Kalorifrossa

Stand by lördag. Ringer, ringer inte. Stand by för såväl en namngivning som en vigsel. Men klarande alltefter att jag inte skulle behöva inträda. Alvedon var tydligen räddningen. Hoppas det gick väl. Eller rättare sagt det utgår jag ifrån. För där handlar det alltid om seriösa insatser. Så här retroaktivt förstod jag. Och därmed skulle jag gärna haft namngivningen. Nära bekanta med pappans föräldrar vid namn Anders & Lena. Hade varit ett roligt uppdrag.

Försiktig lördagsmorgon. Inte riktigt bestämt hur dagen skulle te sig. Men i alla fall avskräckande kallt för at avnjuta frukosten utomhus. Gled fram anrättningen innanför ordentligt med glasytor så blev inne ute – på något sätt i alla fall. Hemma eller borta? Ingen frukost till Nils-Olov. För han skulle ju vara hemma den här veckan. Men återigen blev det övernattning, någon annanstans. Fick hämtas.

En gång i juni, en i juli och en i augusti. Kakbuffé på Lundgrens i Österfärnebo. Blev ju inget för oss i fjol. Så nu såg jag möjligheten. Vilket så väldigt många andra också gjorde. Parkering vida omkring. Rena invandringen. Väldigt många där som för dagen hade inresetillstånd till Färnebo. Och som alltid – underbara bakverk. Från kakor, bullar, tårtor till just smörgåstårtor. Åt själv med viss förnuft. Annat med killarna som frossade ordentligt. Där fanns det ingen rädsla för alla kalorier som vandrade omkring bland allt det goda. Lundgrens känns lika känt för mig som Elsa Anderssons i Norberg. Och minst lika gott. Etablerades 1902 och har sedan vandrat runt i generation efter generation. Hotet just nu torde vara mest krav på fettavskiljare. Myndigheternas stöd för företagsamhet – eller något helt tvärsemot.

Öppnade möjligheten till kakbuffén med en timmes tabata. Patrik back in business ledde återigen timmen. Kan ju inte anses som någon av de mest viga, men jag är med i alla fall. Gott det – för mig alltså. Gammal man gör så gott han kan, men dansar f-n så illa. Var väl vad man sjöng en gång i tiden. Nu har ju åren vandrat vidare, och dans var det f-n så länge sedan jag var på. Tänk om någon skulle bjuda upp! Finns ju tillställningar a la Öhn Hedesunda tisdagar, Stjärnsund onsdagar. Men…..

Antal samtal från mamma. Tydligen varit jobbig natt. Själv upplever jag det också som nervositet, oro för vad som händer. Klart som korvspad att hon vill hem. Frågan är väl närmast om det fungerar praktiskt. Ringer tillbaka, lite då och då. Telefonsvarare – alltid. Men skulle vara svårt för mig själv också. Hitta telefonen, få upp luckan – och svara på de tre signalerna som påbjuds före mobilsvar. Och vet dessutom inte hur ändra till fler signaler. Måste gå, åtminstone för telefonoperatören.

Debattartikeln inne. Kärt ämne. Fisket. Inte för egen del – men det är oerhört uppseendeväckande vad som sker. Mitt framför ögonen – och vi gör verkligen nada. De fem ryska trålarna som landar vad de dammsuger i Norrsundet. Innehållet som mals ned i Danmark för att sedan bli fiskeföda i Norge. Där odlingarna utvecklar sina lusar och vi får åter en allt fetare fisk. En del av allt vansinne som existerar mitt framför ögonen, utan myndighetsinsatser.

Följde upp Gothia Cup. Finalvinst i äldsta pojkgruppen till det franska laget. Samma lag som slog ut Årsunda IF i 1/8 dels finalen. Därmed ökar på sitt sätt Årsunda killarnas prestationer i cupen ytterligare.

Business as usual. Lördag eftermiddag och Gefle IF match och därmed ytterligare repetition över mottagna poäng; Gefle IF noll! Den ultima utförsbacken blir allt brantare. Eller som på Gröna Lund; fritt fall. Joe Labero – var är du?