Morgonens frukost i skogen

Nord Korea, pressar på. Utmanar med sitt aggressiva jag. Provsprängningar och missiler som går längre och längre. Omöjligt möta med samtal och dialog. Och omöjligt sätta hårt-mot-hårt emot. Något kommer givetvis hända. Men det kan bli ett förödande svar som drar med världen i något ohyggligt.

Förtroende, tillit, samförstånd. Just det här att kunna lita på varandra. Inte så självklart i vardag som fest det heller. Det man trott på, byggt broar till kan plötsligt krackelera utan förvarning. Och utan framförhållning. Kan uppstå annat som drar och drar så obönhörligen. Presenteras som en händelse men kan vara så mycken planering bakom. Förklaras bort utan at prata med. Enklare hålla sig undan med tydliga tekniska problem. I det rent teoretiska.

Tidig morgon för att vara söndag. Skogstjänst från 07.00. Men så är det rent tillfredsställande kunna bidra med något. När det är så många andra som drar det stora lasset. Samverkar i team för att organisera. Föreningen värd för lång DM i orientering. Packa matsäck och dra iväg istället för att gnugga vidare mot sängkläderna. 

Behöver uppdatera mig om verkligheten. Finns paneringsbitar som borde hanteras. Men kommer liksom inte fram. Bortkopplad trots att det finns avtalad telefontid. Eller enkel förklaring; Viktigt och prioriterat för den ene kan möjligen vara oviktigt och bortprioritet från annan. Pusselbitarna är olika och därmed så svåra sammanfoga till ett enhetligt pussel.

Förtroende, tillit till viss person. Medger öppet och ärligt att Rolf Sundqvist alltid varit den jag hyst förtroende för inom minst 100 procent. Nu vandrar han vidare. Från polischef till säkerhetsansvarig inom kommunen. Ypperlig i vilken roll som helst. Ett föredöme för så många!

Utflykt till Valbo. Oavgjort var väl ok – men ändå kändes det väldigt onödigt tappa bort de två extra poängen på sista sparken. Som det alltid är med enkla självmål. Men så svårt komma ur känslan av övertag som försvann med något byte. Samtidigt är det oftast enklare vara läktarspelare. Men ändå……att falla på eget grepp. För spänningen i serien ett intressant slutresultat.  

Allting har sin tid. Under så många år har det i friidrottens värld stavats som Finnkampen. Men även den verkar allt efter börjat ebba ut. Pyspunka hos finnarna som de har svårt häva. Handlar mer om hur stor vinst som svenskarna ska skörda.  

Enkelt säga. Införa begränsningar i vinster på välfärden. Skulle vara vällovligt om flera satte sig in i konsekvenserna och inte enkelt kliva fram med åsikter. Ytligt betraktat lanseras det som ett vallokomotiv. Och därmed är tydligen avsändarna redo för att förslaget inte kommer gå igenom en granskande riksdag.

Så oerhört tragiskt. En bil på rullning på en parkeringsplats i Sundsvall. Hamnade på en annan. Resultat; 10- årig pojke omkom. Sorgen är så oerhörd att ta emot, aldrig möjligt vara beredd. Men så kan det ju vara i vardagen också. Omöjligt vara beredd. Saker och ting kan ju bara ösas ned över en. Märktes så väl under veckan.

Svårt ställa sig upp och jubla. Vinst borta mot Belarus – eller som det sägs i Sverige – Vitryssland. Bara som det ska vara men ger en bra möjlighet till andra platsen. I fighten vs Holland. Luxemburg borde inte vara något som skulle kunna välta Moder Svea.