Bra, bättre, bäst

Klart man ska fira när det finns läge för det. Brukar normalt handla om årets alla dagar. Men ibland något helt speciellt. Som idag. Dagens Medicin lägger ut listorna över de bästa sjukhusen i landet. Och pang på rödbetan. Gävleborg har två sjukhus med på bästa-fem-listan. Lyfter på vinterluvan och applåderar gärna. Med vetskap om att det alltid arbetas för att bli än bättre.

Förstår att det är ett tungt besked. En tung mätning för alla belackare. Redan speciell person som ifrågasätter mätningen! Måste vara tungt att aldrig våga kliva ut i möjlighetens solljus. Leva ett helt liv i underjorden – och göra det självvalt!

Hur uppmärksammas placeringarna? Inser, och hoppas alla andra gör det också, ordföranden i Hälso- sjukvårdsnämnden är på alla möjliga sätt mig närstående. En person att lita på, som alltid ställer upp, alltid svarar på frågor, som bryr sig. Som prioriterar det viktigaste i mötet mellan människor. Som alla vet direkt från världsmetropolen Västra Höle, Rengsjö. Det går att göra skillnad – om man vill och engagerar sig. Tydligen. Men också insikten, det går att bli bättre, ständigt arbeta med utvecklingsfrågor. 

Precis det som man ska arbeta med. Granskande journalistik. Underbyggda artiklar. Sedan får vidare granskning visa om saker och ting kan förklaras. Ett antal kommuners gemensamma försäkringsbolag. Just nu känns det bra att vi själva inte är medlemmar i detta. Tydligen extravaganser som gått igenom. Förstår att media letar efter spritnotor – och här verkar man hittat ett antal. Ställer naturligtvis frågorna vad som ligger i Vd ansvaret. Och hur ordföranden attesterat – eller inte det här. Lönesättning av väldigt kvalificerads omfattning och med diverse fringisar. Allt rullas fram kontinuerligt, dag för dag. Gör knappast pinan mindre.

Starkt jobbat. Personalen på Charlys som vågade säga nej när motorcykelgänget dök upp med sina emblem. Blev misshandlade och vågar sedan vittna i rätten. Som av en händelse blev restaurangen utsatt för skadegörelse i natt. Klart enklast titta bort och låta sig tryckas ned. Men i det här fallet; civilkurage.

Dagsutflykt till Stockholm. Årliga Internationella dagen. Lika bra teckna ned mina minnesanteckningar genast så det inte släpar efter. Hoppas givetvis få till någon form av dialog kring dem. Men om det lyckas denna gång – osäkert. Gör säkert något fel – men vet inte annat sätt än vara öppen/transparent. Tror faktiskt det är enda sättet nå framgång.

Ingen träning ikväll. Ingen tabata, ingen cirkelträning. Men hann i varje fall med en kortare promenad. Och kände så underbart väderleken fyllde lungorna. Skulle bara stämbanden vara mer välljudande så hade jag omedelbart anslutit mig till någon körverksamhet.