Konsten att koppla av

Klart det finns en liknelse med en mask, eller en orm. Det där att snurra runt nattetid och inte bara ligga still i en position. Något olika men natten var fylld av kontinuerlig rörelse, så kändes det. Ändå fanns det space på morgonsidan. Inget schemalagt sammanträde! Kanske det som bidrog till någon form av oro. Att ha några timmar över! Inte det mest vanliga. Så mycket inrutat. Där nya möten per automatik att annat inbokat måste strykas. Och så då – några timmar över! Blev antal tryckningar på snooze innan benen sattes ned på sängkammargolvet.

Strålande sol som skänkte det gyllne skenet rakt in i rummet tog emot för en ny dag. Bara fylla den med innehåll. Började med ett samtal som mest handlade om måsten än om möjligheter. Viktigt prata av sig, men det är synd om det inte också utvecklas till möjligheter. Det som ger mening och fyller på i minnenas förgyllda låda. Klart det finns måsten i livets resa. Det som ger mening och riktning. Varje dag är för viktig för att inte levas ut fullt och med fyllda segel.

Omkastning i programmet. Ministerbesök flyttade per automatik vårt eget utskott till eftermiddagen. Ta emot personer, få dem att inse vilka enorma möjligheter vi har. Det kan alltid vara det avgörande draget. När andra pratar positivt om oss – då ökar möjligheterna radikalt.

I planerna får ingå besök i Hedesunda. Så nära men så sällan. Klassisk fotbollsmatch där borta när blå/gult gästar. Vet inte alls laguppställningen. Men säkerligen en rejäl ansiktshöjning mot förra omgångens slätstrukna insats. En gång är ingen gång så viktigast at inte upprepa den slätstrukna insatsen.

Hedesunda, på sitt sätt ett ursprung. Från pappas sida även om det var ett av socknens utområden. Lindfallet, Främlingshem. Kommer kanske aldrig bli något världscentrum men hade faktiskt tågstation en gång i tiden. Efter den då stolta linjen Gävle-Sala. Var år sedan ändå imponerad hur en familj kunde utvecklas med tretton barn och under de förutsättningarna. Farmor måste ha varit ett praktexempel. Dessutom i en situation där inkomsten handlade om köp och försäljning av hästar. Med vad allt i det följer. Alla dagens hjälpmedel, utrustning, matvaror var då inte ens i tankarna, än mindre på plats. Och hade det funnits dylikt så hade säkert inte slantarna räckt till – i alla fall. 

Radio Gävleborgs tema. Alla de som gömmer sig i landet för att slippa bli utvisade till det normala – hemskheter. Men som också gömmer sig och med dem ofta de demoner som fyller hjärnorna i rädsla och utan mening i livet. Demokratiskt, öppet, välkomnande, humanistiskt, förstående, mångfaldigt samhällsbygge? Fina ord som krackelerat för länge sedan. Istället nordanvindar som uttalas från näbbar som sticker upp från de bruna skjortkragarna.   

Ardalan Shekarabi i Sandviken idag, Stefan Löfven i Sandviken i morgon. Och alla andra som varit på besök, många gånger. Måste helt enkelt finnas något högst speciellt. De flesta partierna hittat fram – dock inte alla. Mest synd om de få som inte upptäckt framtiden. Det här kan bli hur bra som helst.

Inte alls brunnit. Men bättre än inget alls. Så kändes det när jag fyllda på med hästskit. Ska ju vara bra för växtligheten, så nu är det lite dressat i alla fall. Borde räcka här hemma. Återstår fylla på med jord – och naturligtvis blommor också. Blir en senare fråga dock.

Blev Hedesunda i varje fall. Dock utan någon av killarna. Skulle ju bli för sent med dem tur och retur. Kändes också något blåsigt, rent av kallt. Och en poäng var i alla fall två för litet. Märkligt at man inte gick för seger när man egentligen var så pass mycket bättre. Klart det är enklare vara läktarspelare, men det här var väl uppenbart för alla!

Sorg, som biter sig fast. Kanske än mer när det är så nära. Unga hälsingetjejen hittad, mördad. Så onödigt, så fruktansvärt. Absolut ingen aning om motivet. Går aldrig hitta något som legitimerar ett dödande. En svart berättelse.