eventuellt leder till. Men konstaterar att när Mary tar initiativ – då händer också något.   

Ofattbara tal. Det som började som en grupp om 42 personer är nu uppe i över 1.200 personer. Som fått sätta livet till i Indonesien. Efter jordskalvet och efterföljande tsunamin.  Fattigt land där man levt på det lilla och nu drabbats så hårt.

Sätta tänderna i livsmedelsstrategin. Välgrundat tyckande. Oroande om det ska bli en tolkning för det svenskaste av svenskast. Bestämmelser som helt stryper svensk produktion. Istället för att stödja finns det ju uppenbarligen en hel del som försöker aktivt sätta krokben för det svenska. De som tydligen gett sina liv till att trixa med miljöbalken, för att få bort all form av grön omställning kopplat till ekonomi. The Muppet Show. Livsmedelsstrategin borde ses som et näringslivspolitiskt program för att hävda arbetstillfällen, lokal produktion och kontroll på vad vi stoppar i oss. En tallrik borde kunna bestå av minst 60% närproducerat.

Blev många plustecken. Mellan varje objekt. Och så till slut en summa kring vad som vi möjligen borde investera i. Hiskeliga summor. Investeringar kommer ju alltid till den gräns att de ska betalas – av verksamheterna. Att blott dra från höften ger inte den mest optimala träffbilden.

Två speciella träffar. Hälsade på hos mamma efter varit borta ett tag. Ny rullstol, modell smidigare. Men regn som gjorde det omöjligt gå ut och gå med henne. Trevliga personer, ändå finns det många skäl till att boende för henne stavas – Årsunda. På många sätt det enda rimliga. Nu känns det ibland som ett svek. Från mig till henne.

Undviker annars ordet svek. Det tillhör mer när man tillhör en organisation och utsätts för snack som det inte går försvara sig emot. Men sådana organisationer är sällsynta och torde vara invisibelt klassade.

Regnet kom där kvällstid. Men jag behövde verkligen ta de där promenad stegen. Blev inte så där väldigt långt. Grusvägen bortom hembygdsgården och bortåt förbi hembygdsgården. Många var de efter utflyktsvägen. Och många hade uppenbart druckit en del starkare varor.

Blev promenad utan Ilse. Den här gången. Hon var mest trygg där hemma. Och fanns ju ingen anledning att hon skulle bevågas med regn i håret. Snart nog hittar hon sin vuxna kärlek. Men får gärna då komma och leta efter något datum för ceremonin. Samtidigt borde det handla om minst 25 år. Om det då får handla om just vigslar. Mörkrets män vet man ju så lite om.

Ovanligt traska runt hela vägen. Vet ju att jag så kapitalt slarvat med träningen. Borde tänka till och inse vad som ryms inom beteckningen kvalitetstid. Även en promenad får tankarna att blomstra.    

Möjlighetens dag - den också

Spännande måndag. Direkt på rödbetan. Omvärldsanalys på högsta professionella nivå. En ynnest att få ta del av. Och så tydligt i vilken riktning Framåt finns. Annars riskerar man alltid att gå bakåt. Och där ligger inte framtiden. Frank. Så himla mycket som vi skulle kunna göra tillsammans! När kontakter, kunskap, professionalism, engagemang och entusiasm möts – då händer mycket. Eller då finns förutsättningar för det mesta.

Skulle kunna lagt hela förmiddagen på det här. Finns så mycket mer att ösa ur. Bland annat hitta struktur samt vem-gör-vad inklusive tidsplan. Något som inte görs av sig själv. Exalterad är enbart förnamnet. Kanske blir svårt att sova? Och i så fall av att vara upprymd. Inte alls av att vara förtalad. Får i så fall hanteras i vanlig ordning. Av de som lever på detta.

Maffia. Byggbranschens bakgård. Avslöjande reportage. När det figurerar namn som PEAB och Wallenbergs Stiftelsen. Då blir det än mer anmärkningsvärt. Organiserat skattebrott direkt till kriminalitetens plånböcker. 10.000 miljoner, minst, som försvinner från vårt eget tillgångskonto. Undersökande journalistik är tydligen den mest effektiva vägen att få fram den organiserade kriminalitetens mörka ansikte.

Undrens tidevarv handlar det inte om. Men från överhetens ständiga angrepp om det anmärkningsvärda att spränga en allians blir det givetvis mycket av gapande munnar. När det bildas en majoritet i en länskommun mellan (S) och (M). Kan från min sida visa sig fullt naturligt om man har förtroende för varandra. Tillit. I en majoritet är det mest värdefulla att det finns trovärdighet i ett handslag. Men alltså anmärkningsvärt när en piska viner i helt annan riktning.

Åter till vardagen. Onekligen väldigt många och avgörande projekt, arbeten som pågår eller är möjliga. Självklart vill jag bli uppdaterad. Samtidigt som resultatet alltid är viktigare än att jag själv är helt involverad. Framåt är ett bra aktivt ord, även för oss här lokalt.

När satsningar görs, eller inte görs. Då borde det handla om att tydligt motivera, förklara. Närmast ett renlighetskrav. Även när det handlar om en lång framförhållning. Som exempelvis fram emot 2029. Vill ha motivering och ändå inte stämpeln som Besserwisser. Att ifrågasätta borde inte betyda samma sak som att sänka. Utan istället ifrågasätta för att göra varandra ständigt bättre. Knycker ordet igen; förtroende.

Cabotage. Letar reda på min gamla insändare. Legat här i datorn säkert fyra år. Och nu genom TV4 upplyft igen med den problematik, eller fusk, som stämplats på IKEA. Förstår finessen bakom men ändå inte hur vi så lätt låter oss bli lurade.

Laddad. Inser att man måste kunna bevaka förändring. Och se möjligheterna inom detta fenomen. Inte minst möjligheterna att lämna ifrån mot att sätta än mer fokus på det som är viktigt. Annars lätt hänt bli stillastående och blott trampa vatten. Till slut blir valet än mer viktigt göra. Och då välja område där du behövs, har förtroende och kan göra skillnad. To be, or not to be.