Finlands sak är vår

En vana att bryta. Just att gå till sängs och verkligen njutningsfyllt glida ned mellan lakanen. Och sedan få välja sida, ständigt. Men nu är det ju inte så längre. Nysydd så går det inte lättjesefullt mig själv ständigt välja sida. För det är jag alldeles för öm. I bröst, i rygg eller var helst jag fått knivskärningarna in i kroppen. Natten blev lång så där cirka tolv timmar efter skärtid. Vänster arm på en kudde och noll rörelse. Det gick – men inte speciellt vilsamt.

Morgonstund har guld i mund. Fast i morse utbytt mot alvedon. När tabletterna verkligen biter till så gör de skillnad. Och det kan näppeligen ta hela fyra veckor innan ingreppen klingar bort.

Uppskattade besöket från Micke. Måste ha varit år sedan sist. Tog en form av längre promenad. Mycket prata om samtidigt som jag inbillade mig att det var mest nyttigt för mig själv få de där kilometrarna i benen – och kroppen. Genom att åtminstone ena armen är mer eller mindre avstängd under fyra veckor så måste jag förädla promenaderna.

I övrigt en maskros jaktdag. Verkar inte spela någon roll hur många som rycks upp. Ständigt nya som hälsar på. Och gräsmattan alltmera perforerad. Halva tomten orörd. Borde också angripas. Lade viss tid hos Carl-Henrik/Elin också. Där hade de vissa jättevarianter. Rötter i omfång som rena rama potatisskörden. Kratta ihop dem och köra dem i någon annan form av hög – det överlät jag gärna till husägarna att utföra.

Hos mamma för eftermiddagsfika. Samtidigt som Annika fixade till hennes hår. Och la fram kläder till morgon eftermiddag. När kyrkan bjuder in till underhållning och smörgåstårta uppe på Sockenstugan. Som en sorts födelsedagsfirande för de äldre. Klart jag måste följa med dit. Fortfarande osäkert om Britta har lust följa med henne. Visar sig under söndagen.

Det som verkligen visade sig idag är att finsk Sisu biter. Biter ordentligt också på de ryska björnarna. Suomi tog hem matchen i semifinalslutspelet med det enda målet. Överraskande direkt biljett till morgondagens final. Finnarna stred som de björnar de ju faktiskt är. Och med sin unge hjälte mellan stolparna. Satt där själv och höll all tummar. Såväl mina egna som alla andra också. Nu återstår morgondagens final mot Canada innan den största hjälteglorian kan sättas på. Betydligt större krigare än vad någonsin Mannerheim har varit. Vårt land, vårt land, vårt stolta land.

Dagen före EU röstningen. Opinionssiffrorna sprids ut. Men det är de exakta siffrorna från valdagen som räknas. Så inte ropa hej ännu. Först måste de äkta gröna rösterna ha lagts. Som motsats till rött, blått och främst mot brunt.

Bryter lördagen tidigt. Tröttheten har omfamnat hela ekipaget. Kanske gårdagen tog kraft i alla fall. Liksom att jag inte alls höll lugnt tempo i dag heller.