Snöklädsel

 

Snöklädd terräng. Ordentligt med den vita varan som hälldes ned över natten. I ganska koncentrerad vara. Så den där decimetern innehöll väldigt mycket. Och välkomnade antal snöskottartimmar.

Började givetvis med tabata timmen. Fungerar med lite tak över huvudet. Fast givetvis utomhus. Lite annorlunda träning idag. Blev aldrig den högt pulserande hjärttakten. Fast det här med variation kan i sig själv vara värdefullt. Och det allra viktigaste; att komma iväg och se det hela som värdefullt för att hålla ihop kroppen på något sätt.

Blev att stanna utomhus. För att börja omhänderta den där snön. Plogningen efter gatan hade ju också gett mig än mer uppdrag. Ordentlig driva att ta sig igenom. Var bara att börja – och tänka på något annat. Så att timmarna fick förflyta stilla och långsamt. Fick lägga i en pausfika innan det här egna uppdraget blev slutfört. Och med det en form av tillfredsställelse.

Gav mig upp mot Hyttmarken och en väntande snöslunga. Enda använd en gång. Lättstartad. Första knycket. Men omöjligt få fart på själva snöutkastet. Försökte under längre tid innan jag insåg det lönlösa. Kändes som ett gigantiskt nederlag. Fanns ju så mycket att hantera. Men telefonsamtal med Emil gav mig ett visst hopp. När han lovade komma mer mot kvällstid och se vad han kunde bidra med.

Och när han väl kom tog den inte speciellt lång tid för honom att identifiera felet. Bara skruvade bort en kåpa och där avslöjades allt. Remmen hade gått av helt och hållet. Skälet avslöjades också. I själva plåtinsamlaren hade det frusit till och rörligheten i de roterande partierna satt fast. Fick en lektion i hur jag skulle framledes ställa ifrån mig slungan. Nu fanns inget alternativ annat än att parkera in tingesten i garaget. För kommande dags transport till Micke i Bastfallet. Kanske något kostsamt  men otvivelaktigt mycket lärorikt.

Lång dags utevistelse kändes av på kvällskvisten. När jag kände att det fanns många delar av kroppen som jag fortfarande frös inom. Borde naturligtvis ha bytt om till något torrt efter morgonens tabata träning.

Besök av Ida och Karin. Men inte då heller. Inte tillåtet att jag fick framföra mina inövade julsånger. Jag som har övat så innerligt. Får väl fortsätta – för någon gång - kanske.

Många inspel, nyheter. Mycket som spelades in under timmarna utomhus. Alla som vandrade förbi, många gav mig både det ena som det andra. Nya sällskaper, sällskaper som krackelerat, nya boende alternativ. Förändringens makter även i vårt eget samhälle. Så nu vissa registrerade och lagrade i hjärnkontoret.

Imponeras av. Återigen helgjuten insats från Årsunda IFs sida. Skötseln av isbanan från Årsunda till Hedåsen. Med alla sina serpentiner. Stadigt två fyrhjulingar igång som också borstar till isytan. Ideella krafter i stor och ständig samverkan. Fortfarande tacksam – mot mig själv – att jag tog det där första samtalet till rätt person. Till Stig Olsson. Han som alltid var hjälpsam och såg möjligheterna i precis allt! Aldrig glömd.

Parodi. Vargjakten inledd. Sex vargar i Ockelbo takten. När det finns så stora flockar häromkring. Myndigheter som helt tappat fattningen. Tillsammans med det monumentalt växande antalet vildsvin så har uppenbart hela systemet kapsejsat. Tragiskt och så onödigt. Inte ens möjligt tänka sig göra något åt problemet. Även det troligen inlåsnings bedömt.

Avblåst – besöket från engelsmannen. Men ligger kvar. Hans kone från Australien. Dock först tidigast slutet av januari. Kan bli mycket lärorika dagar. För oss alla. Och vilka enorma temperaturskillnader.