måndag 23 oktober 2017

Behavor



Tänder hopp och föder sång. Vilken härlig utmaning. Bara ta för sig. Få till engagemanget och motiveringen. Det som alltid skiljer framgång från stagnation, framgång från förvaltning. Vi kan alla från våra olika positioner försöka bidra till det här med utveckling/tillväxt. Vara besjälade att allvarligt försöka bidra. Göra varandra bättre, våga gå utanför boxarna. Våga sticka ut. Trampa upp nya stigar.


Hjälpa den som vacklar och istället ge stöd. Hjälpa om och om igen. Även den som misslyckas kan lyckas. Det är den som vågar som kan bidra i utveckling, i förändring. Den som inte vågar, den som vi inte ger förtroende ansluter sig i förvaltarrollen. I den allt för långa rad av människor som inte på något sätt bidrar i samhällsbyggandet. Våga är att vinna. Att våga förlora fotfästet. Inte alltid borra ned båda fötterna i leran. Det ger vare sig energi eller riktning. 


Hjälpa, givetvis – men så oerhört svårt förstå. Att vuxna, idrottsprofiler skickar penisbilder på sig själv. Inte ens pojkstreck. I det här fallet spelar det definitivt ingen roll vilka kunskaper som finns i själva fotbollsspeleriet. Fiasko och skandal - inte – det är betydligt sämre.


Fokuset på uppträdande. Naturligtvis finns det krav även i andra sammanhang. Trots att det inte handlar  om just sexuella trakasserier. Måste ge respekt även till andra som inte delar ens egna åsikter. Torde vara en självklarhet i en demokrati. Knappast acceptabelt med grimaser eller kroppsspråk för att visa sitt ogillande. Borde inte finnas anledning tillrättavisa i en församling med förtroendevalda.


Ger inte upp på förhand sa Stefan idag. Och så var det. Kniven på strupen så kunde ändå SIF plocka med sig en poäng hem från Domnarvsvallen mot seriesuveränen Brage. Bra jobbat och välbehövligt så där intill att serien går mot sitt slut. Vi behöver våra lag så högt upp i seriesystemet som möjligt.


Usain Bolt, aldrig spelat förr. Och nu 31 år. Ens möjligt? Att ta plats i Dortmund i tyska ligatoppen. Får se framledes. Men föga troligt.  


Avsnittet – inte kunna bete sig. Skjuta in rökbomber i affär i Sätra Gävle. Undrar givetvis vad som är skälet. Om det inte handlar om att ta poäng i dårskap så finns där ingen anledning. Ingen anledning alls.   


Från Stockholm intet nytt. Bara åter igen skottlossning. Görs som en form av vana och knappast någon behöver höja på ögonbrynen längre. Oaktat om det handlar om gänguppgörelser eller ej hör det definitivt inte hemma i vårt samhälle.


Imponerad kan vara ett slitet ord. Men faktiskt, imponerad av personalen på Karl Johan Gårdarna. Ett team som sätter gästen/patienten i centrum. Aldrig nödbedda. Stödjer, uppmuntrar, tränar, pratar med. Varför denna enorma skillnad från vårdinrättning till annan.


Förväntar mig – kanske. Bli uppringd – och så handlar det om ett klassiskt bröllop. Som det skulle kunna bli mellan Emil & Anna. Så om de vill ha en borgerlig förrättning så hoppas jag få just det samtalet.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar