Tårar, så viktiga

 

En sådan här som traditionellt börjat med antal knallar. Smällar. Fast saker och ting förändras – ständigt. Uppväxt i traditionell miljö. När älgjakten börjar då blir det full fart. I hela samhället. Bilderna på jägare och älgar är många. Fast det var då. Bland annat – och speciellt – före vargtiden. Nu berörs egna samhället av tre vargrevir. Ur led är tiden. Fast älgen är fortfarande kvar; på landskapsvapnet. Annars utrotningshotad av vargramarna och länsstyrelsen. Om de har den målsättningen!

Idag började älgjakten och klockan 0700 var det uppställning. I varje fall i det jaktlag jag själv är medlem i. Jakten på att leta efter en nål i en halmstack. Två hundar och ett lycka till. Målet en ko – utan kalv. Och sedan skulle det vara över.

Missade själv. Inte något skott. Men väl bokad mot annat. Heldag med kyrkan på Västanbygården. För mig själv en mycket stor och viktig genomgång. På sitt sätt avgörande för framtiden.

Berörd av stor omfattning. En person som varit med så många år avliden. Blir själv något ställd när dylikt händer. Och tankarna vandrar givetvis också till personens anhöriga. Till föräldrar, till barn. Och barnbarn. Visst finns där relationer, på olika sätt, olika omfattning. Svårt landa själv. Fast kommer givetvis fortsätta hantera. Eftermiddagens och kvällens uppdrag. Klart man själv växer när man öppnar sig själv och låter stämning och intryck strömma in.

Värdefullt få ta det där tidiga samtalet till Jan-Åke. Han som alltid funnits där i olika former. På olika sätt. En mycket stor del av Årsunda igår, idag, framåt. Så viktigt för alla.      

Smäller det inte i skogen så har det ju sedan 24 februari smällts ordentligt i Ukraina. Ryska smällare. Och inte alls inbjudna till. Mänsklighetens överfall. Förnedrande. Nu small det på förbindelsebron från Ryssland till ockuperade Krim. Våldsamma smällar, brand. Delar av körbanan föll ned i floden. Sabotage från ukrainsk sida – snabb slutsats av ryssarna. Och klart – sannolikheten är högre än högst. Beslut – nyttja bron vidare. Ingen tanke på vad som händer med gjutningarna och stålet när den här häftiga branden grasserade. Utmattat material är mkt troligt.

Värdefullt för mig. Få komma på plats med en bukett blommor – direkt till sorgehuset. Sorg i den här omfattningen. Kan blott hanteras med tårar, mängder av tårar. Något som man måste igenom om det ska finnas en utväg från det tryck som grasserar. Minnen som är av värde. Kommer alltid finnas kvar och betyder mycket för framtida vandringen på jorden.

Snabbt tur och retur till katterna. När värdparet är i Skåne måste givetvis katterna få sin mat och tillsyn. Insåg att jag missade lite av inledningen av SHL matchen. Skulle missa firandet av smurfen Ove Molin. Men väl hemma så hade ceremonin inte kunnat genomföras. Klarade inte ens av att hissa upp hans tröja i taket! Men bra för mig förstås – nu fick jag kolla in hela matchen och givetvis också glädja mig åt de där tre poängen. Det börjar ta sig!

Hemvägen från Österfärnebo. Stilla och mäktigt behärskade han hela körbanan. Innan han majestätiskt drog sig in i skogen. Så då finns det älgar i varje fall. En ståtlig älgtjur.