Halloween

Ytterst tidig morgon. Men egentligen självförvållad. Lovad och det ska man givetvis hålla. Samtidigt var det föst andra passet som utlovades. Räckte därmed att gå upp klockan 05.20. För att hinna med frukosten – och morgontidningen – och duschen – så gällde det ta till den tid som behövdes. Rullade in mot Sandviken och var verkligen skraj. För det var halt underlag som mötte mina nötta sommardäck. Och det var ju först lördag förmiddag som Martin skulle fixa nya skor för vinterföret. Kunde ju inte hamna i diket så här dagen före.

Kom ju in så småningom. Och platsen var ju satt till Resecentrum.  Väst på – Svenska Kyrkan. Och en låda med Allhelgona ljus. I stort sett alla tog emot. Tacksamt och med förhoppning att ljuset skänker mening, värme och samvaro. Enda jag saknade, handskar för mina egna händer. Men det var ju klokheten jag skulle bidra med själv. Och misslyckades uppenbart. Eller finns inget att finna.

Lite annorlunda situation morgonen utanför Stadshuset. Såg på avstånd en man med resväska falla handlöst. Blodigt låg han framstupa och jag kunde inte lyfta honom själv. Knackade på en fönsterruta till Stadshuset och fick omedelbart assistans. Tacksam. Fick upp mannen på en betonggris. Sprang in och hämtade handdukar och vatten. Min assisterande kompis fixade dit taxi och så drag den fallande mannen iväg mot Gävle – där han tydligen också bor. Fallet berodde med säkerhet inte på halkan.

Kändes något ensamt på Stadshuset. I alla fall i högtornet. Fick till några skrivningar. Som var planerat. Lysande idé. Men fick inget gensvar. För så är det alltid. Den som frågar efter vilken väg densamme ska vandra är det omöjligt komma framåt med. Om densamme inte vet var hen ska gå. Därmed gick det inte alls spänna bågen.

Lite yrt handlande innan jag hamnade på Aqua. Svårt åka förbi när jag vet vilka underbara smaker som trollas fram. Varje dag. Och med Carl-Henrik & Elin svältande var det bara trycka ned bromsen. Som vanligt ypperligt trevligt bemötande. Och välsmakande lådor med mig hemöver.

Ogenomtänkt. Knacka på och komma in till Ilse med en Halloween mask över ansiktet. Gillades inte alls. Ledsamma minuter innan det gick över och hon blev den underbara lilla tjejen igen. Fantastiskt hur hon fångar sin omgivning helt. Som med ett litet trollspö.

Fick lite tid. För krattning, för att plocka bären som nu blivit frost nypna. Amonia bären. Hade ju plockat i förrgår också – men det fanns mera – och det finns ännu mera. Samtidigt som det ju blir en ny dag i morgon. För mer krattning, för mer bär. Istället för kalvjakten. Eventuellt ska nästgårds till skogs för att leta svamp. Vill de plocka kan jag gott följa med och ha Ilse på ryggen.

Leta och fina. Känns tillfredsställande. Men finna sent betyder att det blir först i morgon som jag kan sätta på plats gravlyktorna. Och kommer absolut göra det med fullt av känslor.

Samma tema. Sorgens dag. Livsglad sockenmedlem som gick bort under natten. Hade liksom ingen chans, ingen möjlighet när sjukdomen biter sig fast så hårt. Men minnen och glädje, det glada leendet, det kommer alltid finnas kvar.

Dramatiken från gårdagskvällen. Inskränkte sig till våldsam brand i verkstadslokalen. Spred sig inte till själva huset. Men ändå en påminnelse om att elden är så svår att kuva. Jämför med Kalifornien där det brunnit oavbrutet sedan början på föregående månad.

Tidigt under kvällen kände jag snabbt att det var komplett onödigt med att släpa hem så där mycket lösgodis. Svårt sluta trycka ned i magen. När det väl finns så saknas ordet tillräckligt. Eller möjligen lagom.

Följer på avstånd – elitserien i bandy rullar igång. Och kanske på grund av vilka lag som tar sig dit – jag sätter målet vara eller inte vara på den 21 mars. När bandyfinalen spelas upp på Studenternas.