Det som inte får hända

 

Fantastiska intrycken från Midnattsmässan. Solosången från Sara Karlsson klingar fortfarande kvar. Så klart, så underbart. Hennes framtid blir att följa så nära. Brant uppåt utan tvekan.

Morgonen mindre munter. Nyheterna kring villabrand på Allévägen Sandviken. Och mycket stor säkerhet. Två vuxna, två barn innebrända. Inte säkerställt innan någon kan gå in i de nedbrunna ruinerna. Men idag fortfarande för varmt. Söndag, kanske måndag. Hoppet minskar för varje minut, eller är till och med helt ute. Allt det där som finns möjligheter till men som inte får ske. Liv som spills när det känns så onödigt. Och känns så hemskt, berör så obönhörligt brutalt.

Positivt. Smset i morse att de kom iväg mot Funchal. Nils-Olov med familj. Hoppas de får underbara dagar där borta. Men lite längtan hem hit skickar jag ändå med dem. Önskar dem all lycka och värme där borta. Vet att nyårsfirandet alltid är häftigt där på ön. Från parken i stan med blick mot höjden som blickar ned mot havet.     

Nästan lite överraskad. När de svarade på kvällen. Just framkommen. Måste ha tagit precis hela dagen för dem att nå fram. Det bästa med kontakten – att Leonie verkade må mycket bra. Då kan det bli några verkligt bra veckor i södern. Fast å andra sidan har jag räknat med det jag också – fast på hemmaplan.  

Kvällsbesök. Systrarna Lou och Ilse. Med mycket bus. Dröjde en längre stund innan det blev dags för mat, julmat. Lite återhållsam. Måste på något sätt skona vågen. Så den inte får belastningsskador.

Ramla, slå sig. Klart det inte är hälsosamt att slå huvudet. Räcker kanske inte med tabletter mot huvudverk. Fick en berättelse som kändes tuff och omöjlig förutse. Bra at hon är på tillsyn i hemmet i varje fall. Om hon måste in på längre besök visar sig nog först under morgondagen. Känner på något sätt igen själva syndromet. Viktigast nu med tillsyn det går att lita på.

Några sms svepte förbi. Några med stort intresse, andra inte. Närmast felskickade. Visst, svarade upp. Men inte på skarpa frågor. Som 10.000 kronor frågan med oändlig väntetid. Och en kontinuerligt tickande klocka.

En dag utan riktigt motionerande. Blev en promenad över Krusas och Tomtas – blott. Men kändes dock, mest mot kinderna. Vindens melodi.

Känns betydligt mera. Med de tabata pass jag stundom har möjlighet delta i. Idag något osäkert när nästkommande tillfälle erbjuds. Tidsmässigt borde det vara dags under söndagen. Efter denna lugna lördag.