Mycket av olika. Och därmed
också mycket av rena mångfalden. Stora intryck – varje dag. Hållit på så länge
med översiktsplanen – och har antal frågor som jag måste få ge uttryck av. Nu
hanns de inte med. Men i morgon så kommer jag ändå teckna ned dem kortfattat
och skicka iväg. Hade varit enklare med muntlig framställan. Men det hanns ju
inte med. Känner att de trådar jag inte får ihop måste det finnas en strävan
knyta samman. För min egen del.
Många kontakter en sådan
här tid. Många värdefulla kontakter, speciellt ett valår. Det som bjuds på den
där Almedalsveckan. Mingla, föra samman, göra avtryck. Men inte för alla. Inte
för råd som har råd avstå deltagandet. Istället backar upp för att bemanna
dialysavdelningen på Hudiksvalls sjukhus under en två veckors period.
Uppmärksammas på ett förtjänstfullt sätt i dagspressen. Och gör det definitivt
inte för lönens skull. Bara för att behovet av sjuksköterske bemanning är så
väldigt stor. Väljer mellan orden eloge eller beröm. Trots att hon givetvis kommer
saknas enormt på ön.
Kort planering inför
kommande vigsel. Nya bekantskaper. Men på något sätt ändå bekant. Men det genom
den äldre generationen. Och som påverkat mig så mycket. Mer än någon över huvud
taget skulle kunna tänka sig in i.
Skogen och dess möjligheter,
förutsättningar. Intressant träff. Riksdagskandidat Hans Jonsson navigerade oss
i de förutsättningar som råder. Eller borde råda. Märkligt hur saker och ting
förhåller sig. Och manövreras av några få extremister. I den näring som betyder
så oerhört mycket för oss och vår ekonomiska situation. Dessutom hur det slår
för den enskilde skogsägaren – det verkar inte någon bry sig om – alls. Märkligheternas
märkligheter. När det också lappar över i vårt eget kommunala material måste
jag ställa kontrollfrågorna.
Ringer så många – så ofta.
Vill få besked. Men frågar mig ständigt. Är det verkligen jag som ska ge
föräldrar, elever, lärare besked om vad som gäller? Finns ju så mycket att
beakta. Har punktat ned en del av dem. Finns än mycket mera. Allt måste
givetvis finnas med när man bestämmer si eller så. Tecknat ned mina synpunkter.
Men genom att det begärts genomgång av dem så hörsammar jag givetvis det.
Måndag ligger så långt borta. Borde vi kunna ta på fredag eftermiddag. Intet är
som väntans tider. Men här känns det mer än orimligt. Måste få uttrycka mig så
att jag inte kokar över. Går liksom inte gömma sig i vassen. Nu är det ju också
kallare ute. Badvädret tillåter inte det heller.
Ser fram mot att få följa
med Dennis ut efter midsommarhelgen. Följa med ut i verkligt fiske i Östersjön.
Och även få ta del av sälproblematiken. Det som vuxit till nästan ohanterliga
mängder. Med de konsekvenser som finns, och än mera de som kommer. Inte minst
hotar de själva den friska sälstammen. Kanske något Naturvårdsverket också lär
sig – någon gång.
Inget besök igår. Men väl
idag. Besökte mamma. Känns definitivt inte som någon uppoffring. Naturligt. Än
mer naturligt om hon kunde få en boendeplats häromkring. Kunde hämta henne
kontinuerligt. Nu helt omöjligt. Fordras speciella transporter. Och undrar om
det verkligen är jag som sviker henne eller samhället i övrigt. Ögondroppar,
handmassage och jordgubbar kunde jag i alla fall bidra med.
Ellen heter hon. Sju
månader visst. Men träffade henne inte idag heller. Kanske de kommer ut på
söndag? I alla fall mamma Karin. Pappa Anders på svensexa. Och hoppas givetvis
på att Ilse också är på plats.
Ikväll var hon i varje fall
här. Men sov när jag kom hem. Tufft. För mig alltså. Ser istället fram mot
morgondagen. De övernattar så någon kontakt hoppas jag definitivt på. Kanske
också få komma in och ta del av hur deras villa växer fram. Nu är visst
köksdelen på plats också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar