Att tappa bort

 

Lägga ned ett himla jobb. En hel fredagsafton, till långt inpå kvällen. Gett mig tusan på att offra aftonen för att få fram ett vettigt dokument. Kände mig närmast stolt när kvällen gick mot sitt avslut. Och så tryckte jag någonstans. Åt helsike någonstans. Mitt tekniska kunnande eller okunskap avslöjades så där brutalt. Och vips så var allt jag fått gjort totalt borta! Letade febrilt – på alla möjliga och omöjliga sätt. Innan jag fick kapitulera och inse att allt var borta.

Hade lagt så himla mycket på att kommentera, ifrågasatt, tillagt i ett arton sidor långt dokument. Nationella infrastrukturförslaget hade hanterats men hamnat i himlen. Någon gång, borde – borde göra om allt det här. Men spara alltefter. Och har ju ingen skylla på mer än mig själv. Och kan ju inte börja hata mig själv, räcker ju att en och annan redan gör sålunda. Och låter väl dem njuta av historien istället.

Fy f-n.

Skillnad det mot att partaja med Boris Johnson. Trodde Partykungen låg i Gävle men uppenbarligen på 10 Downing Street. Eller var mannen i fråga far fram. Att England under den här tiden hade mycket stränga regler mot möten och fester. Det gav mannen i fråga helt sjuttsingen i. Kanske inte så långt från exit, äntligen!

Farofyllt. Oron som växer fram alltefter. Vad händer, vad kommer att hända. Nu aktuellare än någonsin. Ryssland på en form av destruktivt korståg. Hybridkrig mot Ukraina. Rör om ordentligt och försöker visa sina militära färdigheter. Även i nära anslutning till svenska gränser. Speciellt hotat – Gotland. Gåt så långt at svenska trupper flyttas från norr för att istället säkra vår stora sommarö. Klart den måste skyddas så Almedalsveckan kan genomföras. Där kan man ju vara kamrat utan att ha ryska militärklädda kamrater på plats.   

Hal dag. Blankisen omgärdar mycket mer än den egna tomten. Fast inga för mig inrapporterade lårbensbrott. Klart jag borde leta fram hinkvis med sand. Direkt farligt gå utanför dörren. Så ingen promenad. Men dock några andra utflykter.

Nu på plats igen. Snöslungan. Tog flera veckor att få på de där remmarna. Men nu kan det snöa igen. Stora ytorna uppe i Hyttmarken bör kunna tryggas med den här maskinen. Ändå tar dylika insatser såväl tid som ork.

Feber i granngården. Håller det i sig vill jag verkligen backa upp. Och det ordentligt. Klart vi kan hantera två små flickor. På ett varmt och positivt sätt. Fast det blir i så fall morgondagens utmaning.

Hemmavid. Inget golv idag. Men i morgon f m har han lovat komma igen. Kenneth. Så därefter kanske slipningen är utförd och nästa steg kan tas.

Det är dags att börja tänka om. Tänka mer på framtiden och utveckla gemenskapen ytterligare. Bry sig om de som bryr sig och mer ge tusan i mörkrets makter. Teaterspelande människor är som att bli överraskad när sminket ramlar bort av tvål och vatten. En sanning med tyst konstaterande, likväl som ett kulande över bygden.