En helt egen och unik
självbild. Som en form av sanningsbärare med fyndighet i sina ordvändningar.
Som förtroendevald längst upp i den nationella församlingen. Konstruktiv
brobyggare? Knappast men välbetald brorivare med riksdagsmandat. Skrapar
försiktigt på ytan och allt avslöjas.
Så liten man känner sig.
Inser jag utan at själv ha upplevt den. Som den kvinna som skulle hämta sitt
barn på förskolan i Göteborg – och lämnade sin lille i barnvagnen utanför under
tiden. Kom ut och vagnen var borta med den lille. Bland de värsta upplevelser
man kan hamna i. Dock lyckligt slut när barnet hittades långt senare.
Kort intensiv förmiddag. Så
många frågor och synpunkter som inte hann bearbetas. Samtidigt är det ju ofta
skönt att ha kvar. Men här områden som jag kände behov bryta.
Hade en uppgift som jag såg
fram emot. Hämta tre pigga killar på skolan. Tog mig hemöver i god tid. Men det
kom ju ingen över huvud taget! Något paff var det bara konstatera faktum.
Kanske någon annan gång istället.
Fick till den där
promenaden som jag borde ta varje dag. Minst. Och ramlade förstås in på ICA och
lååååångt samtal. Blandad kompott. Men mycket om slakt. Så klart jag antog
inbjudan att komma till Tomas och få bilda mig en egen uppfattning om hur saker
och ting hänger samman.
Skulle ju ha gjort något
vettigt. Så synd att det inte blev mer snö. Känns ju tillfredsställande när
snömängder får skottas bort. Nu var det alldeles för lite för just den där
tillfredsställelsen. En annan tillfredsställelse – snötillfredsställelsen.
Kvällsprogrammet blev
naturligtvis Superstars. Inte mest för programmet utan för Eeeeemil.
Naturligtvis dominant, men också enkelt förklara – kommer ju från Årsunda. Emil
Jönsson va´namnet.
Det är i vardagens alla
situationer framgången skapas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar