Händer
när det händer – och så händer det – igen. Precis så när dagarna verkligen
fylls med innehåll. Oftast innehåll som kräver arbete, intresse och
fördjupning. Men definitivt dagar som är högintressanta och fyllda med
möjligheter. Möjligheter som kan vara stora- omfattande – men inte så stora
samtidigt som de är 100 procent stora för den enskilde. Och idag var dagen
verkligen fylld av precis allt. Så svårt plocka ned, hantera. Men också en del
av livet när det flödar på som bäst.
Tidig morgon – slam. Men
slam som naturligtvis har ingredienser som kvicksilver och arsenik. Inser
svårigheterna at avskilja detta från det andra. Men också möjligheterna med
ämnen som kan tillföras i tillverkning av cement, liksom i substrat till
rötning för biogas. Borde vara möjligt, är möjligt! Och bygger givetvis också
på innehållet i ordet hållbarhet. Hållbarhet i verkligheten. Att låta högsta
giftklass ligga kvar i sjöbotten är allt annat än ta ansvar inför morgondagens
generationer.
Klart jag orienterade mig
ordentligt kring nuläget. Kring hur befintlig verksamhet ser ut idag och vad
som behövs för i morgon. Känner med fullt allvar att jag är inne på helt rätt
spår. Spår som det inte finns någon anledning spåra ut från. Nytänk kräver
engagemang. Att vandra livet runt i ledband ger aldrig utrymme för innovationer.
Så många olika företagsformer
som presenterades. Så många möjligheter. Men det går inte alltid nå alla. Vissa
lämnas efter. Orsakerna kan vara många. Ett är språket, annat handlar om
namnet. Andra svårigheter, hamna i trygghet och inte våga ta språnget efter den
egna potentialen. Ett samtal som berikade mig ordentligt. Två förnuftiga
personer som till och med fick mig själv att verkligen tänka efter, tänka till.
Det här kan bli bra, mycket bra.
Och lunch måste man ju ha.
Hälsa på Oman och hans Aqua är alltid en njutning för gommen. Glädje,
välkomnandet. Men också mat som verkligen skänker njutning. Snart börjar ytterligare
satsningar från honom. Blir större, blir mer modernt. Visar att pilbågen spänns
för nya målsättningar. Det arbetet sätts igång redan första december. Och med
honom vid rodret så finns ingen anledning annat än förutse succe´
Berörd till närmast tårar.
Livet kan vara mer än hårt när sjukdom slår till utan möjlighet till bot. När
blott dagarna som är kvar kan räknas. Och samtidigt ha två härliga barn på tre
respektive fem år. Klart jag ställer upp hundra procent när jag kontaktas. Kan
jag verkligen bidra så gör jag det alla dagar i veckan.
Fick en långkväll hur det
känns att satsa hundra för att ta hand om barn som utsatts. Och så händer det
som inte får hända, det som inte kan hända. Klarar mig utan näsduk men
inombords strömmar tårarna för fullt.
Får till blogg raderna men
skulle behövt många fler av dagens timmar för att landa allt som skulle ha
behövt gjorts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar