Raka rör och rock´n roll. Det
som behövs för att skaka om. Utannonserad som en lång debatt. Som skulle komma
med idéer, förslag, nytänk. Det som ska kunna bidra till att bygga på
utvecklingen i hela vårt län. Någon annan måste bedöma vad den bidrog till. Vad
som presterades på regionfullmäktige. De allra flesta – men en person arbetar
hårt med at behålla sin roll – som självutnämnd pessimistkonsult.
Penseln var bred. Ritades
övergripande. Till och med; Härligt att vi äntligen får prata regional
utveckling. Frågan är väl snarast vad som hindrar det – varje gång? Absolut
inget annat än den egna inställningen.
Provade ta upp frågorna
kring ledarskapet och dess betydelse, hur det påverkar möjligheten få fart i
medarbetarnas engagemang. Att tända lågorna, inte släcka desamma. Provade ta
upp frågorna kring entreprenörskap i givetvis såväl det privata näringslivet
som i all offentlig verksamhet. Lade med mina sex olika råd. Hoppades få en
replik i halsen - men absolut intet.
Nyheten som flera
presenterade är att det går mycket bra, finns ingen avmattning i ekonomin. Har
tydligen inte alls tagit del av SKLs cirkulär som tydliggör att vi passerat
högkonjunkturen, att skattekraften minskar så pass at det kommer delas ut 3 miljarder
mindre till kommunerna. Liksom att det mycket väl kan handla om att vi dras in
i ett handelskrig. Men de bilderna var helt okända i Baldurssalen. Går väl
påminna senare. Fast det leder ju ingenstans – det heller. Annan ledande person. Absolut motståndare till alla former av tillväxt. Även med hållbarhet framför. Dessutom ledande i utvecklingsarbetet med fullt mandat!
Dunkade vidare hela dagen
lång. Konstant i talarstolen – en och samma person. Skulle kunna sysselsätta
många fullmäktigearenor, helt själv. Enkla sanningar – eller faktiskt inga
alls. Därmed så omöjligt resonera sig igenom eller bemöta. Många s k klokheter
densamma presterade; ”Bara anställa, bara bygga ut, bara fixa enkelrum, bara
bygga motorväg”. Mycket bara där, svårt ta densamma på allvar. Fast det är
mycket möjligt ambitionen det också – att inte vilja bli tagen på allvar!
Vinkade av med stort
grattis. Nu närde drar iväg mot the Big Apple. Också en plats att fira sin 60
års dag på. Liksom det andra jubileet. Så länge sedan – som jag själv var där i
New York. Då aderton dagar. Mitt i den absolut varmaste tiden av året. Minnena
sitter kvar där på näthinnan, liksom året 1989.
Hot av den värsta Trump
sorten. Bidrar till att Dow Jones sjunker. Precis som förväntat – när det hotas
med handelskrig. Mycket snurrar vidare i den skallen under lösperuken. Fylld av
Tweet-inlägg.
Andra inlägg som kan
förändra världen. Den sanning som presenteras över Facebook, eller som avslöjar
svagheter genom just Facebook. Och det företag som mycket möjligt plockade ihop
upplysningar om så många användare och sedan försörjde fejk
presidentkandidatens hov med uppgifter.
Hade väl inte speciellt
stora förhoppningar. Mot en dylik dyr laguppställning som fick operera på hemma
plan – mot ett ytterst skadedrabbat motståndarlag. Blev en klar förlust på
utflykten till Kal Oskars hemlän. Men i övermorgon kanske det i alla fall finns
någon, några ytterligare spelare att räkna in. Och då! Hoppet är det sista som
överger en sann Brynäsare. Blir en intressant, intensiv, spännande,
möjliggörande lördagseftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar