Härlig
är jorden, härlig är Guds himmel. Jo, en fantastisk januari dag. Mitt i
trettondagshelgen. Så mycket sol som lyste upp vinterlandskapet. Tallarnas
stammar lyste så stolta och präktiga. Mötte morgonen i dryga tolv minus grader.
Hade en form av beställd skjuts som jag i slutändan inte behövde ta. Utan ut i
morgontimmen för tabata träningen. Och en hel del övningar liggande på marken.
Minusgraderna till trots. Sedvanligt, oerhört god stämning. Där på något sätt –
alla ska med. Och där väldigt många ansluter precis alla dagar. Trevliga
stämningen är mer karaktäristisk än mjuka och spänstiga kroppar. Inget betyg
delas ut. Alla deltar efter bästa förmåga och dagens inställning. Allt sedan
det här startades av Patrik så har det förflutit över fem år! Idel beröm till
alla.
Fast visst var det skönt
komma in i värmen. Andra serveringen. Andra frukosten modell great. Liksom vid
första varianten saknades morgontidningen. Den där i pappersformat. Men
fungerade ju med motsvarande inläsning digitalt över datorn. Fast just
prasslandet klarade jag inte av.
Morgonnyheter från Funchal.
Borde innehålla värme och glädje. Speciellt denna dag när Simones mamma fyller
60 år. Men – mötts av beskedet att Nils-Olov låg där dackad med feber, liksom
Per – men för honom på grund av något annat
kanske. Hoppas på en form av vanlig kort förkylning. Men givetvis måste
det finnas testmöjligheter även i Portugal. Hoppas sammantaget att de haft en
underbar semester i Ronaldos födelsestad.
Lite annorlunda för
Carl-Henrik. Helt nya erfarenheter att åka upp till Härjedalen på jakt. Visar
sig väl efteråt om suget finns kvar då också. Precis nu verkar han laddad i
varje fall. Och patron ur behöver det väl inte bli förrän under söndagen. God
tur – eller som det sägs i jaktsammanhand – skitjakt på dig. Trevligt gäng på
fem personer. Kommer säkert skapas mycket närhet och mycken minnen dem emellan.
Lite, men mycket lite.
Insatser hemmavid. Med lite spackel och kanske något som gör nästa steg
enklare. Allt i det rum som skulle ha fixats till för flertalet år sedan.
Fortfarande – väntar in Kenneth. Han får allt bestämma vad som nu ska göras.
Alternativen finns uppenbart. Men blir det blott bra?
Blev en nödvändig utflykt.
Direkt efter lunch. Sparkstöttingarna fram. Och färden ned på Storsjön.
Fantastiskt – intrycket idag igen. Årsunda IF som snöröjer, sopar, hyvlar isen.
År efter år. Och gör det mot ersättning för bränsle och fordon från kommunens
sida. Allt annat – helt ideella insatser. Allt efter hur Stig Olsson planterade
idén vidare till konkret verksamhet. Tackar delvis återigen mig själv. Ringde
helt rätt person den där gången.
Blev långt, sparkandet.
Innan det blev dags att vända. Solen så där rakt in i ögonen. Med vinden som gjorde
sig påmind på kinderna. Men en formidabel upplevelse. Kollade på Facebook och
upptäckte att Höle sjön också stod sig vacker och fridfull idag. Lika omskött
som slingan över Storsjön. Men med helt annan målgrupp. Kända för sitt kulande
från Höle klack. Sägs vara en speciell upplevelse. Det med.
Höjdpunkten dock. Besöket
med Elin och flickorna. Skulle kunna vara varje dag. De skänker så oerhört
mycket till livet. Nyfikenheten och öppenheten. Bara nu den tredje i trion så
den blir fulländad. Undrar när hon kan komma.
Minnen. På annat sätt. Ett
årsdagen sedan Kapitolium stormades. Fantastiskt vad en speciell dåre kan skapa
för idiotiska krafter i ett samhälle som USA. Och det märkliga – att vi aldrig
lär oss när dårskap sprids över världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar