50.022.
Imponerande tal, imponerande summa. Och än mer imponerad när det avslöjas i
vilket sammanhang den uppnåtts. På Friends Arena i hemmamatch vs Luxemburg.
Fotbollslandskamp mot detta lilleputt land. Samtidigt ingick den ju i jakten på
VM plats. Och stort blev också resultatet efter full tid, 8-0. Men
åskådarantalet – än mer imponerande. Redan den 10:e är det upp till bevis med
bortamatch vs Nederländerna. Etta i kvalet, direkt vidare, två i kvalet, vidare
till nytt kval. Ser så bra ut!
Hann med en annan kvalmatch
under eftermiddagen. En matchomgång över två. Nu avdelning ett. Årsundas
reservlag i kval mot Hofors om en hägrande plats i femman för kommande säsong. Och
måste väl påstås at det ser bra ut efter vinst med 9-1. Torde bli svårt för
laget från dalahåll att vända det här på lördag.
Kom liksom aldrig igång.
Ändå viktigt för mig att deltaga på tabata passet. Mycket ”dökött” att hantera.
Komma åt kilona är helt utifrån den egna inställningen. Fast det är gott med
mat, gott med godis, gott med stillasittande – också. Skärpning.
Nu lär vi väl säga att det
är klart med ”Olles pass”. Taket på, men några spikar i taket skulle göra
susen. Gick inte att nå upp helt och hållet. Utan Carl-Henriks deltagande hade
det nog inte gått över huvud taget. Han fick bearbeta hammaren medan Per-Ewert
fick fixa till en del med hammaren. Lina imponerande under den begränsade
tiden. Fick ihop nästan en hel kasse med svamp.
Brynäs fighten i Karlstad
hann jag enbart med första perioden i. Inte alls lika engagerande längre. Inte
med Melin vid rodret. Verkar inte kunna ge någon energi till gruppen. Alltid uttala
sig vara besviken. Och besvikelse brukar inte alls ge något uppåttryck. Inte
mycket som bryter tomheten på Gavlerinken. Går mot en poängfattig säsong med
negativt kassaflöde. Före säsongen, mungiporna uppåt. Men nu – i nivå med
skosulorna.
Rapport från sjukhuset.
Finns en hel del oroande rapporter åter. Fordras definitivt träning i någon
form av rehabilitering. Fixas inte det här med att få komma upp på benen några
gånger varje dag så kommer förutsättningarna minska alltefter. Måste få någon form
av besked hur de planerar just för henne. Att vänta till
vårdplaneringstillfället känns något för långt. Vill inte låta besvikelsen ta
överhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar