Tredje nollan i rad!

 

Borde ju vara perfekt läge att koppla av. Närmast lediga dagar. Fast det är möjligen detta annorlunda som gör att tankarna bara snurrar nattetid. För i natt var det ju full tankeverksamhet. Kändes det som – för sova blev det ju knappast någonting utav. Men någon vila lär det ju ha varit i alla fall.

Blev en lång dag i lugnt tempo. Lät saker och ting ta tid! Fortsatte med det där rummet som väntat på att tas om hand i så många år. I alla fall på gång. Även om så mycket papper nu ska kastas så blev det en ansenlig hög kvar. Att någon gång gå igenom igen. En del måste också nyttjas. I alla fall finns det klokhet i dem och borde nyttjas – förädlas.

Fick klart med de där listerna som var mycket välspikade. Nu ligger de på vagnen och väntar på onsdagens öppethållande på Återvinningen. Borde måla taket igen innan det är dags försöka få loss och ut mattan. Och även allt det där som är spikat därunder. För även masoniten ska bort!

Och så eftertanke. Hur den och den mår i sjukdomstider. Tacksamt när någon bryr sig. Och kanske än mer tacksamt när avsändaren kommer från landskapet norr om.

Men återkopplingen från Funchal kom aldrig. För det var ju just idag som Simone skulle vara frisk igen. Så att semestern skulle få bli något annat än blott insidan av ett och samma hotellrum. Måste få valuta för satsade semesterpengar. Madeira kan ju vara en välkomnande ö om det finns möjligheter nyttja de speciella gångvägarna, deras lavader. Fast kanske inte riktiga resmålet med mindre barn.  Om resan inte handlar om att slå dank i en pool förstås.

Men frågan från norr ovan handlade också om hur förkylningen slagit ned i Österbor. Och där har den visst slagit bo ordentligt. Men fortfarande visar testningen ingen corona inblandning. Så då gäller istället vila, vätska, sömn. Allt det där vanliga receptet.

Nya direktiv. För att försöka få bukt med pandemin. För at komma in i landet behövs ett intyg på at man inte har smittan med sig. Och det ska vara högst 48 timmar gammalt. Med uppgifter också på vem som skrivit ut detsamma. 48 timmar en lång tid – eller kort? Reaktionen från Joanne var nog at ta som en kort variant. I och med att hon har en resa på 24 timmar. Melbourne – Arlanda. Så då är det inte lång tid att vinka på för att motsvara kravet på högst 48 timmar.    

Trevlig stund i Hyttmarken. Klart att huset inte ska stå tomt. Och intresse visar sig finnas. Och deras egen aktivitet i frågan är inte att bortse ifrån. De verkar tydligt visa intresse även i att ta ansvar. Så samtalet övertygade oss om att vi absolut skulle kunna tänka oss dem som hyresgäster. Det kan till och med bli riktigt bra.

Samhället tryckte på även utifrån och in. Och rapporterna kring bilolyckor visade tydligt att lugnet hemmavid är något helt annat utanför det egna samhället. Sedan kryddades rapporterna om olyckor p g a onykterhet. Men givetvis utan att sätta ut namnen. Olyckor som känns så himla onödiga. Utan att själv känna till bakomliggande orsaker. Men halka – något som kommit för att stanna.

Inte ens under kvällens tabata pass infann sig det där riktiga hoppet till kvällens begivenhet. För Berns Arena i Örebro brukar alltid vara tuffa fighter med noll poäng i utdelning. För det var kvällens motstånd till Brynäs. Blev ju en slutsignal den här kvällen också. 0 – 4 stod det och återigen tre gästrike poäng! Tredje matchen i rad utan insläppta mål! Great.