lördag 17 februari 2018

TV dagen lång


Blev rena rama skuffelsen – den här morgonen. Har ju vant mig vid svenska framgångar på damsidan. Och i morse skulle ju Damkronorna eliminera Finland och tåga fram mot en semifinal. Men ack inte. Rena utskåpningen från Suomis sida. Visar sig återigen att vi behöver våra bästa spelare för att matcha våra nordiska grannar. Inte alls var dynastin Boork lyckats med under sina fyra år som svensk coach. Och nu är hans tid över – till slut.


Damstafett på skidor. Egentligen så har Norge alltför starkt lag för att ens spekulera om att kunna utmana. En tragisk svensk inledning med ett sekundtapp på 26 sekunder på den första sträckan var inte alls enligt den mest förhoppningsfulla svenska kalkylen. Sedan räckte det inte riktigt till med de tre krigande insatserna på de andra tre sträckorna. Räckte ändå till ett silver. Bra så – men guldet som var så nära, ändå! Uppskriven andra sträcka från Charlotte Kalle – men när sinnena landat så slog hon första sträckans insats med blott 24 sekunder.


Lördag lunch. Fanns ju tillgängligt. Så det är klart jag gled ned. Men det var tungt redan före. Kommenterades likadant av flera andra, så jag var inte ensam. Men ångrar ändå inte träningspasset med Patrik. Det där med Tabata har passat mig ypperligt. Nu blir det uppehåll ända in till början av mars. Som det är – bara.

Tveksamt nöje. Och än mer tveksamt när saker och ting inte vecklar ut sig. Provade hoppa fallskärm från et 22 våningar högt hus på Kungsholmen i Stockholm. Två hoppare. För en av dem vecklade fallskärmen ut sig. För den andre – inte. En lek med livet som insats.

Att slå på den som redan ligger ned. Eller hur det ska uttryckas kring regeringens ihärdiga jakt på alla de som uppbär personlig assistans. Nu finns ett utredningsförslag från regeringskansliet som kraftigt ska begränsa individernas möjligheter att leva ett värdigt liv.  

Tävla i musik. Tja, väldigt subjektivt. Men ändå som verkar samla så många svenskar de här Melodifestivalkvällarna. Ringa och rösta. Ett sätt att också känna av artisternas kändisskap. Och dragningskraft, popularitet. Därför trodde jag att Kalle Moreaus skulle gå vidare. Men icke.

Borde ha följt upp tidigare. Om mamma fick något besök idag. Hade ju verkligen tid. Hänga framför en TV så många timmar är egentligen allt annat än kvalitetstid. Till slut blir bilden mest en fladdrande intet.

Uppgraderad i tanken i alla fall. Peter ringer antal gånger och frågar till råds om ett skogsskifte. Och till de framtida möjligheter som kanske finns där borta. Försöker ta fram så mycket fakta som kan anses rimligt. Allt det där som behövs innan beslut tas. Kopplar in Janne för att få till en vederhäftig värdering.   

Fantastisk kväll för en promenad. Vindstilla och ett gradantal runt noll. Men något förundrad att det var mer eller mindre utegångsförbud – i övrigt. Insöp den härliga luften som fyllde upp fullt i lungorna. Passade på att införskaffa lite onyttigheter på ICA affären.

Är visst reprisen. Men bryr mig inte alls. Såg ju inte när det sändes. Så för mig avslutades natten med Superstas. Kändisar som tävlar brukar alltid bli god TV underhållning.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar