Kaxigt. Ända in till
hästhagen ställer de upp sig och betar som de mest tama av tama. Tjur, ko och
kalv. Trygg familj som mycket väl känner till att Hyttmarkens jaktlag först
börjar jakten den 19.e. Så fram till dess så är det lugnt. Hästarna däremot
blir rejält skärrade och vet inte hur de ska agera. Familjen kom i morse,
tågade sedan iväg. Och återvända naturligtvis fram emot kvällningen. Och
flyttar sig väl den 19 oktober. Till något jaktlagsområde som är kvar med sin
insats för det här året. Som att djungeltrummorna går, eller att man på något
speciellt sätt kan skicka meddelanden i skogens natur. Bilderna från Annika
vidarebefordrar mycket väl tryggheten som älgfamiljen känner på de öppna, vida
åkrarna.
Lördagen skiljde sig från
omkringliggande dagar. Till och med solen letade sig fram. Och med den också
värmegraderna. Kort förmiddagspromenad för att skaffa det där som mamma ville
ha in till sjukhuset.
Så oerhört svårt att inte
klara av alls. Som för Nils-Olov att ta sig upp till skogen med sällskap. Och
dels grilla korv men också plocka svamp. Efter antal timmar komma hem med 0
svamp. Nästan ett världsrekord i sig. Speciellt när de fick nys om var det
finns så mycket att plocka att enstaka kassar inte räcker till. Hade väl andra
uppdrag att tränga sig in i.
En liten tuffing. Lille
katten som inte alls går ur vägen för Katta. De fräser lite åt varandra. Men
lilla krabaten är fylld av upplevelseengagemang. Hoppar, skuttar. Spelar
fotboll, tar för sig. Inte alls blyg. Soffa, stolar, bord – och någon gång till
och med duger det med golv. Charmtroll som det måste gå få ihop med Katta så de
kan trivas under samma tak. Egentligen har det nog gått väldigt bra –
hitintills.
Skulle. Vi hade ju bestämt
så. Men blandade ihop med söndagen. Det där besöket hos sorgehuset. Blev
påmind. Då var det bara åka in, komma för sent, men det fungerade väl i varje
fall. Långt samtal för att hitta varandra. Och stämma av vilken känslonivå vi
skulle lägga oss på. Samtal, det som för världen framåt.
Nils-Olov med tjej gjorde
besöket på sjukhuset. Ny miljö igen. Som vi har lära oss att nya miljöer skapar
förvirring. Nu ny miljö igen. Heter ju patienten i centrum. Mest som en kul
grej – bara – verkar det som. En berättelse fylld med händelser och intryck som
jag gärna förtäljer vidare. Till den det berör. För att dra mitt strå till
stacken och göra allt mycket bättre. Fri från sensationer, fri från skandaler. Så
tror jag at det finns någon ansvarig som verkligen skulle uppskatta intryck.
Tror jag.
SvD/Sifos
oktobermätning
S: 30,5 (29,7)
V: 8,3 (7,4)
MP: 3,8 (4,5)
M: 18,6 (17,2)
C: 12,3 (11,9)
L: 6,1 (5,0)
KD: 2,9 (3,7)
SD: 15 (17,8)
Påstås ju att det är SIFOs siffror som är de mest
relevanta. Och så här serveras de. Samtidigt – det är ju inte val just nu,
först i september 2018. Ändå viss tydlig indikering, där 4% spärren alltid är
spännande.
Sandvikens AIK till semifinalen i World Cup. Fattas
bara. Men det satt hårt åt mot Broberg. En eloge till Söderhamnarna som i varje
fall både försökte som vågade utmana.
Till Österfärnebo. Speciell kväll, firade Per-Ewerts
fylla år vecka. Med helt speciell underbar mat, signerat Lina. Uppskattat.
Missade Tabatan. Men var där – kunde inget göra åt at
den var inställd. Hade behövt röra på dödköttet. Får bli en insats under
söndagen istället. Något måste göras åt förfallet.
Missade också Brynäs Hockeys match där i
Skellefteå-land. Men inte resultatet. Vinst med 2-1 var liksom svar på tal. Och
att kunna avgöra i ett box play kändes också mycket starkt. Vem kan ro utan
åror, men i varje fall vinna utan huvudtränare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar