26 blir 17

Främling, vad gör du för mig. Eller vad som kan vara den relevanta frågan. När det inom hemtjänsten i Bollnäs i snitt per vecka kommer tjugosex (26) personer till den som är beviljad omsorg. Funderar själv om det någonsin kommer 26 personer hem till mig en vanlig vecka. Och knappast så många som hjälper mig med mat och hygien. Egentligen – helt otroligt. Fast nu har man tydligen lyckats! Kommit ned till 17 personer per vecka. Uttalar sig som nöjda men har ambitionen komma ned till tio. Tio personer som ska arbeta med intimitet. Ett mål för sig. Men nöjda? När blir en person just en person och inte ett objekt för så många.

Ärligt något jag vill vara med på. Måndagarnas möten inom rådsgruppen. Men fungerar inte alltid. Högst rankad på semester och jag fick ersätta i Gävle under dagen. Redogjorde för mina åsikter. Men föll liksom inte helt i god jord. Men vill ändå framföra vad jag tycker. Sedan är det klart synd att det är så svårt arbeta med möjligheter utan istället se svårigheter – i det mesta. Ett annat konstaterande; ständigt få ordet med olika namn. En något konstig härskarteknik. Hade det varit det omvända så hade det med säkerhet uppmärksammats. Upplevde det mest som patetiskt istället.

Så mycket sätta sig in i. Materialutveckling. Alltid ligga i framkant. Förstå att framtid handlar om ständig utveckling. Om samarbete mellan olika parter. Dra åt samma håll med olika former av strategier. Vilken kraft det kan finns i en science park. Om det leds rätt, sköts rätt. Med kunskap och tydlighet. Ledaskapet är det som varit helt avgörande.    

Omöjligt sätta sig in i. Än mer personligt då det handlar om bekant person. Att ha en sex månaders baby obotligt sjuk i cancer. Läser artikeln och känner tårarna. Så orättvist. Den som egentligen inte har hunnit börja leva, upptäcka världen – får inte den möjligheten.

Debatt? Snarare ett samtal. Personalenkäten i regionen hade fritextavsnitt så att alla garanterade sin anonymitet kunde svara. Accepterades inte av domstol och har nu lämnats ut till speciell journalist. Försökte få till det som en debatt i lokalradion. Men den som skulle vara aggressiv nådde inte fram utan kläddes av effektivt. Fullt klart at det blev en formidabel knockout seger för den som lugnt och sansat förklarade läget. Utan att skylla från sig. En formidabel rådstriumf för den ansvarige. Och ett stort tack till programledaren som mer behandlade innehållet än kastade skit.  

Granskningsrapport på väg upp – tydligen. Hur vi följer upp vården på Akademiska. Slutsatser från revisionen är för tidigt ha åsikter om. Måste först få se rapporten och sedan få mer fakta kring innehållen. Naturligtvis utgår jag från att vi noga följer upp det vi köper. Att vi får det vi ska samt att fakturorna är riktiga. Lika väl som att vi noga följer upp det vi köper inom länet också. Och att det görs även om anhöriga inte gör enskilda anmälningar. Intern kontroll med andra ord. I ordet kontroll måste finnas med uppdatering i vilka investeringar som planeras just på Akademiska, så de kan bedömas mot egna investeringar. Betala dubbelt är alltid dubbelt så dyrt.

Fem-etta, eller ett-femma. Snarare det senare när forna storlaget på hemmaplan krossades mot än mer före detta laget – Timrå. MoDo – ur led är tiden. Sympati för båda lagen – men med den där tränaren?

Kvällspromenaden kändes god. Något som jag behövde, och egentligen behöver än mera av. Kanske morgondagen kan ge mig än mera. God Natt