Den som väntar på något gott

 

Vart fjärde år skottår. Men i år också varit skottår på något annat sätt. Åtminstone i många olika kommuner och främst runt och i Stockholm. Oftast gänguppgörelser. Kampen om makten i de olika gängen. Och så oerhört svårt få stopp på.

Skott(a) på annat sätt. Den vita varan sänkte sig ned från himlen. I väldigt tunga sjok. Bredde ut sig över marken och väntade på att bli bortskottad. Blev en del insatser. Tungt var det och givetvis hade det underlättat med traktor eller snöslunga. Men reder sig med det som finns till hands. Fortsätter det så här kan det bli mycken skott-ning under resterande del av vintern.

Positivt samtal från Emil. Tittat på, bokat upp, snöslunga. Så då kanske den dryga delen kan fixas på det sättet. Och dagens insats här hemma fortsätta med snösläde. Väntar ivrigt på besked om jag får åka och hämta.

För släde blev ett idag. Samma släde men utprovad på tre platser. Hemmavid givetvis. Första insatsen. Men den blöta varan gjorde insatserna väldigt jobbiga. I alla för mig själv. Eller om det blott får tillskrivas ålderns konto. Trots gradantalet +1 så kändes det gott att snön var bortskottad på de mest strategiska platserna. Hoppas – tror – att under weekenden så ska det vara lugnt från flera snöflingor.

Blir morgondagens göromäl. Hämta hem sparkstöttingarna. Bra ha dem på plats när Årsunda IF satsar rejält på isbanorna på Storsjön. Redan lite legendariska. Hyllar fortfarande mig själv som hade förståndet tillfråga Stig Olsson. Som nappade. Som vanligt såg han även då möjligheterna. Fantastik person som lever kvar i varje enskilt hjärta liksom i Årsunda IF:s.

En hemmadag i övrigt. Fylldes ju till stor del av snön. Men mycket annat också. Som kunde utföras i samband med hålla-mig-undan-insikten. Anna-Greta hade ju besök och då var det ingen anledning vara för nära. Hade ju dator – och TV – tillhanda.

Skidskytte är spännande. Ständigt. Oavsett svenska deltagare eller ej. Men de finns, i stor omfattning. På herrsidan, silver. På damsidan – mycket stora förhoppningar. Men de räckte inte riktigt till. Inte den här gången. Men i morgon. Laddade för revansch.

Alltid sett upp till. Alltid haft respekt för. Alltid läst och lyssnat på. Antje Jackelén. Och nu väldigt nära få henne på besök här. Skriv upp hela dagen den 21 september. Fyller den ytterst gärna med innehåll. Och gärna kvällstid med henne i samtal. Med rubriken Medmänniska. Planerar vidare. Det här kan bli dunderbra. Och visar igen – att ingenting är omöjligt.

Missade inte Idol. Har det varit mer eller mindre upplevelsen så många fredagar tillbaka. Då måste ju själva finalen också följas. Och fantastiska sångare. Men bäst – uppenbart – Jacqline. Vad månde bliva.   

Går fort nu. Väldigt. Men nio av tio som hamnar på akuten är ovaccinerade. Smitthärdar. Ingen garanti med tagna sprutor – men utan – en tickande bomb! Och totalt oansvarigt.