Julafton igen

 

Oh, Helga Natt. Går rakt in i benmärgen. Som formligen vibrerar. Som när jag följde julinspelningen från Luleå Domkyrka. Så mäktige – kan inte stå emot. Julaftonens kvällning som sakta gled igenom kvällens timmar. Och fortsatte så ända till 23.30 då midnattsmässan mötte upp i vår Medeltida kyrka. Och gav mig möjligheterna att ta det nära besöket på våra gravar. Det vita pulvret över terrängen gjorde stämningen än mer närvarande.

Hade ju varit en lång dag tidigare. Vi allt många hemma hos Carl-Henrik, Elin, Ilse och Lou. Förmiddagsmöte med förtäring och närhet. Och ett tidigt julbord. Men långt i såväl innehåll som i tid. Fick även mig backa antal gånger. Gott men onödigt lägga i sig så himla mycket. Provade till och med något i de mindre glasen. Så sällan men den här dagen ändock. Och det fanns ju mängder av maträtter att blanda ut dropparna med.  

Traditioner som håller, år efter år. Kalle Ankas julafton. Eftermiddag hos så många i våra svenska hem. Klart vi inte bröt den nu heller. Höll mig vaken. Kanske på grund av att Ilse och Lou fanns där. Fick ju se en tagen bild med några år på nacken. När jag sov ikapp med mamma i soffan! Kändes starkt att få se den igen. Och det var flera som berördes.

Tomten kom dock också. Vandrade omkring ute på tomten innan han kom in med sitt ho-ho-ande. Men följdes förväntansfullt genom fönstren av Ilse och Lou. Tjejer som östes över av allehanda presenter. Precis som det ska vara. Julen handlar mycket om att visa barnen uppmärksamhet. Att få dela deras nyfikenhet och glädje är formidabelt stort.

Fast det kändes. Konstigt, hårt, fel, tomt, saknat. Leonie sjuk några dagar avhöll henne från att komma med Nils-Olov och Simone. Viss kontakt över Facetime. Bättre än intet men inte alls detsamma som fysiskt möte. Räknar dagarna. Men däremellan lär de vara än längre bort. Funchal ligger inte helt nära. Men litet speciellt, har platsen väl kvar i det egna minnesförrådet. Då som formell representant. CPMR – möjligheternas konstellation. Kunde ha gett så väldigt mycket regionalt. Klart jag vill ha deras minnen serverade, så fort de landar åter på svensk mark.

Kändes starkt. Få fotoalbumet. Ilse & Lous leverne i bilder. Kunde inte motstå när tårarna trängde fram. Så starka krafter som just bilder kan framkalla. Och även få finnas med där själv. Det albumet kommer få den allra mest hedersamma placeringen. Känslor är aldrig att förringa.

Inte heller alla julkort som trillat in. Kanske enkelt men finns ju tankar bakom. Vissa med längre resa. Och digitala hälsningar. Också de berör starkt när de skickas från Watford, Wisconsin eller Melbourne. Eller från alla de vänner som finns där kvar på olika sätt genom just CPMR engagemanget.

I allt detta. Med alla sina möjligheter går givetvis tankarna till alla de som inte har fåt möjligheterna med just en fröjdefull jul. Kan handla om alkohol, fattigdom – eller andra former av utanförskap. En värld som inte alls håller ihop. Medan vissa försöker hålla ihop, samverka finns det krafter som söndrar, drar itu. Med vissa färger på sina fanor.