Skapandets krafter

Det ena intressanta efter det andra bara travas på hög. Men på högar som måste röras om. Inte fastna där och mögla. Alla möjligheter har sina bästa före datum. Det som för uttrycktes som smida medan järnet är varmt. Självklart då, självklart nu.

Så stort, så svårt förutse vad och hur det leder. Men i allra högsta grad utmanande. Genomgång av det som går under rubriken Rapatac. Bågen är verkligen spänd. Måste nypa mig själv i armen. Så osannolikt att den här möjligheten öppnat sig hos oss! Naturligtvis en hel del problem so man tvingats arbeta sig igenom. Och även det – en styrka lyckats komma ända fram – ändå. Det som gäller vinnande lag, ta sig igenom motstånd. Att inte exakt veta fortsättningen är också triggande. Precis på samma sätt som innovationer utvecklas till det verkliga. Genom att släppa loss.

Helt nytt för min del. Kinabesök. Som själva letat sig hit. Givetvis efter egna kontakter. Som odlats. Som i allt annat. Det som gör skillnad. Också en konst – vattna, gödsla och låta möjligheter växa fram. Att inte ta det första steget gör det andra omöjligt. Så tacksam för att det professionella stödet grep in och hjälpte till med förädlingen. Givetvis upp till mig att tacka dem. Liksom maila till våra långväga gäster och visa att det alltid finns öppningar. Också idag klart – you´ll never walk alone.

Första gången. För min del vara med på kvällens möte med medborgare. Nu när de har möjlighet ta del av, kommentera förvaltningens utredning – skola 2025. Gjorde ett misstag – svarade på en fråga. Klart blev tillrättavisad. Och tog sedan rollen som helt enkelt intresserad lyssnare. För det var ju uppdraget – för egentligen alla. Tog ned precis alla frågor och påståenden i anteckningsboken. Kommer också lägga tid till att teckna ned dem mer begripligt i en lagrad file. Läsa igenom flertal gånger för att verkligen få grepp om de fyra gruppernas åsikter. Trodde att aktivt lyssnande var uppdraget till oss alla. Att hålla sig till spelreglerna.

Sent hem igen. Speciell afton. Nils-Olov och Simone tecknat ned det där kontraktet. Hus i Åkersberga. Och till och med inflyttningsdatumet spikat. Klart jag velat ha dem hem hit. Ger inte upp. Ändå grattar dem till inköpet. Det som de verkligen velat ha. Och komma hemöver. Det kan ju växa fram – senare. Hitintills är ju Nils-Olov känd för att göra de rätta inköpen. Tror innerst inne att han gjort samma sak – igen.