Tänder hopp och föder sång.
Vilken härlig utmaning. Bara ta för sig. Få till engagemanget och motiveringen.
Det som alltid skiljer framgång från stagnation, framgång från förvaltning. Vi
kan alla från våra olika positioner försöka bidra till det här med utveckling/tillväxt.
Vara besjälade att allvarligt försöka bidra. Göra varandra bättre, våga gå
utanför boxarna. Våga sticka ut. Trampa upp nya stigar.
Hjälpa den som vacklar och
istället ge stöd. Hjälpa om och om igen. Även den som misslyckas kan lyckas. Det
är den som vågar som kan bidra i utveckling, i förändring. Den som inte vågar,
den som vi inte ger förtroende ansluter sig i förvaltarrollen. I den allt för
långa rad av människor som inte på något sätt bidrar i samhällsbyggandet. Våga
är att vinna. Att våga förlora fotfästet. Inte alltid borra ned båda fötterna i
leran. Det ger vare sig energi eller riktning.
Hjälpa, givetvis – men så
oerhört svårt förstå. Att vuxna, idrottsprofiler skickar penisbilder på sig
själv. Inte ens pojkstreck. I det här fallet spelar det definitivt ingen roll
vilka kunskaper som finns i själva fotbollsspeleriet. Fiasko och skandal - inte
– det är betydligt sämre.
Fokuset på uppträdande.
Naturligtvis finns det krav även i andra sammanhang. Trots att det inte handlar
om just sexuella trakasserier. Måste ge
respekt även till andra som inte delar ens egna åsikter. Torde vara en
självklarhet i en demokrati. Knappast acceptabelt med grimaser eller
kroppsspråk för att visa sitt ogillande. Borde inte finnas anledning
tillrättavisa i en församling med förtroendevalda.
Ger inte upp på förhand sa
Stefan idag. Och så var det. Kniven på strupen så kunde ändå SIF plocka med sig
en poäng hem från Domnarvsvallen mot seriesuveränen Brage. Bra jobbat och
välbehövligt så där intill att serien går mot sitt slut. Vi behöver våra lag så
högt upp i seriesystemet som möjligt.
Usain Bolt, aldrig spelat förr.
Och nu 31 år. Ens möjligt? Att ta plats i Dortmund i tyska ligatoppen. Får se
framledes. Men föga troligt.
Avsnittet – inte kunna bete
sig. Skjuta in rökbomber i affär i Sätra Gävle. Undrar givetvis vad som är
skälet. Om det inte handlar om att ta poäng i dårskap så finns där ingen
anledning. Ingen anledning alls.
Från Stockholm intet nytt.
Bara åter igen skottlossning. Görs som en form av vana och knappast någon
behöver höja på ögonbrynen längre. Oaktat om det handlar om gänguppgörelser
eller ej hör det definitivt inte hemma i vårt samhälle.
Imponerad kan vara ett
slitet ord. Men faktiskt, imponerad av personalen på Karl Johan Gårdarna. Ett
team som sätter gästen/patienten i centrum. Aldrig nödbedda. Stödjer, uppmuntrar,
tränar, pratar med. Varför denna enorma skillnad från vårdinrättning till
annan.
Förväntar mig – kanske. Bli
uppringd – och så handlar det om ett klassiskt bröllop. Som det skulle kunna
bli mellan Emil & Anna. Så om de vill ha en borgerlig förrättning så hoppas
jag få just det samtalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar