Som guld

Is time kunde det varit hela dagen. Men nu icke av flera anledningar. En var att äntligen skulle det ju också handla om det där besöket som varit så himla svårt få till. Gun, Elin, Carl-Henrik och Britta skulle ju komma. Så var det bestämt och faktiskt – fram emot 11 snåret kom de i varje fall ut. Viktigt- speciellt viktigt för mamma som verkligen sett fram emot en dag tillsammans med just Britta.

Gårdagens sol lyste med sin frånvaro. Ändå blev det en varm dag. Sådan som utvecklar sig tillsammans med vänner. Nu var ju inte Peter med. Lyste också han med sin frånvaro. Lade sin tid vid uppdraget som en av ledarna för Sandvikens AIKs U -20 lag.

Betydde också att han missade dagens klättring. Den där uppför monsterbacken Alpe Cermis. Omänskligt och egentligen väldigt litet med skidåkning att göra. Mer bergsklättring. För späda kroppar, späda norskor är et gångbart typsnitt. Ända segade sig Stina Nilsson upp och knep bronsplatsen. Även det en bedrift för en person iklädd verklig kvinnokropp.

Men is blev det ändå. För Gun, Elin, Carl-Henrik skridskor medan Per-Ewert drog iväg med skidorna. Nyfixad som de också var genom Helges försorg. Men hade en begränsad tidsutrymme så det blev istället promenad ut efter isbanan på sjön för egen del. Samma intryck som igår – massor med folk som gled fram och umgicks. Egentligen fantastiskt att den här mötesplatsen kunnat få växa fram. Så snabbt och utan egentlig planering och främst utan politisk framförhållning. Handlar mest om engagemang, verkligt engagemang från personer som känner en stolthet i att bjuda på sig själv. Så här stor andel skridskoåkare går det inte få till på en dyrare kommunal anläggning, ens över låååång tidsdräkt. Motion, intryck, natur, umgänge, folkhälsa, frisk luft och – glädje.

Ombytligt. På med kavaj och upp till kyrkan. Kyrkvärdsuppdrag väntade. Något spänd för att kolla in vilka som skulle tjänstgöra. Och kändes mycket bekvämt när det handlade om ärlighet och öppenhet. Och inte den mörka kraften med inskränkthet som kunde hota. Fanns väl någon annanstans. Inte många som kommit på plats men de som ändå kom hade nog en fin timme tillsammans. Lugnt och stilla förflöt samlingen.

Kvällen en hel del med Ted Gärdestad. Minneskonsert men också en form av dokumentärtimme. Så många fina låtar med tänkvärda texter. En sökande kille som ställde så många djupa frågor som han själv snarast drunknade i. Och som därmed också sökte honom bort från jordelivet. Gjorde så mycket fint som alltid kommer att hålla över tidens rymd. Samtidigt som han var mitt uppe i sitt eget inre kaos.

Planering för veckan. Börjar ju närma sig måndagen. Fylld dag med viktigt innehåll. Ställdes direkt inför prioritering. Och måste naturligtvis ta beslut. Vad som i alla fall nu är viktigast. Stor förväntan. Så mycket viktigt att avhandla som det också måste bli verkstad kring. Mer osäker kring avrundningen. Blir ju då ny miljö och kanske inte riktigt samma pålitliga omgivning. Men så är det ju med livet också. Finns vissa – och så finns det annan – också.

Svårt förstå de där bilderna från Jerusalem då en vettvilling med lastbil kör över en grupp yngre militärer. Ondskan i bild. Men också en bild av världens verklighet. Att förstå och kunna sätta in i sitt sammanhang. Allt som är dött väcks till liv. Ute till havs styr en fiskebåt. Så länge vi älskar – det är för oss solen går opp och lyser som guld för kärlekens skull.