torsdag 28 juni 2018

Möjligheter eller avgränsande murar


Ingen konst fylla en hel dag. Även när den ser öppen och möjlig från början. Klart att latheten involverade i hur saker och ting hanns med. Borde lagt mig mycket tidigare. Borde ha gått upp mycket tidigare. Men borde är ju ett ord som alltför ofta brukas, i alla fall från min sida.

Jättelasset till frukost blir närmast något större från dag till dag. Enda begränsningen är djupet och bredden på tallriken. Men det är ju himla gott när olika frukter blandas samman där under müssle och Bollnäs filen.

Nyttjade Patriks häcksax. Inte mycket till häck och dessutom det här hjälpmedlet. Då går det geswindt. Hinner nästan inte börja innan det är klart. Minst lika fort som att klippa sig på Hyttgatan.  

Beställda glasögon, sedan länge. När paret väl levererades var det en flisa som hade trillat bort. Nu hade  de kommit åter till optikern, nytt glas. Skulle hämta. Och provade – men en ny flisa borta! Närmast otroligt. Det positiva – fick behålla pengarna – så länge.

Sista rycket vid skrivbordet. Nu väntar ju X antal dagar i Gotland. Istället backar Carl-Henrik, Elin och Ilse upp hemmet. Har ju möjligheten slå klackarna i taket – om de så önskar. Kanske andas in luften för det dröjer ju inte så länge innan deras eget hus är slutbesiktat och därmed inflyttningsklart. Kommer sträcka sig ut härligt över deras stora tomt.

Märkligt ifrågasättande hur planering skett – eller inte skett. Spelar liksom ingen roll vad som sägs så kan det tydligen tolkas som något annat. I alla fall. Vet definitivt inte syftet med dylika tolkningar heller. Finns något dunkelt under alltihop. Enligt en egen devis – att vilja men ändå inte vilja. Knappast en vägvinnande strategi att vara så himla otydlig. Målningen hänger alltid snett om den signeras av tycka synd om. Att ständigt leta fel är något helt annat än att söka möjligheter. Där finns ju så mycket. Som istället döljs i dimmor.

Återbud. Lite konstigt ett också. Per-Ewert avbokar sina dagar på ön. I och för sig förstår jag. Så mycket att göra hemmavid. Att lämna det nu mycket stora köket vind för våg när det finns massor att göra. Då är det svårt koppla av. Isolering, plattor, väggar, tak, golv, fönster, rörmokeri, eldragningar. Och då är det enbart köket! Kommer säkert bli kanon. Men så mycket som ska fixas. Och därefter få in logens golv som handlar om massor med kvadratmetrar.

Sista mötet med mamma under en hel veckas tid. Hoppas att andra besöker henne. Ser till att hon dels får beröring, dels också får hjälp upp så hon får träna gång. Konstigt att det inte ges på boendet alls. Istället för att ständigt måla hennes naglar i lysande färger. Hon som aldrig haft en enda nagel målad!

Gott. Äntligen har vi fått till en fungerande organisation kring vårt vägansvar. Ny styrelse. Och tror definitivt att den också kommer att fungera. Varit en del jobb. Men har liksom kommit i mål på ett bra sätt. Sena kvällen, tidiga morgonen, får nyttjas till att skriva protokollet.  

Nu föll åter några pusselbitar på plats. Det mesta klart för kommande åttondelsfighter i fotbolls VM. Igår blev det ju klart vilka Sverige får möte i S:t Petersburg. Idag spelades nästan en farsartad tillställning när Belgien mötte England. Båda lagen med sina b-lag. Och båda lagen med ambitionen att inte vinna. Inget av lagen ville gå på Brasiliens spelhalva.

Sveriges avspark klockan 16.00 torde ske framför en stor skärm mitt i medeltida Visby. Med ekot över stensatta gator. Allt upplagt för magiskt minne.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar