Knivtid

Blev betydligt längre än vad jag trodde. Skulle ju ha avresa från Hyttmarken vid 09. Det blev lite senare så lite stress kunde jag i varje fall pressa fram. Dock enbart lite.

Tog Boviksvägen. Trodde det var intressant medan mamma hela vägen uttryckte sin besvikelse över att inte fått med sig Gefle Dagblad. Hade tänkt sig bilresan fördjupad i morgontidningen. Skulle själv ha blivit åksjuk.

Sjukhuset. Hette en gång i tiden Sandvikens sjukhus. Sedan år tillbaka heter det Gävle sjukhus. Stora entrén och lånade en rullstol. Enklast så att vi tog oss vägen genom korridorer för att komma till ingång 14 och sedan några nivåer uppåt i den äldre byggnaden. Blev en del väntan i alla fall innan hon ropades upp och fick klä om till speciella kläder. De som skulle brukas vid operativt ingrepp. Underbart mottagande av underbar sköterska. Och än mer underbart blev det för mamma vid mötet med den kvinnliga läkare som skulle göra ingreppet. Så viktigt känna trygghet och förtroende. Både före som efter operationen.

Fullföljde planerna. Ringde direkt till Britta som hade lagt upp resten av dagen med mamma sedan gårdagen. Följde med in till henne som redan hade börjat planera för en lunch. Gjorde en översikt i huvudet och insåg att det kunde bli problem med tiden. Så vinkade iväg och fixade en snabblunch och den där blomman om var så viktig för mig. Några ord på Stadshuset – och så iväg.

Valbo och Valbo kyrka. Som det är i livets kretslopp. Leva livet och inse att det tillhör också det här med att ta avsked. Allt lever tills det då slutgiltigt vissnar ned. Som alla blommor gör – och alltid har gjort. Visst var det sorg – visst var det glädje. Sorg för att hon inte fick leva de sista månaderna fram till sin hundrade årsdag – glädje för en person som alltid spridit så många positiva minnen.  

Mötas. Förundrad att vi inte möts i andra sammanhang – mitt i livet. För så många med så många intressanta leverne. Killarna, de som spelar ishockey och även fotboll. Så trevliga när de kommer och hälsar. Och främst Signe, 4,5 år. Utan tvekan fick jag känna hur mycket hon väger och sedan vandra runt i kyrkan med henne i famnen och höra på hennes omfattande berättelse. Vilken charmig tjej, helt enkelt underbar! Fick en varm kindkram efter minnesstunden och avskedet genom hennes ord och highfive med; ”Syns i sommar i Årsunda!”. Och insåg själv att det blir ett innerligt väntande efter just denna sommar! Intet är som väntans tider. Gullhjärta.

Klockan hade tickat iväg ordentligt innan jag kunde nå fram till Britta igen. Och därmed hämta mamma. De hade hunnit ätit, sovit och fikat. Och även blött igenom efter operationen. Så Britta hade fått agera sjuksköterska och bandagerat mamma ordentligt i ansiktet. På ett kompetent sätt förhindrat fortsatt blödande. Imponerande skickligt.

Kändes som en bra dag. Öppet, engagerat, givande. Helt fri från den baktalande individ som stack fram sitt huvud sent under fjolåret. Undrar ibland vad som snurrar runt i det huvudet. Dr Jekyll and Mister Hyde.

Lugn afton. Tror det är så för väldigt många. Finns ju välkomnande fredagskvällar. Såväl På Spåret som Skavlan. Lättsamma men med mycket allvar bakom. Och så var det ju inget Brynäs den här kvällen heller. Höll mig uppdaterad kring Saik bandy. Men de spelar ju egentligen enbart med siktet på den avgörande fighten på isrektangeln i huvudstaden. Klart jag planerar för att vara på plats då! Lovar biträda med lungkapacitet och vibrerande hög stämma. Guldet ska hem! Kvällens förlust var en skuffelse men ingen anledning att förändra planeringen för.