Plötsligt händer det

Risk att leva. Risk att vara sårbar. Varje dag till och med. Klart man ska lita på sjukvård och beprövade metoder. Samtidigt som man aldrig är odödlig. Ett dygns påkopplad mätarutrustning. Känner av hjärtslagen. Lägger in ett rejält promenadpass under förmiddagen. Pulshöjande ska dt vara – för att ge utslag. Så var min tanke i varje fall.

Laddade upp med lunch på Strandbaden innan jag skulle in och ta bort mätutrustningen. Kändes bra. Och verkade heller inte kommit några andra utslag utanför det normala. Men det skulle in en närmare granskning.

Inkallad. Två alternativ. Till sjukhuset omedelbart, eller vänta till nästa vecka. Garanti att då kommer det ske. Operationen. Ingen återvändo över huvud taget. Jag som till och med skyr sprutor. Men denna gång, inte alls som 2012. Inget ingrepp genom armen utan direkt i bröstet. Vet inte om jag idag ser fram emot det hela. Fast jag inser att det tydligen är helt nödvändigt.

Bort för stunden med medicinen som sänker hjärtslagen ytterligare. Och det är det som är problemet. När de sänks så att det närmar sig medvetslöshet. Ska i varje fall avstå den medicinen fram till genomförd operation . Sedan får jag väl höra om det ska sättas in igen.

Lågahjärtrytmen ger ingen vila i sömnen – är beskedet. Istället handlar låg puls om ingen egentlig vila alls! En form av stress mot hjärnan. Och därmed ska det hela återställas. Så långt som det nu går göra. Jag kan inte något alls kring operationer och påverkan.

Kvällstid. Blev långt i Österfärnebo. Långa diskussioner kring utredning Skola 2025. Men samma sorts frågor som i de två andra skolor jag varit med på. Och nu är de verkligen nedtecknade med löfte om kommande svar. Feedback. Som det heter. Processen fortsätter i full skala. Möjligen med flera alternativ än ett. Med riskanalyser, ekonomiska beräkningar. Och omvärlds erfarenheter givetvis. Blir säkerligen en lång resa, men intressant. Har nog bara lättat ankaret.

Tre fina kvällar för min del. Med så stort engagemang och så många som verkligen vill engagera sig. Det är ett stort engagemang som är grunden i att göra skillnad. Speciellt föräldraengagemanget avgör om det är en skolkommun, eller något annat.

Något imponerad ikväll också kring kylan som fanns där hos koordinatorn för kvällen. Tappade inte fattningen oavsett vad som framfördes. Var en ovanlig roll – att inte försöka själv svara på frågorna, inte gå in i samtal med saker och ting som lyftes fram. Men så var rollen, och då ska den givetvis spelas fullt ut. Lärorikt at lyssna in för även mig själv som så ofta hamnar i tydliga åsikter/ställningstaganden. Lärorikt att lägga tre kvällar i utbildningsområdet; lyssna och reflektera.

Hem och ta del av att Sverige gått vidare i Eurovisionsschlagern. Lovade mig själv att inte se på finalen. Tävla i musik – jag blir bara förbannad. Kanske pulshöjande dock. Och det är väl det jag egentligen behöver nu!

Kollade om någon brytt sig under kvällen. Telefonsamtal från syster visade väl att en ändå gjorde det. I övrigt – tyst. Samma avtryck som att sätta handen i en hink med vatten, lyfta upp den och se avtrycket! Tydligen lämnas mycket fort, och minnen förbleknas.