Ingenting är längre som förut

Sorgeliga saker hända, Än i våra dar minsann, Sorgeligast är dock denna saga.
Men handlar ändå inte om Elvira Madigan. Inte denna gång. En mörkrets dag. Låter inte tårarna strömma men borde kanske. Frågorna bubblar upp; Hur har det blivit så här, varför har det blivit så här? Lika svar strömmar fram, men egentligen helt likalydande. Ger svaren. Och därmed tydliggör det hela som fruktansvärt onödigt. Konsekvenserna är och blir också mycket tydliga.

Självklara – men får ta det positivt. Sveriges entré i Fotbolls VM. Ingen toppnation på andra sidan som stod och väntade. Mer en blåbärsnation. Med lite matjord i byxfickorna blev det till slut 1-0. På en straff som det fordrades videobedömning för att se. Men den var otvivelaktigt rätt utdömd. No doubt.

Svårt fira det som en framgång utan att först studera vilken utbildning svenske ledaren har. Så at han är behörig för sitt uppdrag. Viktigare än resultatet. För att göra en ringa jämförelse med annat samhällsinriktat.  

Själva väderleken bekräftade den något avmätta situationen. Kallt och övervägande grått. Temperaturen klart lägre än vad vi skämt bort oss med under slutet av maj/början av juni. Allt hör ihop.

Morgonträffen hos mamma. Hamnade i hennes långa frukost. Mataptiten ständigt på topp. Och nu fick jag henne också utrustad med en svensk fotbollströja. Hoppas hon fick tillfälle följa matchen på TV sändningen. Drottning av Ängsbacken. Räknar inte med att någon annan hade landslagströja på sig.

Fortfarande positiva reaktioner från upplevelserna från de s k Sandvikendagarna. Så många samlade och så många med positiva leenden. Sitter fast ett tag till. Hoppas det också ger någon form av svallvågor till våra mindre kommundelar. Fast där kanske det istället handlar om andra synliga satsningar. Om inte, går det heller inte med sanningsenlig upplevelse tro något om arbetet som ska motverka globaliseringen. Då är ju färden i samma riktning tydlig i egna kommunen också.

Klart jag vill uppvakta. Katta 11 år. Och vilken enorm utveckling hon haft. Nu vänlig och biter inte. Gått från utekatt till sällskapskatt.

Avbrott i alla dessa ständiga samtal. Som handlade om ett ämne i oändligt lång tid. Malde på, om och om igen. Kan föredra ämnet i sömnen känns det som.

Avbrottet handlade om lite lufsande ute i skogen. Kände återigen att ingenting är som förut. Inser att det går inte längre vila sig i form. Och det här med att springa är något helt annat än såväl tabata som att gå med stavar. Borde fortsätta på något sätt. Göra det som gör skillnad.