Spårens möjligheter

Spårat – eller urspårat – rubrik för dagen. När något spårat ut så kan det ju nå en ända med förskräckelse. Samtidigt måste någon våga trampa upp nya spår, finna nya stigar, arbeta med förnyelse, förändring.

Som alla andra första söndagar i mars så var det ånga som slog på sin TV apparat före 08.00. När startskottet skulle gå i Berga By för årets Vasalopp. Annorlunda skidtävling då det finns en viss mängd elit men en stor mängd icke elit. Vars mål är detsamma – nå Mora – men ändå med olika målsättningar.

Med nysnö kunde vi förvänta oss klungåkning och ett avgörande i slutskedet. Men istället var det en duo som drog ifrån ganska fort och skapade ett intressant lopp. Ett genomtänkt TV team gjorde kopplingen mellan tät och den stora massan intressant och möjlig följa. Här gällde det dock att hålla sig i spåren. Dessutom i klassisk stil, dock för många helt utan fästvalla. Vilket också fordrar styrka, stakning nio mil är det inte många som orkar genomföra. Med eller utan astmamedicin – som vanligt en norrman först över mållinjen. Men på damsidan – en svenska!

Avstod de sista milen. Kände at jag verkligen ville få in den ved jag inte klarade av slänga ned i källaren igår. Bara nollställa psyket och låta tiden ha sin gång så fixades de två säckarna. Samma antal som jag fick ned under gårdagen. Så nu räcker det i alla fall någon vecka, Trots att det utlovas vinter hela mars månad ut.  

Lunch och förvirrade mig i det som heter Facebook. Så ytterst sällan jag är in där. Förundrad hur vissa skriver. Än mer förundrad hur vissa delar inläggen som de helt saknar uppfattning om de stämmer eller inte! Mindre förundrad hur många upplever otryggheten. När de matas med dylika inlägg så är det klart det påverkar. Knappast kritiskt granskande när man delar rent ogrundade inlägg. Ytlighetens ytlighets riddare. Där har det verkligen spårat ur ordentligt. Skapar en känsla av otrygghet för sin egen skugga.

På samma sätt funderar jag över diverse insändare. När saker och ting påstås men där inga former av ”bevis” anförs till sina egna slutsatser! Skulle sådana exempel ställas fram blir ju plötsligt påståendena starka. Kanske till och med avgörande för vald framtida inriktning.

Värre än otrygghet. Kan ju egentligen inte hända. Knivskärning på Storgatan i Sandviken. Och i media tydliggjort som misstänkt mordförsök. Det kan aldrig någonsin accepteras.

Ledaransvar, ledartydlighet. Andersbergs hälsocentral, tio anställda läkare, helt utan hyrläkare. Och genom att den ingår i Region Gävleborgs egen verksamhet så torde det ha kunnat ske utan än mer överdådiga löner. Ledarskapets betydelse!

Skottår. Visst men inte idag för mig. Däremot för Carl-Henrik med stöttning av sin kompis Magnus. Kollade därefter. Själva gjutningsytorna kvar! Skulle börja att dra av snötyngden från garaget. Men hann liksom inte med så mycket. Blir fortsättning under veckan. Först ned och sedan bort från markytan också. Dubbelarbete kallas det nog. Idag fixade återstoden av veden i Hyttmarken. Borde räcka några veckor nu.

Samtal. Känns inte som någon belastning. Mer som att möta en kompis. Att ha uppdrag som kyrkvärd när Lars-Eric är ytterst ansvarig. Klok person som inte behöver gömma sig i svårtolkad textmassa. Söndagen vandrar vidare. Och gör det tillsammans med Mästarnas Mästare. Fattas bara.