Ilse & Sixten

När alla gemensamt försöker finna lösningar. När möjligheterna är det som driver. Så blir jag givetvis väldigt glad. Förenkla helt enkelt har blivit det normala handlingssättet. I varje fall känner jag definitivt detta. Som de första timmarna utspelade sig. Det kommer definitivt ge positivt avtryck, för nära som för mer avlägsna. Och givetvis ska vi så småningom uppmärksamma projektet offentligt. Hemlagat smakar alltid bäst.

Intressant ämne. Och hur man går rätt och inte tänker baklänges. Folkhälsa är att lyfta det positiva tänket, blir så himla fel när det förenas med förbud. Finns knappast något som är mer överbryggande och därmed hängrännelikartat. En synvända behövs uppenbart.

Blidde inte ens en tummetott. Det där med vad jag egentligen skulle behöva varje dag. Alltså ingen motion. Får luta mig mot gårdagens innebandy istället. Och stelheten i bak ryggen som då slog till.

Sen eftermiddag så kom det då. Besöket från Ilse. Och som alltid kändes det som om jag blev fångad av en stormvind. Två nyfikna individer – Ilse och mjuka Sixten. De kommer säkert bli väldigt nära vänner.

Eftermiddagens besök hos mamma kändes bra. Både med henne och den mycket tjänstvilliga personal som omgärdar henne.   Bor tryggt men lite för långt bort för att delge henne vardagen. Köerna är helt enkelt för långa för att få komma till hemtrakterna.

En kvällning med semifinalspelen i handboll. Två lag från stolta Norden som båda tågar fram på varsin sida mot en spännande VM final. Men inget av länderna heter Sverige. I alla fall inte den här gången.

Reflektion bakåt den här sista dagen i vardagsraden av veckans dagar. Så mycket som hänt runt om i landet. Mycket som är så där oerhört. Drabbat människor rakt av. Från at skjuta sina egna barn till onödig drunkning i samma familj. Och än mer av det svarta.

Men som alltid än mer på den positiva delen av sammanfattningen. Precis varje dag en ny utmaning för att skriva ned i minnets egen dagbok.