Tänka bakåt

 

Resumé efter en välfylld vecka. Hade missförstått före densamma. Trott på många luckor, att fylla med något. Men istället – välfyllt. Mer än någonsin. Känns det som nu i varje fall. Släpper fram ordentligt med trötthet. Men slappna av, då blir det stängda ögon och djup sömn. Får bli någon gång, men inte nu.

Alldeles för sällan. Odlas så måste det ju skötas om också. Besök av Peter & Yvonne. Måste varit så länge sedan. Dragningen nu var nog något helt annat.  Hämta hund en tiomila cirkel från Sundsvall – någonstans. En cavalier. Vad det nu står för. Vet ju blott hur det är själv, att vara en kavaljer, ständigt.

Hann med en promenad i varje fall. In i mörkret, runt om i Lund. Nog blev det milen och en hel massa snack. Från då till nu, och än längre. Någonstans mot vid röda trådens slut. Kanske något likartat repris lördag förmiddag innan de beger sig än mer norrut.

Ingen älgjakt lördag morgon. Så då bör jag hinna med lite rörelse istället. Tabata träningen som känns så skönt – efteråt. Borde bege mig ut över skolgården för att gnuggas av antingen Mari eller Helena. Och vårda träningen och gruppgemenskapen.

Annan grupp jag trivts som fisken i. Där på Räddningstjänsten. Fick tillfälle agera ordföranden under förmiddagen. Sätet placerat i Gävle med tjänstemännen medan direktionen i övrigt fanns någonstans runt om i landskapet. Den allra bäst skötta organisationen. Ordning och reda. Som klarar av att stå upp även när det blåser – eller brinner. Glädjas åt åren som passerat, eller sörja att de just passerat.

Annat gäng med minnen till. Samlats dagarna två i Gripsholm. Samma reaktion, samma fundering. Glädjas åt minnen eller sörja det som passerat. That´s the question. Skickar i vilket fall glada och tacksamma minnen. Oavsett vem som svarar i vems mobil.

Gårdagsaftonen känns fortfarande nära. Kvällningen med efterföljande fight. Presentationen och samhällsengagemanget. Modell större än störst. Ambitionerna och förverkligandet i att göra varandra bättre. Mötte det hundra procentigt engagemanget igår kvällningen. På ERP Monitor Arena. Hur verklig samverkan stavas. Mellan förening – skola – näringsliv. Runt den enskilde ungdomen. Varumärket känns så nära och än starkare än någonsin förut.

Sedan blev det ju den där fartfyllda matchen som grädde på moset. Tre perioder med efterföljande förlängning innan det hela sedan fick avgöras på straffläggning. Hade en av mina dräkter med mig. Men lämnade den ute i bilen. Och gick ju ganska bra i varje fall när rätta segern bärgade på den där straffen från Björninens klubba. Satt så nära en hoper med Timrå fans. Jublade men definitivt förnedrade inte. Gladdes åt de två poängen och sörjde inte den tredje som inte bärgades.

Brynäs Hockey då, nu och framledes. Har liksom alltid funnits där och blivit en stor del av livet. Med glädjeämnen och någon gång åt andra hållet. Reklamfria varianten som satsar på samhället, på hållbarhet, på jämställdhet. Där framgång mäts på hur individen lyckas i det civila. Men givetvis behövs topp placeringar i såväl herr- som damligan.

Fick till en fortsättning. Redan den 16 november. Då rätt personer inbjuds för en djupare genomgång. Det är tillsammans man gör varandra starkare. Blott en person idag med mycket konstiga kommentarer. Kanske ser det hela som en form av konkurrens till det egna uppdraget! Trodde det var individen i centrum. Men kanske inte för alla.

Presentationen från Melbourne. Mycket bra att ha. Sände den vidare till Jakob men också till Ulrika. Så kan de planera, ta höjd.

Avrundade med Idol. Skulle kanske satsat på sången. Det låter ju så himla bra – när andra sjunger. Har inte förbrukat allt för många sångpedagoger. Så bäst fortsätta låta bli.