Pillra, fingra, bryta, känna, peta. Ja det handlade om många olika former av beröring. Inte för mycket, inte för litet. För att få bort. Allt för att få till anletet på något bättre sätt. Har ju inte gått tvätta bort helt och hållet. Men det här lyckades till stor del för att få bort sårskorporna från ansiktet. Blev skrovligt, på gränsen till att bryta upp till öppna sår igen. Men ny lyser det inte lika mycket på avstånd. Inte längre samma röda mulen. Fast läppen fortfarande stor och tänderna orkar jag inte mentalt ens tänka på. Någon vecka framåt så borde min ordinarie tandläkare vara på plats för att fördjupa sig med mig i frågeställningen. Sådan himla onödig cykling, eller sättet att cykla på rättare sagt.
En regnig natt födde den här mulna söndagsmorgonen. Påminnelse om naturens starka skiftningar. Att liksom aldrig veta med säkerhet, aldrig kunna förutspå vad som kommer hända. Mer gilla läget som det utvecklar sig. Och utvecklar sig gör det alltid. Vare sig man vill eller inte. Vissa lutar sig bakåt och litar på ödet. Andra agerar aktivt och försöker påverka situationen som den uppstår, helst innan den uppstår. Där är vi sannerligen olika individer emellan.
En del promenerade förbi, andra ute och sprang. För mig plockade jag bort det staket som var ruttet för 35 år sedan. Knappast mindre ruttet nu. Trots tidvis torkväder. Åldern bryter ned även det mest ruttna, tydligen.
En speciell upplevelse. Från det arrangemang som Mats ordnat på Kvarnen i Gästrike Hammarby. Hann vara med den första timmen. Intressanta berättelser från kulturens bärare. Hur tavlor, uttryck i allra högsta grad kan vara politisk dynamit och i många länder inte accepteras. Att fritt få uttrycka sig är inte den mest accepterade sporten i många av världens länder. Här ligger onekligen Sverige i topp, i acceptans. Ändå har vi lång väg kvar att vandra. Inte minst förstå att det här är uttryckssätt som kan få vem som helst fördriven från sitt hem, från sitt hemland.
Tankade på mammas
mobil. Utan att veta något om hur stor summa hon
har kvar ringa för. Än mindre förstå hur hon från sjukhuset ska kunna få till
något enda samtal, om hon inte får aktiv hjälp. Idag satt hon där på
sängkanten. Sammankrupen och våldsamt frusen. Och det var ju ganska kallt i
rummet. Hon som är så van med värme, dygnet runt, året runt.
Telefonsamtalet under
förmiddagen. Kände sig ensam, ville verkligen hem. Förstod inte vad hon gjorde
där i Gävle. Då definitivt inget om att hon frös. Att saker och ting kan ändras
så fort. Samma dag till och med. Frågar mig så klart; vad kan jag egentligen
göra. Åldras är en sak – men har fullständig rätt få fortsätta med det i full
respekt. Och på allra bästa sätt. Saknar den där grundläggande
sjukvårdsutbildningen. Bland annat.
Misstroendevotum. Inte i
den föregående situationen men kring rikets säkerhet. Hur myndigheten har
kunnat tabba sig så radikalt. Finns nog ingen riktig förklaring till detta.
Finns nog heller inga möjligheter att reda upp det skedda utan att några
ministrar kommer ryka. Ganska enkelt räkna upp att namnen Johansson och Ygeman
ryker. För deras del rannsakas offentligt – men för andra, oskyldiga, total
katastrof. Att en svensk statlig myndighet läcker
hemlig information om svenska medborgare, svenskt försvar och byggnadsverk som
kan vara tänkbara terrormål till privatanställda, inte säkerhetsklassade
personer i främmande länder. Katastrof. Det här kan inte ens en statsminister
huka sig igenom. Oavsett partitillhörighet. Förr
pratade vi upprört om Stig Bergling. Det här är betydligt mycket mera än
klumpigt.
En fest är en
fest. Det här något helt annat. Stadsfest i Härnösand med 3 våldtäkter och 19
sexuella ofredanden. Kan knappast vara ett nöje för någon som helst normalt
funtad individ. Hur f-n kan det finnas personer som är så hjärnorienterat
felkopplade?
Tar med mig
Maria Wern i sängen. Får väl se om hon orkar hålla mig vaken. Många av scenerna
från Visby. Känner till många av bakgrunderna. Visby – en helt speciell stad
med doftande rosor, romantiska gränder och som gjord för minnen. Finns några
datum ”över”. Borde ta turen om jag fick några med mig. Men killarna har
troligen mycket annat sina sista sommarlediga dagar. Semesterledigheten har
redan runnit iväg för många andra. Som för Anna-Greta. Jobbet väntar redan i
morr´n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar