Frågan står väl där. Titta bakåt
eller titta framåt. För nu är det ju nya året som väntar. Både och torde vara
svaret. Men med störst fokus framåt – förstås. Det som går att påverka. Många
har de varit under 2022. Säkert lika många under kommande 2023.
Men ändå finns det saker och ting som stuckit ut
ordentligt. 24 februari finns där inristat ordentligt. När ryssarna invaderade
Ukraina. När dårskapen finns det tydliga ansiktet av Kamrat Putin. Och sedan
har våldet, massakrar, våldtäkter, övergrepp blivit vardagen för så många som
drabbats. Och håller på likartat med robotar, med drönare och med dit tvingade
marksoldater. Gåt så lågt att dåren inte har någon väg tillbaka. Då skulle han
själv omedelbart raderas bort från jordens yta. Och knappast någon diktatur som
har den möjligheten gömma honom på något tryckt ställe. Skulle väl i så fall
vara hos antidemokratin, Nordkorea. Känslorna är påslagna varje dag. Det som
jag också är tacksam för – att ha känslorna inom mig. Att bry sig, att bli
berörd.
Mycket annat tränger sig på också. Skulle ju vara borta.
Men återkom, finns kvar och utgör ett ständigt hot. Covid. Bland annat elände
som också tränger sig på. Stabsläge runt om i landet på våra sjukhus visar hur
allvarlig situationen är. Inte blott med patienter utan också med möjligheten
ersätta sjukdom hos egen personal.
Ett speciellt år. Kopia på USA men hemmavid. Kopiering av
Trumps taktik. Nationellt val som byggdes taktiskt på strategin Fake News. Och
så enormt många som gick enkelt in i fällan. Energikris som endast fanns i
Sverige, bränslekostnader som var helt onödiga, gängkriminalitet som skulle
beslutas plockas bort, landsbygden som genom beslut skulle börja blomstra,
förbud mot personer från andra länder, minskad satsning på klimatet/utsläppen
då det saknas all form av klimatförändringar – de är blott tillfälliga, låta
Erdogan sköta svensk internationell politik. Liberalismens som bildades,
byggdes av människor för människans frihet, för att tillåta olikheter – nu i
knäna på helt andra former av inskränkthetens vänner. Och mycket, mycket annat
som aspirerar med att hamna på dårskapens lista. .
I närtid och i närområde än mycket mera. Förbjudet till
Lucia tåget i Bollnäs kommer alltid finnas med där på listan Mest
anmärkningsvärt att inskränktheten inte blott fått ett ansikte utan också att
det finns individer som faktiskt stödjer sådana inskränkningar. Furuvikparkens
kraschlandning kommer också finnas där i historieboken. Profilera sig med sina
schimpanser – och sedan tillåta dem rymma för att därefter skjuta ned dem. Och
att tillsynsmyndigheter som Länsstyrelsen tillåtit det här ske! Har på gott
under så många år, inskränktheten för sina djur. Karuseller och
artistuppträdanden har istället förmörkat klarsyntheten. Pengar, pengar, pengar
– djurens rätt?
Rusat ordentligt. Påverkat så starkt. Och kommer påverka
flertal år framåt. Skenande elpriser, skenande inflation och därmed högre
priser där varorna skjuter i höjden. Ny Ordnings åtgärder. Sänkta skatter från
och med årsskiftet – för de som har månadslöner över 60.000 kronor. Aktiva
åtgärder för att skillnaderna i samhället skall öka.
Sista gången den här sidan av året. Tabata träningen. Nio
personer. Med olika färdigheter. För egen del högst tillfredsställd med att jag
kommit med i gruppen igen. Efter så lång frånvaro. En fin öppning på lördagen.
Träning visst – men också mycket av glädje och trevlig samvaro. Människor som
bjuder på sig själva. Som så många andra också borde kunna bidra med. Ett
leende, en sång, en kram, positiva ord, liten sång. För vissa inskränkta kanske
att gå utanför gränserna. För mer intelligenta, vägen för att trampa upp en
värld med äkta samvaro.
Flera är det som berört över tid, berör i vardagen. Känns
när beskedet kommer att dylik person hamnat på akuten över naten. Men långt in
i dagen kom beskedet att det gått bra. Anledningen? Ingen aning. Det viktiga?
Det besked som jag paketerar som så positivt.
Hal, halare, halast. Klart jag ville tända. Men halt at
gatan glänser av rena rama isytan. Knappast set något likartat tidigare. Dagen
vandrar vidare med starten på Tour de Ski och med förmånen att få rå om de två
flickorna. Beslut, tänder på gravarna som berör så starkt. Men gör det i
dagsljus i morgon. Istället halkar mot bastutunnan för att elda upp till skön
temperatur. Också ett sätt att umgås. Carl-Henrik hemma efter sitt dygnspass
efter 18 – då ska värmen vara som allra mest behagligt. Lite knepigt konstatera
att såväl Per-Ewert som Nils-Olov finns på andra platser en sådan här speciell
dag. Men det absolut viktigaste att de finns där och att saker och ting
fungerar så bra. En ynnest. Kvällens bastu var oerhört varmt. Måste spatsera
omkring i utemiljön för att rädda lungorna.
Klarade i alla fall av att skära. Men fia till den
egentliga tillställningen klarade jag inte av. Fick i varje fall till basen.
Nog så viktig.
Avslutade den sista kvällen med godis och vin. Lugnt och
stilla. Fracken får vila – var den nu finns. Istället hockeyhjälmen på.
Morgontimmarna med Små kronorna vs Canada. Och helt utan Rögles hemmadomare.
Gott Nytt År tillönskas