Den fyllda söndagen

Bara fylla på. En söndag det gick att fylla på kontinuerligt. Från morgon till kväll. Mer eller mindre oplanerat. Men enkelt stoppa på i minnets arkiv – i alla fall.

Var ju bandy final där långt borta i Chabarovsk. Långt, långt in i väldiga Ryssland. Och tidigt avslag svensk tid – 07.00. På med datorn och Bandy Puls fick servera det moderna slaget. Kanske inte riktigt vakna, svenska laget. Smällde till direkt med två baklängesmål. Och så blev det en lång uppförsbacke. Ändå tog man sig samman i det svenska fältslaget och visade kompetens och moral. 4-4 i slutminutrarna och vi tog snabba skär mot en tuff förlängning. Och så kom det där, slumpmålet och ryssarna fick sin revansch. Kändes – onödigt.

Ut och skotta, eller mer använda snösläden. Vill ha mera undanröjt än vad som varit fallet när jag varit bortrest. Ändå tacksam för allt som gjorts med garanterat svett och muskelmassa.

Kort insats. Hillevi väntade ju! Nyvalda kyrkofullmäktige skulle presenteras i Sandvikens storkyrka i samband med högmässan. Naturligtvis stämningsfullt. Imponerad av kyrkokören. Mindre av att vi var så få i den stora kyrkosalen. Blandade intrycken vid avslutningen och sedvanligt kyrkokaffe.

Hem igen, satsade mer på snöröjningen. Men hann inte så långt. Så kom det en man vandrande, sakta, mycket sakta. Han hade ramlat nere på Storsjöns is och det syntes lång väg att det inte var som vanligt. Axeln var stora problemet. Fick den kort besiktad innan ordern blev; Akutsjukhuset Gävle. Körde naturligtvis fram min bil och skjutsade in honom. Allt efter att hans värk ökade i omfattning. Assisterade så gott jag kunde. Blev lite faktagivande och i gengäld fick vi alvedon till hjälp under tiden som väntan på skulle fortsätta. Lämnade mitt mobilnummer för at han skulle kunna ringa mig när allt var avklarat. Hem igen.

Nils-Olov tillsammans med Simone. Klart det fanns anledning prata. Liksom att Carl-Henrik & Elin också var på plats. Hann vara med en stund i varje fall. Gott så. Och nu fick de ju utrymme prata med varandra om det viktigaste – vad det nu var/är. För ville definitivt ut igen – och fortsätta med det som inte hade hunnit hanterats fullt ut. Han inte allt nu heller, men lite fick jag gjort ändå. Även så katterna kan få fri lejd ute och slippa kryssa sig igenom väggar av snö! Det jag inte hann med får väl bero till någon kommande dag. Kände ändå tillfredsställelse.

Kvällspromenad. Inte så långt – men i varje fall antal kilometrar. Och bunkrade upp det viktigaste till veckan på ICA. Det allra viktigaste är den fullödiga frukosten. Den vill jag aldrig vara utan. Trots så mycket stillasittande så behövs alla kalorier. Som skulle kunna mätta en ambitiös skogshuggare.

TV programmen var ju givna. Nästan lite av tradition. 20.00 Så ska det låta, 21.00 Bron. Fordras något helt speciellt för att knuffa bort dessa ur tablån.

Nätbilagan visar resultatet. Från det jag inte alls följt, faktiskt inte visste genomfördes heller. Fotbollsturneringen i Gävle. Bidrog inget alls. Ändå en form av stolthet när segrarlaget stavades Årsunda IF. Allt under Daniel Bernhards 40-års vecka. Tror nog det här kändes som den mest perfekta avslutningen för honom. Nu vankas ju ön Mauritsius för honom – och hans familj. Känner jag honom rätt så blir det säkert träning där också! Så håller han sin klass ytterligare tio år.

Tack och adjö. Adjö till största arenan. För legendaren och mästartränaren. Mästartränaren för hockeymålvakter. Pekka Alcén givetvis. Hälsan satte stopp. 13 år för Brynäs med full intensivitet, alla batterier påslagna – ständigt. Sådant tär på inte minst hjärtat. Kommer man bakom hans högröstade stämma så möter man en verklig känslig och vänlig kille.  

Fick inte ihop veckoslutet helt och fullt. Ville så gärna knyta samman Arlanda dagarna. Få stöd att dra ut slutsatserna. Men samtal; Kom inget. Får tota ihop mina egna anteckningar. Så kanske de kan kommenteras, eller till och med utgöra en form av underlag till fortsatt planering.